Man behöver inte skapa lapptäcken för det. IRL kan du jobba på bank, var pirat eller sälja snäckskal. Det som gör lapptäcken dåliga är att du av lättja isolerar kulturer för att du tycker ex. vikingar är coola.
Dåliga - exakt hur?
Isolerade kulturer som handlar och krigar med varandra men som är statiska anakronistiska satsbildningar som inte har något kulturellt utbyte är svårt för mig att greppa.
Om vi snackar Ereb Altor specifikt så skapade just en tråd för detta: https://www.rollspel.nu/threads/ereb-altor-i-ny-form-kh.78669/
Så du har problem med kulturer som inte "dynamiskt evolverar" i förhållande till sin miljö och varandra - så som de gör på jorden (där ingen gud styr)?
Ja, precis detta. Jag har överlag lite bättre koll på mänskliga kulturer än på biologi så det blir för mig närmast obegripligt med riken som uppstår ur vakuum och existerar oförändrade över lång tid. Men jag tycker ju också att det mest fascinerande med människans historia är hur företeelser och idéer kan ändra form och innebörd över några generationer.
Och då tänker jag att på jorden evolverar både varelser och kulturer i interaktionen med varandra.
Visst, men tänk dig sedan att samurajen plockar upp en danyxa
Du återkommer till detta, och jag tycker det är en väldigt värdefull "avvikande" åsikt du har!
Vet inte om det är något avvikande. Jag vill inte heller köra culture gaming i Drakar och Demoner. Det finns andra spel som är vettigare för det.
Jag gissar att det finns något mellanting mellan
Men återigen, vad ska du använda den informationen till, att barbaren har influerat samurajer, i ett spel där man ska gå ned och hacka drakar i grottor?
Använda och använda...
Det här är för mig helt obegripligt. Att inte veta något om den setting man använder som interface för sin fantasi blir för mig att ta bort all mening ur aktiviteten. Som att spela fotboll utan boll, utan fotbollsplan och utan några som helst regler. "Det är bara att springa runt lite! Allt som behövs är ben!"
Det här är ju något vi gör i Hantverksklubben hela tiden. När vi spelar berättelser som utspelar sig i en annan värld vet vi som spelare absolut noll och ingenting om den innan vi börjar spela. Vi hittar på allt eftersom. Funkar skitbra, och är jättekul och spännande. Jag har ingen aning om vad du menar om att använda settingen som "interface för sin fantasi". Vad betyder det?
...ytterst handlar det om huruvida spelarna (eller rollpersonerna) kan säga: "vänta, det här hänger ju inte ihop... varför gifter sig den vackra prinsessan från det goda landet alltid med en ful magiker från bergen, det verkar inte rimligt"...
Fast ni hittar ju inte på allt. Det är ingen skillnad på att använda vår värld som avstamp eller en påhittad värld. De erbjuder exakt samma möjligheter och begräsningar.
