Om vi har mindervärdeskomplex för vår kultur är kanske inte det så märkligt. Vi är ju trots allt, ni vet,
nördar. Frijazzare och kricketspelare kan trösta sig med att deras aktiviteter är coola respektive atletiska, och har en respektabel och anrik tradition att luta sig mot. Rollspel, däremot, tycks vara fast i nördfällan.
Om vi ska diskutera alternativa lösningar på problemet med rollspelsindustrins sinande kundbas -- det vill säga, lösningar som inte går ut på att värva WoW-glin eller teaterapor -- så tror jag att vi måste börja här nånstans: Att analysera hela det kulturella fält inom vilket rollspelen befinner sig. Vad är det som bestämmer de värden som behäftar olika kulturyttringar, vilka processer kan förändra dessa värden, etc.
Rollspelsgruppens sociala dynamik borde också kunna nagelfaras. Det fanns ett inlägg på The Forge, som numer inte tycks gå att hitta, där antropologen/rollspelaren Christopher Lehrich beskriver spelgruppen som en tätt knuten rituell gemenskap, som skapar sitt eget symbolsystem i den process som Claude Levi-Strauss kallade
bricolage -- vilket innebär att olika företeelser (regler, rollpersonsarketyper, spelvärldsföreteelser, etc.) mer eller mindre godtyckligt förlänas en serie olika innebörder, på samma sätt som primitiva folkslag tenderar att skapa magiska symbolsystem där varje naturföreteelse får komma att symbolisera en rad sociala företeelser och ingjuts med magiska krafter. Lehrichs poäng var givetvis att de symbolsystem som på så vis uppstår -- och som är osynliga för deltagarna själva -- genom sin godtycklighet är svårtillgängliga för utomstående och därför resulterar i att spelgruppen blir en sluten enhet, immuniserad från influenser utifrån och oförmögen att kommunicera med omvärlden.
Nu vet jag att många rollspelare skiftar spelgrupp och lyckas ganska bra med det; Men hur många är de som spelat med ett och samma gäng sedan högstadiet och har svårt att bryta sig fria? I den mån Lehrichs analys stämmer, skulle lösningen förstås vara att kämpa vidare i de teoretiska spår som öppnats det senaste årtiondet, för att försöka skapa ett slags universellt, rationellt språk för att tala om rollspel. Därmed skulle de enskilda spelgruppernas interna symbolsystem brytas upp utifrån, och spelet skulle göras mer tillgängligt för nyanlända, som kan hämta samma centrala lärdomar från en mångfald av olika håll.
Detta är ett omfattande arbete, och kräver både teoretiska analyser och ingående självkritik och självrannsakan, för som sagt kan det ofta vara svårt att få upp ögonen för de fördomar som präglar ens eget sätt att tänka kring spelandet.
Edit: Jag hade fel.
Här är Lehrichs inlägg.