Nekromanti Oroar vi oss för mycket?

[Mogger]

Re: Oroar vi oss för mycket? [Edit]

Men beror inte det här på att spelen inte funkar utan kontakt med en spelgrupp?

 

[Anarchclown]

Dissade du just Manowar? Nu ska du dööööö!

Men jo. Det var väl mer så att jag tyckte att hårdrockens historia var ett olyckligt exempel för att jag tyckte att den snarare stödde min ståndpunkt än din än att jag inte kunde se likheterna. Sedan har jag nu insett att din ståndpunkt inte var så långt ifrån min som jag trodde och således kunde exemplet faktiskt illustrera bådas ståndpunkter.

 

[Organ]

Man kan göra anorexismal film och musik och ändå tjäna nog pengar för att syssla med det på heltid, men inte ens de bredaste av mainstream rollspel.

Jag försöker hitta något i dina inlägg i tråden som antyder att du menar i Sverige men misslyckats. Så, menar du verkligen att det inte finns några människor någonstans som lever på att pyssla med rollspel? Jag har mycket svårt att tro att t ex folket på WotC jobbar gratis eller för symboliska småpengar och egentligen har "riktiga" arbeten vid sidan om.

Eller missuppfattar jag dig?

/Anders

 

[Patrick Bateman]

Re: Oroar vi oss för mycket? [Edit]

Men beror inte det här på att spelen inte funkar utan kontakt med en spelgrupp?

Hmmm, när du säger det på det där viset....
Ja, där slog du huvudet på en väldigt viktig spik, tror jag. Hade rollspel varit så enkla att du bara hade kunnat köpa en grundbok/-box och lärt dig spela efter den på egen hand, skulle kontakta med befintliga spelgrupper inte behövas. Som det ser ut idag är det mer eller mindre ett krav att bli introducerad till hobbyn av en befintlig spelare, för att lära sig hur man spelar.

Jag vet dock inte om enklare rollspel eller lägre gruppdynamiska trösklar för att introducera nya medlemmar är svaret på frågan. Enklare rollspel är nog det som är lättats att åstadkomma, trots allt.

 

[Ymir]

Integritet blir man inte mätt av

Jodå, man blir mätt i själen.

- Ymir, upplyser

 

[Ymir]

Nej, jag hade givetvis framförallt en svensk/europeisk situation i åtanke här.

My bad.

- Ymir, förtydligar

 

[Tibbelin]

"Lösningen" är absolut inte att göra rollspel lättare och enklare (även om jag måste erkänna att det var lite småtrist att inför varje handling ha någon av de andra spelarna att tala om för mig hur många tärningar jag skulle slå för att jag omöjligt kunde förstå reglerna ordentligt).

"Problemet" är snarare vad många redan varit inne och sniffat på att nämligen att rollspel oftast upplevs som en svår hobby att ta sig in i. Inte för att den är komplicerad att utöva utan för att man helt enkelt inte vet vart man ska vända sig. Även på orter där det finns rollspelsföreningar så sker det mesta spelandet inom slutna vänkretser och det är allt annat än enkelt att bli insläppt i en sådan.

Även på konvent så har jag upplevt motgångar då många speltillfällen trots allt bygger på att man föranmäler en grupp och drop-in-tillfällena är begränsade.

En av anledningarna till att jag inte spelar längre ligger just där. Jag hittade aldrig en spelgrupp.

Sedan kan man ju diskutera vad man vill göra åt det, många rollspelare jag har stött på har inget intresse överhuvudtaget av att släppa in nya spelare i sin krets. Då kommer det av naturliga skäl inte bli så många nya spelare.

Så mycket är en inställningsfråga, hur villig är man att ta sig an nya spelare?

 

[solvebring]

Okej, tja kul att du förstod mitt resonemang. Jag formulerar mig alltid så halvtaskigt.
... Men det är ni ju vana, så det får ni fan leva med.

 

[Anarchclown]

Jag är lite ovan vid att uttrycka mig tydligt på forum själv också. Plus att jag har en tendens att läsa in och dra slutsatser av folks argument som inte alltid överensstämmer med det de faktiskt vill säga så det är lugnt för mig.

Fast du ska fortfarande döööö! för att du dissade Manowar.

Jag menar, hur kan man dissa detta?
http://www.youtube.com/watch?v=AJ0sW7KOFhU

 

[solvebring]

Joina min klubb, jag skriver alltid ton av underligt formulerad text a la missförstånd.

Fast du ska fortfarande döööö! för att du dissade Manowar.

Jag menar, hur kan man dissa detta?
http://www.youtube.com/watch?v=AJ0sW7KOFhU

Hahaha! Exakt, det talar för sig själv.

Jag tycker att Manowar var bra på de första plattorna, sedan blev det så jävla mycket Eddings-fantasy och läderfikus att Halford är straight i jämförelse. Judas och Halford, det är gött mos det, btw. Fast jag antar att detta är ironi, att du driver med mig, right?

Kort och gott, de blir alltid för mycket. Klart man kan ha en image... Klart man kan göra den till sitt trademark. Men tja, jag pallar inte det där iaf, och alla synthmattor och körer sen... Huh.

... Jag säger snyt er och skaffa lite stil och finess!
http://www.youtube.com/watch?v=DEuMN7GmrXg&feature=related

 

[Björn Wärmedal]

Det är att säga att de spel som har varit dominanta -- den spelstil som har varit dominant -- egentligen inte är mycket att ha.

Det är min åsikt, ja.

Det kan definitivt finnas ett institutionellt dåligt självförtroende inom hobbyn, men jag tror inte alls att allt tal om att vi måste förändras - i grunden - har med det att göra.

Jag delar Måns åsikt, men inte egentligen av skälet att vi måste nå ut till fler. Jag har inget egenintresse av att sprida hobbyn, nödvändigtvis. Däremot är jag nu familjefar som pluggar på heltid och jobbar extra. Därför har jag högst fem timmar i veckan att lägga på rollspel, vilket i dagsläget kraftigt begränsar vad jag kan spela.

Så för att bredda min egen rollspelserfarenhet och kunna SLa en dag i veckan utan att förbereda i fyra timmar innan skulle jag vilja förändra hobbyn i grunden.

En annan fråga att tänka på:
När man konstaterar att "vi måste bli mer lättillgängliga", gör man då detta av förakt inför hobbyn, eller för att man tror att man kan ha kvar precis samma kärnvärden och verksamhet i ett lättare format som går fortare att ta till sig? Dvs vill vi sätta upp målkameror för att vi tror att det varit fel att köra utan, eller för att vi tror att det kan ta bort en massa tråkigt tjafs och låta oss koncentrera oss mer på spelet?

Made sense?

 

[krank]

Så för att bredda min egen rollspelserfarenhet och kunna SLa en dag i veckan utan att förbereda i fyra timmar innan skulle jag vilja förändra hobbyn i grunden.

Alltså...

Du vill förändra hela hobbyn för att du vill spela annorlunda?

Stämmer det?

 

[Big Marco]

Re: Oroar vi oss för mycket? [Edit]

Vi är ju trots allt, ni vet, nördar. Frijazzare och kricketspelare kan trösta sig med att deras aktiviteter är coola respektive atletiska, och har en respektabel och anrik tradition att luta sig mot. Rollspel, däremot, tycks vara fast i nördfällan.

Det är ett uttalande som jag inte ser tydligt längre. I den största underhållningsindustrin idag (och av vissa tydligt kallad "kultur") - dataspelsbranschen - så vet typ alla vad rollspel är, många har spelat och väldigt få ser något negativt i aktiviteten/företeelsen. Tvärtom ses det snarare som en merit allt oftare.

Du rör dig säkert i andra kretsar än vad jag gör så dina erfarenheter är säkert annorlunda. Men nörden som fenomen tror jag kommer att stå sig på samma sätt som eftervärlden ser på exempelvis "hippies" eller andra liknande större samhällsgrupperingar. En nörd anno 2010 är inte samma sak som en nörd 1990. Och frågan är om nörden ens finns som en urskiljningsbar företeelse 2030?

 

[Rickard]

Men det sker tom inom fotbollen så återigen, jag ser inte vad som är konstigt med det, mer än att man naturligtvis kan ha olika åsikter om vad som är bra och dåligt för hobbyn.

Målkameror har ingenting med att tillväxten i fotbollen att göra. Som fotbollstränare kom detta samtalsämne upp och huvudargumentet för en stagnerande fotbollskultur var bristen på eldsjälar. Förr (80-talet och tidigare) kunde föräldrar ställa upp gratis men nu för tiden kan ingen tänka sig att ställa upp om de inte får betalt för det. Detta gör att mindre klubbar inte har råd ens med ungdomslag, som senare blir junior- och seniorlag.

Vad beror detta på? Ett mer kapitaliserat samhälle? Att talangfulla fotbollsutövare får en egen manager redan vid 14-15 års ålder? Ingen vet, men det finns många teorier...

...precis som det finns teorier i rollspelshobbyn.

En lösning som det snackas om är att jaga ungdomar i skolor till att börja med fotboll. Även det är svårt ... för fotboll. Av kanske 300-400 ungdomar som jag kom i kontakt med fick jag 1-3 nya till mitt lag. Förr kunde 20-30 stycken dyka upp. Argumentet till det? Det finns för mycket att konkurrera med (datorspel etc).

En personlig åsikt är att kulturen ändrats, från att det är inne med sportutövare till att det är ute. En kulturändring som inte bara skett i ungdomskulturen utan även i skolor. Idrott anses oviktigt. Det här har även rollspel blivit utsatt för, inte för att rollspel någonsin funnits i skolorna men kulturförändringen har funnits på andra håll.

Fast det fotbollen gör bättre är att de åtminstone gör reklam för sig. Vad bidrar egentligen rollspelsveckan med? Kudos till personen som skapade Barda som TV-program. Där har vi reklam för rollspel som syns!

/Han som håller med Den Upplyste Despoten om hur folk betraktar nördar

 

[Doctor_Hell]

Trender kommer och trender går.


Medierna förändras och utvecklas hela tiden på 80 talet har jag hört från vänner som var aktiva då att i stort sett alla spelade penna och papper rollspel från såkallade nördar till coola killen det spelades rollspel i varenda stuga ute i landet ..

när jag själv blev aktiv på 90-talet var vi 3 spelgrupper i kommunen jag kommer ifrån

idag har det ändrats idag sitter vi vid world of warcraft och kallar det för att spela rollspel ...

Med en dator i typ varje svenskt folkhem så har det helt enkelt blivit enklare att koppla upp sig på nätet gå online och hitta en spelgrupp bland miljoner andra spelare än att söka sig till nån obskyr källare nånstans för att spela penna och papper ....


som nån skrev innan tror jag det handlar om att ta emot färskingar med öppna armar .

många och jag själv inräknad har sitt sätt att spela och sitt sätt att spelleda och sina personer dom spelat med i åratal och kan vara restrektiva för att släppa in nytt blod ...

kan mycket väl sätta mig in i en 12-13 årig killes situation när man står där med sitt nyinköpta dungeons and dragons och det inte finns några att spela med förutom ett gäng sura bittra gubbar med medelålder på 30-40 år som pratar om grejer som impro och indie och fisktank och story now och disskuterar hur många gånger det går att slå en sexa på en t6 under en timme osv

jag hade också tappat intresset ganska fort och satt mig vid datorn

 

[solvebring]

kan mycket väl sätta mig in i en 12-13 årig killes situation när man står där med sitt nyinköpta dungeons and dragons och det inte finns några att spela med förutom ett gäng sura bittra gubbar med medelålder på 30-40 år som pratar om grejer som impro och indie och fisktank och story now och disskuterar hur många gånger det går att slå en sexa på en t6 under en timme osv

Tja, jag tror inte det är problemet. Dvs. så länge som den ynglingen har egna vänner. Kort och gott, man kan ju spela med sina kompisar, introducera dem också liksom sig själv.

Jag tror dock att det finns andra faktorer...

En skillnad, vad det gäller just att få nya att komma igång, tror jag på det som vi diskuterat förr. Rollspel som produkt är inte lika enkel att hantera idag. Idag är det egentligen bara specificerade spelbutiker och ett fåtal bokhandlar som har rollspel på lager. Förr fanns rollspelen den vanliga leksaksaffären, butikernas vanliga spelhylla osv.

Sedan så fanns det ju bara i princip Äventyrsspels varor att köpa här i Sverige. Ditt val var Drakar & Demoner eller Mutant - ungefär, med lite undantag för en Lancelotpryl här och var. Med andra ord var det "lätt" att köpa rollspel då, för du blev inte förvirrad av trettioelva olika böcker, med skumma titlar, varierande på svenska och engelska. Att dessutom boxarna i mångt och mycket försvunnit kanske kan vara bidragande. Vet inte, men det kanske känns säkrare att köpa en låda med garanti för att få vad man behöver. "Hej! Här finns en box, den innehåller vad du behöver. Köp den och spela!"

Dessutom... Jag vet inte om man kan säga att de gamla rollspelen är mer eller mindre tillgängliga i hur de är författade. En sak är dock säker; att de inte var överdrivet avancerade i alla fall. De var med andra ord ganska relativt lätta att förstå sig på.

Kort och gott, det är svårare att vara färsking idag.

 

[Doctor_Hell]

mycket bra skrivet ett klokt resonemang ...


jag kan se på det på det sättet att idag har inte rollspel nån stor genomslagskraft på dagens unga

ta min generation som är född på början av 80 talet vi spelade tex brädspel i en ganska stor utsträckning mot vad som görs idag bland unga

med tanke på att en dator var inte nått som alla hade på den tiden det ansågs lite som lyx att ha en dator vi var 3-4 familjer på hela gatan som hade dator och 3-4 som hade nintendo så vi fick sysselsätta oss med brädspel och rollspel

medans idag har var och varannan unge en egen dator eller laptop och tillgång till internet ...

tror det kan vara ganska svårt att som 12-13 åring introducera konceptet rollspel till sina kompisar ..

varför ska vi spela rollspel det finns ju world of warcraft där kan man se monstren och sin gubbe det är ju häftigare varför ska vi spela nått hittapå spel i fantasin när vi kan spela i verkligheten ...

är man då 12-13 år och inte har nån i sin egen ålder som är intresserad av att spela rollspel då finns det bara oss gamla uvar från 70-80 talet kvar att välja på och om vi stänger dörren och lämnar folk ute i kylan är det lätt att dom tröttnar

 

[Svarte Faraonen]

För att dra fram vad jag ser som ett drag hos rollspelen som kan hindra tillväxt: rollspelandet är till sin natur kimeriskt. Liksom ett fabeldjur är det sammanvuxet av flera helt olika delar -- något som kan likna bräd- eller dataspel, något som kan likna författande, något som kan likna impro -- vars målgrupp inte med nödvändighet överlappar. Det är därför jag ser det som galet att närma rollspelen till endast en av dessa influenser. Även om vi närmar rollspel till impro, varför skulle improfolket vilja spela det? De har ju redan impro. Samma sak gäller för WoW och liknande. Rollspel är extremstrykning, en sammansatt och ej helt självklar syssla som är avhängig flera olika sätt att roa sig. Det är där vi hittar skälet till att det är svårt att kommunicera vad rollspel handlar om, att olika spelgrupper skiljer sig så mycket i hur de spelar: att kombinera de olika element som ingår i rollspelande kan göras på så pass olika vis att det inte finns en möjlighet att göra rollspel "självklart". I det ögonblick man gör det har man reducerat spelet till enbart ett av de många element som ingår.

 

[w176]

Å adra sidan funkar extrem strykning i andra fall. Lajv kombinerar rollgestaltning, uteliv, äventyr, mys, historisk intresse, intresse för fiktiva världar, hantverk och airsoft/boffer/stridseleent. Och har inge problem att dra massa folk.

 

[Übereil]

Å adra sidan funkar extrem strykning i andra fall. Lajv kombinerar rollgestaltning, uteliv, äventyr, mys, historisk intresse, intresse för fiktiva världar, hantverk och airsoft/boffer/stridseleent. Och har inge problem att dra massa folk.

Kan det kanske vara för att Lajv ses mer som ett event? Dvs lajv blir lite som att åka på semester. Rollspel är någonting man gör mera regelbundet så därför så kanske det ses som att det kräver mer konsekvent arbete. Eller nåt.

Übereil