Alltså, jag tror ingen tror att barn i nån större utsträckning aktivt undviker varandra utifrån klass. Däremot sker ju en hel del segregering, vilket ju lär återspegla sig i spelgruppers demografi på samma sätt som vi i modern tid ser bostads- och klassegregering (och segregering baserad på främlingsfientlighet och white flight) återspeglas i t.ex. elevsammansättning på skolor. Inte alltid överallt, men om det till 95% går arbetarklassungar i en skola blir det ju också antagligen 95% arbetarklass i spelgrupperna… Typ.
Det är troligen därför den historian inte skrivits än. Hur ska man ens göra det, liksom? Det måste ju ske just genom personliga berättelser. Eller någon sorts demografiska studier, kanske
Hmmm, jag anar att du ser något kritiskt eller dumt i mitt inlägg här. Har jag rätt?
Det är en av mina favoritmoment med podden Finlir. Många avsnitt inleds med en väldigt bra och välskriven anekdot om hur det var att vara ung rollspelare på 80-90-talet. Nu vet jag inte vilken samhällsklass upphovsmannen tillhör, men det som gestaltas känns väldigt igenkännande för i alla fall mig som nog tillhörde den undre medelklassen (om än med en familj med lite större kulturellt kapital än kompisarna). Jag har många gånger tänkt att skaparen av Finlir borde ge ut dessa historier i en bok! Det verkar ju som att det finns en marknad för den typen av historier
Aldrig lyssnat, får se till att göra det.Det är en av mina favoritmoment med podden Finlir. Många avsnitt inleds med en väldigt bra och välskriven anekdot om hur det var att vara ung rollspelare på 80-90-talet. Nu vet jag inte vilken samhällsklass upphovsmannen tillhör, men det som gestaltas känns väldigt igenkännande för i alla fall mig som nog tillhörde den undre medelklassen (om än med en familj med lite större kulturellt kapital än kompisarna). Jag har många gånger tänkt att skaparen av Finlir borde ge ut dessa historier i en bok! Det verkar ju som att det finns en marknad för den typen av historier
Djupintervjuer med ett urval. Det kommer bli subjektivt hur man än gör, så det kan lika väl få framgå tydligt.
Njaeä, jag ville mest förtydliga tror jag. Jag har sett det där uttryckas några gånger i såna här sammanhang, så jag tänkte mest passa på att göra ett inpass. Sorry om det var otydligt eller upplevdes som kritik!
Jag ser det som positivt att rollspelhobbyn kommit tillräckligt långt för seriösa diskussioner i media på det här sättet, snarare än att bara omrapporteras som en populär trend eller liknande. Hela hobbyn har liksom tagit steg mot att bli en del av samhället nu.
Precis så. Funderar lite på spelarnas föräldrar; det var blandat, men tonvikt på villaboende; egna företagare, tandläkare, lärare (som nog var mer ett "högstatusyrke" på 80-talet), ingenjör, handläggare Försäkringskassan/Arbetsförmedling etc.
Alltså, det är väl kulturantropologi det här? Vi behöver proffs
Definitivt!
Både sociologer och etnologer skulle säkert tycka att det var kul. Det finns kanske redan B- och C-uppsatser som ligger på bortglömda zip-minnen och disketter.
Kan Kungliga motorbåtsklubben så kan vi!
Det är detta jag tycker är intressant. Det är inte 1800 talet längre, vi är inte fast i våra föräldrars arbeten utan skolan var den stora utjämnaren. Jag tycker det är ganska ointressant vad ens föräldrar jobbar med, för mig är det betydligt intressantare vad rollspelarna själva jobbar med/ pluggar. Vi är inte våra föräldrar.
Well, kanske inte, men föräldrarnas utbildningsnivå är fortfarande den överlägset starkaste prediktorn för ifall någon kommer att lyckas bra i skolan eller inte. Man får med sig saker som värderingar, vanor, syn på skola/utbildning osv hemifrån. Så även om det är mer utjämnat än förr, så lever det sociala arvet i allra högsta grad kvar. Och just nu ser vi ju också en ökad segregering, vilket gör att den här effekten blir än starkare.
Jag håller helt med, på livet i allmänhet. Jag är dock inte säker på att det påverkar på samma sätt ifall du blir rollspelare eller inte.
Jag skulle nog till och med drista sig till att säga att det rent akademiskt inte ens är svårt (de flesta som var med lever, det finns gott om källor och utgivningen och dess spridning är numera väldokumenterad), bara omfattande.
