Outside the Box - en bok om rollspel

[krank]

Jag tror att mitt perspektiv nog i rätt hög grad färgas av att jag först var en social outcast, sedan blev inbjuden i (i huvudsak vita, manliga arbetarklass-) rollspelssammanhang. Jag upplevde aldrig rollspelandet som ett stigma, snarare som ett sammanhang där jag inte aktivt avvisades.

Lite förenklat blev jag inbjuden till fler fester för att jag var rollspelare… Eller ja, rollspel ledde till umgänge, umgänget bestod av outcasts och kantiga, skavande typer som spelade teater, lyssnade på gothmusik och punk, och samlades överhuvudtaget kring sitt icke-normis-varande eftersom Hudiksvall var för litet för att riktigt ha separata "scener" för varje subkultur. Och det umgänget festade.

Så jag har aldrig känt igen mig riktigt i varken "rollspel som stigma" eller för den delen "rollspel som akademiker-grej". Det var ju mest när jag började hänga här som jag stötte på såna upplevelser.

 

[Gamiel]

Som en liten sidnot var det för mig att vara rollspelare på 80 och tidigt 90-tal förknippat med social stigma. Man sågs som en kuf och märklig, spreds det för mycket att man var rollspelare (särskilt på gymnasiet) kunde det vara en social dödsstöt som gjorde att man inte blev inbjuden till de rätta festerna och att folk knappt ville prata med en. Föräldrarna konsumerade bara det som kom i nyheterna och i alarmerande svarta rubriker i kvällstidningar. Minns en gång hur min pappa skjutsade mig hem från ett spelmöte i tidiga tonåren och lite nedlåtande frågade "Jaha, hur många har du dödat idag då". Det tog jättelång tid innan mina föräldrar ens lite fattade rollspel och det är först i vuxna år som de kan visa lite intresse för mitt livs största hobby. Så jag är sjukt glad för hur hobbyn utvecklats och blivit 'mainstream' (vad som än lett fram till det) så unga rollspelare inte behöver uppleva det utan kan vara stolta för sin hobby och diskutera den öppet utan att behöva se sig över axeln så den snygga tjejen i 9B inte hör vad man pratar om och börjar tycka man är än mer knäpp

Jag sysslade med rollspel på senare 90-talet, ärvde en del material från en äldre kusin o köpte eget, mina föräldrar (lantbruks akademiker, så meddelklass) hade inga problem med det och jag kände inte att det var något socialt stigma med det i sig själv, jag hadde mina rollspelsböcker till skolan o kyrkis (fritids sköt av den lokala kyrkan) o gjorde lite rollspelande där utan problem från de vuxna (vad jag minns). Vist kan jag nu i efterhand säga att jag var lite socialt utesluten men det var nog mer beroende på till vis del av naturlig social inkompetense, dålig kol på vad som var "inne", och att jag gjorde väldigt få egentliga initiativ att försöka umgås m folk efter skolan.

 

[Magnus Seter]

Jag upplevde inte att de som spelade fotboll, hockey eller ens schack (där överlappet till rollspel var mycket större än tidigare nämnda) smög med sitt fritidsintresse på samma sätt. Men det var kanske unikt för mindre håla på smålandskusen

I Borlänge, där jag växte upp, var det likadant. Det var ju fotbollslaget som fick alla pengar, fick halltider och allt sånt. Men samtidigt fick vi rollspelare bra respons från vuxenvärlden, såpass att vi startade en förening och var ett rätt stort gäng som gjorde "kulturaktiviteter" vilket kommunen gillade. Även om de inte fattade vad vi höll på med.

 

[Mogger]

I Borlänge, där jag växte upp, var det likadant. Det var ju fotbollslaget som fick alla pengar, fick halltider och allt sånt. Men samtidigt fick vi rollspelare bra respons från vuxenvärlden, såpass att vi startade en förening och var ett rätt stort gäng som gjorde "kulturaktiviteter" vilket kommunen gillade. Även om de inte fattade vad vi höll på med.

Vi abonnerade hela gymnasieskolan varje lördag. Satt folk i varje klassrum och spelade. Typ iaf.

 

[Bifur]

Det är ju tydligt att folk har väldigt olika erfarenhet (inga av de som skrivit liknar tex min till 100% även om jag kan känna igen mig i de flesta), vilket inte är förvånande. Så de flesta blir automatiskt inte representerade, om det nu skulle vara målet.

 

[Svarte Faraonen]

Ibland upplever jag något som påminner om en internaliserad pinsamhetsreaktion bland rollspelare. Man är ivrig att markera avstånd och visa att man inte är som de där – rollspelarna som faktiskt lever upp till de negativa stereotyperna, de socialt klumpiga, de illa klädda och duschade, de insnöade pettimetrarna. Än värre om dessa inte lämnat dessa drag bakom sig i en pinsam tonårstid, utan faktiskt misslyckas med sin sociala integration in i vuxenvärlden. Detta gör att man inte riktigt tar upp rollspelandet som ett andningshål i ett genuint socialt utanförskap, utan skildringen av den sociala uteslutenheten får för det mesta stanna vid en oförstående omvärlds reaktioner.

 

[Quadrante]

Jag var en av de där som andra rollspelare aktivt poängterade att de tog avstånd ifrån. Men rollspel var min ingång till ett socialt liv.

 

[StradhLestat]

Den här artikeln började som en recension av Seters bok men blev något annat.

Vi misfits raderas ur rollspelens historia

Magnus Dahl läser Magnus Seters ”Outside the Box” och frågar sig vart arbetarklassen tagit vägen i berättelsen om Sveriges rollspelshistoria.

arbetet.se

MMM kan känna igen mig lite här...eller snarare, jag känner inte riktigt igen mig på hur rollspelarna beskrevs (själv spelade jag som intensuvats mellan 9-17 års ålder...så 1983-1991), med bakgrund och sociekonomiska situationer....
Här är det absolut inte en kritik mot boken.... utan just att det på något sätt, långt innan den här boken, etablerats sopm att det var någon sanning att det vasr övre medelklass och akademiokerbarn som spelade...och detta i så extrem majoritet att vi som inte passar in där hamnar som en parantes och undantag......
Nu slänger jag in en elak brandfackla här.... på 80-talet var de ekonomiska skillnaderna i samhället minde. Så skillnaden på en akademikerfamilj och arbetarklassens familj var inte lika stor som idag. Jag är själv uppväxt med ensamstående mamma som jobbade krog under´större delen av min uppväxt. (barternder/hovmästare), min mormor (bartender/ Det glömda yrket spritkassörska) och mamma pysslade med sina arbetsschema för att jag skulle ha så lite barnvakter som möjligt, men jag hade nog vid 12 års ålder redan tillbringat fler nätter på krogen än gemene 25 åring gjort i sitt liv....men det blev en del. Vid 10 års åldern blev min mamma ihop med en kock (köksmästare).... De kunde, även om det var tufft köpa en villa i mälarhöjden (iag med akademikerjobb idag och skapligt välbetald kan inte ens titta på de villorna idag) som vi bodde i ett par år innan de separerade..... I min rollspelsgrupp under uppväxten där bestod till majoriteten avbarn från arbetarfamiljer. Några hade akademikerbakgrund...men kanske en tredjedel av gruppen., Och det var en grupp med bas i Mälarhöjden med omnejd....

Jag misstänker starkrt att "akademikerbarn spelade rollspel" slog senare.... under 90-talet.....
Bara sett till antalet sålda drakar och demoner under tidperioden 1983-1991 så borde tesen om akademikerbarn kunna få rätt mycket däng.....fanns det ens så många akademikerfamiljer med barn i rätt ålder i Sverige för att kunna köpa alla de produkterna?
Jag vet att jag inte är ensam om att se mig förvirrat omkring när detta framförs som sanning om rollspelarna...

Ja..de som spelade roll spel innan Ä-spels stora genombrott på 80-talet... var säkerligen från beskriven sociogruppering....samt kanske de som kom efter...när initiala boomen varit

Det har blivirt lite en "upprepar man det tillräckligt många gånger så är det sanning" kan jag känna
EDIT: Så många mellanstadieungar som köpte Ä-såel grejer 1983-1990 KAN inte varit akademikerbarn... jag håller det som omöjligt

 

[StradhLestat]

TILLÄGG: Ser man på kongredsser och spåelkonvent var det säkerligen mycket mer vinklat åt högre inkomster.... Det fanns inte ekonomi för mig (oss) att åka på ngt konvent....om det inte låg extremt lokalt (tittar på Fruncon här)
Men dety handlar om rollspelare i de här disskusionerna, inte konventsbesökare

 

[krank]

Jag misstänker starkrt att "akademikerbarn spelade rollspel" slog senare.... under 90-talet.....

Min hemmabyggda teori är typ det här:

• Bland de allra första som upptäckte rollspel i sverige var det många akademiker – ingenjörer och så. Studentföreningar som körde krigsspel och som lockades att importera D&D. De inblandade får gärna rätta mig här.
• Det var sedan också den gruppen som stod för en hel del av produktionen. inte all, men mycket.
• Och genomgående sedan dess är det nog en övervikt akademiker/medelklass bland de som skriver och ger ut rollspel.
• …och när man intervjuar folk och pratar med folk inblandade i rollspelshobbyn ligger det nog nära till hands att man pratar mycket med "tongivande personer", dvs författare, skapare, distributörer.

Därmed alltså absolut inte sagt att jag tycker det perspektivet är fel, det ger ju gett oss flera intressanta böcker som jag är glad över att ha i hyllan. Men det är ett perspektiv jag håller med om behöver nyanseras och breddas.

(Jag började ju spela rollspel under 90-talet – mitt första rollspel var ju Mutant Chronicles – och åtminstone i mina kretsar fanns ingen övervikt av akademiker/medelklass…)

 

[StradhLestat]

Min hemmabyggda teori är typ det här:

• Bland de allra första som upptäckte rollspel i sverige var det många akademiker – ingenjörer och så. Studentföreningar som körde krigsspel och som lockades att importera D&D. De inblandade får gärna rätta mig här.
• Det var sedan också den gruppen som stod för en hel del av produktionen. inte all, men mycket.
• Och genomgående sedan dess är det nog en övervikt akademiker/medelklass bland de som skriver och ger ut rollspel.
• …och när man intervjuar folk och pratar med folk inblandade i rollspelshobbyn ligger det nog nära till hands att man pratar mycket med "tongivande personer", dvs författare, skapare, distributörer.

Därmed alltså absolut inte sagt att jag tycker det perspektivet är fel, det ger ju gett oss flera intressanta böcker som jag är glad över att ha i hyllan. Men det är ett perspektiv jag håller med om behöver nyanseras och breddas.

(Jag började ju spela rollspel under 90-talet – mitt första rollspel var ju Mutant Chronicles – och åtminstone i mina kretsar fanns ingen övervikt av akademiker/medelklass…)

Jag är benägen att hålla med typ ALLT du skriver här....

 

[Quadrante]

Jag kan nog skriva under på att jag mötte fler barn från så kallad akademisk familj än arbetarklass, hamnar själv i glappet mellan de två. Flera jag spelat med är uttalat arbetarklass. Men just detta känns sekundärt, det som utmärkte oss var att vi inte hörde till och att rollspelen blev vårt sätt att höra ihop.

(Från mitten av 80- och hela 90-talet)

 

[Mogger]

Jag hade nog inte fortsatt spela rollspel om det hade funnits en bunt något äldre nördar som lyssnade på The Cure och Strebers, tjuvrökte och drack billigt vin. Sedan är jag visserligen rätt säker på att alla dessa var (och är) akademiker. För mig var det också en del av dragningskraften. Rollspel var intellektuellt. Man satt på café och diskuterade sådant man inte begrep. Men med tiden lärde vi ju oss rätt mycket om rätt mycket och min uppfattning är att rollspelare i allmänhet är bra mycket mer akademiskt lagda än genomsnittet. Då talar jag inte socioekonomisk bakgrund visserligen.

 

[Rangertheman]

Jag kan nog skriva under på att jag mötte fler barn från så kallad akademisk familj än arbetarklass, hamnar själv i glappet mellan de två. Flera jag spelat med är uttalat arbetarklass. Men just detta känns sekundärt, det som utmärkte oss var att vi inte hörde till och att rollspelen blev vårt sätt att höra ihop.

(Från mitten av 80- och hela 90-talet)

Det här tycker jag är viktigt - att rollspelen skapade en samhörighet.

 

[Dilandau]

Hmm, är det bara jag som tycker det är både orättvist och otrevligt att kritisera "Outside the Box" på grund av att den inte har det perspektiv som recensenten tycker den ska ha?

@Dilandau är varmt välkommen att skriva en bok om den svenska rollspelsutvecklingen utifrån ett arbetarklassperspektiv.

1. Det är inte en recension, det är en kommentar/krönika som tar avstamp i boken. Notera att texten inte är märkt med "recension"
2. Jag är rätt orättvis och otrevlig överlag.
3. Har tyvärr inte tid att skriva böcker.

 

[Magnus Seter]

2. Jag är rätt orättvis och otrevlig överlag.

I det här fallet tycker jag inte du var vare sig orättvis eller otrevlig. Tack för en intressant betraktelse!

 

[StradhLestat]

Jag hade nog inte fortsatt spela rollspel om det hade funnits en bunt något äldre nördar som lyssnade på The Cure och Strebers, tjuvrökte och drack billigt vin. Sedan är jag visserligen rätt säker på att alla dessa var (och är) akademiker. För mig var det också en del av dragningskraften. Rollspel var intellektuellt. Man satt på café och diskuterade sådant man inte begrep. Men med tiden lärde vi ju oss rätt mycket om rätt mycket och min uppfattning är att rollspelare i allmänhet är bra mycket mer akademiskt lagda än genomsnittet. Då talar jag inte socioekonomisk bakgrund visserligen.

Håller med om att rollspel är intellektuellt,.,,,, Från min spelgripp som börjadfe på mellanstadiet och spelade över högstadiet också .... så är majoriteten idag högskoleutbildade.... För flera av dem (jag inkluderat) , så är de de första i familjen (släkten) som tagit det steget.... Jag tror att utan rollspelen, så skulle INTE jag vara den jag är idag

 

[Dilandau]

Jag tror det hela egentligen kokar ner till att spelarperspektivet helt saknas i alla de här rollspelshistorierna. Det vi får är företagshistoria, skaparperspektivet. Det är också intressant, och nödvändigt, men att spelarnas historia i princip helt saknas (det finns nån bisats här eller där) är anmärkningsvärt efter så många publicerade böcker.

 

[Rangertheman]

2. Jag är rätt orättvis och otrevlig överlag.

Det håller jag inte alls med om. Det var bara avstampet i Outside the Box som jag upplevde som orättvist och otrevligt.

 

[cogitare]

Min hemmabyggda teori är typ det här:

• Bland de allra första som upptäckte rollspel i sverige var det många akademiker – ingenjörer och så. Studentföreningar som körde krigsspel och som lockades att importera D&D. De inblandade får gärna rätta mig här.
• Det var sedan också den gruppen som stod för en hel del av produktionen. inte all, men mycket.
• Och genomgående sedan dess är det nog en övervikt akademiker/medelklass bland de som skriver och ger ut rollspel.
• …och när man intervjuar folk och pratar med folk inblandade i rollspelshobbyn ligger det nog nära till hands att man pratar mycket med "tongivande personer", dvs författare, skapare, distributörer.

Därmed alltså absolut inte sagt att jag tycker det perspektivet är fel, det ger ju gett oss flera intressanta böcker som jag är glad över att ha i hyllan. Men det är ett perspektiv jag håller med om behöver nyanseras och breddas.

(Jag började ju spela rollspel under 90-talet – mitt första rollspel var ju Mutant Chronicles – och åtminstone i mina kretsar fanns ingen övervikt av akademiker/medelklass…)

Jag tror det ligger mycket i det här. Känns väldigt rimligt.

Startade på 80-talet (andra halvan typ...) i en en småstad på smålandskusten. I min grupp (rent anekdotiskt) var blandat mellan folk som kom från akademisk bakgrund (lärare och tjänstemän) och mer arbetare (eller vad man skall kalla det? industri, brandman, vården mm). Jag kan inte minnas att man/jag ens brydde mig om vad mina kompisars föräldrar jobbade med. Det handlade mer om att man gick på samma skola eller i samma klass. Först senare valde man mer sina vänner och även då så vet jag knappt vad vissa av mina gamla kompisars föräldrar hade för yrke om jag skall vara ärlig.

Egentligen enda grejen med rollspel och hur den delar upp i socioekonomiska grupperingar var väl de som hade råd att köpa böcker. Och hade man inte det kunde man alltid vara med som spelare. Det kostade ju inget mer än kanske snacks vid spelmöten om man nu köpte sådana. Alla hade ju gått i skolan och kunde läsa och ta till sig materialet. Så jag känner inte heller riktigt igen mig i att det endast var medelklass-kids som lirade på 80 och 90 talet. Jag var en sådan (mina föräldrar var lärare) men som jag skriver ovan var det så blandat att jag inte kan se en röd tråd annat än själva rollspelsintresset sas

Cog.