Nekromanti På begäran: drakar

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Tja, på begäran av Rising nedan, efter våra tekniska förklaringar längre ner, så tar vi nu upp ämnet drakar i rollspel.

Först hade jag tänkt att fråga hur de ska användas, men sen kom jag på en bra mycket mer grundläggande fråga, nämligen:

Varför finns det drakar?
 

Erufailon

Swordsman
Joined
20 Jul 2001
Messages
497
Location
Göteborg
drakar...

usch vad jag var aktiv idag då!
Varför? jo för man behöver något maffigt som man kan ta till och som ingen ror på, något hjältarnas hjältar kan mucka gräl med och försöka slå ner! ,men de är ju oxå så fräna och förtrollande, det finns inget mäktigare än en drake. drakar ska inte användas som riddjur, det är att plåga dom, göra dom fåniga och underlägsna människoliknande varelser, nej säger jag! de ska användas som mäktiga och som står över mäniskoliknande släkten, nåt man kan ta till för att ge spänning, något bättre. drakar bryr sig inte om små människor heller, de kanske äter dom ibland ifall de är ute och jagar
PS: drakar är riktigt stora som i D&D och intelligenta... inga fån.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Värsta och bästa sortens fråga

"Då jag inte riktigt kan finna nyansen av ditt varför."

"Varför" mest som i "vad sjutton envisas spelkonstruktörer att stoppa in dem i rollspel för?"

"De ingår som en viktig bestånds del i parnings akten mellan prinsar och prinsessor."

<img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Den var ju helt klart i klass med Åke Rosenius icke utgivna Café Tavelsjö:

(i bakgrunden: en kasse med arketypiska äventyrare slår ihjäl monster)

- Jo, ser du, det finns en orimligt stor mängd kapital i form av guld och juveler. Marknaden fungerar bara därför att en stor del av det binds upp av varelser som långtidssparar i underjordiska hålor."
- Men delar av de måste väl släppas ut i omlopp igen för att uppväga det.
- Precis! För att undvika likvididetskriser har man äventyrare som slår ihjäl långtidsspararna och återkallar deras kapital, som tas upp till markytan och spenderas på konsumtionsvaror.
- Tänk! Jag har aldrig sett på vår verksamhet ur ett nationaekonomiskt perspugh!
- Det borde du! Det är vi som tillför riskvilligt kapital på marknaden. Hmmm... det ser ut som om vi måste slå fram nya rollpersoner.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag klurar lite också:

"Tja, på begäran av Rising nedan, efter våra tekniska förklaringar längre ner, så tar vi nu upp ämnet drakar i rollspel"

Bra intiativ! För mig som obildad tyckare känns det tryggt att diskutera något där man inte kan ha "fel". Det betyder att jag kan svamla hur mycket som helst utan att någon slår mig på fingrarna! Wee!

Nå, vi börjar alltså med det grundläggande:

"Varför finns det drakar?"

Jag kommer ihåg i mellanstadiet att jag var galen i att leta efter olika monster i vårt mänskliga kulturarv. Jag läste alla de där fint illustrerade böckerna om egyptisk, grekisk och nordisk mytologi och jag bläddrade mellan sidorna och läste bara partierna som handlade om någon sorts monster eller fantasifull varelse. Gudarna var inte intressanta, jag var bara ute efter "djuren". Gorgoner, sirener, jätteormar och bäckahästar. Häftigt!

Jag gjorde egna rollspel med alla monster jag samlat på mig, och en kompis bläddrade i mina papper och frågade: "kan du inte ha någon med en motorsåg istället för hand?" och jag sa "nä, jag har bara riktiga monster!"

Riktiga monster. Jösses.

Jag sa samma sak första gången jag tittade i en monsterbok till DnD och såg beholders. "De här finns ju inte på riktigt!!!"

Ändå tycker jag lite så fortfarande. Jag tycker nästan alltid att ett "riktigt" fantasikreatur känns mer autentiskt än ett påhittat, även om det "riktiga" fantasikreaturet framställs i rollspelet som någonting ganska annorlunda än vad det är i gammal folklore. Gondicas fauner är ett bra exempel.

Problemet med de "riktiga" monstrena är att de oftast är ganska töntiga ur rollspelssynpunkt. En mara ser ut som en stor hare och kan glida ut genom ett nyckelhål om den så önskar, men om du stoppar en kork i nyckelhålet så kan den förvandla sig till en fager dam istället och försöka flörta med dig så du inte dräper den på plats. Rollspelshäftigt? (tja, nu när jag skriver det blir jag faktiskt sugen på att införa dem i Chronopia) Tror inte många andra skulle hålla med, dock.

Det finns få stora, tuffa monster som alla har respekt för. Drakar är kungarna. De har inga uppenbara nackdelar (som silver, vitlök eller jade) och de är äventyrarnas övermän på alla tänkbara vis. I somliga spel blir det lite töntigt i min åsikt, med drakar som använder magi osv, eller "pokemon-drakar" i olika färger som sprutar vatten, kulblixtar, magma, disintegrerarstrålar, syra eller annat dumt.

Poängen är iaf att det knappt finns något stort häftigt monster i folklore förutom drakarna. Att alla kulturer verkar ha sina egna drakar gör att de blir än "verkligare". Åtminstone skulle jag vilja se en fajt mellan en keltisk röd drake, en kinesisk tokdrake och en svensk lindorm. Fy tusan vad häftigt det skulle se ut! :^)

Som jag ser det är drakarna lockande för att de hamnar mellan så många klyschor. De flesta monster representerar bara ett koncept, och driver det sedan för hårt. Drakarna lyckas vara väldigt mycket av allting på en gång:

Bestarna är våra fiender
Människor är rädda för otyglade vilddjur. Varulvar är otäcka för att de är så "djuriska" och många andra monster är skrämmande för att de är så primitiva. Troll, till exempel. Bärsärkar är alltid otäcka, och det är ett vanligt drag hos monster.

Drakar har det där vilddjuret inom sig också, MEN de kan kontrollera sitt inre vilddjur. Drakar kan resoneras med. De kan blidkas. Kombinationen "övermänskligt intellekt" och "primitiv rovdjursinstinkt" är mycket imponerande och skrämmande. Endast vampyrerna kan mäta sig med drakarnas storhet på det här området.

De övermänskliga är våra fiender
Vad gör oss människor trygga i våra vardagliga liv? Jo, vi är ju den mest framstående civilisationen på jorden! T.om. i fantasyspel brukar människorna vara den dominerande rasen i alla stora civilisationer. Hur lyckas vi? Vår mångsidighet och intelligens är förstås svaret på frågan, men är vi ohotade på tronen? Näru, det finns monster som är överlägsna oss. De flesta sci fi-skräckisar involverar någon civilisation som kommer och vill grilla våra ledare och äta upp oss. Det brukar mest bli töntigt eftersom dessa rymdmonster har överlägsen teknologi och är hur intelligenta som helst, ändå verkar de inte vilja något annat än att käka våra spädbarn och bränna ner vår planet till grunden (hur man nu lyckas med det).

Drakar har dock små karaktärsbrister. De är ofta giriga, småkåta på adliga unga kvinnor och visar gärna upp fler småsinnigheter. Trots att de är våra fysiska och mentala övermän så har vi mycket gemensamt, och vi kan alltid drömma om att antingen komplettera varandra eller övervinna dem genom att agera dygdigare och ädlare. Det gör drakarnas förhållande till oss mycket intressant, som en tveeggad kniv. På det här området anser jag visserligen alverna vara bäst, men drakarna kommer som en god tvåa.

Det mystiska är våra fiender
Hur ofta möter vi egentligen drakar i rollspel? I rollspel där det inte vimlar av drakar, alltså? Jag talar för mig själv nu, men det är sanslöst sällan. Ändå pratar vi om det titt som tätt. Rollpersonerna lever i en värld där man kan prata om drakar, där borgar och torn är byggda för att stå emot drakanfall och alla tar för givet att det existerar en massa drakar utan att någon (nästan) någon gång stöter på en!

Till och med i rollspelen är drakar att betrakta som färgstarka legender. Till och med våra rollpersoner drömmer om att få träffa dem! (mardrömmar, iaf) Det finns så mycket förväntningar och laddade känslor runt spelbordet när man närmar sig en drake att spelarna skrämmer sig själva med sina inre bilder om vad som kommer hända och hur draken kommer bete sig. Det mystiska är fruktansvärt läskigt: En strumpa över en stol kan, för ett mörkrädd barn, vara en köttätande orm, en tentakel från en mordisk bläckfisk eller kanske en zombiemollusk, men tänder man lampan så är magin omedelbart försvunnen. Om spelarna skulle träffa drakar lika ofta som de pratade om dem så skulle också magin med drakarna försvinna. De skulle förvandlas till tråkiga strumpor.

Nå, inget annat monster inger samma mängd skräckkänslor åt spelarna som en drake. Cthulluh? Glöm det. Arkonter? Pyttsan. Greve Dracula? Lägg ägg. Drakar är så överlägsna på området att alla jämförelser blir löjliga.

Därför gillar jag drakar. De rular, men man ska förstås inte ta med dem i kampanjerna mer än nödvändigt. En gång vart femte år tycker jag låter bra. Så har det varit i min grupp. (bortsett från konstiga äventyr och rollspel där det vimlat av drakar, förstås) Har ni lika få drakar i äventyren som jag? Färre?

/Rising
som tyckte det vore konstigt utan drakar. Vad skulle rollspelet heta? "Jakar och Demoner?"
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Hmm, konstig fråga.

Menar du, varför det finns drakar sett utifrån spelvärldens perspektiv, alltså hur och varför de uppstod. Elller varför det finns drakar utifrån spelarnas perspektiv, alltså varför spelkonstruktuörerna valde att ta med drakar i istt spel. Eller menar du kanske ur ett historiskt perspektiv: hur uppkom drakmyten ursprungligen?
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Vampyrer och drakar

Endast vampyrerna kan mäta sig med drakarnas storhet på det här området.

Jag vet inte om jag vill hålla med. jagh tycker inte att det skrämmande med vampyrer ligger blott i deras överlägsenhet. Istället är det en kombination mellan det förra och det faktum att de trots allt är så mänskliga: de är ett resultat av den mänskliga naturen. Sålunda möts människa och vampyr på, inte lika, men åtminstone mänskliga villkor, och vampyren kan genom sin överlägsenhet utöva en *mänsklig* makt på människan, en makt som avspeglar de eviga konflikterna om makt som skapar dynamiken mellan människor och som är skrämmande, just för att den är så mänsklig. Vi fruktar kanske draken, men han är ändå främmande och ouppnåelig. hans makt är bara en hypotetisk död i fel ände av en tio meter lång eldkvast. Vampyrens makt är en människas makt, och den kan man leva sig in i och jämföra sig med, och man kan frukta den på ett helt annat sätt eftersom man alltid lärt sig frukta människor med mer makt än en själv och den vida spektrum av innovativa saker som sådana människor kan åstadkomma.

Det är i alla fall vad jag lyckats komma fram till när det gäller vampyrer. Jag hoppas att det framgick tillräckligt klart vad jag menade, annars ska jag med glädje prata lite mer.
 

telcontar

Warrior
Joined
10 Mar 2002
Messages
227
Location
Rivendell
varför drakar?

Helt enkelt för att de är en krydda i spelet, de är så att säga pepperonin i spelkebaben! Utan drakar skulle inte spelet vara lika intressant. Drakar är oförutsägbara, mäktiga, mytiska och mystiska på ett helt annat sätt än tex kung Gurgublaxxzz av Mauretanien... Man vet helt enkelt aldrig riktigt var man har dem och mao lämpar de sig utmärkt som en ingrediens i rollspelskebaben. Sen håller jag helt med den som nedan sa att de duger bra till att hålla högnivåspelare i schack!/images/icons/clever.gif
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Värsta och bästa sortens fråga

"Varför" mest som i "vad sjutton envisas spelkonstruktörer att stoppa in dem i rollspel för?"

"Me, I'm the token dragon. I say things like 'Who disturbs my sleep?' and 'You are all fools and now you will die!'." (-:

"De ingår som en viktig bestånds del i parnings akten mellan prinsar och prinsessor."
Den var ju helt klart i klass med Åke Rosenius icke utgivna Café Tavelsjö:


Fast den är ju utgiven numera. Åtminstone de tre bilderna...
Serien 'Nodwick' i Dragon hade ett avsnitt där äventyrarna räddade en prinsessa från en drake, bara för att upptäcka att hon hade överlämnat sig själv till den för att få träffa nån stilig riddare. Hon blev grymt besviken när hon fick veta att ingen av äventyrarna var adlig.

--
Åke
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Vampyrer och drakar

". jagh tycker inte att det skrämmande med vampyrer ligger blott i deras överlägsenhet"

Inte jag heller. Det jag tyckte drakarna fann sin jämlike med vampyrerna, det var:

"Kombinationen "övermänskligt intellekt" och "primitiv rovdjursinstinkt" är mycket imponerande och skrämmande."

Det du tar upp låter mer som den andra kategorin jag tog upp; "De övermänskliga är våra fiender". Jag anser iofs, precis som du, att vampyrerna är fantastiskt skrämmande på det här området också, men personligen tycker jag att alverna är de okrönta mästarna på att vara överlägsna oss, och ändå kunna möta oss på våra egna villkor. En vampyr är ju i slutändan alltid ute efter att dricka vårt blod och antingen dräpa oss eller göra oss till vampyrer, varken alven eller draken har något egentligt motiv för att döda människor. En drake som förälskar sig i en prinsessa är på många vis "mänskligare" i sin kärlekstörst än en vampyr som kåtar upp Winona Ryder med sin diaboliska karisma.

Fast det kanske beror på att jag spelleder mina drakar på ett väldigt sagoaktigt sätt (röva prinsessor, prata med äventyrarna, ställa gåtor) istället för ett mer fantasybetonat sätt (brännnnn dom!)

Fast jag vinklar mina kategorier så att drakarna ska göra bra ifrån sig. Egentligen är jag väldigt förtjust i vampyrer också (just pga anledningarna du tagit upp här) och de förtjänar en hög och fin placering i den absoluta toppen av coola raser.

/Rising
 

Bela

Warrior
Joined
18 Oct 2000
Messages
307
Location
Stockholm
Ett försök till svar

Den typen av sagor som de flesta fantasy rollspel representerar innehåller allt för ofta drakar, och då är det klart att drakarna följer med in i spelet. Så igentligen är det fantasyliteraturens "fel" att det finns drakar i de flesta spel.
 

Erufailon

Swordsman
Joined
20 Jul 2001
Messages
497
Location
Göteborg
Re: Vampyrer och drakar

en vampyr, överlägsen va? det e väll bara att sätta en påle i hjärtat på honom, eller en pil, ingen rustning föresten,. men deremot en fet drake har grym rustning i form av sina stenhårda fjäll och om du skuter en vanlig pil med en vanlig båge mot honom så studsar pilen nästan bort, det säger jag, vem e mäktigast vampyrer eller drakar! drakar röstar jag för.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,477
Location
Uppsala
Draken som symbol

Varför finns det drakar?

Antagligen av olika skäl i olika spel. De spel där äventyrarna kan nå en extrema levlar med extrema fömågor och där det mesta går ut på att besegra motståndare för EP kräver också extrema motståndare. I de spelen blir (tyvärr) draken bara det tuffaste monstret i monstrenas ekologiska pyramid.

Mer intressant är det i de spelen där drakarna i princip är omöjliga att besegra. Där är de inte med endast som en utmaning för höglevelkaraktären utan även pga sitt symboliska värde. Draken är en symbol. Vad den symboliserar varierar mellan spelvärldar och kulturer precis som det gjort i vår värld. För vissa kan draken symbolisera det yttersta onda medan för andra symboliserar draken det goda, ädla och rättvisa. Andra varianter är girighet, vishet, kraft, magi, etc.

Det konstiga blir i rollspel när draken verkligen existerar och personer kan verkligen träffa drakarna. Då kan olika scenarion uppstå beroende på om draken lever upp till sitt symbolvärde eller inte.
I mina kampanjer så möter spelarna i princip aldrig drakar även om de hela tiden finns med som en mytologisk bakgrund. Under de senaste ~5 åren av spelande har äventyrarna mött en drakavart (en mycket svagare variant på drake) och sett en riktig drake flyga.
Båda mötena hade symbolvärde. Det första rörde sig om en viss religions kamp mot magin (draken här symboliserade en viss magityp).
Det andra mötet skedde under en tidpunkt i världen då stora saker var i görningen. Draken symboliserade förändringarnas tid. Rykten om vad draken hade gjort under sin flygtur florerade i landet under en lång tid och det året kom att kallas "Drakens År".

hm, det blev lite väl mycket svammel, men frågan var lite luddig också /images/icons/wink.gif.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Re: Vampyrer och drakar

Tja, hade en drake och en vampyr mötts i strid så hade nog vampyren varit rätt grillad.

Men det var liksom inte det jag menade.
 

Eskil

Warrior
Joined
10 Oct 2001
Messages
292
Re: Draken som väktare

Draken kan även ha en beskyddande roll, den har en enorm makt överlägsen alla andra varelsers men samtidigt är den neutral, draken står på sin egen sida. Visst kan den använda sina krafter för att ändra händelsernas gång, lägga sig i, men den kommer handla baserat på sina egna värderingar och uppfattningar. Om man då råkar befinna sig på samma sida som draken kan den få rollen av en beskyddare, en förälder som rycker in och ställer allt till rätta när saker börjar gå fel. Draken som hela världens domare, fast utan någon annan lagbok än sin egen.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Tycker likadant [NT]

/[color:448800]Han</font color=448800> som visserligen inte har drakarna som symboler
 

Jade

Warrior
Joined
20 Nov 2001
Messages
254
Location
Rockmetropolen Hultsfred
varför just drakar? varför hacka på dom??? draken är ju (oftast) en magnifik varelse som på något mystiskt och tillika mytiskt vis stör, eh, "över" alla andra varelser.... draken är väl kanske någon slags "levande gud".... att anfalla och (utifall något så otroligt osannolikt skulle hända) besegra en drake tyder ju på (antingen) att man är mycket(väldigt, vädligt) mäktig(eller otroligt dum eller förföljd av en tur som inte är av denna världen).... drakarna finns väl kanske med som en slags extra stark krydda....

men varför bara drakar? varför måste det alltid finnas dvärgar, alver och ork-liknande sattyg i rollspel? va?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Väl talat

Jag håller med fullt ut. Drakar är aldrig "onda" på samma sätt som tex. demoner.

Kanske är det därför man respekterar dem så?

Mycket skarpsynt inlägg.

/Rising
 
Joined
29 Jul 2001
Messages
814
Location
Stockholm.
"Varför finns det drakar? "

Varför inte?
Mycket klokt har redan sagts, så mitt inlägg kan vara lite överflödigt...
Om vi har en magisk, förtrollad värld, så måste vi (nästan) ha med magiska, förtrollade djur. Draken är, som redan sagt, väl inbyggd i mänsklig mytologi, alltså en enkel sak för alla att ta till sig. Draken har alltid, för mig, på något sätt representerat magin i världen, i fysisk form...lite som om man slog ihjäl alla drakar så skulle magi inte finnas längre...men det är bara en känsla jag har.
I min värld går det inte att besegra drakar...jag har en sådan föreställning, har alltid haft, om att drakar är fullständigt oövervinnerliga. De ska användas som saker att frukta, prata om, längta efter deras skatter...men aldrig besegras (utom av andra drakar då)...om någon säger att en drake har synts i närheten ska man bli rädd, inte tänka: whooa! Xp!
Jag har haft med en drake i ett äventyr en gång.
Det var många år sedan, vi spelade DoD Expert. Men den hade egentligen inte med rollpersonerna att göra, utan när de såg den var den ute för att leta upp några tjuvar som stulit några saker från skattkammaren...(så den råkade dyka upp mitt i ett förvirrat slag mellan orcher, människor, dvärgar o alver, med resultatet att alla bara sprang sin väg o sköt upp slaget till en annan dag...ja, så eldade den upp halva byn också, i jakt på tjuven).
Iallafall...jag gillar drakar. de gör att det finns något i världen man aldrig kommer nå, något man kanske aldrig förstår.
De är ju inte onda eller goda, de har en egen personlighet...det är roligt!

Om drakar o vampyrer kan jag säga att jag känner för vampyrer lite på samma sätt som drakar (inte det om magi, o oförståeliga), utan på sätt att de är oövervinnerliga...
Om jag ska ha en otroligt häftig vampyr (typ dracula) i ett äventyr så ska han fanimig inte bli dödad!
Hn har levat i flera hundra år o är jättebäst...ungefär.
Mindre häftiga vampyrer kan man möjligtvis få döda.
Ja, så vampyrer ska inte heller ställas mot rollpersonerna i direkt strid...blir inte bra säger jag...

Ja...det får nog vara bra så...
 

Sabelkatten

Swordsman
Joined
7 Sep 2000
Messages
653
Location
Sundbyberg
Dom e' balla!

Behövs det någon annan anledning? Vill man ha med en stor, häftig varelse så är det inte mycket som går upp mot en drake - det skulle möjligen vara en gud av något slag (med hela sin scenshow). /images/icons/thinks.gif

Jag menar; jättevarianter av vanliga varelser får ju bara folk att tänka "Oh, en jättestor (whatever)". Är det en drake så vet alla på en gång att det är något speciellt. /images/icons/dragon.gif Må vara att gamla D&D-spelare kanske tänker "XP!" först...

Själv så är jag allergisk mot "übervarelser" av alla slag, så jag gillar inte de "mytiska" drakarna. Jag vill ha dem som mäktiga, intelligenta och magiskt kunniga karaktärer - inte som något slags naturkrafter. Alternativt så ska de vara normala varelser - den överlägset häftigaste draken jag känner till är Bazil Broketail, som är mest känd för att han är ett ess med svärd (OK, ett 9' långt magiskt svärd).

/Henrik
 
Top