Ännu mer OT...
"Ska jag ta det som om din åsikt som att kunna slåss endast berör olika former av kampsportsträning och andra typer av formell träning såsom boxning, shoot-fighting etc. ?"
Nej, men man kan inte slåss om man bara kan anfalla. Det är min åsikt, och den står jag för. Om man sedan har uppnått sitt Slåss 25 genom att träna hos en munk i 10 år eller genom att vara ute och slåss, det är mindre intressant.
"Jag tycker att du sätter standarden för högt - visst; du kan träna en kampform och bli bra på den. Du kan lära dej att framgångsrikt slåss defensivt på det sättet, men den stora massan (Menar alla som inte har uppnått den nivå av skicklighet som krävs för att framgångsrikt tillämpa rena kampforms-tekniker i gatuslagsmål) siktar in sig på att så snabbt och så effektivt som möjligt golva sin motståndare. Inte på att försvara sig själva (om dom nu vill slåss, annars är det en annan femma som ofta slutar i fosterställning)."
Men vad är det som får dig att tro att "den stora massan" kan slåss? De flesta kan inte utöva hjärnkirurgi och de flesta kan inte fäktas. Därtill kan de flesta heller inte slåss obeväpnat. De kan försöka, och de kan göra sitt bästa. Men det är liksom inte samma sak som att kunna slåss. Fast nu tycker jag att vi börjar komma in på personliga definitioner och i förlängningen även vad som bör ligga under grundegenskaper och vad som bör ligga under färdigheter. Här anser jag att om nu kirurgi skall vara en färdighet som inte alla kan utöva, well, då bör nog stridsfärdigheter också vara det. Och ja, jag är naturligtvis fullt medveten om typskillnaden mellan dessa två - det var ett medetet extremt exempel.
"Ska vi rollspelsifficera detta hamnar vi på slagsmål för de som själva genom att slåss lär sig att slåss medan de som får träning lär sig en kampform (karate, boxning, nevasa etc)."
Beror väl på om man tycker att Krogslagsmål förtjänar en egen färdighet. I WoD har man en färdighet för obeväpnad strid, en för väpnad sådan och en för undvika. I ett visst onämnbart spel har man en färdighet per
vapen, och i ytterligare ett till så går lv25-pacifister runt och bankar skiten ur lv5-krigare. Känns således väldigt spelberoende. Det jag sätter mig emot är helt enkelt att ha en offensiv och en defensiv stridsfärdighet. Jag anser helt enkelt inte att man kan bli så bra på att slåss offensivt och helt försaka den defensiva principen - man har inte lärt sig att slåss, man har tränat attribut.
"Med att bara försvara dej kan du inte utföra någonting som får den anfallande att sluta anfalla (ok, nu glömmer vi ninjutsun och allt det där som inte fungerar i realiteten mot annat än spädbarn och på träningen)."
Ninjutsu är en fiktiv art som tillskrivs ninja, en företeelse som antagligen aldrig ens funnits. Jag tror nog att spädbarnet vinner över en Ninjutsu-utövare. Och tja, jag tänker vara obstinat och ta Aikido som exempel igen för att bemöta argumentet. Och ifall du anser att det hamnar under "allt det där som inte fungerar i realiteten mot annat än spädbarn och på träningen" så upprepar jag mitt råd om att gå prova.
"Det kräver bevisligen större hjärnverksamhet och ett större samband mellan syn och motorik för att först uppskatta var man blir slagen och sedan parera det än det gör att bara sikta på knoppen och slå till."
Jag vill gärna se dessa bevis. Och när man försöker förklara ett stridsskeende i såna här svartvita termer så missar man helt vad det handlar om i vilket fall. Jag ser väl helt enkelt till att vara tillräckligt långt bort från fanskapet för att kunna flytta mig enkelt, och så var det klart sen. Folk står oftast inte raklånga och stirrar med armarna i vädret när man slåss.
"Att det är lättare att försvara sig med ett vapen typ svärdsliknande / ninja-pinne kan jag förstå."
...vad exakt är en "ninja-pinne"...?
"Du behöver inte veta exakt var du blir slagen för att kunna parera - det behöver du (iaf mer exakt, kan jag tänka mej) obeväpnat."
Ytterst marginell skillnad, ärligt talat. Parerar jag ett hugg mot mina ben när snubben hugger mig i huvudet är jag körd. Men varför skulle jag göra det? Jag behöver visserligen reagera på honom, men jag behöver också röra mig mycket mindre.
"Sen går väl din kampform ut på att försvar är bästa anfall va ?"
Jag tränar flera stycken, och det varierar från art till art. Men ingen av dem har det där som nåt slags motto, nej. Hell, Kendo är en extremt offensiv art, och det är
ändå inte svårt att försvara sig.
"Hrm.. Har du provat LÄSA boken ? Jag förstår inte vad som är så komplicerat med BESM!"
Jag pratade faktiskt om TriStat som system i sitt grundutförande, inte om BESM i sig. Det av BESM jag sett har väl varit sådär. Jag tog och drog ner Fastplay-härket nu bara för att, och det ser väl inte lika illa ut iofs. Det är dock fortfarande vissa bitar jag inte är helt galen i. Men men, OT-svulsten växer...
"För relevansen - jämför 2 just jämförliga personer med varandra (jämförliga på att slåss alltså). För att avgöra om en parering är lättare än en attack eller vise versa blir det ganska nödvändigt att man sätter saker i sådant perspektiv."
Jag besvarade annars en text där du hävdade att det var omöjligt att vara effektiv i strid genom att parera. Men om du med "Om jag utför mina offensiva tekniker för att bringa min motståndare ur balans i syfte att hitta en lucka och därefter sänka honom har jag märkt att jag har större chans att vinna än om jag står och parerar." verkligen menade hur det var just för
dig, då är det naturligtvis en helt annan sak, och då är inte mitt svar lika relevant.