En hillebard har avsevärt mycket större tröghet och kan inte vara verksam i en sned bana, liksom ett svärd.
Ehm, vad pratar du om? Du kan ju inte mena att man inte skulle kunna hugga snett med en hillebard eller ett svärd så vad menar du?
De hastigheter vi talar om vid ett anfall är så stora att rörelserna varken är tydliga eller förutsägbara.
Ju snabbare den rör sig desto svårare är det att ändra dess riktning. Enkel fysik.
Detta är ett gyllene tillfälle för personen som håller i kedjan, av följande lättbegripliga skäl:
1. Han vet hur en kusari funkar. Det gör som regel inte motståndaren på samma vis.
Tja, om du antar att det
bara är kusarianvändaren som är en kompetent krigare så är det naturligt att han klarar sig bättre. Det är dock inte vapnets förtjänst.
2. Han har nu grepp om motståndarens vapen, skadat dess klinga eller rentav brutit den,
Jag tror du överskattar vapens bräcklighet något enormt. Nog för att du är Eonspelare men det finns ju gränser.
bundit upp den så att den i princip saknar skärkraft, och en extra ända med vilken han kan slå sin motståndare medvetslös.
Den intressanta frågan är snarast hur han hindrar fienden från att stöta sitt (något) intrasslade vapen mot honom. Vad han skulle kunna göra om fienden slutar slåss och istället ställer sig och gnyr över att hans vapen blivit repigt är en akademisk fråga.
Alla handvapen har, skulle jag vilja påstå, förutsägbara mönster, och kusarin inte stort mer än andra vapen. När du fäktas försöker du inte gissa hur vapnet kan fungera, banor och linjer, som du tycks tro - något sådant finns det inte tid till. Vad du istället gör är att gissa vad din motståndare tänker. Så snabbt går det.
Du missförstår. Skillnaden är rent mekanisk. Kusarin kan inte kontrolleras på samma sätt som t.ex ett spjut eller en hillebard. Detta följer naturligt av skillnaden mellan en stel pinne och en kedja. Detta ger en större frihet med det konventionella vapnet. Större frihet innebär att det finns mycket fler anfallsmöjligheter man måste vara beredd att skydda sig mot.
Med kusarin kan man vara ganska säker på att "hugget" kommer i en svepande rörelse och inte ändrar riktning plötsligt, med ett riktigt vapen har man inte den lyxen.
Helt fel, tyvärr, av följande skäl:
1. Kusarin är ett sk bondevapen. Detta räckte i regel för att ingen samuraj skulle vilja ta i det med tång.
Om vapnet varit överlägset skulle det med all säkerhet inte klassats som ett bondevapen.
Dessutom är iden med en kedja och en tyngd inte särskilt avancerad. Om den varit överlägsen andra vapen skulle det dykt upp på andra ställen och konkurrerat ut de sämre vapnen. Vi skulle tala om riddare i skinande rustning och med en väloljad kedja vid sin sida snarare än ett primitivt svärd.
2. Kusarin kräver stor träning för att ge dödliga träffar - jämför med en katana, som med lätthet ger skärsår vid minsta träff och dessutom är mycket behändig och lätt att lära sig. Skärsår var dessutom vad man var ute efter; krosskador gav inte infektioner i samma utsträckning.
3. Kusarin kräver sin terräng. En Samuraj hade inte kunnat använda Kusarin i kuperad mark eller i strid mot fler än en person, då dess effekt begränsas vid returen. Den kräver också utrymme.
4. En del Samurajer var beridna. Kusarin hade slaktat pållen ganska omgående.
Detta förringar inte Kusarins effektivitet om den används rätt.
Om man slåss mot en enstaka obepansrad fiende på helt öppen och plan mark och fienden inte har en aning om hur en kusari fungerar. Det låter ju inte alls dåligt eller begränsande
Eh, ursäkta? Har du hållit i ett stångvapen någon gång?
Jag har tränat naginata i fyra år, räknas det?
Till och med en Jo är klumpig i händerna på en nybörjare, och den är inte stort längre än ett svärd.
Mjo, och om man bara slåss mot totala nybörjare skulle detta t.o.m. kunna vara relevant.
Hur var det nu med kusarin, var den lätt att bara plocka upp eller var man tvungen att träna?
Ett stångvapen är klumpigt pga sin längd och det faktum att du har två ändar att hålla reda på. Du kan dessutom inte svinga dessa ändar runt om du står i formation, vilket gör dem ganska värdelösa i sådana lägen om du inte använder dem att sticka med - där är de dock tämligen effektiva.
Stångvapenstekniker för formationsstrid är anpassade för sådan och ger en användning av båda ändar och såväl hugg som stick.
Problemet är att det åtnjöt en ganska duktig popularitet. Det födde till och med fram en mängd avarter, som Kusari-gama, Manriki-gusari etc.
Kom de i närheten av svärden i populäritet någon gång? Nej.
Vindhand, jag måste fråga dig om du avsiktligt lägger ord i munnen på mig, eller om det bara var ett misstag.
Om jag tolkat dig fel rör det sig om rena misstag och jag ber om ursäkt.
Jag har aldrig hävdat att Petyan var ett överlägset vapen. Tyvärr. Det enda jag hävdade var att det var ett gångbart vapen. Sedan har du inte bevisat något om att den skulle vara vare sig impopulär eller en kuriositet.
Annat än genom att konstatera att den i verkligheten varit ganska impopulär och en kuriositet.