Pom
Swashbuckler
När det gäller försvar av poliser beror det för min del på två saker:
1: Jag tycker vårt samhälle är bra att leva i (gott om undantag och det mesta kan förbättras, men på det hela taget). Eftersom jag ogillar blodshämnd och anarki ser jag vår polismakt som en nödvändig och positiv del av det samhället.
Om man inte vill bo i vårt samhälle och inte delar dess värderingar förstår jag att polisen upplevs som jobbig.
2: Tre gånger i mitt liv har jag begått lagbrott som poliser har konfronterat mig med. I samtliga fall var det mindre trafikförseelser och poliserna nöjde sig varje gång med att påpeka vad som gällde. Om några timmar skall jag spela rollspel med en mycket god gammal vän som är polis. Jag känner ingen som blivit orättvist behandlad av poliser. Däremot känner jag massor av folk som blivit orättvist behandlade av andra myndighetsgrupper, t ex:
- Jag är mycket nära bekant med tre läkare, men har ändå gott om erfarenheter från nära och kära som råkat illa ut av läkares slarv eller attityd.
- Jag är själv lärare och känner andra lärare, men har själv erfarit och hört om en hel del fall av slarv eller attityd från lärare.
- Jag har arbetat med präster och diakoner (på den tiden före 2000 när Svenska kyrkan var en myndighet) och känner några stycken väl. Jag känner också till fall där präster har betett sig brottsligt elakt mot personer.
Min subjektiva erfarenhet är därför att poliser i stort sett är samvetsgrannare i sin yrkesutövning än en del andra grupper.
