Re: *fniss*
Sen är det väl inget krav att köpa extra junk för att kunna spela, men jag tror att förhållandet mellan extrajunksköpare och aktiva spelare är mer eller mindre konstant.
Varför? Dagens rollspel är svårtillgängliga både till sitt utförande och sin försäljning. Detta filtrerar bort alla utom de mest engagerade. De mest engagerade är även de som köper mest moduler.
Lägg därtill att dagens spel är mycket mer beroende av moduler (eftersom detaljerade världar & metaplots och splats har blivit poppis) så är det kanska förståeligt.
Lägg därtill att hobbyns medelålder (och därför också genomsnittliga disponibla inkomst) ökat sedan åttiotalet så är det ännu mer förståeligt.
Lägg dessutom till att minst en av de stora rollspelsproducenterna i sverige aktivt uppmuntrar en "samlarmentalitet" så är det
ännu mer förståeligt.
Lägg dessutom till att dåtidens moduler än oftare var äventyr, en modultyp du själv brukar såga som olönsam jämfört med regel/världs-expansioner så är det rent ut sagt ganska självklart.
Finns det _något_ som talar för _din_ teori?
Jag köper inte det. Jag köper inte teorin att aktiva rollspelare plötsligt blir en tiondel så många men köper tio gånger så mycket extrajunk per capita, inte i de tidsskalor som vi talar om. Att extrajunk per år och person plötsligt stiger från 0,587 till 5,870 inom loppet av några få år... nä, det är helt enkelt orimligt. Så hårt ändras inte köpvanor, inte på så kort tid.
Hur kunde något vara enklare? Det är ganska självklart att konsumenter av en hobby kommer spridas över engagemangsskalan. Det finns allt ifrån de som vänder och springer vid första åsynen till de som omfamnar det som sin favorithobby för resten av livet. Majoriteten är någonstans däremellan och t.ex. spelar en del, tycker det är kul men flyter sedan över till något annat när spelgruppen splittras eller det blir enformigt.
Min teori är att när influxet av nybörjare dog (i princip) så fortsatte detta utveckling. Ett par år senare var det bara den mest engagerade biten kvar. Den bit som köper mest moduler.
Din teori verkar kräva att det bara finns de två extremerna: de som vänder och springer vid första anblicken och de som omfamnar det för livet. Du bortser därför helt från majoriteten, de icke extrema.
Varför såldes det inte 20 000 ex av Döda Skogen? Eller extramoduler:
Det är du som brukar argumentera för att äventyr inte lönar sig så det känns onödigt att jag också gör det. Jag vet att minst fem grupper spelade det exemplar av döda skogen en kille i min skola skaffat.
Samuraj och Ivanhoe låg båda på upplagor på en tjugondel av regelboxens.
För att det attraherar enbart en niche av hobbyn. Allmänt sett _är_ nicher mindre än mainstream. Den stora majoriteten av konsumenterna upptäckte nog aldrig ens att de produkterna fanns eftersom de, t.ex.
inte läste Sinkadus...
Världen är ganska logisk och förståelig om man inte anstränger sig för att få det att inte vara det.
OT trivia:
För folk som undrade över exemplet med månen i förra posten så kan jag avslöja kyrkans svar på att månen såg skrovlig ut trots att de sagt att den skulle vara slät: Månen är en perfekt sfär men dess yta är transparent. På olika platser på månen är den transparent olika djupt ned. Därför ser den skrovlig ut trots att den är slät. Fantasifullt och smart, men helt fel.
Så du får ursäkta mig om jag säger det, men du behöver vässa din rakkniv. Eller i alla fall Occams.
Nej, om en kniv är
så vass att man kan klyva någon i tu utan att denne
märker det är den allt vass nog