Fantasy World betraktar även dessa som agenter/aktörer, även om de inte har en medveten agenda (förutsatt att åskgudar inte finns, vulkaner inte styrs av lavaandar, etc.). Jag tycker det känns konsekvent att se naturfenomen/-katastrofer, farsoter, m.m. som aktörer i en fisktank.
Det blir ju också en fråga om val av terminologi. Jag förstår varför det kan vara relevant att se den sortens komponenter som aktörer (de gör ju något i spelvärlden), men jag tror samtidigt att de i åtminstone en del settingar kan renodlas som något annat än aktörer. Man kan exempelvis fundera på vad som skulle behövas om detta var ett verktyg för någon känd setting - Sherlock Holmes London, Pyrisamfundet eller Ereb Altor, för att nu bara dra några av många möjliga exempel. Vilken typ händelser passar där? Vad är specifikt snarare än generiskt? Jag tänker mig att dessa settingar konceptuellt väsentligen bör skilja sig åt, även om det också kan finnas mer generella mekaniker.
Ehm, huruvida det var möjligt eller ej var ju inte riktigt vad jag frågade om, det vet jag redan att det är och frågade inte efter råd. Jag frågade specifikt om vad den upplevda fördelen med förberedd plot var framför att inte tänka så mycket på utfall och skeenden utan mer vilka karaktärer och grupperingar är och vad deras viljor och tankar är, och sen bara spela och låta utfall komma utav spel och interaktion. Det rör alltså specifikt SLPs och inte vulkaner. Det finns dock inget hinder att kasta in externa skeenden utanför SLPs kontroll om det behövs. Snarare upplever jag det då än mer tacksamt att inte ha funderat på SLPs ageranden och utfall av dessa i förväg, utan att när vulkanen har sitt utbrott måste jag verkligen fundera vad SLPx och y varit med om, var de är, och hur de nu agerar? Så är argumentationen att man vill förbereda sådant, blixten slår ner, vulkanutbrott sker, så förstår jag än mindre varför man vill förbereda ageranden och utfall.
Det går att göra det här på olika sätt, vilket jag också var tydlig med i mitt inlägg.
Det är ju svårt att bygga problemlösarspel på aktörer som agerar och reagerar. Om målet är att hitta en försvunnen artefakt, lösa mysteriet med de döda fiskarna eller liknande så kommer man ju inte så långt bara genom att fundera på hur aktörer agerar och reagerar. Jag uppfattade TS som att det handlar om att släppa information till spelarna. Alltså ledtrådar för att de ska luska ut ett svar som SL förberett.
Kanske, beror nog på hur man ser på problemlösning eller mysterier i spel. Ex. i det marvel som jag spelleder just nu, en liten backstory med hemligheter som skett, olika karaktärer som är indragna i det på olika vis, alla SLP i allra högsta grad drivande med egna agendor och mitt i det nätet spelarna och hur allt detta drabbar dem. Ser väldigt sällan problem med att inte förbereda utfall, snarare befriande och enklare på alla sätt och vis. MEN, det klart att de inte alls är som klassiska CoC-scenarion där saker bara står still och väntar på att rollpersonerna kommer och ställer rätt frågor, drar i rätt bok, lyckas med rätt slag, så man får komma till plats x där allt kan avslöjas. Men det är ju inte heller det TS menar om jag förstår det rätt, värld i rörelse osv.
Man får nog se bredare på "problemlösning" här tycker jag.
Igår kväll satt jag och funderade på det går att få till ett CoC-liknande mysterielösande i en "värld i rörelse" (i enlighet med bl.a. den här tråden)? Precis som du säger är aktörerna i ett CoC-scenario tämligen statiska, ungefär som NPC:er i ett datorspel, var och en håller i en specifik information.
Skämt åsido så baserar sig "ledtråden" på rollpersonernas ingång, spelledarpersonens agenda och inställning, situationen i stort och på eventuella tärningsslag. Kort sagt - svaret är det som jag (eller någon av spelarna i vissa fall) tycker passar sammantaget bäst in. Det är inte ens säkert att det pekar i någon riktning.
Två väldigt enkla lösningar är ju att 1) antingen se till att situationen som finns är instabil som den är, inga djupt liggande mysterier som ingen löst på hundratals år och bara spelarna är de som drar i ledtrådarna utan låt saker stå på spel redan innan, vem vill vad och hur? En annan lösning är att 2) helt enkelt skapa situationen runt karaktärerna så de redan är investerade för att de lever på platsen i fråga, de har redan i karaktärsskapandet investerat saker som spelar roll för dem. Sen kan vi ju spela det hela med CoC ändå om vi vill, eller med något annat regelsystem som fungerar, för vi måste ändå spela för att få reda på hur saker kommer utveckla sig. Själva grunddefinitionen i play to find out.
I någon mån kan man se det som att det går emot ”play to find out”, eftersom det är ganska givet att mysteriet löses. Däremot är hur-biten inte given, förstås. Beror lite på hur mycket vikt man lägger på varje förskriven bit, men jag har hört just denna kritik mot BB.
Okej, det låter ju mest som klassisk finktank enligt @Rickards sätt att använda termen. En massa aktörer med agendor. Det är såklart en bra och funktionell struktur, men låter som vad @Rickard gjort i årtionden.
Hm, blir det en fisktank i stället för ett mysterium för att problemet som man skall lösa agerar/reagerar? Jag har nog inte tänkt på det på det viset... Målet är fortfarande att reda ut vem som mördade deras bekanta (spionerna råkade bli påkomna när de skulle förgifta en brunn). Sedan kommer alla aktörer och deras respektive beteenden generera liv i omgivningen, nya situationer, nya problem etc.
Well, du kan ju ha rätt också.Äh, jag vet inte. Har nog slöläst den här tråden lite dåligt och hänger inte helt med, eftersom det är långt från hur jag spelar. Och jag vill definitivt inte starta en definitionsdisskussion! Antagligen bäst att ignorera mina kommentarer.
Jag har liksom haft det lite skavigt med det som du kallar mysterierollspel och det kan kanske vara pga det ovan.
Ja, precis. Det behöver inte vara ledtrådar - bara information. Spelarna gör något, spelledaren svarar. Inte mer komplicerat än så. Däremot är det nog lättare att tänka kring detta om man tänker "ledtrådar" men det kan även vara resurser i form av att exempelvis knyta allianser.
För mig ligger skillnaden i, om den nu finns någon, att intrigen har aktiva agendor (vill döda, vill fly från) som ger konsekvenser när de korsas medan mysterier har vilande relationer (dödat, flytt från) redo att upptäckas. Nu finns det förvisso reaktiva relationer också "son till" eller "kär i".
Jag förstår inte frågan. Som jag redan skrivit så gör jag allt det här redan, men i en annan (fisktanks)form. Det här är mest en annan angreppsvinkel på det hela. Strukturen för att skriva fisktankar har jag hittat på, den är jättebra och funkar skitfint - jag har använt den i 20 år - men när jag spelledde Undergångens arvtagare störde jag mig på hur statiskt allting var, vilket gjorde det svårt för mig att anpassa kampanjen till spelarnas agerande:
