Nekromanti Problem och lösningar

[Troberg]

I en tråd lite längre ner så har en massa folk biktat sig om sina svagheter som spelledare. Det kanske känns bra för dem, men vad leder det till?

Jag tänkte därför starta en tråd med vanliga problem under spel och förslag på lösningar på dem. Det kan vara allt från krångliga spelare till planering till beskrivningar.

Så kör hårt! Vad kan gå fel?

 

[Guest]

Namnlista!

När det dyker upp nya spelledarpersoner, kan det lätt bli att man ska hitta på ett namn under stunden... Skriv upp en massa namn på ett papper innan ni ska spela så är det bara att titta ned lite kort när du behöver namnet... På det sättet kanske man slipper halvtaskiga namn som bruno & axel rose...

 

[sysop]

• Stidsregler, detta är oftast ett problem när man spelar med ett nytt system och ingen är riktigt säker på hur saker och ting fungerar. Det är farligt att hänga upp sig alltför mycket på en strid som kanske inte egentligen tillför särskilt mycket till äventyret (varför inte låta spelarna besegra de slemma typerna lite snabbt, om syftet ändå bara var att de skulle kunna klämma ur dessa lite information?).
• Lättsinne, ibland är det svårt att hålla sig seriös och detta kan tyvärr förstöra en hel del av stämningen (jag har själv problem med detta som spelare). Detta är speciellt farligt i en så flamsig spelgrupp som den jag tillhör.
• Andra störande element, exempelvis grannar, föräldrar, ondskefulla barn, vackra flick- och pojkvänner, telefoner (den mindre och mobila varianten stör oftast mest), hunger/sömnbrist/törst, brist på ordentliga sittplatser, toalettbesök osv.

 

[Minne]

Namngeneratorer

http://spitfire.ausys.se/johan/names/
http://rinkworks.com/namegen/
http://www.seventhsanctum.com/gens/evilnamer.php
http://www.ruf.rice.edu/~pound/

Vassego

 

[Quadrante]

ett bra spel ska ha en ord och namnlista

Helst en artikel om namnbruk och namnstilar, så att man kan få en känsla för namnen...

ahh.. Cournelina Snabeldun (visk visk.. måste vara en ur...)

hmn.. Cournelius Durk (visk visk.. han är nog soldat eller hur)

åhh.. Madame Flora (visk visk.. buga buga!! buga för tusan)

 

[avatarex]

Håller inte med

(varför inte låta spelarna besegra de slemma typerna lite snabbt, om syftet ändå bara var att de skulle kunna klämma ur dessa lite information?).

Det fina med regler är att de tillför ett osäkerhetsmoment som kan vända ståryn. De kan vara bra för att undvika rälsning.


Vad gäller regelfrosseri så finns det egentligen bara två lösningar, antingen står man ut med att alltid tillämpa varenda liten regel från regelhäftet eller så går man mer mot friformshållet och använder reglerna bara i undantagsfall och i sådana fall där det kan uppkomma en stämningsdödande off-diskussion om man inte tillämpar dem.

Varför bara använda ytterligheter? Det enklaste är väl "vi kör bara med de grundläggande stridsreglerna tills det flyter på bra"?

En perfekt lösning gällande telefoner är: stäng av dem innan, i god tid. Stämpla "IG" i pannan på den spelare som skickar SMS bafatt dennes rollperson är inaktiv.

 

[Ithaqua]

Traumatiskt mobilminne

En perfekt lösning gällande telefoner är: stäng av dem innan, i god tid. Stämpla "IG" i pannan på den spelare som skickar SMS bafatt dennes rollperson är inaktiv.


*S* I know i did! HADE (kände honom dessvärre inte innan) en spelare i min CoC-kampanj som envisades med att tala i mobil ca 3-4 gånger under en session, sista samtalet pågick i ungefär 20 minuter emedan alla väntade på honom. Han var dessutom tvungen att sitta med mobilhelvetet på laddning en meter ifrån mig och satte därmed också mig i fullständig stiltje. Han fick IG och har sedan dess aldrig varit med i min grupp. Vissa saker är oförlåtliga, exempelvis brist på respekt som är på gränsen till uppenbart förolämpande....

 

[Troberg]

Ett störande moment som är lätt att fixa är att se till att bordet är rent från annat plock innan man börjar spela och att man håller ovidkommande saker borta från det. En hel massa möjliga störningsmoment eliminerade.

 

[Troberg]

Re: Traumatiskt mobilminne

*S* I know i did! HADE (kände honom dessvärre inte innan) en spelare i min CoC-kampanj som envisades med att tala i mobil ca 3-4 gånger under en session, sista samtalet pågick i ungefär 20 minuter emedan alla väntade på honom. Han var dessutom tvungen att sitta med mobilhelvetet på laddning en meter ifrån mig och satte därmed också mig i fullständig stiltje. Han fick IG och har sedan dess aldrig varit med i min grupp. Vissa saker är oförlåtliga, exempelvis brist på respekt som är på gränsen till uppenbart förolämpande....

Något i stil med spelare som sitter med en bärbar dator och är helt frånvarande från spelet för att de raggar fjortisar på lunarstorm, samtidigt som de när man påpekar det vägrar erkänna att de ens rör datorn? Och som dessutom har mage att bli sura när man blockar dem från nätverket...

 

[Petri]

Glömska, det finns det väl ingen direkt bot mot det?
Att man glömmer viktiga saker under ett rollspel. Visst läsa på innan minimerar det, men att helt få bort det?

Vad mer...

hmm nä för egen del så bottnar det flesta misstagen för mig i dålig regelkoll och illa påläst för äventyret. Jo Improvisation! Kan man förbättra sin förmåga att improvisera?

Förresten det där med konstant mobil användande personer runt spelbordet: Är det inte skottpengar på sådana?

 

[Bunny]

"I en tråd lite längre ner så har en massa folk biktat sig om sina svagheter som spelledare. Det kanske känns bra för dem, men vad leder det till?"

Jag är själv ganska övertygad om att om man ska kunna lösa en problematik så måste man vara medveten om vari den ligger, eller iaf kunna sätta fingret på den. Läkare och psykologer över hela världen har en förmåga att vilja diagnosera symptomen först innan de bestämmer vård. Det handlar alltså inte bara om bekännelser, det var bara början, utan att sedan kunna diskutera problematiken - för jag tyckte det var tydligt att många upplevde liknande saker som svagheter. Kanske för pretentiöst, tråden har stannat upp, men jag gav det ett försök här och här. För att gå framåt bör man titta bakåt, Trobes.

"Jag tänkte därför starta en tråd med vanliga problem under spel och förslag på lösningar på dem."

Inte för att jag vill framhålla min tråd, men jag ser inte den stora skillnaden mellan våra trådar. Läser man det här:

(citat från Svagheter) "Kanske är det dags för alla oss spelledare som fråterar här på forumet att bekänna våra svagheter, för hur lär man sig bättre än genom att studera sina egna och andras misstag?"

så tycker jag syfterna med våra trådar ligger skrämmande nära varandra. Båda försöker handskas med problem rörande spelledarskapet (men när jag tänker efter så kanske du tar upp även mer spelar- och spelgruppsrelaterade saker, i så fall kan den här tråden bli bra).

"Vad kan gå fel?"

Vad som kan gå fel? De mesta kan gå fel. T ex så kan en spelledare (återigen ramlar jag i spelledargropen) utan ordningssinne hamna i en massa trassel efter en tids spelledande av ett rollspel. Pappershögen med rollformulär, äventyr, handouts, lösryckta anteckningar, skisser osv. växer sig allt högre, och snart finner man sig allt som oftast bläddrandes medan ens spelare sitter och blir otåliga. "Var fasen har jag lagt den? Har någon av er tagit den?" - säger man irriterat medan man lyfter på diverse högar där man trodde att man hade ordning. Detta löses enklast genom att man lägger upp ett system där man medelst pärmar med index, plastmappar eller liknande försöker hålla isär de olika delarna som utgör pappershögen.

Spelarna har en förmåga att glömma sina rollformulär, tappa bort dem, glömma tärningar, tappa bort dem, glömma anteckningspapper, glömma föra anteckningar osv. Det innebär strul och slit för en redan hårt arbetande spelledare som försöker få en någonsånär översyn. "Va? Vet du inte vad din gubbe har för färdighetsvärde i pilbåge!" säger han irriterat när han förtvivlat försöker leta reda på sitt egna ark med spelvärden i ovan nämnda oordning. Lösningen på det här är en kombination av gnäll, trugande och rena hot från spelledarens sida. Lösa och lösa - det hela handlar om uppskov från Det Totala Kaoset. I en ljus framtidsvision kanske detta är löst, men tills dess så är ofta spelledarens roll lika mycket dagispappa som någonting annat.

Att spela rollspel är lika delar en övning i praktiskt tänkande som att tillsammans uppleva någonting. Att alla spelare tar med sig: papper, penna, rollformulär, anteckningspapper plus tärningar är bra, enkelt, praktiskt.

Jäklar vad jag blivit cynisk plötsligt...

Var det något såndant här Mr. Trobes sökte, alltså inte endast relaterat till spelledarskapet utan till rollspelande i stort? Isf skiljer sig våra trådar åt mer än till tillvägagångssättet.

 

[Troberg]

Det handlar alltså inte bara om bekännelser, det var bara början, utan att sedan kunna diskutera problematiken - för jag tyckte det var tydligt att många upplevde liknande saker som svagheter. Kanske för pretentiöst, tråden har stannat upp, men jag gav det ett försök här och här. För att gå framåt bör man titta bakåt, Trobes.

Japp, jag insåg det, jag snöt bara nästa steg från dig.

Var det något såndant här Mr. Trobes sökte, alltså inte endast relaterat till spelledarskapet utan till rollspelande i stort?

Jo, jag såg det som en utvidgning av det du banat väg för i din tråd. Det finns massor av problem som vi alla känner till som poppar upp gång på gång. Krånglande spelare, bristande stämning, regeldisussioner, misslyckade spelledare och så vidare. Jag tänkte folk kunde lista sina personliga favoriter bland problemen och så försöker vi hitta lösningar på dem.

Jag försökte alltså inte stjäla ditt ämne, bara vidarutveckla det.

Och jag heter Troberg, inte Trobes.

 

[Rising]

Problem och lösnirisingar

Jag har extremt många spelledarpersoner i mina kampanjer. Det kan ställa till med problem, men jag har också lärt mig att hjälpa spelarna att skilja på dem:

Var inte rädd för att överdriva ganska fett när du gestaltar spelledarpersoner som inte förväntas ha en viktig roll i äventyret, men som ändå behöver kännas igen. Karikatyrer är en klar fördel. Tänk på professor Kalkyl och kapten Haddock.

Ge spelledarpersoner namn som skvallrar om deras personlighet. En stor och klumpig "Brutug" är en helt annan sorts person än den lilla och flinka "Vinnevira". Typ.

Referera. Säg inte bara "här sitter Crono och Selicia", utan säg "här sitter vargmansbarbaren med ormvråktatueringen Crono, och hans syster Selicia som hade en affär med er gamle kompis Bluto" osv. Hjälp dem på traven. Arbeta mycket med yttre igenkänningstecken såsom speciella kläder, accessoarer eller utsmyckningar som du kan använda som referensmedel. Namn betyder ju inget och är därför lätta att glömma, men "kattmannen med plommonstopet", "den korte araben med emaljögat" och "albinoflickan med den illgröna tuppkammen" är bilder som lättare fastnar i huvudet. Låt inte dessa bilder bara vara personens utseendebeskrivning som du läser upp en enda gång när rollpersonerna först träffar spelledarpersonen, utan referera till detta igenkänningstecken om och om igen varje gång du behöver det. Låt det bli spelledarpersonens registreringsnummer.

---

Ett annat problem jag hade som ung (både som spelare och spelledare) var att rollpersonerna gärna delade på sig och att somliga personer skickades ut ur rummet medan spelledaren spelade i omgångar med varje enskild grupp (eller varje enskild rollperson). Det är häftigt på film och i serier att dela upp sig, men det funkar faktiskt inte alls lika bra i rollspel. Därför skriver jag äventyr där uppdelning inte förväntas uppstå som ett naturligt sätt att lösa uppgifterna på, och när jag är spelare så försöker jag fingera ihop anledningar för gruppen att hålla ihop även om min rollperson kanske egentligen helst skulle vilja gå sin egen väg. Ibland får man tänka som samberättare och göra vad som är bäst för handlingen och stämningen för alla, även om man som rollgestaltare kanske egentligen anser att det vore mest naturligt att sprida ut sig.

---

Och så gäller det att presentera precis lagom många alternativ för att aktivera spelarna. Ger man dem bara en enda vettig väg att gå så rälsar man, och ger man dem helt fria tyglar så rycker de ibland bara på axlarna. Om det finns ett par möjliga alternativ, då kan det däremot börja klia i fingrarna och man kan börja väga de olika alternativen mot varandra.

Förr i tiden gillade jag att försöka få till konflikter inom gruppen på det här viset (om en rollperson är anarkist medan en annan är aristokrat så kan man enkelt presentera en situation för dem där deras åskådningar kommer att stå emot varandra), men det tycker jag numera blir lite för platt. Numera är jag mer intresserad av personliga tvivel så att rollpersonerna själva inte är riktigt övertygade om vad de egentligen helst vill. På så vis blir det inte lika mycket käbbel inom gruppen (även om det kan vara jättekul och väldigt intressant) utan mer frågor, överläggningar och överrenskommelser.

 

[Troberg]

Re: Problem och lösnirisingar

Massor av bra synpunkter!

Var inte rädd för att överdriva ganska fett när du gestaltar spelledarpersoner som inte förväntas ha en viktig roll i äventyret, men som ändå behöver kännas igen. Karikatyrer är en klar fördel. Tänk på professor Kalkyl och kapten Haddock.

Alldeles definitivt så, ju kortare tid de har i rampljuset, desto mer extremt måste man porträttera dem för att de ska märkas och bli ihågkomna.

Ge spelledarpersoner namn som skvallrar om deras personlighet. En stor och klumpig "Brutug" är en helt annan sorts person än den lilla och flinka "Vinnevira". Typ.

En annan av mina käpphästar, vilken tyvärr funkar dåligt för mig då jag har usel fantasi när det gäller namn. Man kommer dock väldigt långt med ett bra namn (några här kanske minns lastbilschauffören Billy-Bob Johnsson, han som kallades in för de verkligt tuffa ölleveranserna?).

Ett annat problem jag hade som ung (både som spelare och spelledare) var att rollpersonerna gärna delade på sig och att somliga personer skickades ut ur rummet medan spelledaren spelade i omgångar med varje enskild grupp (eller varje enskild rollperson). Det är häftigt på film och i serier att dela upp sig, men det funkar faktiskt inte alls lika bra i rollspel.

Instämmer, men tyvärr har vi spelare som gärna intrigerar. Förrförra spelmötet var jag med 20 minuter, sedan satt jag vid datorn och spelade genom FarCry... Jag försöker hålla ihop gruppen och delar den bara när det är nödvändigt ur spelsynpunkt, även om de skulle råka få reda på något de inte borde veta.

Och så gäller det att presentera precis lagom många alternativ för att aktivera spelarna. Ger man dem bara en enda vettig väg att gå så rälsar man, och ger man dem helt fria tyglar så rycker de ibland bara på axlarna. Om det finns ett par möjliga alternativ, då kan det däremot börja klia i fingrarna och man kan börja väga de olika alternativen mot varandra.

Håller bara delvis med. Det viktiga är att de inte får slut på ideer, jag har inte stött på några större problem med för många ideer. Tvärtom egentligen, de brukar ha fullt upp med att följa upp varenda ledtråd de hittar och minst tre gånger så många som de hittar på.

Förr i tiden gillade jag att försöka få till konflikter inom gruppen på det här viset

Jag också, men jag har också vänt där, nu är problemet snarare att det finns stående konflikter inom gruppen som jag inte har en aning om hur jag ska hantera.

 

[Ithaqua]

Just for the record...

...Spelar han fortfarande i din grupp?

För om jag ska vara ärlig tycker jag att det tom toppar mobil-orerande i nonchalans och ointresse. Frånsett den ohemult dåliga smaken...*S*

Ärligt talat tycker jag att man i stort sett gör alla en tjänst, inklusive den ointresserade spelaren, om man avskedar dylika personer från spelgruppen; det är klart, sådana saker KAN vara engångsföreteélser under osedvanligt händelselösa sessioner, beror väl också på hur pass väl man känner spelarna. Det är ju knappast lika lätt om det rör sig om tio-tjugo år gamla vänner förstås, då är det väl lämpligare att helt enkelt ta upp saken till diskussion istället.

 

[Ithaqua]

Trivselproblem och dess lösningar.

Spelare som tar för mycket plats på bekostnad av andra

Det finns spelare, inte sällan ett radarpar som ibland tycks styra alla sessioner, mer eller mindre alla beslut som tas i gruppen och som hörs tre gånger mer än alla andra; förr eller senare tenderar nog de ohörda och mer lågmälda spelarna till ren vanemässig passivitet eller i värsta fall ett begynnande ointresse av att vara med i överhuvudtaget.

Hur gör man som spelledare för att överbrygga det, att se till att ALLA spelar i gruppen och inte bara blir passiva bihang?

Vi hade ett sådant problem i en av våra grupper (där jag själv spelar, ärligt talat förmodligen den mest aktiva *S*), men i och med att vi åtminstone var intresserade av att göra någonting åt det så tror jag att vi lyckades vända trenden. Vi gjorde helt enkelt så här: placerade de mest passiva mittimellan de mest aktiva (det fungerar! ) så att de nästan ofrånkomligt rycks med... Genom överenskommelse med spelledaren innan sessionerna såg vi (de mest aktiva) också till att spela passiva (rollspel i rollspelet så att säga) till och från, börja rådfråga var och varannnan... Fungerade det också.

Ofräsch miljö

Ett annat litet trivselproblem. Det har en viss inverkan på spelet om man exempelvis sitter med påslagen dator med tjernobylhavererande fläkt, kalla glödlampor i taket eller riktade bordslampor som lyser likt förhörsstrålkastare in i spelarnas ögon, kattpiss-stinkande och efterfestskitiga lägenheter och sopstationsliknande golv och bord.

Det är förvånande hur mycket det gör för spelet med en väl förberedd miljö; det är inte svårt att städa och förbereda innan; lägger man ner en oerhörd möda på att förbereda sina scenarion kan man lika gärna se till att förbereda den plats man tvingas fysiskt sitta i under kanske mer än tolv timmar...

Mest ansträngande är det när man tex inte ens har sittplats åt alla spelare. Få orkar / vill spela mer än några timmar med det eländet, kanske inträngd i ett hörn i halvliggande givakt på en trave böcker. Det slår mig att minst hälften av alla sessioner jag spelat har varit på det här viset, men jag kanske bara haft otur...

 

[Rickard]

Jag vet inte.. Det var så länge sedan jag var spelledare nu (ett år nu) så jag har nästan glömt bort problemen.. Nåja.. Efter 20-30 minuters funderande har jag kommit fram till följande:

Improvisera namn.. Inte bra att behöva göra under pågående spel.. Redan nämnt så det tar jag inte upp.. Kan väl kompletteras med att det inte bara behöver vara namn på spelledarpersoner utan även stadsdelar, värdshus, gator eller gängnamn..

Improvisera kartor.. Aldrig.. Kartor är det viktigaste hjälpmedlet under ett speltillfälle..

Döfött att hålla vid stämningen.. Du försöker göra det spännande.. Spelarna gäspar.. Släpp istället dina försök och ge upp..

Döfött att hålla uppe rollspelandet.. Du försöker spelleda.. Spelarna pratar off-snack.. Släpp istället dina försök och ge upp.. Spela något annat, som Trygg-Torkel, tevespel, brädspel eller kortspel.. Vill inte dem så behöver inte du..

Kunna rollspelet.. Om det är dina första gånger med rollspelet så se till att gå igenom de viktigaste reglerna ytterligare en gång timmen innan spelmötet.. De som kommer upp under spelomgången och som du inte kan skriver du ner och går igenom efter speltillfället.. Kolla igenom spelarnas rollformulär och plugga in det som står på dem.. Inte det spelarna skrivit på egen hand utan det som kan komma användas i form av förmågor, färdigheter et cetera.. I värsta fall, om du inte ens kan färdigheternas namn, får du ha ett eget rollformulär som du får kolla på när du vill att spelarna ska göra färdighetsslag.. Detta gäller även när du ska spelleda ett rollspel som du inte har spellett på länge..

Ha koll på dina spelledarpersoner så du slipper leta efter dem.. Ha alla samlade på ett papper och ha max 5-6 ord om varje person.. Om du måste bläddra i papper, så erkänn ditt misstag.. Det blir enklare för spelarna att vänta då (och förlåta dig för väntandet), om de vet varför det tar en sådan tid..

Spela en dialog mellan spelledarpersoner.. Jag och Rising gav tillsammans fem exempel på hur det kunde göras i denna tråd.. Finns det något mer att tillägga?

Strider blir hack 'n slash med mycket tärning och lite beskrivningar.. Hur göra? Tja.. Jag funderar på en metod där spelarna inte beskriver vad de gör, utan vad de vill försöka åstadkomma och med vilka medel de vill göra det på.. Säg att du vill spela strider på detta sätt till spelarna och korrigera dem om de gör fel.. Anledningen till detta är för att du, som spelledare, ska kunna fortsätta på beskrivningen.. Om spelaren säger "Jag hugger mot huvudet" så kan du inte säga så mycket mer än "Du missar/träffar"..

Om spelaren istället säger "Jag försöker fälla honom" och anger hur det är tänkt att detta ska göras.. Kanske genom att haka med yxbladet runt motståndarens ankel och dra till, kanske genom att knuffa och samtidigt lägga snarskank för motståndaren, kanske genom att dra undan mattan för den andre eller välta en staty på denne.. Du har då som spelledare dels så mycket mer att utgå från och dels så mycket mer tid på dig att tänka ut en kontrahändelse när du beskriver vad som egentligen händer.. Detta kräver dock att initiativet är någorlunda färdigställt innan spelaren ska börja förklara.. På så sätt kan denne klura lite på en (undan)manöver innan det är dennes tur..

Ha alltid en penna i handen.. Det är döden att behöva leta efter en när det börjar hända något..

Spelardeltagandet är lågt? Hitta på regelmässiga saker som gör att de får mer inflytande.. Utelämna detaljer i miljöbeskrivningar och låt spelarna få hitta på för sina egna syften och fördelar (exempelvis under strider).. Utelämna detaljer i rollpersonernas kontakter och låt spelarna få bestämma under spelets gång vad de har för kontakter, även om det skulle vara personer som du precis låtit de få träffa för första gången.. Låt spelarna få skriva ner två ord var och sedan använda dem när som helst under spelomgången för att påverka en handling.. Har en spelare skrivit ner ordet "Skoförsäljare" så kan denne använda det som en kontakt eller så kan det vara ett lösenord för att komma in någonstans..

Slutligen.. Spelledare som slår upp en regel eller ett värde i en regelbok under spelets gång biter jag halsen av..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som mest stöter på problem där spelarna står för problemet och inte han själv

 

[Troberg]

Det var så länge sedan jag var spelledare nu (ett år nu) så jag har nästan glömt bort problemen..

Har du glömt Billy-Bob Johnson, hardcore truckdriver?

Döfött att hålla vid stämningen.. Du försöker göra det spännande.. Spelarna gäspar.. Släpp istället dina försök och ge upp..

Ett annat tips är att rälsa dem en bit till något som får dem att kvickna till. Funkar inte det så lägger man av.

Strider blir hack 'n slash med mycket tärning och lite beskrivningar.. Hur göra? Tja.. Jag funderar på en metod där spelarna inte beskriver vad de gör, utan vad de vill försöka åstadkomma och med vilka medel de vill göra det på.. Säg att du vill spela strider på detta sätt till spelarna och korrigera dem om de gör fel.. Anledningen till detta är för att du, som spelledare, ska kunna fortsätta på beskrivningen.. Om spelaren säger "Jag hugger mot huvudet" så kan du inte säga så mycket mer än "Du missar/träffar"..

Jag rekommenderar i mitt spel något i stil med hur du skötte det i Feng Shui. Spelaren deklarerar avsikt, slår tärningar och berättar vad som händer.

Exempel:

Spelaren: "Jag attackerar Slempropp#1."
Tärningslaget blir rätt så bra, men skadan blir i huvudsak grön skada (dvs kortvarig, som smärta, blod som rinner i ögonen, yrsel och så vidare).
Spelaren: "Jag knackar till hans sköld i ovankanten med mitt svärd, följt av en spark mot nedankanten av skölden som skickar upp skölden i ansiktet på honom och nästan knockar honom."

Spelledare som slår upp en regel eller ett värde i en regelbok under spelets gång biter jag halsen av..

Japp. Bättre att improvisera efter sunt förnuft än att sakta ner spelet.

Det finns ett enda undantag från den regeln: Om man speltestar ett spel och därmed ska köra det precis efter reglerna, men då har man ju egentligen ett annat syfte med spelandet.

 

[Troberg]

Re: Trivselproblem och dess lösningar.

Spelare som tar för mycket plats på bekostnad av andra

Och naturligtvis det omvända problemet, med spelare som sitter som en lite grå mus i hörnet och som inte tar initiativ till något hur mycket man än rycker och drar i dem. De verkar vara nöjda med att bara åka med och beskåda spektaklet.

Jag är inte ens säker på om man bör försöka aktivera dem, de verkar rätt så nöjda som det är, men samtidigt tror jag att de skulle kunna ha roligare om de var aktivare.

 

[Troberg]

Re: Just for the record...

Spelar han fortfarande i din grupp?

Japp.

För om jag ska vara ärlig tycker jag att det tom toppar mobil-orerande i nonchalans och ointresse. Frånsett den ohemult dåliga smaken...*S*

Då skulle du sett honom under hans MUD-beroende period...