Re: Bara erfarna rollspelare ignorerar regler
"
Bra rollspelare hanterar regler. Dåliga rollspelare hittar på dåliga ursäkter för att avskaffa regler."
Ursäkta, men det där var nog bland det sämre försök till fyndigt argumenterande jag har läst idag och då har jag ändå tagit mig igenom
Rosa T4:a-tråden på sverokforumet.. Citatet ovan tycker jag bara är provokativt och dumt.. Vill du svara på detta
Seter, så gör det gärna som en ny tråd.. Jag skulle gärna vilja ta och diskutera om vad man bör ha för inställning när man diskuterar på ett rollspelsforum... eller "bör", förresten? Vad olika personer
har för inställning, snarare.. För vem säger att
mitt sätt är det bästa?
I alla fall.. Tillbaka till ämnet..
Kultkult.. Själv tycker jag att den bästa spelledaren är den som har varit med om precis allting.. "Naturalistisk spelledare" är ett uttryck jag myntade för något år sedan.. Det innebär att en spelledare ska känna till vad denne pratar om.. Denne ska ha brutit ben, knarkat, förlorat någon nära stående, varit i alla delar av världen.. Ja, vara otroligt rik på livserfarenheter.. För mig är en naturalistisk spelledaren den bästa av alla tänkbara spelledare, så länge denne kan förmedla sina erfarenheter till spelarna.. En sådan skulle inte behöva regler, för personen skulle lyckas skapa trovärdiga resultat ändå..
Nu har inte alla spelledare den livserfarenheten.. Alla spelledaren kan inte heller förmedla sina erfarenheter till spelarna.. Det är där reglerna kommer in.. Regler finns som stöd för de osäkra spelledarna för att förklara hur saker och ting går till..Jag är säker på att erfarerna spelledare allt mer och mer frångår att följa reglerna till punkt och pricka.. Herr
Seter, som jag vet är en erfaren spelledaren,
har jag för mig inte kan alla reglerna till DnD (eller var det featsen men det är väl regler det också?).. Detta för att han inte
behöver stödja sig på dem i lika stor mån som en oerfaren spelledare.. Ok, han kan också vara lat och inte har orkat lärt sig dem, men jag bortser från den möjligheten (så att mitt resonemang inte spricker)..
I en spelgrupp som kör den traditionella stilen med spelledare och spelare skulle också reglerna kunna komma till pass så att en ny spelledare inte blir överkörd utav de andra.. Det ger också en hum om för nya spelare om vilka berättarregler som gäller inom gruppen och kan
lättare anpassa sig.. Regler är också en sorts speltips över vad för stämning som efterfrågas.. Är det hjälteepos som ska spelas, betonar reglerna att man ska använda musik eller dör en person lätt av fysiska skador? Visst, det finns regler som är helt stämningslösa men det är också vad jag, lite sådär ungdomligt, skulle kalla för "sugiga regler"..
Det finns skräckanekdoter från spelmöten på hur regler kan användas och om det är (hypotetiskt sett) dessa spelmöten du utsatts för så förstår jag helt klart dina åsikter.. Dock så finns det också goda sidor utav regelanvändning och de goda sidorna har jag nu försökt att förklara.. Gillar du inte dem så fortsätt köra utan regler, för det är ju vad som fungerar bäst för dig.. Själv så vill jag försöka ta det bästa ur båda sidor och slänga bort så många nackdelar jag kan.. Det är min filosofi om regeldesign i alla fall..
/
Han som skrev "hypotetiskt", för han vet inte vad
Kultkults åsikter egentligen är