Rätt kampanj, fel rollperson

[Troberg]

Vad jag menar är att det är helt ok att lämna över det till spelgruppen. Är den kvinnlige påven normbrytare eller inte? Bestäm ni. Jag tycker inte spel behöver ge alla svar. De får gärna göra det, men det innebär att jag och min spelgrupp har mindre frihet själva samt att vi måste plugga setting. Det kan vi göra i viss mån, men jag vill hellre ha breda penseldrag och små nedslag här och var, än en komplett och detaljerad setting som dessutom förklarar varför olika företeelser finns eller är annorlunda.

Spelgruppen, men framför allt spelledaren. Jag har varit med om allt för många kampanjer/scenarios som slutat i "egentligen borde de rädda världen, men allt handlar om att en karaktär sätter sig i trubbel hela tiden genom att bryta normer". Jag har inget emot det vid rätt tillfälle, men då ska det vara rätt tillfälle.

 

[Mogger]

Spelgruppen, men framför allt spelledaren. Jag har varit med om allt för många kampanjer/scenarios som slutat i "egentligen borde de rädda världen, men allt handlar om att en karaktär sätter sig i trubbel hela tiden genom att bryta normer". Jag har inget emot det vid rätt tillfälle, men då ska det vara rätt tillfälle.

Det där är jag inte alls bekant med och kan inte uttala mig om hur ni spelar, eller vilket tillfälle som är det rätta att bryta normer i spel. Men alla spel eller spelstilar passar inte alla spelgrupper och så får det lov att vara.

 

[2097]

Åh Troberg det är inte alls min mening att hela tiden hacka på dig men vi ser helt enkelt så himla annorlunda på just den här grejen antar jag.

Jag har varit med om allt för många kampanjer/scenarios som slutat i "egentligen borde de rädda världen, men allt handlar om att en karaktär sätter sig i trubbel hela tiden genom att bryta normer".

Mitt förslag är att du ser detta som ett tecken på att inte ha så restriktiva normer för dina spelare och deras rollpersoner.

Element i spelvärlden tolkas gärna av många spelare som antingen hinder eller belöningar, snarare än som oföränderliga axiom.

 

[Leon]

Spelgruppen, men framför allt spelledaren. Jag har varit med om allt för många kampanjer/scenarios som slutat i "egentligen borde de rädda världen, men allt handlar om att en karaktär sätter sig i trubbel hela tiden genom att bryta normer". Jag har inget emot det vid rätt tillfälle, men då ska det vara rätt tillfälle.

Jag tror det här är i princip vad 2097 säger, men är inte det nästan inneboende i att spela rollspel? Spelare letar efter saker att pröva sig mot och testa gränser mot, sånt som resonerar med karaktären. Det kan vara normbrytande och provocerande, det kan leda till excesser eller subtilt finlir.

Men jag tror man som SL får förlika sig med att ens jobb är att hantera en grupp bångstyriga tjurar i äventyrets porslinsaffär. Som bäst har de kul medan de massakrerar din storyline...

 

[Bolongo]

Spelgruppen, men framför allt spelledaren. Jag har varit med om allt för många kampanjer/scenarios som slutat i "egentligen borde de rädda världen, men allt handlar om att en karaktär sätter sig i trubbel hela tiden genom att bryta normer". Jag har inget emot det vid rätt tillfälle, men då ska det vara rätt tillfälle.

Jag är osäker, eftersom du uttrycker det litet vagt, men det här känns inte som om det har så mycket med könsroller att göra längre. För mig låter det som du pratar om "tjuven som inte kan låta bli att stjäla från allierade NPCs" och dylikt?

 

[2097]

@Troberg,

Om jag ska se på det charitably så tolkar dom normerna som chekovspistoler och dom tror att du vill att det är meningen att dom ska försöka bryta dom. Om jag ska ta på mig en svartare syn så är normerna för restriktiva och kvävande för dom och dom vill därför bryta dom. Dom är helt enkelt rätt så opepp på att förväntas rollspela kajira a la Gor! #magicalrealm

 

[Magnus Seter]

Det där med kompulsivt normbrytande har jag sett många gånger, både när jag ställt upp tydliga ramar kring vad som förväntas, t.ex. "ni är stadsvakter som ska upprätthålla lagen i Altdorf", och när jag varit mer fri, t.ex. "ni är gatubarn i Aladdins värld, gör vad ni vill", eller för den delen "ni är överlevande i Wastelands Sverige, överlev". Avsaknaden av långsiktiga konsekvenser kan leda till rätt mycket "normbrytande", om man nu inte vill kalla det "destruktivt kaos", hos spelare.

Men det kanske bara är vi i Dalarna som spelar så.

 

[Rymdhamster]

Det där med kompulsivt normbrytande har jag sett många gånger, både när jag ställt upp tydliga ramar kring vad som förväntas, t.ex. "ni är stadsvakter som ska upprätthålla lagen i Altdorf", och när jag varit mer fri, t.ex. "ni är gatubarn i Aladdins värld, gör vad ni vill", eller för den delen "ni är överlevande i Wastelands Sverige, överlev".

Jag grunnade inte rent spontant om inte att sätta upp ramar till och med uppmuntrar till att försöka bryta de ramarna på kreativa sätt. Begräninsgar föder kreativitet heter det ju =D

Jag tänker att om man bara sätter upp en gräns och säger "ni måste det här" så har man genast fokuserat (en viss typ av folk) på just den detaljen och de börjar genast fundera på vad de kan göra för roligt av det. Och det roliga är ju sällan att göra något som är exakt enligt normen.

Jag har i och för sig ingen bra idé på hur man kan förbättra ramarna så att de gör vad man vill.

 

[Mogger]

Det där med kompulsivt normbrytande har jag sett många gånger, både när jag ställt upp tydliga ramar kring vad som förväntas, t.ex. "ni är stadsvakter som ska upprätthålla lagen i Altdorf"...

Snackar vi typ om att ta mutor, missbruka sin makt etc eller pratar vi om "jag skiter (alltså bokstavligen) i den offentliga brunnen, sätter eld på stadshuset och klär mig i bastkjol och en hatt av råttkranium"?

 

[Magnus Seter]

Snackar vi typ om att ta mutor, missbruka sin makt etc eller pratar vi om "jag skiter (alltså bokstavligen) i den offentliga brunnen, sätter eld på stadshuset och klär mig i bastkjol och en hatt av råttkranium"?

Det senare. Fast det var inte stadshuset utan fattigkvarteren som brann.

 

[Troberg]

Åh Troberg det är inte alls min mening att hela tiden hacka på dig men vi ser helt enkelt så himla annorlunda på just den här grejen antar jag.

Mitt förslag är att du ser detta som ett tecken på att inte ha så restriktiva normer för dina spelare och deras rollpersoner.

Eller inte ha spelare som till varje pris ser det som en utmaning att tippa omkull det man förberett. Liksom, ska man, säg, spela intriger kring vem som ska bli nya kejsaren i en fantasykopia av Rom som mest dekadent, då funkar det inte att tex ha en förrymd slav som inte pratar språket och som ser helt annorlunda ut. Det blir något helt annat av det.

Jag är osäker, eftersom du uttrycker det litet vagt, men det här känns inte som om det har så mycket med könsroller att göra längre. För mig låter det som du pratar om "tjuven som inte kan låta bli att stjäla från allierade NPCs" och dylikt?

Take your pick. I grunden är det samma fenomen.

Det där med kompulsivt normbrytande har jag sett många gånger, både när jag ställt upp tydliga ramar kring vad som förväntas, t.ex. "ni är stadsvakter som ska upprätthålla lagen i Altdorf", och när jag varit mer fri, t.ex. "ni är gatubarn i Aladdins värld, gör vad ni vill", eller för den delen "ni är överlevande i Wastelands Sverige, överlev". Avsaknaden av långsiktiga konsekvenser kan leda till rätt mycket "normbrytande", om man nu inte vill kalla det "destruktivt kaos", hos spelare.

Men det kanske bara är vi i Dalarna som spelar så.

Exakt.

 

[2097]

ska man, säg, spela intriger kring vem som ska bli nya kejsaren i en fantasykopia av Rom som mest dekadent, då funkar det inte att tex ha en förrymd slav som inte pratar språket och som ser helt annorlunda ut.

Eller så är det just det som kommer göra den kampanjen minnesvärd.

Som SL behöver vi inte vara författare. Vi har ett bord fullt av hjärnor vars idéer jag längtar efter att få höra.
Jag har byggt upp den här världen åt dom och jag bara längtar så innerligt efter besök till den och se hur dom upptäcker den och hur dom leker i den och hur dom förstör den. Skriv inte ett "Jag, Claudius"–manus. Bygg Rom! Och ha mekaniker för intriger och för kejsarkronor men också för stadsvakter och för språkförbistring. Människor att hjälpa och att råna och att lura och att smyga efter och att vagga in och att bli lurad av.

Trust the other players. Trust they’re good; trust they like you; trust they’re looking out for you.
Force yourself to trust them even if you can’t. Force yourself to like them, even if you don’t. Trust they’re
good, even if they’re bad.

Trusting other players isn't about whether you genuinely trust them: it's about making play better. If you’re mistrustful, you’ll play carefully and conservatively. Instead, force yourself to trust, and you’ll take risks.

 

[Bolongo]

Take your pick. I grunden är det samma fenomen.

Då skiljer vi oss åt på den punkten. Jag anser inte att det är samma fenomen.

 

[Troberg]

Som SL behöver vi inte vara författare. Vi har ett bord fullt av hjärnor vars idéer jag längtar efter att få höra.
Jag har byggt upp den här världen åt dom och jag bara längtar så innerligt efter besök till den och se hur dom upptäcker den och hur dom leker i den och hur dom förstör den. Skriv inte ett "Jag, Claudius"–manus. Bygg Rom! Och ha mekaniker för intriger och för kejsarkronor men också för stadsvakter och för språkförbistring. Människor att hjälpa och att råna och att lura och att smyga efter och att vagga in och att bli lurad av.

Du behöver inte predika för mig, det var jag som uppfann fisktanken. Det sagt, så har man ändå en riktning i huvudet, och om en spelare är attention whore och får utlopp för det genom att göra en karaktär som är totalt opassande för kampanjen, så slutar det med att ingen har roligt.

Då skiljer vi oss åt på den punkten. Jag anser inte att det är samma fenomen.

Fundera på vilka spelare som brukar göra det och varför. Det är samma fenomen, bara olika metoder.

 

[Loffeboll]

Det sagt, så har man ändå en riktning i huvudet, och om en spelare är attention whore och får utlopp för det genom att göra en karaktär som är totalt opassande för kampanjen, så slutar det med att ingen har roligt.

Jo det låter ju som ett problem. Hade ni snackat igenom förutsättningarna och vad ni ville ha ut av spelet innan? Om ja så är det ganska oskönt beteende att jävlas med de andras upplevelse genom att bryta mot vad ni kommit överens om att ni ska spela. Om nej så är det väl knappast den personens fel då hen inte hade förutsättningarna klara för sig?

 

[2097]

Finns inget dödare än en kampanj där alla följer den riktning som SL har i huvudet.

Det är ok att sätta ramar ("Det här är Rom, inga rymdvarelser tack") men meta-ram–brytare och normbrytare är definitivt inte samma sak. De senare är de som köper spelets premiss och tänker kring den kreativt. "Ok, det finns slavar i settingen… tänk om jag är en sån! Och jag har rymt, och jag kan inte språket!" osv.

Och med "kreativt" menar jag att visst finns det alla dom obvi grejerna, brujah med katanasvärd, stjäla från partyt osv. All vår början… Men dom är i alla fall engagerade och dom ser på spelet med dom här ögonen: "vad kan jag tillföra? hur kan jag få känna att jag är med och är en del av det här?" och normbrytarna ser på settingen som om den vore på riktigt, på ett sätt som meta-ram–brytaren inte gör. Meta-ram–brytaren ser det som en shouting contest i vem som kan författa bäst, kvaddar flowet genom att inte köpa premissen. Medan norm-brytaren har helt uppgått i SLs värld men vill vara delaktig i den fullt ut, inte bara följa det rälsade spåret. Holy shit! This guy’s taking Roy off the grid! This guy doesn’t have a social security number for Roy!

Jag älskar instigators♥. Rollspel behöver såna spelare.

Sen är "attention whore" ett rätt oschysst uttryck! Alla SL gnäller över hur deras spelare är såna väggblommor, "hur ska jag få mina spelare att rollspela" sen när dom väl gör det så blir dom kallade bimbos och horor och att dom bara pajar. Inte konstigt att folk drar sig tillbaka in i skalet!

 

[Anarchclown]

Jo det låter ju som ett problem. Hade ni snackat igenom förutsättningarna och vad ni ville ha ut av spelet innan? Om ja så är det ganska oskönt beteende att jävlas med de andras upplevelse genom att bryta mot vad ni kommit överens om att ni ska spela. Om nej så är det väl knappast den personens fel då hen inte hade förutsättningarna klara för sig?

Jag kan rapportera att det inte spelar ett dugg roll vad man säger till vissa spelare de gör vad fan de vill ändå. Ni ska spela smågangsters i Mutant. De andra karaktärerna är mutanter som redan spelat en session eller två. De ligger i småbråk med andra gäng men försöker hindra att bängen slår ner på den eller ett totalt gängkrig.

Spelare: Cool. *Gör en karaktär som är mördarrobot med synliga vapen över hela sig och som första sessionen när RP blir påhoppade av två killar med knölpåkar i en folkmassa börjar headshotta folk och sedan blir irriterad när resten av RP inte vill ha med denna nu efterlysta psykopat att göra.*

Detta är mitt senaste exempel men det är verkligen inte det enda.

 

[Bolongo]

Fundera på vilka spelare som brukar göra det och varför. Det är samma fenomen, bara olika metoder.

Jag funderade, och funderade...

Men nä, jag får inte ihop det.

Å ena sidan har vi spelaren som bara vill slippa uppleva samma förtryck i spelet som i verkligheten.
Å andra sidan har vi spelaren som vill ha maktkänslan det ger att krossa andras planer.

Kan inte få det till samma fenomen.

 

[Rymdhamster]

mördarrobot med synliga vapen över hela sig [...] börjar headshotta folk [...] denna nu efterlysta psykopat [...]

*sjunger* historien uppreeeeeeeeepar siiiiiiiiiiiiig...

 

[Mogger]

Det senare. Fast det var inte stadshuset utan fattigkvarteren som brann.

Ok, det där har jag riktigt aldrig fattat och har heller aldrig spelat i en sådan grupp. Ingen kritik. Förstår det bara inte