Nekromanti Röd/Gul/Grön och att tala i koder

[RasmusL]

Jag ville inte skräpa ner traffic lights-tråden (snyggt för övrigt!) med diskussion om avvikande preferenser så tar det här.

Grön/gul/röd har använts flitigt bland rollspelare och på lajv under 10-talet (kanske var vanligt tidigare också, jag började stöta på det frekvent någonstans för fem år sedan i alla fall) och är uppenbarligen fungerande då det blivit populärt och fått bred spridning. Varianterna är många men jag grupperar dem i tre steg:

Stopp/broms
I den här varianten används endast gul och röd och endast för att bromsa eller avbryta en scen. Det är samma som brems/cut fast med färger.

Stopp eller uppmuntran
Den här varianten har byggt på med att den som anser sig vara "den utsatte" i en scen kan använda grön för att uppmana "utsättaren" att fortsätta eller eskalera.

stopp, uppmuntran och fråga
I den här varianten används även grön? som en fråga för att se om "den utsatte" är okej med en viss sorts eskalering.

Jag kan förstå viljan att skapa heltäckande system men på senare år så har jag sett fler och fler spel som frångår de mer komplexa varianterna. Varför? Jag upplever själv att när safe words plötsligt ska användas för en diskussion, som jag upplever blir fallet när grön används som uppmaning eller fråga, så blir det otroligt otydligt och även osäkert. Osäkert för "den utsatte" när grön? blir en fråga på grund av att denne börjar förvänta sig att "utsättaren" ska fråga inför varje steg och därför inte tar ansvar för sig själv (vilket även blir fantastiskt otydligt när en ska börja fråga grön? vid varje myrsteg i eskaleringen) och osäkert för "utsättaren" när grön! blir en uppmaning och skapar ett grupptryck att eskalera när en egentligen inte är bekväm med det (det är för mig naturligt att i en mogen och fungerande miljö med bra människor är det generellt jobbigare att vara "utsättare" än att vara "utsatt").

Ibland dyker andra mer eller mindre komplicerade system upp men jag tycker mig generellt se en tillbakagång i komplexitet. Ändå finns det uppenbarligen ett behov av den här typen av brems/cut-tekniker, kanske till och med av metoder som innehåller kodad metadiskussion, men jag kan tycka att det är spännande att vi utvecklar intrikata nya språk och sätt att kommunicera snarare än pratar om hur vi kan skapa en miljö där vi kan prata öppet med varandra. Båda är säkert bra, men det senare ser jag som mer funktionellt. Jag gillar röd (not so much fan av gul då det är otydligt, ogillar aktivt grön i alla dess former) och x-card och cut/brems men kan ofta känna att det hade varit bättre att jobba på kulturen i gruppen för att öka benägenheten att kommunicera istället för att öva på nya specialspråk.

Vad tycker ni? Varför behövs x-card? Grön/röd/gul? När blir det för komplicerat? Otydligt? Vad fungerar bäst i er erfarenhet?

 

[ceruleanfive]

Jag håller med om att koder aldrig kan – eller bör – ersätta öppna samtal. Det blir oundvikligen ett trubbigt verktyg som kan ge upphov till missförstånd.

Samtidigt kan det vara en trygghet att ha ett tydligt system att falla tillbaka på vid behov – särskilt i nya och/eller tillfälliga grupper. Det är lättare att gå igenom ett enkelt kodspråk än att upprätta djupt förtroende och öppenhet.

Dessutom kan verktyg som rött/X-card/cut/line vara betydligt effektivare i praktiken än ett öppet samtal. Alla förstår omedelbart att det är stopp som gäller – utan diskussion.

En fördel jag ser med grön och gul/brems/veil är att man diskret kan kommunicera vilken riktning man önskar att spelet ska gå i – utan att avbryta flowet på det sätt som en diskussion kan göra.

Don efter person. Det viktiga är att människor kan känna sig lite tryggare när de rollspelar. Jag kan inte påstå att en lösning fungerar för alla, men jag tycker att det är positivt att försöka hitta lösningar.

 

[God45]

Jag tänker flika in den kanske ohjälpsamma observationen att när vi börjar använda BDSM tekniker i rollspel så känns det lite creepy... Supersnabb kommunikation med specialverktyg känns som en grej som behöva när strypsex eller waterboarding är involverat. Inte när man rollspelar runt ett bord, oavsett vad man rollspelar om.

Men det kanske bara är jag.

 

[Staffan]

Jag tänker flika in den kanske ohjälpsamma observationen att när vi börjar använda BDSM tekniker i rollspel så känns det lite creepy... Supersnabb kommunikation med specialverktyg känns som en grej som behöva när strypsex eller waterboarding är involverat. Inte när man rollspelar runt ett bord, oavsett vad man rollspelar om.

Men det kanske bara är jag.

Grejen är att när man väl blir triggad så är det inte alltid man har resurser nog att ha en diskussion om vad som triggar en (eller att man är bekväm med att diskutera saken just nu), för ens hjärna är fullt upptagen med PTSD eller vad det nu kan vara. Då finns det en styrka i att kunna säga "rött" och därmed backa undan från den aktuella situationen utan vidare diskussion.

 

[God45]

Grejen är att när man väl blir triggad så är det inte alltid man har resurser nog att ha en diskussion om vad som triggar en (eller att man är bekväm med att diskutera saken just nu), för ens hjärna är fullt upptagen med PTSD eller vad det nu kan vara. Då finns det en styrka i att kunna säga "rött" och därmed backa undan från den aktuella situationen utan vidare diskussion.

Fast är det verkligen bättre än att bara avsluta spelet och säga vad som helst? Att sätta verktyg som om aktiviteten är farlig när den inte är det känns som om man devalverar verktygen och som om man beter sig som om aktiviteten är farlig. Rollspel runt ett bord är inte farligt. Att piska någon, strypa någon eller bränna någon kan vara farligt. Därför har BDSM säkerhetsverktyg av den här kalibern. Men just nu känns det som att argumentet är "Poliser har farliga jobb så de har pistoler. Någon kan skada sig på förskolan så förskolelärarna ska ha pistoler!".

 

[anth]

Dessutom kan verktyg som rött/X-card/cut/line vara betydligt effektivare i praktiken än ett öppet samtal. Alla förstår omedelbart att det är stopp som gäller – utan diskussion.

En fördel jag ser med grön och gul/brems/veil är att man diskret kan kommunicera vilken riktning man önskar att spelet ska gå i – utan att avbryta flowet på det sätt som en diskussion kan göra.

Jag tycker X-kortet och de mer avancerade teknikerna som beskrivs här är bra.
Vi brukar ha ett A4 med ett rött kryss liggande på bordet, men det används mest för att få folk att sluta dra göteborgsvitsar och annat OT.
Det är inte så X-kortet är tänk att användas, men det fungerar för oss.
Jag ville mest visa att vår grupp i princip aldrig hamnar i situationer där X-kortet verkligen behövs på riktigt och jag därför inte vet svaret på följande fråga:

Den här tråden kan man säga började i tråden om våldtäktsscenariot på UK Games Expo.
Den tråden tog upp rött/gult/grön och att man inte ska fråga varför någon stoppade - Det är tillräckligt allvarligt att någon säger stopp, då ska man definitivt inte gräva i såret genom att fråga "varför?".

Jag är ganska säker på att ytterligare en sak togs upp, men jag hittar inte det inlägget just nu. Det hade ungefär den här formuleringen:
"Om man spelar en scen med flera känsliga ämnen - hur vet man vilket ämne användaren av kortet åsyftar (om man inte får fråga)?"

Min fråga är kort och gott: hur ofta uppstår situationer där det kan vara tvetydigt vad en användare av ett X-kort menar?

 

[God45]

Min fråga är kort och gott: hur ofta uppstår situationer där det kan vara tvetydigt vad en användare av ett X-kort menar?

Jag har ju inte använt X-kortet... Men om jag kör ett skräckscenario eller typ Razorgirls? Hela tiden.

 

[ceruleanfive]

Min fråga är kort och gott: hur ofta uppstår situationer där det kan vara tvetydigt vad en användare av ett X-kort menar?

Det kan bli väldigt otydligt vad som utlöst de starka olustkänslorna – det är den stora nackdelen med röd/X-card/cut. Men ger man sig in i en diskussion om vad problemet är kan de känslorna förstärkas, man kan känna sig ifrågasatt etc.

I en regelbunden grupp skulle jag alltid försöka följa upp en röd situation med ett samtal, dels av omtanke, dels för att kunna undvika situationen framöver och dels för att vi rimligen bör ha det förtroendet för varandra.

I en tillfällig grupp skulle jag mest låtsas som att det aldrig hänt och göra mitt bästa för att det inte ska hända igen. Vill personen prata om det är jag givetvis helt öppen för det.

Om det händer flera gånger och det är otydligt vad som orsakar situationen, då skulle jag nog bryta spelsessionen eftersom vi inte verkar kunna spela hänsynsfullt tillsammans.

 

[God45]

Jag har ju inte använt X-kortet... Men om jag kör ett skräckscenario eller typ Razorgirls? Hela tiden.

Men kör jag typ D&D är det nog solklart. Jag kritiserar inte för att vara jobbig eller så. Jag bara förutser att någon snart kommer vara mer bekväm i ett av mina spel om det finns ett x-card (de blir mer och mer populära). När det händer kommer jag så klart gå med på det och jag kommer vilja kunna använda det på ett så bra sätt som möjligt.

 

[RasmusL]

Det kan bli väldigt otydligt vad som utlöst de starka olustkänslorna – det är den stora nackdelen med röd/X-card/cut. Men ger man sig in i en diskussion om vad problemet är kan de känslorna förstärkas, man kan känna sig ifrågasatt etc.

I en regelbunden grupp skulle jag alltid försöka följa upp en röd situation med ett samtal, dels av omtanke, dels för att kunna undvika situationen framöver och dels för att vi rimligen bör ha det förtroendet för varandra.

I en tillfällig grupp skulle jag mest låtsas som att det aldrig hänt och göra mitt bästa för att det inte ska hända igen. Vill personen prata om det är jag givetvis helt öppen för det.

Om det händer flera gånger och det är otydligt vad som orsakar situationen, då skulle jag nog bryta spelsessionen eftersom vi inte verkar kunna spela hänsynsfullt tillsammans.

Jag har inte upplevt att "rött" eller "cut" eller ens "gult" har blivit otydligt någon gång, det brukar alltid vara hyfsat tydligt på ett eller annat sätt vad det är som ska styras bort från. Däremot när det har blivit diskussioner i stil med
"Grön?"
"Grön?"
"Grön!"
"Grön?"

...så har det kunnat bli otydligt och väldigt ängsligt när det ska frågas kring varje enskild handling, mening eller steg.

 

[Cybot]

Fast är det verkligen bättre än att bara avsluta spelet och säga vad som helst? Att sätta verktyg som om aktiviteten är farlig när den inte är det känns som om man devalverar verktygen och som om man beter sig som om aktiviteten är farlig. Rollspel runt ett bord är inte farligt. Att piska någon, strypa någon eller bränna någon kan vara farligt. Därför har BDSM säkerhetsverktyg av den här kalibern. Men just nu känns det som att argumentet är "Poliser har farliga jobb så de har pistoler. Någon kan skada sig på förskolan så förskolelärarna ska ha pistoler!".

Grön/Gul/Röd är definitivt verktyg som började och som är vanligare på lajvscenen är runt bordet. Och medans Lajv är inte fysiskt farligt kan det definitivt vara emotionellt "farligt". Skandinaviskt rollspel uppmuntrar ofta till bleed och då kan det vara bra att ha verktyg för att stoppa, bromsa eller eskalera en scen utan att behöva bryta karaktär (för om man ska göra det intellektuellt så kan man lika gärna skippa det där steget där man spendera dagar och tusentals spänn på props). För man vill ha de där intensiva scenera i spelet, men man vill inte bli ovänner utanför eller göra att det blir obehagligt på ett otrevligt sätt.

Safe, Sane and Consensual är lika mycket en grej i lajv som det är i bdsm, och även om man definitivt inte pushar gränserna mot Safe på samma sätt så är Sane and Consensual definitivt områden som man kan råka treva sig in på.

 

[Lupus Maximus]

Personligen tycker jag det är vettigt att titta på hur BDSM löser saker och ting, eftersom de har löst ett snarlikt problem, och om någon redan uppfunnit hjulet så kan man titta på det och vidareutveckla.

Inom BDSM funkar faktiskt "stopp" väldigt bra som stopp-ord. Undantaget är just när det rollspelas, för då kan det vara rollpersonen som säger stopp.

Oberoende i vilket sammanhand vi vill ha säkerhetssord, så behöver det vara enkelt att komma ihåg när man är stressad, och inte kan blandas ihop eventuell fiktion. X-kortet, eller andra fysiska föremål, är automatiskt OFF vid bordsrollspelande och därmed uppfattar jag att de uppfyller båda kraven. "Rött" passar också bra, men kanske inte om man rollspelar en BDSM-utövare, och det råkar vara någon form av kink-scen.

Sedan kan det också finnas önskemål att markera att man på något sätt inte uppskattar scenen, även om man inte vill bryta den. Samt att bryta den för att berätta att man hellre sammanfattar, eller på annat sätt kör med "slöja", kan kännas minst lika fel. Så ett sätt att signalera "trappa ner" är användbart. "Gult" kan ge dem möjligheten. Om man inte använder fler kort, så börjar det bli krångligt i kortanvändandet.

Sedan, om man inte känner varandra väl, så lägger sig många på den säkra sidan och det blir minimjölk av det hela. De flesta har svårt att förmedla vad de vill, så ett sätt att markera "ja, mera" är inte fel. Då skulle det bli lättare att trappa upp den den högsta nivån som alla är bekväma med, istället för den nivå alla är säkra på att inte skulle stöta de andra. X-card verkar köra med "knacka på 'ok-sidan'" för det. Om någon vill rollspela "Reek", och får tortyrscenen från "The Empire Strikes Back", så lär nog inte den spelaren vara så värst nöjd.

Sedan vad som skall brytas om någon använder X-kortet. Antingen är det rätt uppenbart från situationen vad de avsåg, eller så är det otydligt. Om det är uppenbart är det redan avklarat. Om det är otydligt, så bryt tills det inte längre är otydligt. Det är inte svårare än så. Personen kanske behöver lite distans innan de kan nämna vad problemet är, och då var det nog ändå inte läge att fortsätta spela direkt ändå.

Om personen inte är på något sätt beredd att förmedla om de behöver ha något borttaget från fiktionen, då är det bara att välja att ta bort allt som kanske är problemet, eller att inte spela med den personen igen.

 

[Lupus Maximus]

Safe, Sane and Consensual är lika mycket en grej i lajv som det är i bdsm, och även om man definitivt inte pushar gränserna mot Safe på samma sätt så är Sane and Consensual definitivt områden som man kan råka treva sig in på.

Jag skall nog sätta mig på händerna, för att inte ta upp var SSC kommer från, och ämnen som "SSC vs RACK" osv.

 

[God45]

Jag skall nog sätta mig på händerna, för att inte ta upp var SSC kommer från, och ämnen som "SSC vs RACK" osv.

Med tanke på crossovern mellan fetishister och rollspelare tror jag alla redan vet ;p

 

[Lupus Maximus]

Med tanke på crossovern mellan fetishister och rollspelare tror jag alla redan vet ;p

Med tanke på hur få kinksters som verkar veta, så är jag tveksam. Men rollspelare brukar förvisso ha en viss läggning för att ta till sig obskyr information, så crossovern kanske är rätt insatt

 

[God45]

Med tanke på hur få kinksters som verkar veta, så är jag tveksam. Men rollspelare brukar förvisso ha en viss läggning för att ta till sig obskyr information, så crossovern kanske är rätt insatt

Ibland är subkulturer märkligt knutna till varandra. Men att folk som gillar rollspel också gillar rollspel finner jag evigt underhållande ;p Rules lawyers är nog ganska bra att ha i BDSM sammanhang så att saker görs säkert och ordentligt.

 

[RasmusL]

Ibland är subkulturer märkligt knutna till varandra. Men att folk som gillar rollspel också gillar rollspel finner jag evigt underhållande ;p Rules lawyers är nog ganska bra att ha i BDSM sammanhang så att saker görs säkert och ordentligt.

Är det ett internationellt fenomen också? Vet att det är på så sätt lokalt i princip alla lajvsammanhang jag rör mig i här i Sverige men dålig koll på rollspelar-rollspelare internationellt?

 

[entomophobiac]

Jag har varit inne på att försöka anamma ett mer filmiskt drag. “Cut!” eller “Slut, scen!”

Om någon tycker det blir obehagligt så kan de helt enkelt skippa vidare till nästa scen. Blir svårare att göra i spel som kräver handlingsresolution etc, men jag ser det mer som en sorts hjälpverktyg som kan snabba upp det jobbiga istället för att skapa svåröverkomliga glapp eller situationer där frågor förblir oställda.

Tror dock att en sån metod skulle kräva mycket av spelledaren.

Skälet är att jag tycker för mycket regler för det här avtar från den övriga upplevelsen. Men jag tycker samtidigt väldigt mycket om mänskligt mörker, så det behöver finnas en trygghet i gruppen att det inte behöver ta upp saker som blir jobbigt.

 

[RasmusL]

Jag har varit inne på att försöka anamma ett mer filmiskt drag. “Cut!” eller “Slut, scen!”

Om någon tycker det blir obehagligt så kan de helt enkelt skippa vidare till nästa scen. Blir svårare att göra i spel som kräver handlingsresolution etc, men jag ser det mer som en sorts hjälpverktyg som kan snabba upp det jobbiga istället för att skapa svåröverkomliga glapp eller situationer där frågor förblir oställda.

Tror dock att en sån metod skulle kräva mycket av spelledaren.

Skälet är att jag tycker för mycket regler för det här avtar från den övriga upplevelsen. Men jag tycker samtidigt väldigt mycket om mänskligt mörker, så det behöver finnas en trygghet i gruppen att det inte behöver ta upp saker som blir jobbigt.

Jag tycker att det är den bästa metoden under pågående spel (slöjor/gränser är bra innan) pga tydligt. Kräver att vi har en överenskommelse om att alla måste ta ansvar för sig själva och lita på att de andra gör det, då kan en också eskalera på ett naturligt sätt med låg risk så länge eskaleringen går långsamt.

Erfarenheter säger att det inte är svårt för spelledaren det är en vitt utbredd teknik och har funkat för tiotusentals deltagare.

 

[2097]

Som absoluta reserv-fallbacks är det ju urbra att det finns sätt att avbryta spelet, duh,

Men när det gäller gäller PTSD-issues är stopp/x-card och traffic lights helt värdelöst. Det var nån skrev om detta på G+ och jag hittade ett arkiv av det inlägget När man har trauma och jobbar med trauma så är det bara värre att triggern dessutom triggar en socialt awkward och speldisruptiv "shock". Vill man läka sina traumata så gäller det att hitta sina skills och sina styrkor och jobba igenom situationerna i en safe miljö. Inte för att jag förespråkar att vi ska rollspela rakt in i folks öppna sår. I vår egen grupp har vi lines (vi använder inte veils dock); lines såsom att på hela den planeten där vår fantasykampanj utspelar sig så finns det inget sexuellt våld. Sex, oh yes, våld ja tack gärna… våld&sex tillsammans nej det finns inte. Moduler där det anspelas på sexuellt våld (såsom den nerstrippade snubben i Sinister Secret of Saltmarsh) måste ändras (dvs det är min husregel när jag är DM, inte nåt universellt som jag kräver att alla rollspelsbord runt om i världen måste följa; det är en säkerhetsfråga för min egen grupp, inte en censurfråga: andra grupper kanske har problem med droger eller nåt annat triggande istället, något som är ett helt ohämmat ämne hos oss).

Alltså lägg gärna ett krysskort på bordet om ni nu måste, det säger jag inget emot men förlita er inte på det och ha det inte som en sorts everyday goto. För det räcker definitivt inte för att skapa en säker spelmiljö. "The X-Card is not enough" med andra ord. Efter Rasmus' "Gang Rape" spel så var det raka vägen till terapeuten som gällde för min del. (Vilket var bra/nödvändigt, terapi ftw.)

I EMDR terapin så har man typ ett happy place som man kan gå till när det blir för jobbigt. Och så rollspelar man fram sina mest gruesome minnen och ältar dom igen samtidigt som man tittar på något som rör sig så att ens ögon flyttar sig. På nåt sätt ska det göra att man står ut med att tänka på övergreppen utan att ramla ner i det svarta klotet. Tips?

Jag håller med Lee om att X-card ofta bara gör det värre, jag håller inte med att det är en bra idé att vi runt bordet ska vara nån sorts terapeuter och jobba igenom alla traumata tillsammans. Det kan väl vara bra ibland men det är definitivt inte nån självklarhet. Jag vet inte om jag själv skulle flincha iofs, nu när jag har så mkt terapierfarenhet och även som meditationslärare där många ofta vill fråga mig om råd med sitt shit efter, men det är def inget jag rekommenderar att gå fram till nån rando Drakar-grupp på lincoln och börja rota i sin djupaste ångest för att man ser det som nån sorts healing opportunity.

Alltså ja ha sätt att bryta (på scenariofestivalen förra vintern behövde vi bryta för jag hade beskrivit en död kropp på ett sätt som (oavsiktligt) råkade sammanfalla helt med en död kropp som en annan deltagare nyligen hade upplevt IRL). Men nej till tanken att vi kan köra hur hårt som helst för vi har ändå våra safety tools. Om nån börjar med att lägga fram ett x-card då börjar jag nog skruva på mig och tänka holy shit hur jävla grimdark kommer det här bli egentligen?

Vi körde ett annat larp på scenariofestivalen (inte det med den döda kroppen) där vi var typ robotar och innan vi började så lade vi ner timme efter timme på safety workshop med en massa ganska krångliga och nyanserade säkerhetskoder av olika färger som jag inte ens mindes nästa dag för dom var så krångliga. Var typ flera dimensioner och så fortsätt/bromsa/mer/byt ämne/stoppa helt osv. Uh. Det var som nåt ur liftarens guide, den mångdimensionella färgen från planeten blahonga. Och jag var duktig flicka syndrome och kämpade på med workshoppen till både jag och min motspelare hade fattat och internaliserat detta urkrångliga system (vilket som sagt ändå var som bortblåst ur minnet nästa dag). Och sen sade facilitatorn ändå att "men om det är nåt annat som inte systemet täcker så säg till mig eller min co-facilitator så löser vi det" och gissa vad som hände? Ja precis, jag och min motspelare kom in på saker som var totalt SNAFU så vi behövde ändå bryta och ta det med facilitatorn och jobba fram kompromisser och nya sätt att spela på. "färgdimensionssystemet" hade inte hjälpt ett skit. Att snacka med facilitatorn gjorde att vi kunde rädda spelet från helt urspårat till väldigt starkt och bra.