Jag ville inte skräpa ner traffic lights-tråden (snyggt för övrigt!) med diskussion om avvikande preferenser så tar det här.
Grön/gul/röd har använts flitigt bland rollspelare och på lajv under 10-talet (kanske var vanligt tidigare också, jag började stöta på det frekvent någonstans för fem år sedan i alla fall) och är uppenbarligen fungerande då det blivit populärt och fått bred spridning. Varianterna är många men jag grupperar dem i tre steg:
Stopp/broms
I den här varianten används endast gul och röd och endast för att bromsa eller avbryta en scen. Det är samma som brems/cut fast med färger.
Stopp eller uppmuntran
Den här varianten har byggt på med att den som anser sig vara "den utsatte" i en scen kan använda grön för att uppmana "utsättaren" att fortsätta eller eskalera.
stopp, uppmuntran och fråga
I den här varianten används även grön? som en fråga för att se om "den utsatte" är okej med en viss sorts eskalering.
Jag kan förstå viljan att skapa heltäckande system men på senare år så har jag sett fler och fler spel som frångår de mer komplexa varianterna. Varför? Jag upplever själv att när safe words plötsligt ska användas för en diskussion, som jag upplever blir fallet när grön används som uppmaning eller fråga, så blir det otroligt otydligt och även osäkert. Osäkert för "den utsatte" när grön? blir en fråga på grund av att denne börjar förvänta sig att "utsättaren" ska fråga inför varje steg och därför inte tar ansvar för sig själv (vilket även blir fantastiskt otydligt när en ska börja fråga grön? vid varje myrsteg i eskaleringen) och osäkert för "utsättaren" när grön! blir en uppmaning och skapar ett grupptryck att eskalera när en egentligen inte är bekväm med det (det är för mig naturligt att i en mogen och fungerande miljö med bra människor är det generellt jobbigare att vara "utsättare" än att vara "utsatt").
Ibland dyker andra mer eller mindre komplicerade system upp men jag tycker mig generellt se en tillbakagång i komplexitet. Ändå finns det uppenbarligen ett behov av den här typen av brems/cut-tekniker, kanske till och med av metoder som innehåller kodad metadiskussion, men jag kan tycka att det är spännande att vi utvecklar intrikata nya språk och sätt att kommunicera snarare än pratar om hur vi kan skapa en miljö där vi kan prata öppet med varandra. Båda är säkert bra, men det senare ser jag som mer funktionellt. Jag gillar röd (not so much fan av gul då det är otydligt, ogillar aktivt grön i alla dess former) och x-card och cut/brems men kan ofta känna att det hade varit bättre att jobba på kulturen i gruppen för att öka benägenheten att kommunicera istället för att öva på nya specialspråk.
Vad tycker ni? Varför behövs x-card? Grön/röd/gul? När blir det för komplicerat? Otydligt? Vad fungerar bäst i er erfarenhet?
Grön/gul/röd har använts flitigt bland rollspelare och på lajv under 10-talet (kanske var vanligt tidigare också, jag började stöta på det frekvent någonstans för fem år sedan i alla fall) och är uppenbarligen fungerande då det blivit populärt och fått bred spridning. Varianterna är många men jag grupperar dem i tre steg:
Stopp/broms
I den här varianten används endast gul och röd och endast för att bromsa eller avbryta en scen. Det är samma som brems/cut fast med färger.
Stopp eller uppmuntran
Den här varianten har byggt på med att den som anser sig vara "den utsatte" i en scen kan använda grön för att uppmana "utsättaren" att fortsätta eller eskalera.
stopp, uppmuntran och fråga
I den här varianten används även grön? som en fråga för att se om "den utsatte" är okej med en viss sorts eskalering.
Jag kan förstå viljan att skapa heltäckande system men på senare år så har jag sett fler och fler spel som frångår de mer komplexa varianterna. Varför? Jag upplever själv att när safe words plötsligt ska användas för en diskussion, som jag upplever blir fallet när grön används som uppmaning eller fråga, så blir det otroligt otydligt och även osäkert. Osäkert för "den utsatte" när grön? blir en fråga på grund av att denne börjar förvänta sig att "utsättaren" ska fråga inför varje steg och därför inte tar ansvar för sig själv (vilket även blir fantastiskt otydligt när en ska börja fråga grön? vid varje myrsteg i eskaleringen) och osäkert för "utsättaren" när grön! blir en uppmaning och skapar ett grupptryck att eskalera när en egentligen inte är bekväm med det (det är för mig naturligt att i en mogen och fungerande miljö med bra människor är det generellt jobbigare att vara "utsättare" än att vara "utsatt").
Ibland dyker andra mer eller mindre komplicerade system upp men jag tycker mig generellt se en tillbakagång i komplexitet. Ändå finns det uppenbarligen ett behov av den här typen av brems/cut-tekniker, kanske till och med av metoder som innehåller kodad metadiskussion, men jag kan tycka att det är spännande att vi utvecklar intrikata nya språk och sätt att kommunicera snarare än pratar om hur vi kan skapa en miljö där vi kan prata öppet med varandra. Båda är säkert bra, men det senare ser jag som mer funktionellt. Jag gillar röd (not so much fan av gul då det är otydligt, ogillar aktivt grön i alla dess former) och x-card och cut/brems men kan ofta känna att det hade varit bättre att jobba på kulturen i gruppen för att öka benägenheten att kommunicera istället för att öva på nya specialspråk.
Vad tycker ni? Varför behövs x-card? Grön/röd/gul? När blir det för komplicerat? Otydligt? Vad fungerar bäst i er erfarenhet?