R.I.P D&D, 2014?

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,187
Location
Omfalos
Ett kontrafaktiskt historiskt resonemang man kan göra. Anta att WOTC hade fukkat upp 5e på typ 4e-katastrofal nivå. Skulle den nuvarande boomen, driven av sociala media, aldrig ha ägt rum, eller skulle ett annat spel tagit tronen då?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,948
Location
Uppsala
I sådana fall blir trådens ursprungliga fråga,
" Kanske är frågan, hur blir vi bättre på att sälja aktiviteten snarare än spelen?", nästintill omöjlig att få något svar på.
Bara om vi utgår från rollspel som åttiotalsvarumärken, böcker och tärningar! Hur ser produkten ut som byggs 100% för VTT från första början? Eller på annat sätt bakar in den digitala närvarom?
 

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
873
Bara om vi utgår från rollspel som åttiotalsvarumärken, böcker och tärningar! Hur ser produkten ut som byggs 100% för VTT från första början? Eller på annat sätt bakar in den digitala närvarom?
Med tanke på att VTT har slagit igenom nu flera år efter den stora nytändningen, framförallt som ett sätt att hantera pandemin, så känns det inte så troligt. Ett prima exempel är ju Riotonline som snarare dödade Riotminds än nytände någonting.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,520
Location
Göteborg
Inte lika starkt, skulle jag säga, som att man låtsas vara någon annan – går in i en fantasivärld och "är hjälten" etc.

Jag tror att det kanske bland personer som själva spelar med fokus på reglerna finns en tendens att övervärdera hur viktiga regler är för rollspelsupplevelsen =)
Min bild av att ha samtalat om rollspel på senare år med kollegor och annat folk som antingen inte spelar, eller som spelar DnD5, är att det här med att låtsas vara någon annan inte alls är en central del i vad folk associerar rollspel med. Jag tror till och med att de flesta inte vet om att det är en grej överhuvudtaget. Tärningsrullande, däremot, vet alla att det är viktigt. Många som inte spelar rollspel gör ingen större åtskillnad mellan DnD och de där brädspelen där man går ned i grottor och dödar monster, och blir lätt lite förvirrade när jag försöker göra distisnktioner och förklara vad jag håller på med. Det här med skådespelande och historieberättande och liknande delar av hobbyn är, i min anekdotiska erfarenhet, inte allmänt kända, och bland flera (men säkert inte de flesta) som spelar DnD är det heller inte något som de tänker på som något centralt i upplevelsen. Inte mer än att man tänker det som en central del i upplevelsen av att spela … jag vill säga Fallout? Jag har dålig koll på dataspel, men det spelas väl ut förstapersonsperspektiv?

På 90-talet, när lajv och Kult var det folk associerade med rollspel, och det skrevs i tidningarna om hur spelare inte kunde skilja spel från verklighet, då var det här med att låtsas vara någon annan något som folk associerade med rollspel. Men så är det inte idag, känner jag.
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,187
Location
Omfalos
Min bild av att ha samtalat om rollspel på senare år med kollegor och annat folk som antingen inte spelar, eller som spelar DnD5, är att det här med att låtsas vara någon annan inte alls är en central del i vad folk associerar rollspel med. Jag tror till och med att de flesta inte vet om att det är en grej överhuvudtaget. Tärningsrullande, däremot, vet alla att det är viktigt. Många som inte spelar rollspel gör ingen större åtskillnad mellan DnD och de där brädspelen där man går ned i grottor och dödar monster, och blir lätt lite förvirrade när jag försöker göra distisnktioner och förklara vad jag håller på med. Det här med skådespelande och historieberättande och liknande delar av hobbyn är, i min anekdotiska erfarenhet, inte allmänt kända, och bland flera (men säkert inte de flesta) som spelar DnD är det heller inte något som de tänker på som något centralt i upplevelsen. Inte mer än att man tänker det som en central del i upplevelsen av att spela … jag vill säga Fallout? Jag har dålig koll på dataspel, men det spelas väl ut förstapersonsperspektiv?

På 90-talet, när lajv och Kult var det folk associerade med rollspel, och det skrevs i tidningarna om hur spelare inte kunde skilja spel från verklighet, då var det här med att låtsas vara någon annan något som folk associerade med rollspel. Men så är det inte idag, känner jag.
Samtidigt är karaktärsgestaltande en helt central del i hur CR spelar rollspel. Så om det är dem som är förebilder för nya rollspelare så borde det vara jätteviktigt.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,948
Location
Uppsala
Samtidigt är karaktärsgestaltande en helt central del i hur CR spelar rollspel. Så om det är dem som är förebilder för nya rollspelare så borde det vara jätteviktigt.
Jag tror inte det är antingen eller, utan snarare handlar om vem du pratar med. Som det alltid varit. :)
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,751
då var det här med att låtsas vara någon annan något som folk associerade med rollspel. Men så är det inte idag, känner jag.
Jag håller med om din beskrivning att det var så förr. Huruvida det INTE skulle vara så nu vet jag inte.

Men jag kan notera två trender:
OSR: Där rollfiguren mer är ett redskap, en förbrukbar "slusk", och liksom spelarens pinne att peta i spelvärlden med.
5e: Där taktiska strider reducerar rollfigurerna till "tank", "healer" eller "damage-dealer", och där det mer handlar om att spelarna optimerar sina rollfigurers förmåga i förhållande till miljö/monster, för att försöka vinna.

...jag skulle såklart aldrig påstå eller antyda att ens de flesta spelare av OSR/5e tänker så här. Men jag tycker det är ett nytt synsätt jämfört med hur det var på 90-talet.
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,187
Location
Omfalos
Jag tror inte det är antingen eller, utan snarare handlar om vem du pratar med. Som det alltid varit. :)
I min grupp kör vi både-och vill jag påstå. Gestaltande och taktik. Vissa möten bara gestaltar vi och det kan gå långt mellan tärningsslagen. Vissa möten är bara strid. Tycker CR är rätt lik det jag är med om varannan tisdag, fast jag kan bara två dialekter och har mindre hår och mkt mer skägg.
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,187
Location
Omfalos
Jag håller med om din beskrivning att det var så förr. Huruvida det INTE skulle vara så nu vet jag inte.

Men jag kan notera två trender:
OSR: Där rollfiguren mer är ett redskap, en förbrukbar "slusk", och liksom spelarens pinne att peta i spelvärlden med.
5e: Där taktiska strider reducerar rollfigurerna till "tank", "healer" eller "damage-dealer", och där det mer handlar om att spelarna optimerar sina rollfigurers förmåga i förhållande till miljö/monster, för att försöka vinna.

...jag skulle såklart aldrig påstå eller antyda att ens de flesta spelare av OSR/5e tänker så här. Men jag tycker det är ett nytt synsätt jämfört med hur det var på 90-talet.
Jag tror också att detta är en slags sluten cirkel. I rollspelets tidiga historia var rollfiguren inte något som i första hand skulle gestaltas, utan spelarens intefejs med spelvärlden. Tror att detta med gestaltning slår igenom rejält först med med Dragonlanceifieringen av rollspelen från c 83 och framåt, när rollspel(och definitivt DnD) gick från ”sluskar” som utforskar miljöer till hjältar som deltar i berättelser. Bra spaning!
 
Last edited:

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,478
4ed var ju ett väldigt bra spel egentligen, bara inte vad folk ville ha. Men folket som inte gillade det gick ju åt två riktningar för att få vad de ville. OSR och Pathfinder. Och båda var fruktbara grenar på D&D trädet så när de gjorde 5e är det Pathfinder + OSR. De hade ju till och med konsulter från OSR sfären och grejer. Och det lyckades! 5e är det nya heta som återupplivade D&D som en mainstream aktivitet och drog alla andra spel med sig för vågen lyfter alla skepp.

Så utan 4e hade rollspelslandskapetet sett helt annorlunda ut och varit mycket fattigare.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,642
Ett kontrafaktiskt historiskt resonemang man kan göra. Anta att WOTC hade fukkat upp 5e på typ 4e-katastrofal nivå. Skulle den nuvarande boomen, driven av sociala media, aldrig ha ägt rum, eller skulle ett annat spel tagit tronen då?
Personligen är jag rätt säker på att bommen inträffat ändå. Den syns i många andra faktorer - även om inga av dem mäter spelande i sig (vilket är närmast omätbart så de andra faktorerna är vad vi har). Däremot måste det rimligen bidra att världens största varumärke kommer i en version som blir framgångsrik.

Och för att kommentera regelsystemets betydelse: min bild är att det stämmer att en stor en stor grupp inte bryr sig om reglerna. Jag stött på ganska många sådana spelare. Men det betyder vanligen inte att de struntar i att använda reglerna i något slags fritt flöde. Är reglerna dåliga kommer istället vissa tröttna och sluta spela medan andra kör på ändå. Men vad den gruppen inte gör (grovt generaliserat) är att modda reglerna eller aktivt leta efter andra system - därmed blir kvalitén på vad de råkar spela betydelsefull, allt annat lika givetvis.
 
Last edited:

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,187
Location
Omfalos
Personligen är jag rätt säker på att bommen inträffat ändå. Den syns i många andra faktorer - även om inga av dem mäter spelande i sig (vilket är närmast omätbart så de andra faktorerna är vad vi har). Däremot måste det rimligen bidra att världens störta varumärke kommer i en version som blir framgångsrik.
Ja, det är det jag tror också. Något eller några spel skulle förr eller senare slå på sociala media och sprida sig ner i åldrarna. Frågan var bara vilket eller vilka. När WotC lanserade ett snyggt, genomtänkt spel med en inkluderande agenda med DnDs varumärke ryggen så föll det sig så att det blev det spelet som slog så stort. En kombination av skicklighet och tur.
 
Last edited:

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,830
OSR: Där rollfiguren mer är ett redskap...
Helt riktigt. OSR uppmuntrar inte till rollpersonsinlevelse eller gestaltande. Tvärtom är det sådant som kan komma i vägen för de centrala delarna, utforskande och problemlösning. Därmed inte sagt att alla spelar OSR utan rollpersonsinlevelse eller gestaltning, men när det förekommer är det på spelarnas eget initiativ och inte för att det uppmuntras av spelstilen.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,478
Helt riktigt. OSR uppmuntrar inte till rollpersonsinlevelse eller gestaltande. Tvärtom är det sådant som kan komma i vägen för de centrala delarna, utforskande och problemlösning. Därmed inte sagt att alla spelar OSR utan rollpersonsinlevelse eller gestaltning, men när det förekommer är det på spelarnas eget initiativ och inte för att det uppmuntras av spelstilen.
Aldrig haft så mycket inlevelse som när jag lyckats hålla min shitty standard cleric med ett skämt namn vid liv i två kampanjer där 60 andra karaktärer dog som djur. Jag hade fallit till kättande och min bästa vän var odöd för min hand. Men jag drog gränsen vid att deala med en demon och dog i ett försök att göra det rätta. Gruppen gjorde en magisk kappa av min hud.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,948
Location
Uppsala
Därmed inte sagt att alla spelar OSR utan rollpersonsinlevelse eller gestaltning, men när det förekommer är det på spelarnas eget initiativ och inte för att det uppmuntras av spelstilen.
Vilket väl är lite "full circle", om en utgår från att produktifieringen av fantasi är en grej? Folk spelade som de kände för förr, idag är det mer identitet knuten till spelstilar och spel förväntas ibland vara mycket tydligare med allting.

Jag tycker det är awesome att folk spelar drama med OSR eller 5E. Det är för min del vad rollspel är - fantasi. Olika saker händer om du sätter en regelbok i händerna på en teaterskådis eller en matematikprofessor. Upplever nog personligen att vi tillskriver regelböckerna och kampanjerna vi köper för stor cred för våra spelupplevelser.

En sak som många av de här rollspelande studenterna jag pratat med trycker på är världsbygge och -skapande exempelvis. Det är betydligt ovanligare att folk pratar builds och feats. :)
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Dancey har rätt, men har fel vad gäller tidpunkt. MMORPG (och datorspel) dödade D&D. AD&D. Att tro att 4E någonsin skulle attrahera de som köpt in sig i 3.x var naivt, och ändringen i licenserna som gjorde att 3.x blev större för 4E enbart förstärkte problemet, det vore som att tro att WHFB-spelare skulle börja spela AoS.

5E lyftes av att actual play och populärkultur-referenser drog in nya spelare - och det har alltid varit fallet. Att brädspelsboomen inte drog med sig rollspel är förstås för att rollspel inte förklarar hur man spelar dem på ett bra sätt, plus preppkraven. Rollspel har varit en cargo cult väldigt länge.

Det D&D möjligen för fel nu är att det inte utnyttjar annan bredare media mer och ger ut mer böcker, t ex.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,296
Location
Umeå
Nördnostalgiboomen. Vi som är 35+ och återupptäcker vår gamla hobby. Vi vill spela saker vi känner igen som balltuffa från förr och går igång på Gulliksonbilder och 70-80-talsvarumärken. Det är framförallt oss Kickstarter verkar klicka med.

Jag tror dock det är helt orelaterat till Dungeons & Dragons-boomen...
Du menar att de nya hippa kidsen inte tittar på oss 35+ som nostalgiskt drömmer om hur vi började med hobbyn som sina stora hjältar och förebilder? "Tänk den som kunde få bli som en sån medelålders medelklassfarsa som sitter på kontor i och drömmer om att få vara en hobbit på äventyr igen!"
 
Top