R.I.P D&D, 2014?

[wilper]

Danceys förklaring är att 4E uppkom som ett sätt att bekämpa en upplevd konkurrens från MMORPG:er, som gjorde att D&D:s existerande kundbas lämnade rollspelandet för den datoriserade motsvarigheten. Det här är enligt honom välgrundat i deras egna marknadsanalyser.

Med facit i hand sisådär sju år senare är det här lite anakronistiskt, men också grymt intressant.

Det känns som den här diskussionen blir lite haltande om man inte också drar in Actual Play (vilket gör det ännu svårare att avgöra orsak och verkan).

För tio år sen blev jag bedd att spelleda lite för ett TV-team, då sa jag "Rollspel är inte en åskådarsport." och för mig personligen så stämmer det rätt bra, det är urbota trist att se andra spela rollspel (möjligen med undantaget för egoboosten att se dem spela _mina_ spel).

Men i ett större perspektiv har jag naturligtvis helt fel. Att titta på andra som spelar rollspel ÄR i högsta grad underhållning. Det finns de som föredrar att titta på när andra spelar i stället för att spela själva. På Twitter ser jag både folk som presenterar sig som AP-skådisar och folk som bjuder in till auditions för att hitta rätt spelare till sin kommersiella AP mot ersättning, jag har sett folk som marknadsför coaching/träning för spelare som tänker ge sig på att försöka bli AP-skådis.

Jag undrar så smått hur det hade sett ut om Critical Role hade haft tex CoC som sitt basspel.

 

[RasmusL]

På Twitter ser jag både folk som presenterar sig som AP-skådisar och folk som bjuder in till auditions för att hitta rätt spelare till sin kommersiella AP mot ersättning, jag har sett folk som marknadsför coaching/träning för spelare som tänker ge sig på att försöka bli AP-skådis.

Jag undrar så smått hur det hade sett ut om Critical Role hade haft tex CoC som sitt basspel.

Är det inte mycket just det som är grejen då? Att titta på rollspel är trist men att titta på teater är helt okej?

 

[Organ]

Du menar att de nya hippa kidsen inte tittar på oss 35+ som nostalgiskt drömmer om hur vi började med hobbyn som sina stora hjältar och förebilder? "Tänk den som kunde få bli som en sån medelålders medelklassfarsa som sitter på kontor i och drömmer om att få vara en hobbit på äventyr igen!"

 

[luddwig]

Är det inte mycket just det som är grejen då? Att titta på rollspel är trist men att titta på teater är helt okej?

Det är väl just därför AP, så som jag upplever det, ofta har mycket gemensamt med teater och inte så mycket gemensamt med rollspel så som det är vid ett vanligt spelbord.

 

[RasmusL]

Det är väl just därför AP, så som jag upplever det, ofta har mycket gemensamt med teater och inte så mycket gemensamt med rollspel så som det är vid ett vanligt spelbord.

Mm... Förstagångsspelare vars enda tidigare kontakt med rollspel är Critical Role... *Ryser*

 

[Skarpskytten]

Det är väl just därför AP, så som jag upplever det, ofta har mycket gemensamt med teater och inte så mycket gemensamt med rollspel så som det är vid ett vanligt spelbord.

Jag vet inte. Jag tittar på CR, och de flamsar, skrattar och kommenterar out of charater väldigt mycket. Jag tycker det känns som att få vara med på ett vanlig spelmöte i stor utsträckning, fast folk har roliga röster och dialekter. Den enda AP podd jag lyssnat på stämmer nog bättre med din beskrivning.

 

[luddwig]

Jag vet inte. Jag tittar på CR, och de flamsar, skrattar och kommenterat out of charater väldigt mycket. Jag tycker det känns som att få vara med på ett vanlig spelmöte i stor utsträckning, fast folk har roliga röster och dialekter. Den enda AP podd jag lyssnat på stämmer nog bättre med din beskrivning.

Jag har sett ytterst lite av Critical Role. Mitt uttalande ovan baseras på några poddar som jag försökt lyssna på men snabbt tappat intresset för då de kändes som radioteater. I ärlighetens namn var det dock några år sedan så egentligen borde jag göra ett nytt försök för att se om läget förändrats.

 

[Skarpskytten]

Jag har sett ytterst lite av Critical Role. Mitt uttalande ovan baseras på några poddar som jag försökt lyssna på men snabbt tappat intresset för då de kändes som radioteater. I ärlighetens namn var det dock några år sedan så egentligen borde jag göra ett nytt försök för att se om läget förändrats.

Kan ju vara så att poddar och youtube odyl funkar på lite olik sätt? I och med att man kan se folks ansikten och gester i de senare så är det lätt som tittare att koda av vad som är out och in character, t ex. Tror att en podd kräver mer fokus och större respekt för talutrymmet av alla.

 

[Rymdhamster]

Kan ju vara så att poddar och youtube odyl funkar på lite olik sätt? I och med att man kan se folks ansikten och gester i de senare så är det lätt som tittare att koda av vad som är out och in character, t ex. Tror att en podd kräver mer fokus och större respekt för talutrymmet av alla.

Just i CR-fallet tror jag också det är en diciplinfråga. Mitt minne av CR är att oavsett hur flammsiga de blir så är de väldigt bra på att låta en person flamsa i taget. De talar sällan i mun på varandra. Något jag tror har med deras yrke som röstskådisar att göra (dvs att de har väldigt mycket vana så att det sker helt naturligt för dem).

 

[Skarpskytten]

Just i CR-fallet tror jag också det är en diciplinfråga. Mitt minne av CR är att oavsett hur flammsiga de blir så är de väldigt bra på att låta en person flamsa i taget. De talar sällan i mun på varandra. Något jag tror har med deras yrke som röstskådisar att göra (dvs att de har väldigt mycket vana så att det sker helt naturligt för dem).

Sant! De har bra disciplin och är samspelta.

De har också utrustning så att de kan sitta och viska till varandra utan att det fångas upp.

 

[Svarte Faraonen]

Lite flams och sidosnack tror jag kan vara bra för en podcast, eftersom det gör det lättare för lyssnare att bilda den sortens parasociala band som befrämjar långsiktigt lyssnande. Det optimala är ju lyssnare som gillar spelarna så pass mycket att de vill höra dem i en kampanj till, och det blir svårare om man till hundra procent fokuserar på rollpersonerna.