Jag menar ur den bombade spelarens perspektiv
Men... Ur en
lyssnares perspektiv är
allt förutsägbart/oförutsägbart beroende på berättarens fantasi. Det här spåret är ju en fullständig återvändsgränd. En fantasilös person är ju förutsägbar oavsett spelledarteknik.
det är klart att det inte kommer som en överraskning för SL
Ergo: Det kommer alltså definitivt att vara förutsägbart för den som pratar för stunden. Övriga deltagare runt bordet är för tillfället lyssnare, och om
de tycker att det är förutsägbart eller inte - det kommer i vanlig ordning att bero på berättarens fantasi, och där finns det ingen allmängiltig skillnad mellan olika berättartekniker. Det är klart att vissa enskilda personer kan känna att deras fantasi blir mer stimulerad av att berätta utifrån en viss struktur eller en annan, men det är individuella preferenser och säger ingenting om strukturerna i sig.
Men sedan måste du reagera på spelarnas reaktioner och de reagerar på dina reaktioner o.s.v. Man kan inte förbereda så många bomber.
Ja, då blir det förstås intressant igen. Jag anser mig dock ha visat i den här tråden var att det finns ledande narrativister som förespråkar att man faktiskt
förbereder bomber innan spelet, samt att man anger tema och premisser
innan spelet, istället för att låta det emmanera
under berättelsens gång så att det skulle kunna komma att överraska deltagarna.
Jag förstår naturligtvis att man inte
behöver spela på ett sådant förutsägbart sätt bara för att man använder bomber och flaggor, m.m., men jag tycker det fungerar bra som illustration för att visa att det finns folk som vill ha mer begränsningar och mer förutsägbarhet på båda sidor av den här gränsen. Artikelförfattaren i Fenix kanske förespråkar ett väldigt styrt sätt att berätta monomytberättelser, men det finns alltså även narrativister som förespråkar väldigt styrda sätt att använda bomber och flaggor.
Så länge som man använder bomber och flaggor på ett fritt och oförutsägbart sätt så är det att likna vid en ständigt pågående Road of Trials: Protagonisten drabbas av/handskas med problem, genom vilka premissen uppenbarar sig. Monomyten lägger dock ovanpå detta till ett antal andra steg, för att få en sorts progression i berättandet, så att vi känner att handlingen rör sig framåt. Detta kan man förstås tycka gör berättandet mer styrt, men det kan också anses ge förnyelse och hålla berättandet omväxlande.
Jag tycker det är svårt att påstå varken det ena eller det andra om just den biten.
Men, jag fattar inte den här posten alls
Nä, jag förstod till sist att du pratat om vad som är förutsägbart eller inte att
lyssna på. Att vara spelare och få höra något oväntat hända med ens rollperson, och sedan få välja hur man skall agera i det dilemma som uppkommit.
När du säger "det är klart att det inte kommer som en överraskning för SL" med en axelryckning - som om detta skulle vara enda sättet att spela rollspel på - så har du i själva verket satt fingret på en känsla som jag aktivt vill bort ifrån.