Krille
Super Moderator
Nånting som går igen i rätt många rollspel, och som jag irriterar mig på, är att man förutsätts ha en askass rollperson när spelet börjar. Det är nånting som jag irriterar mig på och det är inte den sortens rollpersoner som jag vill spela.
Naturligtvis kan man hävda att det är en del av karaktärsutvecklingen, eller att man måste ha något att kämpa mot, men ingen av dessa behöver egentligen reflekteras av pajsarkompetens. Jag skulle tvärtom vilja säga att bara att bli bättre på något inte utvecklar en karaktär, utan bara utökar den. Att lära sig nya saker har jag lättare att gå med på, men man kan lära sig nya saker även om man är kompetent. Och om XP är det enda man har att kämpa mot så är ens karaktärskoncept och ståry kasst utvecklade.
Man kan naturligtvis också hävda att det är enkelt att ge rollpersoner lite fler XP när man börjar, men det är inte en universell sanning. I många spel stämmer det; i andra spel kräver det en massa meradministration som inte gör karaktärsskapandet särskilt enkelt.
I vilket fall som helst så är Level 1 Drummel en fas som jag helst vill undvika eller plöja igenom så snabbt som möjligt, för där är min rollperson en sån pajsare att det inte är roligt att spela den. Så absolut värst blir det när rollpersonen börjar som Level 1 Drummel och sedan måste kämpa och kämpa och kämpa i tio spelmöten innan man kan levla till Level 2 Pajsare. Då blir spelet så o-kul att jag har lust att slänga ut det.
Nä, ge mig kompetenta rollpersoner från början och utveckla mekanismer för karaktärsutveckling och motivation som gör mer än att bara förbättra rollpersonen.
Rant klar.
Naturligtvis kan man hävda att det är en del av karaktärsutvecklingen, eller att man måste ha något att kämpa mot, men ingen av dessa behöver egentligen reflekteras av pajsarkompetens. Jag skulle tvärtom vilja säga att bara att bli bättre på något inte utvecklar en karaktär, utan bara utökar den. Att lära sig nya saker har jag lättare att gå med på, men man kan lära sig nya saker även om man är kompetent. Och om XP är det enda man har att kämpa mot så är ens karaktärskoncept och ståry kasst utvecklade.
Man kan naturligtvis också hävda att det är enkelt att ge rollpersoner lite fler XP när man börjar, men det är inte en universell sanning. I många spel stämmer det; i andra spel kräver det en massa meradministration som inte gör karaktärsskapandet särskilt enkelt.
I vilket fall som helst så är Level 1 Drummel en fas som jag helst vill undvika eller plöja igenom så snabbt som möjligt, för där är min rollperson en sån pajsare att det inte är roligt att spela den. Så absolut värst blir det när rollpersonen börjar som Level 1 Drummel och sedan måste kämpa och kämpa och kämpa i tio spelmöten innan man kan levla till Level 2 Pajsare. Då blir spelet så o-kul att jag har lust att slänga ut det.
Nä, ge mig kompetenta rollpersoner från början och utveckla mekanismer för karaktärsutveckling och motivation som gör mer än att bara förbättra rollpersonen.
Rant klar.