Nekromanti Realistisk high fantasy

[Mask_UBBT]

Re: Mask promotar sej själv igen...

Jag hade på känn att det var något åt det hållet du var ute efter, när jag själv var i det tidiga konceptstadiet av Sisu så kände jag att jag behövde mer grund till det hela än att bara säga "så är det!". Jag hade bestämt mej för vissa element som jag ville skulle ingå, och jag började bygga från grunden och försökte styra utvecklingen så väl jag kunde åt det håll jag ville. Det är så jag tror man borde göra, om man vill ha en kontinuitet som håller i en high-fantasy-värld.

Man kan givetvis göra såhär; Man tar en värld, gör vissa förutsättningar, och spekulera i vad de skulle resultara i...
Men helt ärligt; vem skulle orka det? Och dessutom; skulle man få ett intressant resultat om man inte redan hade en intressant idé som mål?

Nä. Idén måste nog finnas där från början, annars blir det fel. Och om man har idén från början så börjar man ju inte riktigt så grundligt man kan. Man måste veta vad man är ute efter, och sedan forma det hela efter detta...

/Mask - upprepar sej

 

[Illern]

Re:Bluffmagi?

Man kanske kommer att få bluffmagiker eller folk som tillfälligt fejkar magi för sina syften. I romersk politik fejkades en del järtecken, det matade heliga höns så att de var mätta och så vidare för att järtecknen skulle stämma med personliga mål och önskningar. Om magin har ännu större betydelse än vad den haft i vår värld för att den faktiskt verkligen fungerar så bör väl sådant uppstå inom åtminstone mer ''flummiga och inte så tafasta'' magier som spåkonst med mera?
Kanske kommer det att ta lång tid innan en magiker vinner någon sorts förtroende? Om det fejkas järtecken och omen för att skjuta upp senatsbeslut kanske det krävs en lång kedja av korrekta förutspåelser från en äkta magiker innan folk faktiskt tror på honom och inte tänker att han kanske bara fuskar?

 

[Cybot]

Armborst slutet för riddaren? HA är allt jag säger

Armborstet gjorde ingen större skillnad förutom att riddarna blev tyngre utrustade.
Armborstet fanns redan vid Acre och Rickard Lejonhjärta.
Rickard Lejonhjärta dog av en armborstpil redan 1199 men det tunga kavalleriet existerade och dominerade fortfarande vid slutfasen av hundra åriga kriget vid slaget av Castillion 1453. Den här gången assisterade av artilleri för att hindra fienden från att sätta upp fältbefästningar vilket hade gjort livet surt för dem.
På öppna fältet var den bepansrade riddaren fortfarande den farligaste mannen på slagfältet.

I väst så var det nog slut på riddaren i och med att täta pikformationer blev vanliga.
I öst så fortsatte det polska kavalleriet att göra livet surt för pikmän i och med vidare vapenutveckling med till exempel den polska lansen och hussarsablar som gjorde att de kunde ha lansar som var ännu längre än pikarna de mötte.

Om jag ska behöva säga någon definitv slutperiod för det tunga kavalleriet så är det i Svenskpolska kriget(1600-1629) då inte pikar utan täta formationer av hårt drillade musketörer uppbackade av lätt fältartilleri avslutade de polska hussarernas epok då de i slutfaserna av kriget krossade hussarerna(som dock hade gjort mycket bra ifrån sig i början, speciellt vid Kirkholm då de hade slaktat större delar av den svenska armen).

 

[Sodivra]

Instämmer.

Naturligtvis så kan man sätta vilka mål man vill, men jag tycker ändå att det känns onödigt att låta gudarna vara inte bara "trovärdiga" som i konsekventa och accepterbara, utan även "greppbara" - Liksom, jag kan tro på att gudar finns i fantasyvärldar, för det är andra världar.
Jag kan tro på att gudar är annorlunda oss människor, för de är andra varelser, på ett helt annat plan, en helt annan dimension än oss.

Att gudar vill ha människor kan vara för att vi ska förverkliga dom, som barn kan förverkliga sina föräldrar. Gudar kanske inte är allsmäktiga, och hinderslösa. Om dom var det, hur kan det förresten då finnas flera av dom? Kanske..

Gudar vill skapa något, precis som människor. Se vad dom kan åstakomma.
Gudar vill ha fler medvetanden för fler sätt att se på saker och förstå - Kanske människorna är dom som ska uppfatta världen så att den kan finnas till?
Det är en instinkt/logik precis som våra instinkter, fast med lite "profetian måste uppfyllas" som krydda..

Hmm, jag måste ha missat något i Risings retorik, det här låter för självklart..

Bekräftelse, fåfänga, maktmissbruk, förtryck. De hör ihop.
Citat Rising.

Eller kanske "Förståelse, bekräftelse, insikt, trygghet, kärlek"? Det funkar också.

 

[Troberg]

Re: Tänk vad olika vi är.

Du och Micke skulle nog klara er fint, om det inte var för att ni alltid försöker ha ihjäl den andre.

Egentligen inte. Det är mest en fråga om att pinka revir.

Jag hade faktiskt en period på över fem år av regelbundet spelande (nästan varje vecka) utan att förlora en enda karaktär! Resten av gruppen dog i vanlig takt, men jag lyckades alltid skapa tillräcklig förvirring och försvinna när det blev för hett...

 

[Sodivra]

Jag med, fast på ett annat sätt.

då får man ge avkall på "High" om man vill att världen ska vara någorlunda sympatisk

Ja, men rollspel kan väl vara "high" utan att vara.. "urballat"?

Jag håller lite med Krille, en definition skulle suttit fint nu.
Ett kaos av formskiftare och andra mysko varelser, övermäktiga besvärjelser, och så vidare, är ju en mardröm att göra trovärdig och konsekvent.
En värld som har drakar och mörkeralver däremot.. Den går väl an att göra konsekvent?
Visserligen, det jag tänker på när jag tänker high fantasy är en drake som sveper över ett högt vitt torn och en hjälte med svärd.. Men jag tänker också på en värld där man kan stöta på lite vilka varelser eller magiska föremål som helst, och det är där problemet ligger, som jag ser det. Ifall man får skapa sådant fritt, och grötar ur sig mängder av varianter (DoD med alla tillägg och D&D?) så kommer ju sådana här problem att uppstå - Kanske det går att undvika dom ifall obskyra varelser och mäktiga besvärjelser är ovanliga nog att man inte ska behöva utgå från dom och bygga magiska skydd i varje borg (Utom kanske en liten skyddsartefakt?) så att man fortfarande kan ha "high fantasy"?

Det är väl en definitionsfråga. Men ingen vill väl göra en urballad highfantasyvärld till realistisk? DET skulle vara en äcklig värld. Uäck.
(Jag tänker på högar och högar av undantag, hänvisningar, specialregler som leder till specialregler osv..)

 

[Sodivra]

Instämmer stort.

Jag tror att det bästa sättet att få en trovärdig värld, en konsekvent värld är att börja historiskt: Med en värld där man går igenom vad som händer och vad det leder till, precis som walium och Mask har sagt.

Detta kanske inte är "high" nog, och det löser inte "vardagsbestyr" riktigt, som du tagit upp Troberg, men det ger nog en väldigt stabil grund, istället för att man tar ett koncept och bygger på och bygger på..

Samtidigt så håller jag med om att man behöver en vision från början också -Och denna går det att anpassa historien efter, det finns inga direkt rätta svar på vad som behöver hända, men det behövs heller inte i min mening. Det räcker med en tillräckligt bra borförklaring, för den kan lika gärna vara sannast.

 

[Troberg]

Re: Instämmer stort.

amtidigt så håller jag med om att man behöver en vision från början också -Och denna går det att anpassa historien efter, det finns inga direkt rätta svar på vad som behöver hända, men det behövs heller inte i min mening. Det räcker med en tillräckligt bra borförklaring.

Exakt. En trovärdig förklaring är tillräckligt. Det behöver inte vara den trovärdigaste eller sannolikaste, men den ska åtminstone gå att tro även om man är nykter och vid sina sinnens fulla bruk.

 

[Troberg]

En definition, coming right up!

Jag håller lite med Krille, en definition skulle suttit fint nu.

OK, jag kanske inte har en definition, men jag kan förklara vad jag försökte åstadkomma med uttrycket.

Jag ville sålla bort alla pseudorealistiska grisodlarvarianter där man spelar skitiga bönder. De är redan ganska trovärdiga. Jag ville se om man kan göra fantasy med mer fantastiska element trovärdig.

Gör det något klarare?

 

[Rising]

Re: Instämmer.

"Eller kanske "Förståelse, bekräftelse, insikt, trygghet, kärlek"? Det funkar också."

Din fjant! :^)

"Hmm, jag måste ha missat något i Risings retorik, det här låter för självklart.."

Närå, det där är fina svar, fast det förklarar inte riktigt varför en gud behöver människor. Förverkligande, kärlek, meningsutbyte osv kan ju en gud få med andra gudar.

Men okej, att även gudar kan ha instinkt var ju en kul tanke. Jag har letat efter ett svar till frågan varför man skapar medvetanden, men att det sker instinktivt (och att det därför saknas logiskt motiv) var ju en kul tanke.

Fast jag agerade mer ur High Fantasy-definitionen på en gud: någon lurig typ som vill att man ska bygga avgudabilder åt dem, be åt dem, offra jungfrur åt dem, slåss mot andra gudars tillbedjare åt dem, osv. Och som ibland kan ge gåvor åt folket. Jag tycker sällan de agerar på vettiga sätt, det känns faktiskt som om de bara lekte med oss människor. De hatar inte varandra på riktigt, det är som när barn bygger legobulldozers och rullar dem mot varandra i full hastighet för att se vem som byggt den bästa konstruktionen. Som hundar är vi, hetsade att slåss mot varandra.

Det svaret tycker jag låter trovärdigast. Inget i High Fantasy motstrider liksom den världsbilden.

Men mest handlar väl High Fantasy om att det finns riktiga hjältar och riktiga monster. Riktiga utmaningar.

Uppdelningen i Starka och Svaga är det jag framförallt vänder mig emot. Jag tror det ger läbbiga konsekvenser.

/Rising

 

[Illern]

Re: Skall man sålla bort grisodlarvärlden?

Kanske kan man ta en lågmäld fantasyvärld som är grisodlaraktig och trovärdig/realistisk fast spela vid en tidpunkt då det för ögonblicket (sett ur ett historiskt perspektiv) händer fantastiska saker och spela de speciella personerna som är med i händelsernas centrum. Jag menar Terra Draconis är väl inte tänkt som en high-fantasyvärld utan mer som en lågmäld romersk värld men med riktig magi. Men om man spelar de två konsulerna (landets högsta ledare), pontifex maximus (översteprästen) och en hjälte som kämpar för sitt folk så skulle det kunna bli väldigt ''stort'' om man vill. Kanske något i stil med Aenas, ''en vanlig adelsman från Troja'' som far runt hela Medelhavet är nere en sväng i Dödsriket och blir stamfader till ett av antikens mäktigaste folk (romarna) eller Odysseus som lever i en ganska jordnärta värld men sedan drabbas av allehanda äventyr och kämpar i tio år för att få komma tillbaka till sin vanliga jordnära värld på lilla ön Itaka.
Då har man en trovärdig värld men det kommer en stormig tid fylld av fantastiska händelser. Dock kan man väl fundera på den utlösande faktorn men kanske har något irriterat gudarna en gång för mycket eller något...

 

[Sodivra]

Utvecklar.

Men okej, att även gudar kan ha instinkt var ju en kul tanke. Jag har letat efter ett svar till frågan varför man skapar medvetanden, men att det sker instinktivt (och att det därför saknas logiskt motiv) var ju en kul tanke.
Jag tänkte mig i stil med vår fortplantningsdrift.

De andra svaren tycker jag också funkar:
Göra människor för att det är den utmaning som finns kvar eller för att förstå världen bättre själv osv.. Men som du säger, en vanlig highfantasygud vill väl ha offer och dyrkande och så, oftast frånvarande men ibland vänder de ansiktet mot sina favorithjältar..
A la den grekiska mytologin. Hmm, vad är gudarna för varelser egentligen i den mytologin? Det verkar som dom har en massa saker att tänka på, egna hobbies och så, och oftast så intrigerar dom mot varandra.. De är inte allsmäktiga, och har egna tillkortakommanden, och kanske kan överträffas av människor ibland..
Det låter som om dom har sin egna gudavärld men även människornas värld att ta hänsyn till.. Frågan är bara varför dom bryr sig om människornas värld när dom har varandra? Kanske någon sådan instinkt, "Människorna är dom som världen tillhör" eller något, och ett ansvar för den världen..
Äh, där tog min inspiration slut, kanske kommer med något senare..

 

[Insignia]

Re: Utvecklar.

Jag skrev en novell en gång som gick ut på att mänskligheten var en biprodukt av ett gudomligt experiment, och egentligen inte hade något syfte. Sensmoralen var något om att även misstag kan leda till något gott.

Fast det kanske inte heller är en realistisk förklaring

 

[Troberg]

Re: Skall man sålla bort grisodlarvärlden?

Kanske kan man ta en lågmäld fantasyvärld som är grisodlaraktig och trovärdig/realistisk fast spela vid en tidpunkt då det för ögonblicket (sett ur ett historiskt perspektiv) händer fantastiska saker och spela de speciella personerna som är med i händelsernas centrum.

Visst kan man, men jag ville lösa problemet med otrovärdig fantasy där det är som värst.

 

[Rising]

Re: Utvecklar.

"Jag tänkte mig i stil med vår fortplantningsdrift"

Problemet är att fortplantningsdriften är logisk. Alla organismer som saknat denna drift har naturligtvis dött ut och inte kunnat föra anlaget vidare.

Vad vinner en gud på sin skapelsedrift? Ingenting, verkar det som. Det verkar ju faktiskt vara ansträngande att skapa saker. Annars skulle ju den goda guden kunna överrösa sina tillbedjare med gåvor för att besegra den onda guden, osv. Någon sorts balans verkar det alltså finnas. Då framstår det ju som dumt att skapa saker. Fortplantningen är ansträngande för oss människor, men anlaget hålls ändå vid liv för att alla som inte vill fortplanta sig dör ut. Så funkar det inte för gudar.

Så jag misstänker att det mest är ett spel. De bara lattjar med oss.

"A la den grekiska mytologin. Hmm, vad är gudarna för varelser egentligen i den mytologin? Det verkar som dom har en massa saker att tänka på, egna hobbies och så, och oftast så intrigerar dom mot varandra.. De är inte allsmäktiga, och har egna tillkortakommanden, och kanske kan överträffas av människor ibland.."

...men jag vill inte direkt kalla dem "trovärdiga".

/Ripz
bryr sig egentligen inte om den här tråden längre. Jag har slutat skriva vackra meningar i den.

 

[Krille]

Re: Utvecklar.

"Vad vinner en gud på sin skapelsedrift? Ingenting, verkar det som. Det verkar ju faktiskt vara ansträngande att skapa saker. Annars skulle ju den goda guden kunna överrösa sina tillbedjare med gåvor för att besegra den onda guden, osv. Någon sorts balans verkar det alltså finnas."

Det kan ju vara en fråga om ren terrorbalans. Gudarna låter helt enkelt bli att ge för häftiga grejer till sina anhängare, annars finns risken att de råkar ta bort världen.

En variant skulle kunna vara att gudarna rent tekniskt sett inte finns. De kan endast manifesteras på grund av att folk tror på dem, vilket resulterar i diverse prästerliga mirakler, uppenbarelser, manifesteringar et cetera, för att stärka tron på dem. Det är också därför som de är så noga med att inte sabba världen genom att skänka för häftiga grejer till sina anhängare: utan värld, inga anhängare, lika med ingen existens vilket i sin tur innebär inga sexiga unga noviser som man kan göka med. Och nej, det har inget med fortplantning att göra, men noviser som fått ett gudomligt skjut tror mer på guden än andra folk.

Personligen tyckler jag att du hänger upp dig alldeles för mycket på gudabiten. Det är faktiskt inte så svårt att få till relativt fungerande gudar, så länge som man inte anstränger sig in i bomben för att förklara varför gudar är orealistiska.

 

[Evil Peter]

Re: Utvecklar.

Innan man kommer med fler argument kanske det är bäst att fråga exakt vad du anser utgöra en trovärdig gud. Det är bättre att ta kriterierna på en gång istället för att man långsamt tolkar fram dem genom diskussion. Ska en sådan gud alltså agera efter hur vi observerat att vi själva och till viss del andra djur agerar så vi kan passa in dem i vår hittills samlade kunskap som utgör vår logik? Det enda sättet att få någon av de "verkliga" gudarna i vår värld att passa in i världslig logik är om man inte tror på dem.

Med det krav på trovärdighet du har väntar jag med spänning på att se hur du trovärdigt förklarar gudarnas uppkomst och hur de fick sin makt.

 

[TomasHVM]

Skapelsesdrift

"Krille" skriver:
Vad vinner en gud på sin skapelsedrift?

Guden legger et egg. Dette egget er en verden. Livet oppstår i verden, og utvikler seg, og blir til slutt en ny gud...

- som spiser den gamle guden, og legger et nytt egg...

 

[Kakan]

smart...

om jag väljer att tänka på det där rent symboliskt och inte fysiskt så skulle alltså världen vara en guds barn.. då skulle människorna och varelserna i världen kunna vara barnets tankar.. om innevånarna är lyckliga är barnet lyckligt, om de är rädda är barnet räddt (ööhh stavning??) osv.. gudens uppfostran av sitt barn blir då påverkan av barnets tankar, dvs på människorna... wow, då skulle ju hela männskligheten faktiskt vara guds barn bokstavligt talat... och dessutom skulle det kunna innebära att vaje människas medvetande är en egen värld.. vilket i sin tur leder till insikten om att en sån här drake/gud inte kommer vara medveten om sin egen skapelse så som vi gärna vill tro att en gud skulle vara, utan ser oss bara som någon sorts helhet, och att all tillbedjan därför skulle vara meningslös eftersom guden i vilket fall inte vet om att vi finns.. eller nått.. jag känner att jag börjar röra mig mot ganska flummiga och OT-iga områden nu, jag var bara tvungen att dela med mig av några förvirrade tankar

 

[Svarte Faraonen]

Re: Jag tror det blir en äcklig värld. (OT)

"* Minska risken att dö i trafikolycker genom att köra långsammare men inte gör det."

Du är väl medveten om att du är den människa jag minst av allt förväntade mig skulle skriva detta? Och vad ska man då ha pulsjetmotorerna till?