Nekromanti Recension utan speltest? Vad säger det om spelet?

[Ond bråd död]

Jag är Rasmus L men jag svarar ändå.

Jag tycker att White Wolfs grejer ofta känns mer som gjorda att läsa än spela. Det är dock det enda exemplet jag kan komma på.

 

[anth]

Jag är Rasmus L men jag svarar ändå.

Jag tycker att White Wolfs grejer ofta känns mer som gjorda att läsa än spela. Det är dock det enda exemplet jag kan komma på.

Så du är Rasmus' sockpuppet?

Ändå är White Wolf-spelen några av de mest spelade spelen...

 

[Lupus Maximus]

Jag tycker att White Wolfs grejer ofta känns mer som gjorda att läsa än spela. Det är dock det enda exemplet jag kan komma på.

Inte min uppfattning av det jag läst. Dock så skulle jag destillera ut viktiga regler till ett separat häfte innan jag skulle få för mig att spelleda någon av deras produkter. Men den åsikten har jag om fler än WW

 

[RasmusL]

Jag är Rasmus L men jag svarar ändå.

Jag tycker att White Wolfs grejer ofta känns mer som gjorda att läsa än spela. Det är dock det enda exemplet jag kan komma på.

+1, samtliga WW-saker jag tittat på.

Likaså, i mina ögon, Drakar och Demoner 5 och 6, EON (ingen aning vilken version det var, om det ens finns fler än en), Fading Suns (det är väl gammalt WW-folk som skrivit iofs), Blue Planet, m fl. Det ska sägas att jag inte läser så mycket rollspel och min uppfattning är formad av det begränsade urvalet min erfarenhet erbjuder. Jag tycker dock att de flesta spel antingen är läseböcker (WW et al) eller uppslagsböcker (D&D 3-4, S&W, CoC, m fl) emedan alldeles för få är skrivna utefter hur spelet är strukturerat, man skulle kunna, även om det är aningen missvisande, kalla dem checklistböcker (Medan Världen Går Under (även om jag önskar mig mer av den stilen här), The Final Voyage of the Selene (bra utfört!), This is Pulp (detta är, om jag inte misstar mig, en väligt central del av designen), Montsegur 1244, etc).

 

[RasmusL]

Jag tycker att White Wolfs grejer ofta känns mer som gjorda att läsa än spela. Det är dock det enda exemplet jag kan komma på.

Inte min uppfattning av det jag läst. Dock så skulle jag destillera ut viktiga regler till ett separat häfte innan jag skulle få för mig att spelleda någon av deras produkter. Men den åsikten har jag om fler än WW

...och troligen skulle jag klassa alla dessa som "läseböcker".

 

[RasmusL]

Jag upplever att många rollspel skrivs för att läsas snarare än att spelas och jag tänker mig att det är en minoritet som läser recensioner med det primära syftet att hitta nya spel att köpa och spela, snarare är recensionsläsandet underhållning (som säkert ofta kan skapa ett intresse -> köp).

Själv kan jag inte komma på ett enda rollspel som har givit mig uppfattningen att det är skrivet bara för att läsas, och inte för att spelas. Att jag läser mer rollspel än jag spelar beror, utöver material att få inspiration från, också på svårigheten att hitta kompatibla spelare och samla dem på samma fysiska plats tillräckligt ofta under tillräckligt lång tid.

När jag själv läser en recension så är det för att få en uppfattning om spelet är värt att lägga hyllplats på, eller om det är värt att införskaffa PDF-version av.

Själv är jag allergisk mot recensioner som är skrivna i någon form av underhållningssyfte. Men det finns säkert olika smak där med.

Din och min tolkning av kranks inlägg är så fundamentalt olika att vi lika gärna kunde ha läst två olika inlägg. Jag misstänker att minst en av oss har misstolkat vad han skrev.

Som du säger är det många böcker som säljs och aldrig används för att spelas med. Därmed är det i mina ögon även rimligt att böcker som faller inom denna kategori medvetet eller omedvetet skrivits på ett sätt som premierar detta beteende.


Jag vet inte hur du tolkat "underhållningssyfte" men min definition kan vara något i stil med: "skriven för att stilla läsarens nyfikenhet kring en produkt och lyfta fram intressanta särdrag, helst med ett inte allt för akademiskt språk och gärna med inslag av 'glimten i ögat'"


Det jag skrev är inte min tolkning av kranks inlägg utan min egen åsikt (som jag inte tror att han håller med om), ledsen om jag var otydlig med det.

 

[God45]

Jag är Rasmus L men jag svarar ändå.

Jag tycker att White Wolfs grejer ofta känns mer som gjorda att läsa än spela. Det är dock det enda exemplet jag kan komma på.

Som en person som spelat mer World of darkness än något annat är jag 100% bered att erkänna att du har rätt här. All meta-ploten var ju bara till för att läsas. Av alla de 1000-tals sidor fejk historia jag läst för White wolf spel har jag bara plockat ut några guldkorn att använda som plot hooks. Resten läste jag bara för att jag gillade att läsa det. Och jag har läst mer saker kopplade till World of darkness än jag gjort till alla mina univeritets utbildnignar sammanlagda.

Sedan är spelen grymma också men allt du behöver för gammla vampire är typ fyra böcker, allt du behöver till gammla mage var två böcker och allt du behöver till nya vampire är reglerna och vampire boken.

 

[krank]

Men du föredrar alltså att recensenten inte har speltestat spelet innan recension?

Jag har inget emot att hen spelat innan recension. Men hon hen testat tänker jag inte ta hens upplevelse som garant för att det kommer att fungera lika bra för mig.

En recension som BARA fokuserade på hur det kändes i spel skulle däremot inte kännas speciellt intressant för mig.

Tråkigt om det är så. Ut med dig och prova nya grejor!

Vad får dig att tro att jag inte testat story games och liknande? OK, jag har inte testat många, men de upplevelser jag haft har varit själva motsatsen till lustfyllda.

Med andra ord: Jag har prövat tillräckligt många "nya grejor" för att kunna vara ganska säker på att story games gärna slänger ut sådant jag uppskattar och fokuserar på sådant jag tycker är jobbigt.



Vad mera är, så är inte "nyhetens behag" något jag jagar när jag spelar rollspel. Jag är inte ute efter "nya typer av spelupplevelser" i första hand. Som SL är jag ute efter att kunna hitta på kluriga äventyr och se hur spelarna försöker räkna ut hur allt hänger ihop. Som spelare är jag ute efter att uppleva kluriga äventyr där jag får försöka fundera på hur saker och ting hänger ihop.

Jag blir bara passiv om jag förväntas "ta egna initiativ" och "ha en egen agenda", jag blir nervös och tycker att det är jobbigt om jag förväntas improvisera alltför mycket, och jag känner mig lurad om plotten hittas på allt eftersom. Jag är ledsen, men jag blir mest provocerad när det antyds att jag skulle vara inskränkt för att jag inte gillar vissa sorters spel eller för att jag inte ständigt söker nya sätt att spela på.

 

[krank]

Själv kan jag inte komma på ett enda rollspel som har givit mig uppfattningen att det är skrivet bara för att läsas, och inte för att spelas.

Jag håller med.

Samtidigt kan jag säga att nästan alla rollspel jag läst varit så jävla dåliga på att förklara för mig hur fasen de är tänkta att spelas, att det ändå i princip blir det som blir resultatet.

Men så vet jag med mig att jag ofta har svårt att bygga äventyr etc, så jag vill gärna ha massvis med hjälp från spelet i form av strukturer och tips och grejer.

 

[RasmusL]

Men du föredrar alltså att recensenten inte har speltestat spelet innan recension?

Jag har inget emot att hen spelat innan recension. Men hon hen testat tänker jag inte ta hens upplevelse som garant för att det kommer att fungera lika bra för mig.

En recension som BARA fokuserade på hur det kändes i spel skulle däremot inte kännas speciellt intressant för mig.

Då är vi på samma sida, så länge det är tydligt hur recensenten gjort sin bedömning så är alla nöjda (?).

Tråkigt om det är så. Ut med dig och prova nya grejor!

Vad får dig att tro att jag inte testat story games och liknande? OK, jag har inte testat många, men de upplevelser jag haft har varit själva motsatsen till lustfyllda.

Med andra ord: Jag har prövat tillräckligt många "nya grejor" för att kunna vara ganska säker på att story games gärna slänger ut sådant jag uppskattar och fokuserar på sådant jag tycker är jobbigt.

Jag tror inget alls om dig, jag vet inte vem du är och har inget intresse av att ta reda på det. Jag skrev för att med glimten i ögat raljera lite kring hur uppgivet det lät att utgå ifrån att allt Genesis tycker om är sådant som du inte tycker om, särskilt när spel förändras, utvecklas och nyskapas i den takt de gör just nu.

 

[Lupus Maximus]

Jag tycker att White Wolfs grejer ofta känns mer som gjorda att läsa än spela. Det är dock det enda exemplet jag kan komma på.

Inte min uppfattning av det jag läst. Dock så skulle jag destillera ut viktiga regler till ett separat häfte innan jag skulle få för mig att spelleda någon av deras produkter. Men den åsikten har jag om fler än WW

...och troligen skulle jag klassa alla dessa som "läseböcker".

Tja... Jag destillerade ut regler ur spel från GDW och Leading Edge också (väldigt länge sedan jag faktiskt spelade någon av dem nu).

 

[Anarchclown]

Jo. WW har en dålig ovana att lägga in sina rent speltekniska detaljer i brödtext. Det kändes jävligt banbrytande när det kom eftersom det gick lätt att förstå konceptet bakom och att läsa. När man väl spelar det och inte kan slå upp den jävla regeln för att "den finns där någonstans" så är det inte riktigt lika charmigt. Med det sagt så är det fortfarande definitivt så att spelen och systemen är till för att spelas. Men det kanske är aningen OT. White Wolf släpper ju inte ens produkter längre so recensioner av dem är ju inte så aktuella.

 

[RasmusL]

Jo. WW har en dålig ovana att lägga in sina rent speltekniska detaljer i brödtext. Det kändes jävligt banbrytande när det kom eftersom det gick lätt att förstå konceptet bakom och att läsa. När man väl spelar det och inte kan slå upp den jävla regeln för att "den finns där någonstans" så är det inte riktigt lika charmigt. Med det sagt så är det fortfarande definitivt så att spelen och systemen är till för att spelas. Men det kanske är aningen OT. White Wolf släpper ju inte ens produkter längre so recensioner av dem är ju inte så aktuella.

I många fall vill jag påstå att de är skrivna för att säljas och "läseboksyndromet" tror jag stammar ur det.

 

[krank]

Jag skrev för att med glimten i ögat raljera lite kring hur uppgivet det lät att utgå ifrån att allt Genesis tycker om är sådant som du inte tycker om, särskilt när spel förändras, utvecklas och nyskapas i den takt de gör just nu.

Fram tills jag sett minsta indikation på att Genesis' prioriteringar eller smak ändrats ser jag ingen anledning att revidera den åsikten; det är inte ett dugg uppgivet; det handlar bara om att jag inte gillar spel som handlar om att vara kreativa tillsammans eller ha "energi" i spelet eller som bara handlar om folks tråkiga jäkla känslor för varandra.


Protip: Skriva "raljant" om människor man inte känner och inte har något intresse av att lära känna på ett internetforum = inte en jättebra idé.

 

[anth]

Jo. WW har en dålig ovana att lägga in sina rent speltekniska detaljer i brödtext. Det kändes jävligt banbrytande när det kom eftersom det gick lätt att förstå konceptet bakom och att läsa. När man väl spelar det och inte kan slå upp den jävla regeln för att "den finns där någonstans" så är det inte riktigt lika charmigt. Med det sagt så är det fortfarande definitivt så att spelen och systemen är till för att spelas. Men det kanske är aningen OT. White Wolf släpper ju inte ens produkter längre so recensioner av dem är ju inte så aktuella.

Helt rätt.
WoD-böcker är skrivna för att spelas.
Att Steve Jackson Games kan klämma in samtliga WoD-regler på 1/4 av de sidor som WW behöver är en helt annan femma.
Å andra sidan så brukar inte WoD-spelare tycka om sättet Steve Jackson Games presenterar sina regler. Jag har hört kommentarer som "det är som att läsa en tidtabell" - vilket lustigt nog är anledningen till att jag tycker om GURPS. En bra regelbok SKA vara som en tidtabell - man ska ta sig en snabb titt och sedan kunna fortsätta ägna sig åt det viktiga: att spela rollspel.

 

[RasmusL]

[
Protip: Skriva "raljant" om människor man inte känner och inte har något intresse av att lära känna på ett internetforum = inte en jättebra idé.

Jag tycker att det är just det som gör det till en utmärkt idé. Huruvida mottagaren sedan väljer att tolka det som ett skämt eller ett personangrepp är upp till densamma, det är jag medveten om och det tar jag ansvar för. Du är snabb på att fälla ut taggarna istället för att skratta, det får du ta ansvar för.

 

[krank]

Jag tycker att det är just det som gör det till en utmärkt idé. Huruvida mottagaren sedan väljer att tolka det som ett skämt eller ett personangrepp är upp till densamma, det är jag medveten om och det tar jag ansvar för. Du är snabb på att fälla ut taggarna istället för att skratta, det får du ta ansvar för.

Förtydligande: "Inte en jättebra idé om det var intressant och konstruktiv debatt man var intresserad av att skapa".

 

[Arfert]

Inga recensioner bör utge sig för att ha recenserat annat än själva texten om de skrivs utan speltest.

Om recensionen är i nåt som har deadline (som Fenix) så är default att man inte hinner speltesta dem på ett vettigt sätt. I alla fall om det gäller spel som är normalt tjocka (+200 sidor). Och om recensenten dessutom ska klämma ut sig fler en en recension blir det omöjligt. Ibland så skriver samma person tre-fyra recensioner i ett nummer.

Och det är ju cool men personligen skulle jag uppskatta lite tydlighet kring om spelet är spelat eller ej. Jag har inte koll på Fenix, alls, och än mindre på den specifika recensionen men jag hörde att Zombie Cinema fick dåligt betyg. Det är mycket möjligt att de tog upp ett speltest i recensionen men i liknande fall blir en recension utan speltest i princip helt intetsägande (reglerna är på 2 A4, de är menade att finnas till hands under spelets gång och det är först då de underfundiga och faktiskt väldigt tydliga formuleringarna som medger reglernas kortfattade format kommer till sin rätt). Om jag vet att spelet spelats kan jag bedöma det dåliga betyget ur ett helt annat perspektiv än om det bara lästs igenom på sisådär en fem minuter.

Zombie Cinema, är det ett rollspel? Bräd- och datorspel spelar jag alltid om det ska recenseras, men rollspel hinner man fan inte oftast. Man kan utgå ifrån att de inte är spelade om inte annat skrivs. Senast recenserade jag jubileumsutgåvan drakar, hundratals sidor, omöjligt att hinna både läsa och spela på ett vettigt sätt innan deadline.

 

[RasmusL]

Jag tycker att det är just det som gör det till en utmärkt idé. Huruvida mottagaren sedan väljer att tolka det som ett skämt eller ett personangrepp är upp till densamma, det är jag medveten om och det tar jag ansvar för. Du är snabb på att fälla ut taggarna istället för att skratta, det får du ta ansvar för.

Förtydligande: "Inte en jättebra idé om det var intressant och konstruktiv debatt man var intresserad av att skapa".

Upplever du att jag på något sätt var otrevlig? En uppmaning på en mening med ett utropstecken från en människa du aldrig sett att "prova nya saker" är inget jag själv skulle ta på allvar eller upplever bör ses som kritik mot någon eller någons livsstil, därför känner jag att det är helt OK att skämta på det sättet. Jag är lite oklar på vad det är du hänger upp dig på här, har mitt skämt på något sätt förhindrat dig från att uttrycka din åsikt? Om inte så vet jag faktiskt inte vad du pratar om, att det skulle vara omöjligt att blanda skämt och en "konstruktiv debatt" har jag svårt att se.

 

[krank]

Man kan utgå ifrån att de inte är spelade om inte annat skrivs.

Ja, det känns som det rimligaste.

I någon mån är det ju en läsbar produkt man recenserar. Apocalypse World till exempel är säkert välfungerande kring spelbordet och jag har sett många ha kul med det på konvent, men gud vilken värdelös bok. Dåligt upplägg, trist språk (och nej, då talar jag inte ens om svordomarna), dålig struktur (saker som förklaras långt efter att de används i texten t.ex.)... En av de sämsta rollspelsböcker jag läst.