Nekromanti Recension utan speltest? Vad säger det om spelet?

[RasmusL]

Inga recensioner bör utge sig för att ha recenserat annat än själva texten om de skrivs utan speltest.

Om recensionen är i nåt som har deadline (som Fenix) så är default att man inte hinner speltesta dem på ett vettigt sätt. I alla fall om det gäller spel som är normalt tjocka (+200 sidor). Och om recensenten dessutom ska klämma ut sig fler en en recension blir det omöjligt. Ibland så skriver samma person tre-fyra recensioner i ett nummer.

Och det är ju cool men personligen skulle jag uppskatta lite tydlighet kring om spelet är spelat eller ej. Jag har inte koll på Fenix, alls, och än mindre på den specifika recensionen men jag hörde att Zombie Cinema fick dåligt betyg. Det är mycket möjligt att de tog upp ett speltest i recensionen men i liknande fall blir en recension utan speltest i princip helt intetsägande (reglerna är på 2 A4, de är menade att finnas till hands under spelets gång och det är först då de underfundiga och faktiskt väldigt tydliga formuleringarna som medger reglernas kortfattade format kommer till sin rätt). Om jag vet att spelet spelats kan jag bedöma det dåliga betyget ur ett helt annat perspektiv än om det bara lästs igenom på sisådär en fem minuter.

Zombie Cinema, är det ett rollspel? Bräd- och datorspel spelar jag alltid om det ska recenseras, men rollspel hinner man fan inte oftast. Man kan utgå ifrån att de inte är spelade om inte annat skrivs. Senast recenserade jag jubileumsutgåvan drakar, hundratals sidor, omöjligt att hinna både läsa och spela på ett vettigt sätt innan deadline.

Ja, det är ett rollspel med en textmassa på två A4-sidor. Den typen av spel är kanske specialfall men nya spel, även tradspel, kommer med nya idéer och nya idéer skapar ny emergens som kanske inte passar in i den gamla mallen man släpar omkring på.

 

[RasmusL]

Man kan utgå ifrån att de inte är spelade om inte annat skrivs.

Ja, det känns som det rimligaste.

I någon mån är det ju en läsbar produkt man recenserar. Apocalypse World till exempel är säkert välfungerande kring spelbordet och jag har sett många ha kul med det på konvent, men gud vilken värdelös bok. Dåligt upplägg, trist språk (och nej, då talar jag inte ens om svordomarna), dålig struktur (saker som förklaras långt efter att de används i texten t.ex.)... En av de sämsta rollspelsböcker jag läst.

+1, den boken är ett aber. Spelet är hyllat på bred front för hur det spelas, inte hur det är skrivet (hoppas jag).

 

[Arfert]

Jo. WW har en dålig ovana att lägga in sina rent speltekniska detaljer i brödtext. Det kändes jävligt banbrytande när det kom eftersom det gick lätt att förstå konceptet bakom och att läsa. När man väl spelar det och inte kan slå upp den jävla regeln för att "den finns där någonstans" så är det inte riktigt lika charmigt. Med det sagt så är det fortfarande definitivt så att spelen och systemen är till för att spelas. Men det kanske är aningen OT. White Wolf släpper ju inte ens produkter längre so recensioner av dem är ju inte så aktuella.

Helt rätt.
WoD-böcker är skrivna för att spelas.
Att Steve Jackson Games kan klämma in samtliga WoD-regler på 1/4 av de sidor som WW behöver är en helt annan femma.
Å andra sidan så brukar inte WoD-spelare tycka om sättet Steve Jackson Games presenterar sina regler. Jag har hört kommentarer som "det är som att läsa en tidtabell" - vilket lustigt nog är anledningen till att jag tycker om GURPS. En bra regelbok SKA vara som en tidtabell - man ska ta sig en snabb titt och sedan kunna fortsätta ägna sig åt det viktiga: att spela rollspel.

Jag håller nog med. I alla fall ska man tydligt dela på regler och fluff. Att blanda långa stämningstexter med regler är skitjobbigt. Tycker jag.

 

[Arfert]

Ok, ett sånt kort rollspel skulle jag nog provspelat. Men de flesta rollspel är fortfarande rätt feta böcker.

 

[Arfert]

Man kan utgå ifrån att de inte är spelade om inte annat skrivs.

Ja, det känns som det rimligaste.

I någon mån är det ju en läsbar produkt man recenserar. Apocalypse World till exempel är säkert välfungerande kring spelbordet och jag har sett många ha kul med det på konvent, men gud vilken värdelös bok. Dåligt upplägg, trist språk (och nej, då talar jag inte ens om svordomarna), dålig struktur (saker som förklaras långt efter att de används i texten t.ex.)... En av de sämsta rollspelsböcker jag läst.

+1, den boken är ett aber. Spelet är hyllat på bred front för hur det spelas, inte hur det är skrivet (hoppas jag).

Håller med krank. AW är ett av de kassast skrivna rollspel jag sett. Satan vilken skiiiit (ur struktursynpunkt mm). Tror inte ens att jag skulle orka provspela det om jag vore recensent. Man måste i så fall hitta nån som redan kan spelat AW. Som kunde visa. Fast även om det skulle vara fantastiskt i pel hade recensionen blivit dålig. Kan man inte leverera text som går att fatta ska man inte ha beröm. Tycker jag.

 

[RasmusL]

Ok, ett sånt kort rollspel skulle jag nog provspelat. Men de flesta rollspel är fortfarande rätt feta böcker.

Verkligen. Jag blir illamående bara jag tänker på de där bibborna och än mer så när jag tänker på hur många timmar och tusentals sidor jag plöjt ner i dem och fått så lite tillbaka... Hur som helst, visst är det så att recensenter inte kan speltesta alla spel de recenserar, men...

Är det rimligt att skriva i recensionen huruvida spelet är testat eller inte eller sänker man den upplevda legitimiteten som recensionen får hos läsaren allt för mycket genom detta?

 

[Lupus Maximus]

Själv kan jag inte komma på ett enda rollspel som har givit mig uppfattningen att det är skrivet bara för att läsas, och inte för att spelas.

Jag håller med.

Samtidigt kan jag säga att nästan alla rollspel jag läst varit så jävla dåliga på att förklara för mig hur fasen de är tänkta att spelas, att det ändå i princip blir det som blir resultatet.

Men så vet jag med mig att jag ofta har svårt att bygga äventyr etc, så jag vill gärna ha massvis med hjälp från spelet i form av strukturer och tips och grejer.

Själv är jag ofta så ointresserad av hur skaparna har tänkt sig att ett rollspel skall spelas, att jag inte ens brukar reflekterar över det. Jag ser regelsystem, setting och äventyrsskapande som tre separata entiteter. Att jag skulle använda regler, setting och äventyrsskaparstrukturer från samma spel är nog ändå inte så troligt, men det händer.

Men det är helt klart en fördel om en produkt har alla tre, så att det går att komma igång utan att vara gammal rollspelsnörd som kan plocka idéer från femtielva andra håll.

 

[krank]

Själv är jag ofta så ointresserad av hur skaparna har tänkt sig att ett rollspel skall spelas, att jag inte ens brukar reflekterar över det.

Visst, jag spelar ju ändå de flesta spel på typ samma sätt. Men jag har alltid svårt att bygga äventyr i nya spelvärldar, om de inte aktivt hjälper mig. Sedan kan jag såklart låna från t.ex. ett cyberpunkspel till ett annat, men givet att i typ inget spel jag läst (och jag har läst en del) har gett mig det jag vill ha...

Det närmaste är typ Mutant City Blues, och de verktygen kan inte riktigt flyttas till nya spel utan ganska mycket jobb. Men annars brukar alla spel utgå från att alla spelledare som läser redan har tusen äventyrsidéer och bara behöver en ny spelvärld (gärna med typ länders import och export och annan användbar information) och ett nytt regelsystem =)

 

[Ond bråd död]

Jo. WW har en dålig ovana att lägga in sina rent speltekniska detaljer i brödtext. Det kändes jävligt banbrytande när det kom eftersom det gick lätt att förstå konceptet bakom och att läsa. När man väl spelar det och inte kan slå upp den jävla regeln för att "den finns där någonstans" så är det inte riktigt lika charmigt. Med det sagt så är det fortfarande definitivt så att spelen och systemen är till för att spelas. Men det kanske är aningen OT. White Wolf släpper ju inte ens produkter längre so recensioner av dem är ju inte så aktuella.

Helt rätt.
WoD-böcker är skrivna för att spelas.
Att Steve Jackson Games kan klämma in samtliga WoD-regler på 1/4 av de sidor som WW behöver är en helt annan femma.
Å andra sidan så brukar inte WoD-spelare tycka om sättet Steve Jackson Games presenterar sina regler. Jag har hört kommentarer som "det är som att läsa en tidtabell" - vilket lustigt nog är anledningen till att jag tycker om GURPS. En bra regelbok SKA vara som en tidtabell - man ska ta sig en snabb titt och sedan kunna fortsätta ägna sig åt det viktiga: att spela rollspel.

Grundreglerna är väl skrivna för att spelas, men alla splatböcker känns mer som läseböcker.

Håller med om Gurps-stilen, även om jag inte gillar spelet.

 

[Genesis]

Då folk diskuterar min spelsmak kan jag ju inte annat än kommentera. Jag känner krank och har spelat med honom och tror att han generellt har rätt. Spel som jag gillar är inte hans kopp te, och det omvända gäller också. Jag förstår vad han är ute efter i rollspel och det är inte samma saker som jag är ute efter. Inget fel i det.

 

[krank]

Då folk diskuterar min spelsmak kan jag ju inte annat än kommentera. Jag känner krank och har spelat med honom och tror att han generellt har rätt. Spel som jag gillar är inte hans kopp te, och det omvända gäller också. Jag förstår vad han är ute efter i rollspel och det är inte samma saker som jag är ute efter. Inget fel i det.

Ungefär så =) Det är ju inte så att vi är dödsfiender eller så. Vi har väl kommit ganska hyfsat överens IRL? Även om vi kanske inte ska just spela rollspel ihop... =)

 

[Ond bråd död]

Ok, ett sånt kort rollspel skulle jag nog provspelat. Men de flesta rollspel är fortfarande rätt feta böcker.

Verkligen. Jag blir illamående bara jag tänker på de där bibborna och än mer så när jag tänker på hur många timmar och tusentals sidor jag plöjt ner i dem och fått så lite tillbaka... Hur som helst, visst är det så att recensenter inte kan speltesta alla spel de recenserar, men...

Är det rimligt att skriva i recensionen huruvida spelet är testat eller inte eller sänker man den upplevda legitimiteten som recensionen får hos läsaren allt för mycket genom detta?

Jag tror de flesta utgår från att man inte spelat rollspelet om man inte uttryckligen skriver att testat det. Iaf om det är ett nytt rollspel.

 

[Lupus Maximus]

Visst, jag spelar ju ändå de flesta spel på typ samma sätt. Men jag har alltid svårt att bygga äventyr i nya spelvärldar, om de inte aktivt hjälper mig. Sedan kan jag såklart låna från t.ex. ett cyberpunkspel till ett annat, men givet att i typ inget spel jag läst (och jag har läst en del) har gett mig det jag vill ha...

Det närmaste är typ Mutant City Blues, och de verktygen kan inte riktigt flyttas till nya spel utan ganska mycket jobb.

Speciellt rollspel som är nischade mot en viss typ av äventyr kanske borde ha åtminstone någon sida om hur man kan skapa äventyr.

Är det mer en värld, så kanske det bör vara mer fokus på vad som gör att det är den världen. Star Wars och Star Trek har t.ex. två helt olika känslor (så länge vi inte talar om de två senaste Trek-filmerna... ). Spagetti Western med Clintan är inte heller samma sak som HBOs Deadwood. Är man helt ny till genren så blir det knappast lättare. Mitt första engelska rollspel var Call of Cthulhu, och jag hade aldrig läst något av Lovecraft. Så det blev nog snarare någon form av fantasy i 20-talsmiljö de gånger jag körde det.

Men annars brukar alla spel utgå från att alla spelledare som läser redan har tusen äventyrsidéer och bara behöver en ny spelvärld (gärna med typ länders import och export och annan användbar information) och ett nytt regelsystem =)

Stämmer på en del i alla fall. Men det stämmer på vad en hel del spelledare söker också

Sedan bygger vissa sin produkt mot en viss äventyrsstruktur, även om varken regler eller setting i sig förutsätter den strukturen. Om det då t.ex. är relationskartor och "emergent story", då blir den som vill ha linjär struktur lämnad utan stöd.

Det är väl som vanligt att vi har olika smak och behov.

 

[krank]

Speciellt rollspel som är nischade mot en viss typ av äventyr kanske borde ha åtminstone någon sida om hur man kan skapa äventyr.

Egentligen tycker jag det är ett störe problem med rollspel som inte är det minsta nischade - "Ni kan spela VAD SOM HELST" alltså. Vilket i praktiken betyder dels att det inte finns speciellt mycket äventyrsstöd alls i boken, och dels att det folk spelar ändå är Vanliga Äventyrare...

Är det mer en värld, så kanske det bör vara mer fokus på vad som gör att det är den världen. Star Wars och Star Trek har t.ex. två helt olika känslor

Jag tycker definitivt att både ST och SW-rollspel bör ha äventyrshjälp. Eftersom det annars är mycket svårt att hitta vettiga ingångar och lyckas komma på äventyr till dessa ingångar. "Man kan spela smugglare eller diplomater eller jedis" funkar jättebra i teorin, men i praktiken blir det ändå någon variant på typ filmerna eftersom det är det svaret på frågan "vad gör man" som folk känner till. Så egentligen hade man bara kunnat fokusera där istället; gett ordentliga råd för hur man skapar äventyr i Enterprise-anda till exempel.

Stämmer på en del i alla fall. Men det stämmer på vad en hel del spelledare söker också

Jag har nog faktiskt aldrig stött på en spelledare som har en uppsjö av egna bra äventyrsidéer men som haft behov av en värld - antingen brukar de redan ha en värld de är bekväma i, eller så har de byggt en egen värld...

 

[Lupus Maximus]

Egentligen tycker jag det är ett störe problem med rollspel som inte är det minsta nischade - "Ni kan spela VAD SOM HELST" alltså. Vilket i praktiken betyder dels att det inte finns speciellt mycket äventyrsstöd alls i boken, och dels att det folk spelar ändå är Vanliga Äventyrare...

Som jag ser det så riktar sig "Ni kan spela VAD SOM HELST" till de spelledare som har massor med äventyrsidéer, men inte tid eller ork att sätta ihop en egen värld. En massa text angående äventyrsstrukturer och äventyrsidéer skulle nog snarare reta upp en del i målgruppen. Lite text skulle antagligen vara för lite för de som känner att de behöver texten.

Jag tycker definitivt att både ST och SW-rollspel bör ha äventyrshjälp. Eftersom det annars är mycket svårt att hitta vettiga ingångar och lyckas komma på äventyr till dessa ingångar. "Man kan spela smugglare eller diplomater eller jedis" funkar jättebra i teorin, men i praktiken blir det ändå någon variant på typ filmerna eftersom det är det svaret på frågan "vad gör man" som folk känner till. Så egentligen hade man bara kunnat fokusera där istället; gett ordentliga råd för hur man skapar äventyr i Enterprise-anda till exempel.

Om jag kommer ihåg rätt så innehöll Star Wars D6 både lite text om hur man spelleder i settingen, samt en bunt med äventyrsfrön. Åtminstone Star Trek-rollspelet från Last Unicorn games hade en modul om att spela annat än StarFleet personal. Men det mesta materialet var fokuserat runt serierna, och jag misstänker att få skaffade sig rollspelet utan att gilla någon av serierna

Knepigare med Star Wars, då bara några filmer inte hinner ge lika många alternativ på berättelser.

Jag har nog faktiskt aldrig stött på en spelledare som har en uppsjö av egna bra äventyrsidéer men som haft behov av en värld - antingen brukar de redan ha en värld de är bekväma i, eller så har de byggt en egen värld...

Jag har nog ett 20-tal egna världar som studsar runt i skallen, samt ett antal världar från filmer/böcker/tv-serier som jag gärna spelar/spelleder i. Så behov? Nej. Skaffar, och kanske använder, ändå? Jepp. Jag får dessutom nya äventyrsidéer så fort jag sätter mig in i en ny värld.

 

[Ulfgeir]

Jag tror definitivt att man kan se hur ett system funkar bara genom att läsa det.

Till viss del håller jag med, men jag är samtidigt lite inne på att det är först när man spelar det som man märker om regelmekaniken flyter på eller om det blir stockningar och i sådana fall på vad.

Exempel: Eclipse Phase, det är först när du börjar spela det som du märker problematiken med att byta kroppar (vilket i spelet är något du förväntas göra lite då och då)

Andra spel har ju en grundmekanik som bryter ihop vid lite högre powernivåer. Exempelvis D&D som blir väldigt svårspelat på höga levels.

Tyvärr tar ju spelandet massa tid, så jag har full förståelse för att recensenter inte har spelat spelet.

/Ulfgeir

 

[Lupus Maximus]

Till viss del håller jag med, men jag är samtidigt lite inne på att det är först när man spelar det som man märker om regelmekaniken flyter på eller om det blir stockningar och i sådana fall på vad.

Vissa saker kan lätt kännas som ett problem de första spelomgångarna, men sedan bli något man knappt tänker på då man kommit in i systemet.

Sedan, vad som flyter snabbt för en person kan vara en mardröm för en annan (bolla med siffror t.ex.).

Andra spel har ju en grundmekanik som bryter ihop vid lite högre powernivåer. Exempelvis D&D som blir väldigt svårspelat på höga levels.

Vilket knappast skulle ha kommit fram vid en recension efter speltest.

Tyvärr tar ju spelandet massa tid, så jag har full förståelse för att recensenter inte har spelat spelet.

Speciellt om det förutsätter åtskilliga spelomgångar innan man kan göra en ordentlig utvärdering

 

[Anarchclown]

Jo. Men det är inte som att inte en erfaren rollspelare kan se att det blir problem i Pathfinder på högre level bara genom att läsa boken. "Vänta nu, hur många valmöjligheter och unika regler ville de att jag skulle hålla reda på?".

 

[Gordeg]

Jag tycker att recensioner av rollspel är värdefulla, både med och utan speltest från recensenten. Men mitt önskemål är att recensenten skriver ut i recensionen vad som gäller - om det är en "teoretisk" eller "praktisk" recension.

Väl talat, Marco.

Naturligtvis får man ut mer information av speltestning än enbart genomläsning. Jag tror inte på den bild som målats upp tidigare när jag diskuterat detta med andra, och som delvis finns även i denna tråd: att en recensent efter en (och jag gissar att det ofta är exakt 1) genomläsning kan dra relativt klanderfria slutsatser med hjälp av sitt goda omdöme, men att detta goda omdöme vid speltest plötsligt är helt borta och den nyblivet enfaldiga recensenten då sätter betyg enbart efter hur kul man har...

I stort sett inga seriösa rollspel publiceras utan att i någon grad ha speltestats först, just för att det ger mer information än enbart genomläsning.

Men! Jag (och de flesta andra gissar jag) tar en recension för vad den är, oavsett tidsinsats kan inte recensentens upplevelse bli allmängiltig.
Jag har full förståelse för att det inte finns tid för att testa alla produkter i praktiken, det är en rimlig förklaring och förmodligen den enda riktiga förklaringen trots att jag sett många andra förslag till motivering att inte speltesta. Dock tycker även jag att det är bra att veta om en recension föregåtts av speltest eller ej.

 

[krank]

Dock tycker även jag att det är bra att veta om en recension föregåtts av speltest eller ej.

Det vet man väl generellt?

Ett par enkla tumregler (tumreglar?):
Om recensenten inte explicit skriver "när jag och min spelgrupp testade det" så har recensenten antagligen inte testat spelet med sin spelgrupp.

Om recensenten inte explicit skriver "när jag testade att skapa en rollperson" så har recensenten antagligen inte testat att skapa en rollperson.