Jag föredrar nog hyfsat regellätt, eller kanske snarare låg komplexitet. Det beror lite på dock - en liten gubbe inne i mig säger att han vill kunna ha möjlighet att ha någon liten spelmekanisk skillnad mellan rollpersoner för att systemet ska gå ner.
Fast jag tycker att det är lite en felsägelse - ett spel kan vara regeltungt (300 sidor regler) men inte så komplicerat, om man har utbyggningsregler, där ingen behöver kunna alla, som bygger på okomplicerade grundvalar.
D&D4E är inte ett perfekt exempel, men det ger iaf ett hum om vad jag menar. Du har grundsystemet med attribut, färdigheter, d20-slag, attack, AC o s v. Sedan har du en rejält stor lista med krafter. Man behöver inte lära sig mer än de krafter man använder (om ens det, power cards är smart här), och man behöver inte bry sig om vad man kan få förrän man får nya krafter. Att det sedan finns ett nyckelordssystem för effekter ger större överblick för den som snabbt vill ha reda på vad en kraft gör (alltså mer en SL-grej).
Sedan kan det finnas få- och engångskomplexitet - Traveller, MC och Eon (mest tror jag?) har hyfsat komplicerade karaktärsskaparsystem på sina sätt, med långa tabeller och val man måste göra. Men man behöver inte lära sig systemet för dessa utan det används bara en gång. Det i sig gör inte spelet komplext, i min mening, och rätt gjort kan det göra det snabbare att skapa en mer utbyggd karaktär.
Båda de här gör ett spel mer regeltungt, men jag tror inte någotdera gör spelen extremt mycket mer komplicerade - det är bara det att spel ofta har de här tillsammans andra "obligatoriska" regler, vilket gör spelen komplicerade.