Nekromanti Regeltungt vs lätt

[Xyas]

Dungeon world har några grejer som tex ingen initiativ ordning som gör det onödigt klyddigt att spela jämfört med normala D&D varianter av old school varianten...

Ehh? Just den kritiken har jag nog aldrig hört mot dw (eller dess moderspel aw). Det har inga initiativregler för att det inte behöver några (jag har aldrig saknat dem). Men vi värderar såklart alla olika saker i ett spel.

 

[God45]

Vi fick lägga till en massa småsaker som initativ och så vidare för systemet har den som säger det först aggerar först. Detta ledde till:

GM: Ni går in genom dörren och...
Spelare 1: Finns där några monster attackerar jag det största!!!
Spelare 2: Jag kastar magic missile på monsterna! Och sedan sleep.
Spelare 1: Sen attackerar jag igen!
GM: Det är en en toalett... Det finns inga monster där...

Sedan är grejen där man kryssar xp när man gör vissa saker konstig för det får spelarna att bara göra saker som ger dem xp för... att de ger xp.

Allting småsaker men de stör och jag ser inte fördelarna över att bara spela D&D.

 

[Tomatalven]

Håller med. Ett regelsystm ska vara brett och låta gm köra efter eget huvud mycket, inte ha en massa onödiga regler. Tycker dock att oDnD verkar ha för smala skills och saves och sånt, för inriktat på crawl. Fantasy osg verkar lätt att anpassa till typ alla situationer!

 

[Xyas]

Allting småsaker men de stör och jag ser inte fördelarna över att bara spela D&D.

Ja som sagt. Man vill ha ut olika saker ur ett system. DW/AW är ju byggt för en väldigt specifik spelstil, och avviker man från den så blir man nog väldigt frustrerad när systemet inte gör som man vill.

 

[Xyas]

Håller med. Ett regelsystm ska vara brett och låta gm köra efter eget huvud mycket, inte ha en massa onödiga regler. Tycker dock att oDnD verkar ha för smala skills och saves och sånt, för inriktat på crawl. Fantasy osg verkar lätt att anpassa till typ alla situationer!

Då ska du absolut inte välja Dungeon world! Massor med "onödiga" regler

 

[Eksem]

Jag tycker definitivt du i sådana fall skall välja Fantasy! Det verkar vara rätt för er, det är dessutom lätt att få tag på, är billigt, väldigt bra och så supportar du den lokala "rollspelsindustrin"

 

[Tomatalven]

Ok, men har nån kört fantasy! osg?

 

[Tomatalven]

Jag tycker definitivt du i sådana fall skall välja Fantasy! Det verkar vara rätt för er, det är dessutom lätt att få tag på, är billigt, väldigt bra och så supportar du den lokala "rollspelsindustrin"

ska bli! tror jag

 

[Eksem]

Ja, jag har kört det en gång på Repetikon (som är ett återkommande speltillfälle i Stockholm som arrangeras av folk på Rollspel.nu), vi spelade den gamla D&D-modulen Lost City. Det gick fantastiskt bra måste jag säga, och då var vi ändå 7-8 spelare plus en spelledare (stackars jag). Jag kan helt klart rekommendera spelet, även om jag egentligen inte är förtjust i att man slår så många tärningar (det är dock en smaksak!). Något särskilt du undrar?

 

[Krille]

Ok, men har nån kört fantasy! osg?

Det sägs att tre tjockisar i Mölndal provade på det. Den skallige med skägg var spelledare, medan den enögde och han med mustasch var spelare. Ryktet säger att de tog ett enbladsscenario och öste på rätt fint, och till och med provade magireglerna.

Det sägs också att konsensus var att det är ett spel som funkar om man är snäll mot det - det går väldigt lätt sönder om man försöker powergamea eller missbruka det på andra sätt.

De hade väl rätt kul egentligen, men det var mer trots systemet än på grund av det. Sägs det.

 

[Arfert]

Ok, men har nån kört fantasy! osg?

Finns flera här på forumet som kör Fantasy! ...och det har en initiativtärning a la oD&D. . ...är dessutom lätt att modda till egen smak. Om man vill det.

 

[Arfert]

..att powergamea är INTE old school. Men det är lätt att som SL svara på dylika tilltag. Det vanliga är att spelare satsar allt på Fysik och att bli extrembra på närstrid. Då kan man som SL utsätta dem för saker som kräver bra värden på andra stats, som magiska attacker som går på Närvaro. Eller fiender med avståndsvapen. Eller utmaningar som inte har med strid att göra.

Deras nästa karaktärer brukar bli mer balanserade.

 

[solvebring]

Jag gillar regellätt av den anledningen att jag inte gillar att handskas så mycket med just systemrelaterade prylar om jag inte behöver. Regler är stödverktyg för mig, inte så mycket mer. Jag fokuserar hellre på rollpersonerna och storyn än vilka värden och tärningar som måste användas just då och då. Sånt är mest bara jobbigt.

Jag menar, vill folk göra något så varför ska reglerna nödvändigtvis behöva stoppa dem? Förövrigt improviserar jag det mesta när jag spelar och sitter sällan med några förberedda saker, och då är det lättare att höfta och följa principen; rulings not rules; att man så där mysigt, "OSG-mässigt" löser saker som de kommer, utan att det nödvändigtvis måste finnas en massa regler för dem.

Därav tycker jag mycket om t.ex. Fantasy! som är ett lättanammat, enkelt och mycket avslappnat rollspel, med ett schysst system som inte kräver så mycket utöver sig självt.

Dock lutar jag numera mer åt storygames-hållet, vilka har de regler som krävs för att just det spelet ska kunna spelas. Det är mycket mer koncentrerat och fokuset är ofta väldigt nischat, därav brukar reglerna vara begränsande och inte så överdrivet mycket att tvingas handskas med.

Därmed inte sagt att jag inte kan spela regeltunga spel, men jag spelleder inga sådana, och jag föredrar spel där det händer mer saker i fiktionen än kring spelbordet.

 

[cogitare]

Jag gillar nog spel som har medeltunga regler. Vill ha lite mer än bara den enklaste regelkärnan men tycker att så pass mycket som många D&D-kloner presenterar i regelform blir lätt överdrivet.

I ett av mina favoritspel så kläckte författaren 'rules transparent' vilket jag tycker är grymt bra. Det skall vara uppenbart vad reglerna gör och de skall inte döljas bakom "system mastery" eller dylika tilltag.

Cog.

 

[krank]

Lätt eller tungt med regler, vad föredrar ni och varför?

Beror på sammanhang. När jag spelar D&D4e så funkar det, för det spelar jag som ett brädspel. DÅ gör det inget att alla måste hantera regler, att det blir en massa matte, att vi får kolla tabeller och dubbelkolla i boken och använda en app för att hålla reda på HP och initiativ.

Men oftast spelar jag rollspel med fokus på mysterielösning och rollpersonsinlevelse, och med extremt lite strid. När vi körde Call of Cthulhu hade vi en strid på 1-2 års spelande. Vi spelade då ett par gånger i månaden. Det var ungefär lagom i mina ögon. Strid ger mig inte så mycket i den typen av spel.

Då föredrar jag enkla, snabba system. Jag suger på huvudräkning, och att räkna subtraktion på tvåsiffriga tal är något som effektivt dödar all min inlevelse. Egentligen vill jag bara ha jämförelser, kanske addition, och gärna så få som möjligt av båda. Jag har ingen tolerans alls för regler som kräver att jag fokuserar på dem.

Helst vill jag ha system som är så enkla att SL kan sköta dem själv. Så spelarna slipper. Mitt ideal är när det för spelarna känns som friform, att man inte ens märker att ett system används. Systemet är då en krycka för SL's beslutsfattande, snarare än en objektiv domare eller gemensamma lekregler.

För när jag ska leva mig in i min rollperson vill jag tänka som min rollperson. Jag vill inte tänka på siffror och tärningsslag.

Och som SL vill jag tänka på min planering, på miljöbeskrivningar, på SLP:er och deras relationer och reaktioner. Inte på tabeller, siffror och tärningsslag.

Det jag behöver regelsystem till är rimlighetsbedömningar inom områden jag saknar kunskaper, till exempel strid. Min tumregel är: "ha regler får sånt som är tråkigt". Roliga saker, som diskussioner och problemlösning, tycker jag bara funkar sämre om man ska slå slag och hålla på.

 

[Tomatalven]

Jag gillar nog spel som har medeltunga regler. Vill ha lite mer än bara den enklaste regelkärnan men tycker att så pass mycket som många D&D-kloner presenterar i regelform blir lätt överdrivet.

I ett av mina favoritspel så kläckte författaren 'rules transparent' vilket jag tycker är grymt bra. Det skall vara uppenbart vad reglerna gör och de skall inte döljas bakom "system mastery" eller dylika tilltag.

Cog.

Det där sista fattar jag inte alls. Tror jag håller med Krank rätt mycket!

 

[cogitare]

Det där sista fattar jag inte alls. Tror jag håller med Krank rätt mycket!

I mitt tycker så är ex. (notera bara ett exempel) D&D3.X inte särskilt transparent. Ok, man slår sin d20 mot ett TN och det är 'fine and dandy'. MEN sen finns det så många skruvar och spakar att ratta på i form av Feats, rasförmågor, klassförmågor, spells osv. att man blir helt snurrig.

En del av dessa (främst Feats) är tom. inlagda som lockbeten men är suboptimala (detta enligt Monte Cook som var en av de som främst låg bakom D&D3.X men jag orkar inte googla upp den exakta källan just nu). Detta har kommit att kallas "System Mastery" där man döljer bra sätt att använda systemet eller göra "builds" bakom olika kombinationer av raser, klasser och/eller Feats. För din gemene slöspelare (som jag ganska mycket är) så blir detta i stort sett omöjligt att se igenom för du behöver lägga mycket tid på det och mycket pengar för att skaffa alla böcker med alla dessa raser/klasser/Feats. Är detta mer genomskinligt (som ex. BRP är där dina +5% är svåra att misstolka) så är det av godo enligt undertecknad.

Cog.

 

[Max Raven]

Jag föredrar nog hyfsat regellätt, eller kanske snarare låg komplexitet. Det beror lite på dock - en liten gubbe inne i mig säger att han vill kunna ha möjlighet att ha någon liten spelmekanisk skillnad mellan rollpersoner för att systemet ska gå ner.

Fast jag tycker att det är lite en felsägelse - ett spel kan vara regeltungt (300 sidor regler) men inte så komplicerat, om man har utbyggningsregler, där ingen behöver kunna alla, som bygger på okomplicerade grundvalar.

D&D4E är inte ett perfekt exempel, men det ger iaf ett hum om vad jag menar. Du har grundsystemet med attribut, färdigheter, d20-slag, attack, AC o s v. Sedan har du en rejält stor lista med krafter. Man behöver inte lära sig mer än de krafter man använder (om ens det, power cards är smart här), och man behöver inte bry sig om vad man kan få förrän man får nya krafter. Att det sedan finns ett nyckelordssystem för effekter ger större överblick för den som snabbt vill ha reda på vad en kraft gör (alltså mer en SL-grej).

Sedan kan det finnas få- och engångskomplexitet - Traveller, MC och Eon (mest tror jag?) har hyfsat komplicerade karaktärsskaparsystem på sina sätt, med långa tabeller och val man måste göra. Men man behöver inte lära sig systemet för dessa utan det används bara en gång. Det i sig gör inte spelet komplext, i min mening, och rätt gjort kan det göra det snabbare att skapa en mer utbyggd karaktär.

Båda de här gör ett spel mer regeltungt, men jag tror inte någotdera gör spelen extremt mycket mer komplicerade - det är bara det att spel ofta har de här tillsammans andra "obligatoriska" regler, vilket gör spelen komplicerade.

 

[God45]

Jag föredrar nog hyfsat regellätt, eller kanske snarare låg komplexitet. Det beror lite på dock - en liten gubbe inne i mig säger att han vill kunna ha möjlighet att ha någon liten spelmekanisk skillnad mellan rollpersoner för att systemet ska gå ner.

Fast jag tycker att det är lite en felsägelse - ett spel kan vara regeltungt (300 sidor regler) men inte så komplicerat, om man har utbyggningsregler, där ingen behöver kunna alla, som bygger på okomplicerade grundvalar.

D&D4E är inte ett perfekt exempel, men det ger iaf ett hum om vad jag menar. Du har grundsystemet med attribut, färdigheter, d20-slag, attack, AC o s v. Sedan har du en rejält stor lista med krafter. Man behöver inte lära sig mer än de krafter man använder (om ens det, power cards är smart här), och man behöver inte bry sig om vad man kan få förrän man får nya krafter. Att det sedan finns ett nyckelordssystem för effekter ger större överblick för den som snabbt vill ha reda på vad en kraft gör (alltså mer en SL-grej).

Sedan kan det finnas få- och engångskomplexitet - Traveller, MC och Eon (mest tror jag?) har hyfsat komplicerade karaktärsskaparsystem på sina sätt, med långa tabeller och val man måste göra. Men man behöver inte lära sig systemet för dessa utan det används bara en gång. Det i sig gör inte spelet komplext, i min mening, och rätt gjort kan det göra det snabbare att skapa en mer utbyggd karaktär.

Båda de här gör ett spel mer regeltungt, men jag tror inte någotdera gör spelen extremt mycket mer komplicerade - det är bara det att spel ofta har de här tillsammans andra "obligatoriska" regler, vilket gör spelen komplicerade.

Medan du har rätt i att D&D 4 inte är regeltungt när man seplar det så kan jag inte hålla med dig om Traveller eller Eon. Eon är så löjligt och onödigt komplext (bråka inte med mig eller så citerar jag bitar från magi systemet.) att det är ett under att någon spelar det. Hade jag försökt GM:a det så hade mitt ansikte smält som nazistens i Indiana Jones.

 

[Max Raven]

Jag föredrar nog hyfsat regellätt, eller kanske snarare låg komplexitet. Det beror lite på dock - en liten gubbe inne i mig säger att han vill kunna ha möjlighet att ha någon liten spelmekanisk skillnad mellan rollpersoner för att systemet ska gå ner.

Fast jag tycker att det är lite en felsägelse - ett spel kan vara regeltungt (300 sidor regler) men inte så komplicerat, om man har utbyggningsregler, där ingen behöver kunna alla, som bygger på okomplicerade grundvalar.

D&D4E är inte ett perfekt exempel, men det ger iaf ett hum om vad jag menar. Du har grundsystemet med attribut, färdigheter, d20-slag, attack, AC o s v. Sedan har du en rejält stor lista med krafter. Man behöver inte lära sig mer än de krafter man använder (om ens det, power cards är smart här), och man behöver inte bry sig om vad man kan få förrän man får nya krafter. Att det sedan finns ett nyckelordssystem för effekter ger större överblick för den som snabbt vill ha reda på vad en kraft gör (alltså mer en SL-grej).

Sedan kan det finnas få- och engångskomplexitet - Traveller, MC och Eon (mest tror jag?) har hyfsat komplicerade karaktärsskaparsystem på sina sätt, med långa tabeller och val man måste göra. Men man behöver inte lära sig systemet för dessa utan det används bara en gång. Det i sig gör inte spelet komplext, i min mening, och rätt gjort kan det göra det snabbare att skapa en mer utbyggd karaktär.

Båda de här gör ett spel mer regeltungt, men jag tror inte någotdera gör spelen extremt mycket mer komplicerade - det är bara det att spel ofta har de här tillsammans andra "obligatoriska" regler, vilket gör spelen komplicerade.

Medan du har rätt i att D&D 4 inte är regeltungt när man seplar det så kan jag inte hålla med dig om Traveller eller Eon. Eon är så löjligt och onödigt komplext (bråka inte med mig eller så citerar jag bitar från magi systemet.) att det är ett under att någon spelar det. Hade jag försökt GM:a det så hade mitt ansikte smält som nazistens i Indiana Jones.

Läs om vad jag skrev.