Regler för att spela Conan-berättelser

[Genesis]

Jag har ganska begränsad koll på Conan (läste någon bok i min ungdom, har väl sett någon Arnold-film), men med den begränsade vetskap jag har och med tanke på vad andra sagt i tråden så känns det som att de två grejer jag hade utgått ifrån är att jag hade velat ha en ensam huvudperson (Conan kan ha följeslagare, men berättelsen handlar om Conan) och att jag inte hade velat slå tärning om vem som vinner en fajt. Så jag hade letat efter ett system som gör detta. @Khans tips om att hacka Lovecraftesque uppfyller ju båda dessa, men jag vet inte om strukturen i berättelserna är tillräckligt lik för detta. Nerver av stål uppfyller också samma kriterier, men även där har jag inte tillräckligt bra koll på om det går att hacka till Conan. Det finns ju också något som heter Swords without Master, som jag spelat någon gång i forntiden, där man inte slår för vem som vinner, utan för stämningen i scenen. Det har dock en rollperson per spelare, och jag minns det inte som särskilt bra.

Hade jag velat spela något Conan så hade jag såklart skrivit något eget, för det är alltid mitt svar och jag tycker alltid att det är lättare än att hitta ett spel jag gillar. Eller så hade jag friformat, baserat på en sammanställning av @Rickards eminenta lista som alla deltagarna hade diskuterat innan spel.

 

[Girighet]

Jag har inte heller så bra koll på Conan, men det är skillnad på att spela i Conans värld eller att faktiskt spela Conanliknande karaktärer? Är inte Conan mer motsvarande en superhjälte?
Kanske en re-skinnad variant på Feng Shui som låter rollpersonerna vara mäktig i förhållande till "vanligt folk"? Plus att det är väldigt snabbt och enkelt. Det kräver dock kanske lite jobb att skapa schticks.

 

[Dimfrost]

Är det Conan? När vi spelade det kändes det mer Sagan om is och eld.

Jag har inte spelat det, men det ligger åtminstone betydligt närmare Conan än DW gör. Det är allt jag hävdar.

 

[Badmojo]

Bah! BoL will crush your puny rpgs.
Plus att du kan köra vilka S&S-settings som helst med motorn. Fafhrd, Zothique, Thongor, Kull, Sindbad, Thundaar, Planetry Romance, He-Man et al.

 

[JohanL]

FATE är ett notoriskt pulpigt system där man oftast lyckas med saker, och borde funka bra för Conan om man är OK med det mer narrativa.

Egentligen borde ett Conan-spel byggas från grunden upp och från första principer på samma vis som The One Ring gjordes. Varken BRP eller D&D slår mig som vidare bra stommar för det. Även om RuneQuest 3 försökte vara ett kind-of-Conan-spel med sin Mythic Europe-setting och exempelkaraktären Cormac the Pict.

 

[Christoffer]

Berätta gärna mer. Vad är det med spelets regler som gör dem lämpliga för Conan-berättelser?

För mig handlar det i grunden om att det faktiskt har en förståelse av berättelserna (inte bara Conan nu, utan S&S som något gemensamt lite större) som är bortom pastish och yta. Grundboken tar inte upp det jättemycket men hela spelet tog som avstamp specifikt Conan och Sword & Sorcery men när det skrevs så hamnade mycket av reglerna för sådant specifikt i supplementet Sorcerer & Sword, det supplementet är det bästa som rör S&S som getts ut och även om man inte spelar Sorcerer specifikt så har det väldigt mycket att bidra med. Mitt problem med det mesta andra är att det tar avstamp i ytan, Conan är oljiga muskler och pattar och om det finns oljiga muskler och pattar är det med all sannolikhet Conan. Sen finns det väl de här som kritiserar Sorcerer och Sorcerer & Sword för att försöka lyfta dessa noveller och berättelser till någon finkulturell nivå, men tyckler det är att missuppfatta det hela grovt. Om vi exempelvis tar Karl Edward Wagners berättelser om Kane, så är ju Kane rakt igenom de flesta av berättelserna inte alls en god person, han är ibland rent av vidrig, men det finns ändå något där som hintar om någon slags mänsklighet, något frö som finns kvar av vad hans odödlighet utplånat och vi läser vidare för att se det ges uttryck på fler sätt. Läser man vidare för att man vill ha mer scener där Kane ligger med en odöd besvärjerska så får man ju göra det också, men att jag gillar Sorcerer är för att det faktiskt sätter fingret lite på just det där varför vi som diggar det där fröt av mänsklighet läser vidare, eller kanske vi som läser andra berättelser där huvudpersonen är nästan rakt igenom god men ändå trampar fel och aktivt skadar sin omgivning på sätt som vi finner moraliskt vidriga. Och, vi läser vidare för att se vad dessa övertramp bär med sig framåt, var kommer det hela sluta.

Så, tldr: helt enkelt för att spelet pekar på saker som gör att jag själv gillar att läsa dessa saker - allt från conan, till kane, till farfhrd och mouser, till tomoe gozen, till Jirel, osv osv - och inte tappar bort sig i ren yta och troper eller ursäkter för att vältra sig i politiskt tveksamma gyttjepölar.

(och är man sen med på det tåget, att den anledningen till att man gillar att läsa dessa saker är viktig för en själv, då kan man börja titta på spelet i sig och mekanik osv)

 

[luddwig]

Är inte Conan mer motsvarande en superhjälte?

Han är åtminstone extremt tålig, och en livsfarlig motståndare oavsett om han är beväpnad med ett svärd eller ett vedträ. Mycket OSR är sword and sorcery men passar som jag ser det inte för Conan-berättelser av just den anledningen.

 

[JohanL]

Är inte Conan mer motsvarande en superhjälte?

 

[Botulf]

Han är åtminstone extremt tålig, och en livsfarlig motståndare oavsett om han är beväpnad med ett svärd eller ett vedträ. Mycket OSR är sword and sorcery men passar som jag ser det inte för Conan-berättelser av just den anledningen.

I GODS, DEMIGODS & HEROES (den ursprungliga versionen) till OD&D var Conan en 15th level Fighting-man med exceptionell Strength 18/00 samt skills som Thief.

I det sammanhanget har han möjlighet att göra mos av det mesta även beväpnad med ett vedträ. Borde väl räcka gott och väl som plot armor? I de fall där han faktiskt möter okroppsliga varelser där vanligt våld inte biter på så lägger han benen på ryggen eller hittar svagheten hos monstret (exempelvis silver eller eld) .

I ett OSR sammanhang där man ska gestalta en karaktär som Conan så börjar man på typ level 8 (super hero) skulle jag säga. I en sådan kampanj skulle jag utgå från att karaktären redan genomlidit naturens hårda urval av level 1 karaktärer och stått som segrare redan när spelet börjar.

I fallet av en hel spelgrupp så tycker jag Conan d20 har en bra utgångspunkt att alla rollpersonerna börjar på level 3 och dingar en ny level efter varje äventyr. Vilket även borde funka i en OSR kampanj i heroisk Sword&Sorcery miljö alá Conan.

 

[Badmojo]

Alla problem med startlevel, plot armor, superhjälte från start och liknande är lösta med BoL:s regelsystem. Jag vet, en raspig skiva... Hittar inte Piruetts recension av BoL nu, men den sätter precis vad det handlar om, i jämförelse med tyngre system (ngt i stil med att de på en spelkväll hann med vad WFRP 3 eller 4 hade tagit tre månader på sig att greja).

 

[Botulf]

Alla problem med startlevel, plot armor, superhjälte från start och liknande är lösta med BoL:s regelsystem. Jag vet, en raspig skiva... Hittar inte Piruetts recension av BoL nu, men den sätter precis vad det handlar om, i jämförelse med tyngre system (ngt i stil med att de på en spelkväll hann med vad WFRP 3 eller 4 hade tagit tre månader på sig att greja).

Helt korrekt. Men samma principer som gör BoL fantastiskt kan appliceras lika väl på typ BRP, OSR, D6 etc. Just saying

 

[Lemur]

Han är åtminstone extremt tålig, och en livsfarlig motståndare oavsett om han är beväpnad med ett svärd eller ett vedträ. Mycket OSR är sword and sorcery men passar som jag ser det inte för Conan-berättelser av just den anledningen.

Men är det önskvärt att alla RP är lika bra som Conan? Jag tänker att det isf går att göra med många olika system bara genom att låta RP har avsevärt mycket högre level (eller färdighetspoäng, eller vad som används i det aktuella systemet) än alla andra?

Edit: ah, @Botulf hade redan skrivit exakt detta ser jag nu.

 

[luddwig]

I ett OSR sammanhang där man ska gestalta en karaktär som Conan så börjar man på typ level 8 (super hero) skulle jag säga. I en sådan kampanj skulle jag utgå från att karaktären redan genomlidit naturens hårda urval av level 1 karaktärer och stått som segrare redan när spelet börjar.

En fullt rimlig lösning. Problemet med den är mest att jag förknippar OSR med att spela låglevelkaraktärer, typ en spinkig prästlärling beväpnad med en bibel och en burk syltlök.

 

[entomophobiac]

Vet inte om jag tycker det är så viktigt att Conan är "hård" egentligen. Det handlar ju mer om situationerna han ställs inför. Det är ju aldrig självklart i någon av berättelserna att han skulle ha plot armor egentligen. Det vet vi ju som läsare i efterhand. Precis som Hyboria bara blivit en fantasyvärld på dussinet i efterhand.

Han är inte sällan sårad, vapenlös, halvomtöcknad, vilsekommen, jagad av övermäktigt motstånd, eller blir knockad exempelvis. Så jag tror det är viktigt att skaka bort Frazettamålningarna ur sitt huvud och tänka sig berättelserna mer som de faktiskt är berättade. Det intressanta är ju hur de här situationerna utvecklar sig--inte hur balltuff Conan är.

Edit: (TYCKER JAG, alltså.)

 

[Bifur]

Kanske lite bredvid målet men inte bara:
Om man vill spela Conan-lika berättelser tycker jag varken det måste vara en ensam RP (men få) eller att denna måste oövervinnerlig (men stark). Då tycker jag man tillmäter hela Howards Conan-bygge för stor vikt. Dels är Conan ganska ofta inte själv på äventyr, dels är dramaturgin i dem oftast inte av superhjältekaraktär. Tvärtom är Conan rätt illa ute ibland. Att han överlever är mer ett litterärt grepp av Howard för att kunna skriva fler noveller) än ett dramaturgiskt.

Edit: Haha, typ det @entomophobiac skrev

 

[entomophobiac]

Dels är Conan ganska ofta inte själv på äventyr, dels är dramaturgin i dem oftast inte av superhjältekaraktär. Tvärtom är Conan rätt illa ute ibland. Att han överlever är mer ett litterärt grepp av Howard för att kunna skriva fler noveller) än ett dramaturgiskt.

Dessutom är kronologin inte så viktig. Om ni dör, fasen också, men nästa spelsession utspelar sig när ni växte upp i er bergsby och samlade kottar till goat-men som annars skulle ätit upp er. Dör ni då också? Attans, men det var nog er tvillingbror som var den förra karaktären.

Överdriver givetvis lite, men på det stora hela är det nästan aldrig självklart exakt när i Conans tidslinje olika berättelser utspelar sig. Det enda som är garanterat är att civilisationen, om den finns, är korrupt och att barbarutbölingen är den enda vars agerande tycks rimligt.

 

[Bifur]

Vet inte om jag tycker det är så viktigt att Conan är "hård" egentligen.

Mja, alltså hård måste han ju vara. Han framställs ju ofta som en överlägsen kämpe jämfört med andra människor, bara inte oövervinnerlig.

 

[entomophobiac]

Mja, alltså hård måste han ju vara. Han framställs ju ofta som en överlägsen kämpe jämfört med andra människor, bara inte oövervinnerlig.

Syftar mer statistiskt. Just den här grejen att "hård" måste betyda att du har hög STR och alltid lyckas med dina slag. Det blir ju inte så intressant på det sättet.

 

[Bifur]

Syftar mer statistiskt. Just den här grejen att "hård" måste betyda att du har hög STR och alltid lyckas med dina slag. Det blir ju inte så intressant på det sättet.

Då kanske vi inte delar syn på det just där. Jag tycker nog Conan även inom ramen för den enskilda berättelsen oftast lyckas med det han vill, även om utfallet inte alltid blir exakt vad han tänkt. Och möter han många fiender eller monster kan det ändå bli jobbigt för honom. Men jag tycker nog att i ett rollspel simuleras det enklast av att han har bra värden (jfr alla andra människor), men inom ett spann och system som gör att han ändå kan hamna i trubbel.

 

[Gurgeh]

Eftersom folk har diskuterat att spela Conan PbtA utan att dra det här skämtet får väl jag göra det!

When you fight, roll+Hard.

7-9: Choose one of the following:
* You crush your enemies
* You drive your enemies before you
* You hear the lamentations of your enemies' women

10+: All of the above.

Men om jag skulle spela något i Conan-stil skulle jag välja enklast tänkbara Old School-regler, som Mörk Borg, och satsa på att låta äventyret vara intressant och erbjuda möjligheter för spelarna att besegra fienderna på kluriga sätt snarare än med muskelstyrka. (Jag har bara läst en Conan-novell.)