Jag älskar...
-
Bringing down the pain/extended conflict i
Solar system - att varje konflikt avgörs med ett eller ett fåtal slag som default, och att en inblandad spelare (inte spelledaren) efter slagets utfall kan bestämma att konflikten ska köras runda för runda, utdraget, istället - för den kontroll över spelflöde och tempo det ger spelaren, vilket konpletterar den kontroll spelledaren har i och med sin funktion att bestämma scener och backstory och annat.
-
Kunskapsfärdigheterna i
Burning Wheel/Burning Empires - att spelaren genom sin rollperson kan deklarera ett faktum kopplat till sin kunskapsfärdighet, och att slaget sen avgör hur väl det stämmer.
- Rollpersonernas
Moves i
Apocalypse World, för hur det konkretiserar vad man ska slå för utifrån vad rollpersonerna gör i fiktionen och vad det ger för effekter and so on and so forth. Att det åstadkommer vad både konfliktresolution och handlingsresolution gör utan att det är en motsättning, och
framförallt utan att man behöver ha det minsta hum om de två begreppen och om stakes och allt annat som har med det att göra. D'ä bar'å shpäl!
- De två reglerna
If you do it, you do it och
To do it, you have to do it, också i Apocalypse World, för hur de kopplar samman regelmoment med vad som händer i fiktionen.
- Spelledarens
agenda, principles och
moves, fortfarande i Apocalypse World (hähä), för hur de konkretiserar vad min uppgift som spelledare är och hur jag åstadkommer det.
- Systemet med
custom moves (i samma spel, ööh, one track mind!) för hur de utan att egentligen modda eller tänja på spelet tillåter och stödjer en spelstil som är allt från extreeemt regellätt (det går utmärkt att spela med i princip en enda move, acting under fire) till att ha varenda grej i hela världen mekaniskt uppstattad.
-
Sweeping advance eller vad det heter i
Warhammer 40.000, när man är i närstrid och fienden flyr och man automatiskt hugger ner allihopa i ryggen, bara utplånar dem, för när jag spelade spelet en gång (typ min enda), så var det en jääävligt laddad fajt som jag trodde jag skulle förlora, orcsen var skitmånga, men så knäcktes dem och flydde, och mina kvarvarande marines, typ en sergeantbroder och en stridsbroder, bara swoosh. Det var fint!
-
Försoning, eller vad den heter, i Genesis spel
Utpost, där man för att bli vänner igen efter att ha grälat, en förutsättning för att kunna klara av de yttre hoten, måste blotta sig för någon annan i gruppen och riskera att bli helt utplånad av denne ifall den inte tar emot den utsträckta handen. Ger otrooligt laddade situationer.
Nu orkar jag inte lista mer just nu, men det finns många!