Nekromanti Regler vs. Känsla

[Noir]

En liten undersökning bara.

Vad bör man prioritera högst som spelledare, reglerna eller känslan?
Jag har spelet med båda sortens spelledare och båda har sina för- och nackdelar.

Att prioritera regler garanterar att allt går rätt till och det lämnar inga dörrar öppna för tjafs. Regelboken har rätt helt enkelt. Visst, man kan tvista om hur en viss regel ska tolkas, men där har spelledaren det sist ordet. Däremot för det med sig att, i D20 systemet till exempel, var tjugonde gång händer något dåligt. Till exempel mästersmeden misslyckas med 5% av allt han smider, vilket inte fallet skulle vara i verkligheten. Osannolika saker händer alltså titt som tätt, vilket kan förstöra känslan rätt rejält.

Att prioritera känslan däremot innebär att rollspelandet prioriteras. Regler får mindre vikt i spelet, en viss regel ignoreras vid ett speciellt tillfälle för att främja rollspelsmöjligheterna. Däremot så försvinner slumpen till stor del, rollspelet går mer mot saga än mot spel.

Jag själv är lite pretto av mig och kör stenhårt på känslan framför allt annat, men alla tycker bevisligen inte (meningsskiljaktigheter inom spelgruppen berörande fråga bland annat) som jag att känsla är det allra viktigaste, även om den är viktig.

Noir - pretto och stolt!

 

[Ackerfors]

Känslan

Inget snack om saken. Känslan måste komma i första hand. Har man inte känslan så spelar det ingen roll hur man prioriterar, det kommer aldrig bli samma sak utan rätta känslan.

 

[Gurgeh]

Jag kan inte ens se att de skulle stå i konflikt med varandra. Känslan är något som uppstår när spelledaren beskriver platser, när rollpersonerna gör saker och talar med spelledarpersoner. Reglerna är något man använder när utgången av en situation är oviss, inte vid några andra tillfällen. Visst kan man välja att strunta i resultat av tärningsslag och liknande, men varför slog man dem då till att börja med? Om det är ett rollSPEL ska det finnas regler och de ska användas och resultaten av dem ska accepteras.

För övrigt dyker snart Oldtimer upp och påpekar att man inte alls misslyckas i 5% av fallen i d20-systemet, speciellt inte då man kan "ta 10", vilket för mästersmeden innebär att han antagligen alltid får ganska bra kvalitet på det han tillverkar, men det hör inte hit.

/tobias

 

[Ackerfors]

Jag kan inte ens se att de skulle stå i konflikt med varandra. Känslan är något som uppstår när spelledaren beskriver platser, när rollpersonerna gör saker och talar med spelledarpersoner. Reglerna är något man använder när utgången av en situation är oviss, inte vid några andra tillfällen.

Jag tror att det är så att känslan kan bli lidande om man pressar reglerna för mycket när man spelar. Visst reglerna ska finnas men om jag är tvungen att välja mellan att följa reglerna slaviskt eller ha en känsla när man spelar, så väljer jag känslan varje gång.

 

[Johan K]

Känslan & flytet !

Tycker nog att det är mest viktigt att man har känsla för det man spelar. Sen så tycker jag åxå at man ska ha ett flyt när man spelr. Så det inte stannar till innimellanåt...
Sen är det hju alltid lite skönt att ha en stomme av regler att stå på.

 

[Noir]

Du har en poäng men det finns lägen då de båda kommer i konflikt med varandra, det är de tillfällena frågan syftar på.

För övrigt dyker snart Oldtimer upp och påpekar att man inte alls misslyckas i 5% av fallen i d20-systemet, speciellt inte då man kan "ta 10", vilket för mästersmeden innebär att han antagligen alltid får ganska bra kvalitet på det han tillverkar, men det hör inte hit.

Aj, hur kunda jag missa något sådant självklart, och jag som trodde jag hade koll på DnD reglerna. Klantigt värre. Nu får jag hoppas på att Oldtimer är barmhärtig.

Noir - lite orolig.

 

[Krille]

"Att prioritera känslan däremot innebär att rollspelandet prioriteras. Regler får mindre vikt i spelet, en viss regel ignoreras vid ett speciellt tillfälle för att främja rollspelsmöjligheterna. Däremot så försvinner slumpen till stor del, rollspelet går mer mot saga än mot spel."

Kan regler verkligen sabba rollspelsmöjligheter? Näe. Möjligen kan de sabba ståry-möjligheter, och det endast om man har ett jävelrälsat äventyr. Men det är en annan sak. Värnar man så mycket om ståryn att man är rädd för att den sabbas av elaka tärningsslag så ska man definitivt inte släppa in regler i närheten av ståryn, och ännu mindre spelare! Skriv en bok istället, så klarar sig ståryn undan sådana hemska saker som oförutsägbarhet.

Men är det därför vi spelar rollspel?

Näpp. Inte jag, i alla fall. Ståryns oförutsägbarhet och spelarinteraktionen är en del av det som gör rollspel så förbaskat roligt. Det är där "känslan" ligger, i syntesen av ståryn och spelet.

 

[Noir]

Ståryns oförutsägbarhet och spelarinteraktionen är en del av det som gör rollspel så förbaskat roligt. Det är där "känslan" ligger, i syntesen av ståryn och spelet.

Helt rätt. Men det finns undantag.
Låt säga att karaktär A har tränat i hela sitt liv på färdighet B.
Men tärningarna tenderar att i varje tillfälle karaktär A använder färdighet B, även i de mest irrelevanta situationer, misslyckas fatalt med att använda den korrekt.
Detta leder till att karaktären fungerar på ett sätt som spelaren av karaktär A inte alls tänkt sig och blir bara än mer missnöjd när han inte får möjlighet att agera som han vill pga tärningarna. Kan man inte då bara ignorera att slå för att se om han lyckas att använda sin färdighet i situationer som inte har så stor betydelse?

Noir - ser en viss likhet i tänkandet hos Krille som hos Feliath.

 

[Rising]

"Men tärningarna tenderar att i varje tillfälle karaktär A använder färdighet B, även i de mest irrelevanta situationer, misslyckas fatalt med att använda den korrekt.
Detta leder till att karaktären fungerar på ett sätt som spelaren av karaktär A inte alls tänkt sig och blir bara än mer missnöjd när han inte får möjlighet att agera som han vill pga tärningarna."

Jag vet precis vad du talar om. Jag var på en dejt för ett tag sedan, där allt gick fel. ALLT. Matrester mellan tänderna, alla skämt misslyckades, jag spillde rödvin över henne, när jag skulle tvätta händerna på muggen så var det något fel på kranen och jag fick vatten över byxorna (så jag fick göra en Mr. Bean) och sedan trampade jag i hundskit och... hade man haft en kamera med sig så hade jag kunnat bli värsta komikern. Tja, nu när jag tänker tillbaka så vet jag att jag kommer skratta åt det i framtiden (men inte riktigt ännu). Jag är förvisso en klant, men sååå klantig är jag inte, resultatet blev att rollpersonen Johan Rising misslyckades med massor av färdigheter som jag tycker att han borde vara rätt bra på, så de där djävla ödestärningarna som styr våra liv gjorde mig uppriktigt besviken och missnöjd. Min Rollperson uppträdde ju inte alls så som jag hade föreställt mig honom.

Men så är det. Man kan vara hur cool som helst, ibland misslyckas man ändå och då får man göra det bästa av läget. Så funkar det ju i verkligheten, varför skulle det inte göra det i rollspelen?

/Rising
som dessutom pruttade på dejten. Men det kom jag undan med.

 

[Krille]

"Detta leder till att karaktären fungerar på ett sätt som spelaren av karaktär A inte alls tänkt sig och blir bara än mer missnöjd när han inte får möjlighet att agera som han vill pga tärningarna."

Jag har varit med om en liknande situation. Psi-mutanten William var rätt mesig som stridsmaskin. Han hade hittat en laserpistol, ett tämligen mjäkigt vapen enligt Mutants vapenlistor, och listat ut hur den fungerade. Då blev vi anfallna av en stridsrobot. William drar sin laserpistol och SKRONK! Perfekt slag! Stridsrobot skrotas.

När vi återkom till Hindenburg konfronterades vi av en enorm muterad björn. William drar sin laserpistol igen och SKRONK! Perfekt slag. Muterad björn skrotas.

Vid det här laget spred sig ryktet som en löpeld. Den psi-mutant som spelaren ursprungligen tänkt sig som en filosofisk och tillbakadragen typ blev nu känd som Wild Bill, Pyrisamfundets värste gunslinger, och plötsligt dök det upp helt nya rollspelsmöjligheter om den snälle filosofen som alltid blev missförstådd som varande en hemsk revolverman...

Se inte problemen. Se möjligheterna.

 

[Björn_UBBT]

Det varierar. Jag är lite antingen eller. Antingen så kör jag med så få regler som möjligt eller så håller jag rätt så hårt på dom.

 

[Noir]

Se inte problemen. Se möjligheterna.

Nu skrämmer du mig, du låter som min far.

Visst ska man vara optimistisk, men säg att spelaren inte alls trivs med det. Det leder i sin tur till att spelaren inte alls har roligt under spelomgångarna och att de andra kommer att få lida av det.

Men det du säger är helt rätt, man måste bara hitta en medelväg som främjer spelglädjen.

 

[Calil-Gandir]

Regler är naturligtvis viktiga, men jag tycker verkligen inte att de får komma ivägen för spelkänslan.
Sen kan det ju diskuteras om hur det ska gå till, men det är en annan sak. Detta är bara min simpla åsikt!

 

[Man Mountainman]

. Möjligen kan de sabba ståry-möjligheter, och det endast om man har ett jävelrälsat äventyr.

Jepp, men detta enbart om man förutsätter att spelledaren är den enda med makt över storyn. Om man vidgar denna makt till att omfatta även spelarna, har regler plötsligt en potential att bli ett problem för samtliga deltagare.

Ett exempel. Rollpersonerna konfronterar en övermäktig bjässe till cyborg. De får storstryk, och det hela ser mörkt ut. En av spelarna ser plötsligt sin möjlighet att dräpa sin fiende med ett välriktat bumerangkast. Till saken hör att rollpersonen ifråga saknar resten av gruppens respekt, och nu tycker att detta vore ett utmärkt tillfälle att påbörja ett nytt kapitel i denna aspekt av historien. Spelarens planer grusas dock av att spelledaren kräver ett slag för "kasta", som spelaren naturligtvis misslyckas med.

Jag säger inte att det *behöver* vara ett problem, för slumpen kan erbjuda intressanta utmaningar för spelare såväl som för spelledare, men den *kan* erbjuda ett problem för fler personer än spelledaren.

 

[Baron]

En annan regelmässig aspekt är ju hur färdigheter och erfarenhet fungerar; det formar ju världen på ett grundläggande plan. Om en färdighet är dyr blir den ovanlig per automatik. Samma sak om man har 50% eller 10% på att smyga i bas: det leder till att spelarna tacklar problem på olika sätt. Hur farligt är våld? Även det avgörs av reglerna! Reglerna beskriver spelvärlden på ett sätt som skulle ta många, och inte alltid roliga, speltimmar att uppnå.

 

[Wyldstorm]

Re: Känslan

Regler & Känsla...
Om dom tas på rätt sätt av spelledaren så ska dom väl inte ens ha med varandra att göra... Eller?

Dom mest superkomplexa ärkereglerna kan fortfarande klaras av en bra spelledare, som skyddar de stackars små spelarna från alla småregler dom inte egentligen behöver bry sig om..

Nä, görs det rätt bakom skärmen så ska inte bra koll på regler betyda tråkig stämning...

Se inte reglerna som hinder, se dom som hjälpmedel att måla upp en trovärdig värld...
Om inte annat, se dom som "last line of defence" mot friform-flum...

Men jag är ju bara ond, så vad vet jag..

 

[Ackerfors]

Re: Känslan

Det du skriver är sant, men måste man välja så...

 

[Wyldstorm]

Re: Känslan

Öhm...
Du ska aldrig komma till den punkt där du känner att du behöver välja, då är nåt fel...

Reglerna är dina hjälpmedel för att avgöra hurivida händelse X inträffade eller ej, skit i dina känslor för händelserna x,y & z & beskriv med känsla vad som inträffade...

Känner du att reglerna hindrar dig, sätt dig gärna & studera dem en stund till, så de faller "naturligt"..
Sker så inte efter en acceptabel tid, gör egna regler om du vill.. (faller inte DE naturligt, då har du problem....)

Faller reglerna "naturligt" så kommer du inte att ha problem med att speeda upp tempot till en punkt där känslan och reglerna inte har med varandra att göra alls..

Med det är lika lätt som att hitta enhörningar på bordeller ibland, jag vet...

 

[Irratic]

Får faktiskt hålla med NOIR i detta lite luriga ämne, MEN jag som SL skulle aldrig låta reglerna ta över helt i någon situation, detta för att jag vill att Spelarna skall få ha kul & spänning utan att en sabla tärning skall förstöra stämningen allt för mycket, självklart låter jag tärningarna styra till 90% av tiden men kommer det en situation som kräver lite inblandning av högre maktrer så hjälper jag till, dessutom har jag i det spel jag utvecklar lagt in en form av höjning vid viktiga handlingar, det är vilje poäng som man hasr ett antal, & vill spelarn offra ett vilje poäng innnan de slår sitt färdighets slag för att höja slutsiffran med 1 eller 2 poäng så går detta men man har bara ett visst antal poäng till sitt förfogande & man kan inte ha 0 i denna egenskap...

 

[Evil Peter]

Kan man inte då bara ignorera att slå för att se om han lyckas att använda sin färdighet i situationer som inte har så stor betydelse?

Jag anser att färdighetsslag endast ska användas när det verkligen gäller och att SL bestämmer hur bra det går utifrån rollpersonens färdighetsvärde i andra fall. Detta förhindrar t ex också att spelare gör saker som "jag klättrar lite i det lilla trädet vid lägerplatsen så jag får en erfarenhetspoäng". Sådana vardagsaktiga situationer kan man låta en hyfsad klättrare klara utan problem utan att slå. Där har vi en regel som gör att reglerna inte behöver vara ivägen hela tiden om man lider av det du beskrev.