Noir
Veteran
En liten undersökning bara.
Vad bör man prioritera högst som spelledare, reglerna eller känslan?
Jag har spelet med båda sortens spelledare och båda har sina för- och nackdelar.
Att prioritera regler garanterar att allt går rätt till och det lämnar inga dörrar öppna för tjafs. Regelboken har rätt helt enkelt. Visst, man kan tvista om hur en viss regel ska tolkas, men där har spelledaren det sist ordet. Däremot för det med sig att, i D20 systemet till exempel, var tjugonde gång händer något dåligt. Till exempel mästersmeden misslyckas med 5% av allt han smider, vilket inte fallet skulle vara i verkligheten. Osannolika saker händer alltså titt som tätt, vilket kan förstöra känslan rätt rejält.
Att prioritera känslan däremot innebär att rollspelandet prioriteras. Regler får mindre vikt i spelet, en viss regel ignoreras vid ett speciellt tillfälle för att främja rollspelsmöjligheterna. Däremot så försvinner slumpen till stor del, rollspelet går mer mot saga än mot spel.
Jag själv är lite pretto av mig och kör stenhårt på känslan framför allt annat, men alla tycker bevisligen inte (meningsskiljaktigheter inom spelgruppen berörande fråga bland annat) som jag att känsla är det allra viktigaste, även om den är viktig.
Noir - pretto och stolt!
Vad bör man prioritera högst som spelledare, reglerna eller känslan?
Jag har spelet med båda sortens spelledare och båda har sina för- och nackdelar.
Att prioritera regler garanterar att allt går rätt till och det lämnar inga dörrar öppna för tjafs. Regelboken har rätt helt enkelt. Visst, man kan tvista om hur en viss regel ska tolkas, men där har spelledaren det sist ordet. Däremot för det med sig att, i D20 systemet till exempel, var tjugonde gång händer något dåligt. Till exempel mästersmeden misslyckas med 5% av allt han smider, vilket inte fallet skulle vara i verkligheten. Osannolika saker händer alltså titt som tätt, vilket kan förstöra känslan rätt rejält.
Att prioritera känslan däremot innebär att rollspelandet prioriteras. Regler får mindre vikt i spelet, en viss regel ignoreras vid ett speciellt tillfälle för att främja rollspelsmöjligheterna. Däremot så försvinner slumpen till stor del, rollspelet går mer mot saga än mot spel.
Jag själv är lite pretto av mig och kör stenhårt på känslan framför allt annat, men alla tycker bevisligen inte (meningsskiljaktigheter inom spelgruppen berörande fråga bland annat) som jag att känsla är det allra viktigaste, även om den är viktig.
Noir - pretto och stolt!