Nekromanti Religion i rollspel

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag tror inte att jag har så mycket mer att tillägga, utom att jag är emot gudar som explicit uppenbarar sig och manifesterar sig. Däremot är jag rätt mycket för mirakler och implicita uppenbarelser och manifestationer. Att en lång enögd tjomme dyker upp och säger "jag är Oden Allfader, spring och dräp kristna i mitt namn" är tämligen avtändande. Däremot har jag mycket lättare att köpa att det dyker upp en lång enögd främling som inte presenterar sig, utan istället lämnar en kryptisk profetia som senare visar sig besannas. Lite som , med andra ord...

Över huvud taget tycker jag att fokus i rollspelsreligioner ligger på gudarna och hur coola de är. I en del fall sträcker man sig till vilka coola gåvor som respektive gudar ger till sina tillbedjare. Det är för mig totalt ointressant. Det är bra mycket mer intressant hur filosofi och dogma artar sig i tron. Så vad jag vill veta är vad folk tror. Detta helt oberoende av SF och fantasy, faktiskt.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
En SF-religion

"Protect and Proliferate: That is the Need of the Swarm that we may Serve, the Only Need we Must Serve.

"For Her and Her Own have enemies who are many; for all that is mere flesh Trembles in Her Shadow; and flesh wishes to destroy Her and Hers, lest She humble them and make of their flesh Her own; as Veal, as Vessel, as Cyst och Cistern, to Proliferate.

"The Need we May Serve is as Vessel for The Proliferation; that Need may be Served by any flesh. Serve that Need if you must, if She or Hers so choose.

"Our Call is of a greater Need; know this: we are the Chosen, and so we do Choose; our only Value to the Queen Mother and her Swarm, to Her and Hers, is as I have Written: 'Protect and Proliferate.'"

-- The Rev. Dr. Thomas Engstrom
Totem of the Queen Mother
(Banned by Corporate Governor's decree)
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
"Denna nya "världsande" kallas för Aries (det grekiska namnet på guden Mars)"

Nej, Ares är namnet på Mars... Aries är stjärnbilden väduren...
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Ojoj, det här skulle man kunna hålla en hel utläggning om...

Generellt föredrar jag ett mer deistiskt trosperspektiv i de flesta rollspelsvärldar - åtminstone när det gäller sanningen bakom religionerna. Gudar kan mycket väl finnas, men de bör vara så mäktiga väsen att de har lite eller inget att göra med världen, och extremt sällan, om alls, intresserar sig för enskilda människoöden. Gudarna ska vara avlägsna, omänskliga entiteter - mer mänskliga väsen a'la de grekiska gudarna har iofs också en viss charm, men de blir alltid så närvarande i världen, och det tycker jag inte om - platsen som osynliga manipulatörer och konspiratörer i bakgrunden fylls mycket bättre av drakar, forntidshärskare, andeväsen, demoner, ärkevampyrer, vorloner och annat löst folk. Jag ser helst gudar som avlägsna, allsmäktiga men världsfrånvända skapare, formlösa världssjälar eller mäktiga, andliga väsen som antingen uppstått i en avlägsen forntid eller för att så många dödliga tror på dem. De mänskliga gudarna som spelar schack om en hjältes öde är helt enkelt inte min kakbit - som sagt har jag hellre mer jordnära makter till sådana roller. Men var sak på sin plats - Tolkiens Valar funkar fint i hans värld, just därför att de, sin mänsklighet till trots, inte befattar sig med världens öde av rädsla för att sabba för mycket av ärkegudens (Eru) verk. Så det beror egentligen alldeles på. Det enda genomgående draget är väl alltså att jag inte vill ha gudomliga väsen i någon intrigskapande roll. Ska de ta del i dramat ska det vara som Krille sa - som mystiska uttalare av kryptiska profetior och/eller tysta övervakare av det som sker. Men också den rollen fylles ofta bättre av mer värdsliga väsen.

Jag gillar idén om att människans uppfattning om världen formar världen omkring den - att det egentligen människans egen vilja som är Gud, hon förstår det bara inte. Det tillräckligt många tror på, det finns, och det folk inte tror på faller i glömska och försvinner från världen. En variant av detta är att världens magi sakta dör bort av någon orsak, ofta på grund av den moderna teknikens intågande. Också en cyklisk värld (där den första åldern är en fantastisk tid då andevärldarna och den mänskliga världen är en och samma och att dessa sedan glider ifrån varandra mer och mer, tills allt börjar om med att andevärldarna översvämmar den mänskliga världen) är en variant jag gillar. Samtliga dessa tankar är ganska genomgående i World of Darkness, men i viss mån har jag applicerat dem också på Eon. Inlägget som här länkas till torde för övrigt, om någon orkar läsa det, säga en hel del om hur jag helst ser på religionens verklighet i fantasyvärldar.

Nog flummat för idag. Hur jag sedan tycker att de troendes uppfattning om religionen i olika världar ska hanteras får bli ämne för en annan utläggning.

- Ymir, eskatologisk deist eller något
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
"Häxor tror inte på gudarna.

Jovisst, de vet att de existerar men de tror inte på dem. De känner dem för väl"
-Terry Pratchett
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Bronsåldern. ^____^

Läckert! :gremsmile:
Vad är det för rollspel igentligen? Är det mycket fokusering på hjältar och liknande eller? Det verkar vara en spännande värld, men allt för mycket hjältande blir helt enkelt för mycket. Är inte överförtjust i det alls och vi spelar redan D&D (inte några höga levels dock)... Men intressant verkar det! Särskilld med Bronsålderns teknologiska nivå... :gremsmile:

/Balderk, förtjust i bronsåldern
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
samtidigt som den avlägsna framtiden ofta tangerar på ateistisk eller helt enkelt nutida religion.
Inte nödvändigtvis, varje SF-serie värd att nämnas har minst ett par avsnitt baserade på någon underlig alienreligion.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Vad är det för rollspel igentligen?"

Runequest eller Hero Wars. Runequest är OOP sedan bra länge och folk är redo att gå över lik för att få tag i ett ex numera, medan Hero Wars lades ner i höstas till förmån för Hero Quest som kommer i vår/sommar.

"Är det mycket fokusering på hjältar och liknande eller?"

Ja och nej. Man är ju hjältar... typ. Fast man börjar allt med att vakta boskap, stjäla kossor från grannarna och spöa skattmasarna (detta om man spelar Heortling, vilket i stort sett antas, spelar man Lunar istället så pimplar man vin, spöar heortlings och hämtar in skatten). Dock finns det möjlighet att senare spela värsta hjältarna som putsar gudarnas skor inför festerna, men det är ju inget kul, man ska ju ägna sig åt att kväsa rebelliska heortlings (tänk en viking/kelt/skotte-mix). ^_-

"Det verkar vara en spännande värld"

Jepp. Det är det, den har funnits sedan... ja, slutet av 1970-talet tror jag, och killen jobbar på den ännu. Flukta in på denna sida så får du se lite grann...


Storuggla, föredrar att spela ockupationsmakten i Hero Wars
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Använder du också det försvenskade engelska uttrycket "pissa av"? "Piss off" låter väl okej, men på svenska blir det bara jättedumt.
Det är väl inget fel att försvenska?

Ordlista:
Knulla upp: Screw up
SRAM: LMAO
Väg ett huvud av dig: Way ahead of you

Jag menar inget illa och debatt har ju redan varit om det där längre ned, så jag borde väl inte ha tagit upp det antar jag.
Attans, den debatten missade jag. Nåja, den kommer säkert igen.
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Ja och nej. Man är ju hjältar... typ. Fast man börjar allt med att vakta boskap, stjäla kossor från grannarna och spöa skattmasarna (detta om man spelar Heortling, vilket i stort sett antas, spelar man Lunar istället så pimplar man vin, spöar heortlings och hämtar in skatten).

haha! Lunar verkade ju faktiskt väldigt mycket tuffare! :gremwink:

Dock finns det möjlighet att senare spela värsta hjältarna som putsar gudarnas skor inför festerna, men det är ju inget kul, man ska ju ägna sig åt att kväsa rebelliska heortlings

Nej, det är det ju inte... Gillar som sagt inte hjältar någe vidare. Kväsa rebelliska heortlings verkar mycket trevligare :gremsmile:

/Balderk, ska kolla in sidan också
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Det är väl inget fel att försvenska?

Njäae... Jag brukar göra det själv... Dock mest på skämt :gremwink:

SRAM eller LMAO har jag ingen aning om vad det är för något...

/Balderk, hade kunnat länka till debbaten men orkade inte...
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"haha! Lunar verkade ju faktiskt väldigt mycket tuffare!"

Lunars är, tills Lunar Handbook dyker upp nu snart (Weee!) beskrivna som en slags mix mellan romare, greker och... något till. De styrs av sin dekadente och odödlige kejsare (som krökar loss på vin gjort på enhörningsblod, tjeeena), har olika lagar för Imperiets Medborgare och Alla Andra, tar ut dubbel skatt jämnfört med hur det var innan de dök upp (250 kor! :gremshocked:), koloniserar områden och är rent ut sagt apkul. Sen har de medlöpar från lokalbefolkningarna, troll och annat oknytt att slå till med innan de plockar fram de kejserliga legionerna... >: D
Sen får man kuliga skills som "Ignore Social Inferiors" också :gremwink:


Storuggla, rekommenderar Hero Wars och Quest
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Varför?

Jag gör ett litet inlägg i inlägget, hoppas inte att det stör.

De flesta här verkar vara överens om att de flesta fantasygudar och panteoner är rätt så dåliga och att fokus ligger på fel ställe osv. Att de bara ska vara coola och ge coola gåvor tycker ingen om. Vi vill ha allsmäktiga gudar som inte lägger sig i och en massa andra tankar och funderingar har kommit upp. Men varför ser det ut som det gör då? Om så många av oss här är missnöjda med hur religion funkar i fantasy-världar varför har det då utformats såhär? Det ser ju ganska likt ut i många spel och någon anledning måste väl finnas? Vill den stora massan ha det så här? Det tvivlar jag starkt på... Någon borde helt enkelt utveckla ett rollspel med bättre religion. Men vågar någon det?
Eller ska det vara "som det alltid har varit"?

Förlåt om min lilla sammanfattning om vad som har sagts var dålig... ödslade ingen tid på den precis.

Jag borde kanske skrivit ett nytt, mer välformulerat inlägg istället... Men nu får det vara sak samma.

/Balderk
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Lunars är, tills Lunar Handbook dyker upp nu snart (Weee!) beskrivna som en slags mix mellan romare, greker och... något till. De styrs av sin dekadente och odödlige kejsare (som krökar loss på vin gjort på enhörningsblod, tjeeena), har olika lagar för Imperiets Medborgare och Alla Andra, tar ut dubbel skatt jämnfört med hur det var innan de dök upp (250 kor! ), koloniserar områden och är rent ut sagt apkul. Sen har de medlöpar från lokalbefolkningarna, troll och annat oknytt att slå till med innan de plockar fram de kejserliga legionerna... >: D
Sen får man kuliga skills som "Ignore Social Inferiors" också
Låter ju minst sagt festliga! Ignore Social Inferiors är ju bara ett underbart namn på en skill! :gremsmile: Och säkert en underbar skill också (kan ju gissa ungefär vad den gör :gremwink: )... Enhörningsblodvin lät ju också trevligt. Jag blir allt mer sugen på att spela det... Men min SL verkar inte vara så pigg på fantasyspel och jag har Tribe 8 att läsa igenom och mina SL talanger är minst sagt tveksamma (har aldrig spellett för attan!). Så det där lär, tyvärr, stanna vid en dröm.

/Balderk, sugen
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Ge mig mystik och mysterier!

Mycket har ju redan sagts, men det är lustigt att alla genast sätter igång att tänka i termer av fantasy och sf. Det är kanske inte så konstigt, det är ju i dessa former av rollspel (som väl är populärast) som det religiösa till synes är mest aktivt. Det hör till att fantasyrollspel i traditionella världar ska ha ett pantheon och aktiva gudar. Det finns lite variationer, men det tycks vara genomgående att fantasyvärldar ska ha ett myller av gudar med mer eller mindre personlighet. De tycks ofta mer eller mindre kalkerade på gudar hämtade ur religionshistoriska lexikon. Eon är ett skräckexempel. Att få religionsvetare befinner sig bland rollspelskonstruktörernas upplysta skara är nog ett säkert tips.

Vad som behövs för en trovärdig religion är ju MYSTERIER. Upplysningsmetafysik genomsyrar alla rollspel jag läst. Andelen ateister och agnostiker i rollspelsbranschen har väl satt sin prägel antar jag. Passion och mystik i förhållande till religioner finns inte, istället är de alla genomlysta med fulla fakta och i allmänhet är alla troende hårda fanatiker a'la spanska inkvisitionen eller de new engländska puritanerna. Ergo - en vis eller medkännande varelse är inte religiös. Skulle det vara så rör det sig om munkar eller nunnor i någon form av avskildhet. Möjligtvis kan det finnas hippies i skogen någonstans. En kul idé som dock genomfördes dåligt (och bara blev en excentrisk avvikelse) var remuntra-dyrkarna i Ereb Altor, apropå hippies. Metafysiska virus är en fräsch idé.

Mystik alltså - och det uppnår man inte med gudar som stampar omkring och favoriserar vissa hjältar. Det är helt ok med tro, med vetande är tråkigt. På sätt och vis förstör det hela grejen med religion för mig. Jmfr Douglas Adams - "Gud upplöstes i ett moln av logik" liksom. Underverk och mirakler är intressanta som bevis på mysteriet, inte som en upplysning av mysteriet. Gud är Absolut. Rationell logik har ingenting med Honom att göra (vilket dock på sätt och vis ingår i den kristna traditionen, mystikerna är ju inte ensamma). Det betyder att man visst kan be till Gud och skydd och hjälp, men det slår inte in med automatik. Hans vägar äro outgrundliga. Det klassiska exemplet med att offra en get är ju bara ett sätt att visa sin aktning, knappast en garanti för att få något tillbaka. Utöver idéerna om mystiken finns det väl inte så mycket att tillägga om pantheon kontra monoteism och liknande. Vilket som säger jag, huvudsaken är att det är estetiskt tilltalande.

Personligen är jag förtjust i metafysiken i Kult. Utsträcker man den en aning och vrider och vänder på den upptäcker man en del trevligheter. Visserligen är metafysiken väl kartlagd, men det är öppet för olika lösningar i det stora (och dessa lösningar har ofta VÄLDIGT lite med rollpersonerna att göra). Demiurgens försvinnande och arkonter samt dödsänglars natur är inte fullt förklarade självklarheter och Verklighetens beskaffenhet är inte självklar. Kopplar man Kult till filosofi a'la Deleuze kan man få ett riktigt party. Överhuvudtaget lider rollspelsbranschen en riktig brist på andlighet där lite sådan kunde göra nytta - William Gibsons schamanistiskt färgade cybervärldar är ett strålande exempel på vad jag menar. Ballard har en hel del kul att säga i ämnet teknik-andlighet han också.

Kort och gott - rollspel och religion borde ha betydligt mer med varandra att göra.

(Jag tycker inte att paladiner i polyteistiska religioner är något märkligt - jmfr den gamla tv-serien om wicca-robin hood)
 
Top