Marionne
Marionne är den största och till synes mäktigaste av de Niramiska staterna. Trotts Hystratas religiösa hegemoni och Bragzas ridderskaps krigsmakt är det Marionnes statsmanskap som oftast segrar. Marionne grundades när tre stadsstater gick samman efter det Khiliska imperiets fall. Dessa tre allierade sig sedan med bergsfolken i Monagna och de fyra kronornas rike var således ett faktum. Den första drottningen av Marionne döpte den efter det Niramiska orden för vid havet. Det unga riket byggde sig också fort fastlandets största flotta. Detta gjorde att man snabbt hamnade i kollisionskurs med öarnas riken och för femtio år sedan blev man i stället till stor del inlåsta i sina hamnar med alla större skepp. Därför har man utvecklat en mycket nära relation till landet Ts’antri som i princip sköter all Marionnes sjöfart.
Man har bördig åkermark och gott om betesdjur uppe i Monagnas sluttningar. Befolkningstätheten är således en av de högre i världen runt de tre städerna, i hela det forna Khiliska imperiet kommer endast delar av övärlden och Bragza (inklusive det numer självständiga Meurilde) i närheten.
Marionne är framför allt känt för sin arkitektur, från början grundad på krigsingenjörers kunskaper, och sitt väl fungerande skattesystem som anses vara nödvändigt av en stor del av befolkningen.
Man har också ett väldigt stort mekaniskt kunnande som lett till en hel del märkliga uppfinningar som inte ofta återfinns på andra håll.
De organisatoriska framgångarna och den stora befolkningen gör att man även kan resa enorma härar i jämförelse med sina grannländer och därför är nationen sällan hotat av fiender utifrån och lägger sig ofta i andra nationers angelägenheter. Till skillnad mot Hystrata och Bragza har man också en tradition av att faktiskt ha konstant anställda soldater som en majoritet av sina styrkor istället för att förlita sig på legosoldater.
Styre
Rikets fyra kronländer väljer tillsammans en gemål till den nuvarande härskaren konungen eller drottningen. Dessa tvås barn blir således ofta av två riken. Den äldsta av dessa barn bestämmer var den är bosatt under sin regeringstid och i allmänhet väljs dennas gemål sedan ifrån något annat kronland. Idén är att makten på detta sätt skall rulla runt bland de olika kronländerna. Men faktum är att Albis har varit den nuvarande drottningens ätts val av huvudstad fem gånger i rad och att de flesta således tänker på den som obestridlig och den högsta av de fyra.
De Fyra Kronländerna
Albis
Detta är Marionnes nuvarande huvudstad. Dess namn betyder ”Det vitas varande” och staden är till stor del byggd i vita bergarter som finns i mängder i området. Den är inte belägen vid havet som de andra två stora städerna utan ligger istället vid den mäktiga Clarellefloden. Det stora och mycket imponerande palatset i vilket drottningen har sin boning visar på sådan prakt att till och med de största av kyrkorna i Luxiopoal har svårt att jämföra sig.
Maldis
Denna stad är döpt efter den krigskonst som en gång gjorde den känd. Under Khiliska imperiets dagar användes denna stad för utveckling av krigsmaskiner, farsoter och militära taktiker. Det var en ondskans plats som fruktades av många. Innan Marionne blev så starkt och välmående som de är idag förlitade man sig mycket på ”Den tiofaldiga olyckans”, som namnet betyder, rykte för att hålla fienderna borta. Idag är staden en bra mycket lyckligare plats som är ett centrum för utbildning av naturvetare som kanske till och med överstiger universitetsstadsstaten Algogne i sitt kunnande i dessa ämnen. Staden har dock fortfarande kvar många av de gamla byggnadsverken som med sina pikförsedda fasader och hotfulla gargoyler skrämmer gemene man. Här låg förr också en flottbas vari man byggde många av de skepp som Marionne använde för att upptäcka världen. Varven är dock sedan länge nerlagda här, då positionen inne i en mycket djup fjord gör det i princip omöjligt för skepp att lämna staden obemärkt.
Dolban
Den stora hamnstaden Dolban är en stad som återfått sin stolthet bara under de senaste åren. Innan dess har dess befolkning, som har varit under blockad i nära femtio år, mest fungerat som lastare åt de utländska skepp som trotts allt angjort hamnen. Enskilda sjömän har funnit anställning på andra nationers skepp. Men i det stora hela har man varit tvungna att vända sig till sekundära näringar, samt att utveckla handelsvaror som man kunnat locka de utländska köpmännen till att köpa. Detta har lett till att staden är mycket duktig på lyxvaror. Allt ifrån kryddiga korvar, ostar och andra hyggligt oförgängliga matvaror, till mekaniska smycken, stilrena och vackra vapen och andra lyxprodukter tillverkas i stor mängd i denna hamn.
Precis då stadens blockad äntligen har lyfts och man har anlagt varv för att utnyttja detta faktum, precis då har också stadens invånare vant sig vid tanken på att vara en stad av stolta hantverkare snarare än sjömän. I Dolban, som betyder ”sorgens betvingare”, finner man därför elegant utsmyckade fasader, glittrande skyltar som lockar till dess många nöjesinrättningar, lyxvarutillverkare och andra affärsrörelser.
Staden glittrar numer stolt, så att den kan siktas ifrån långt över havet, och de tidigare betvingade invånarna har börjat uppleva en storhetstid som ingenting tidigare skådat. Staden har också genom sin ganska organiserade uppbyggnad lyckats med någonting så märkligt som att vara en hamnstad med fiskenäring som otroligt nog inte stinker. Istället ersätts fiskdoften här med dyra lokalt tillverkade parfymer, bagerier och kryddor.
Monagna
Monagnas nordliga sluttningar är kända för sina viner och sin boskapsuppfödning. De är också kända för att folket här härstammar ifrån Aethwy och således inte alltid kommer överens med låglandets folkslag. Lika mycket som Marionnes övriga kronländare är raffinerade och eleganta är Monagnas högländare rustika och korta i tonen. Till skillnad mot de andra folkslagen i området så slutade man aldrig att göra uppror mot de Khiliska imperialisterna och fick således sota för det genom förföljelser. När så de Khiliska herrarna drevs ut släpptes Monagnas folk lös på dessa och i deras näst intill bärsärksliknande raseri utplånades mycket av den Khiliska folkgruppen i området. Skammen som högländarna känner inför sina tidigare illdåd tynger dem fortfarande och trotts att de kommer ifrån en stolt krigartradition och ofta utgör elittrupperna i Marionnes arméer är de alltid de mest konservativa när det gäller att starta krig mot andra folkslag. Kronhertiginnan Malgranna har härskat här i nästan hundra år. Hon är uppenbarligen någon slags besvärjare som motstått tidens tand. Hennes barska stämma hörs sällan i den Marionniska maktens korridorer, men när den gör det så vågar ofta inte ens drottningen säga emot.