Anarchclown
Swashbuckler
Låter vettigt. Ska vi börja bygga en stad däri denna och svanarna bor kanske?
Nekromanti Renässansstadskampanj
- Thread starter Anarchclown
- Start date
Radioaktiv
Hero
Ja! (Jag skriver dock gärna på detaljer ifall du lägger fram en grundidé?).
Anarchclown
Swashbuckler
Låter bra. Men först detta.
Dvondra
Dvondra är ett levande helgon. Hon sägs ha studerat skuggorna, förfäderna och livet efter döden tills hon blev en del av dem. Nu dväljs hon i skymningslandet och vakar över sina skyddslingar, Ch’Araldagys folk och framför allt hennes egna ättlingar. Dessa känner i allmänhet inte till att de är besläktade med henne men deras välgång ger henne kraft i världarna bortom då hon i sanning är ett levande helgon.
Historia
Legender säger att hon började sitt liv som en enkel väverska som jobbade för ett av de stora husen. Hon var ingift med en man ifrån en långt mycket finare och mer inflytelserik familj. Hennes kunskapstörstande gjorde dock att hon snabbt tog till sig all kunskap som fanns i släktens luntor. När Ätterådet utfärdade en tävling, där den med det förunderligaste konstverket fick ställa ut detta i Mahtezuuns Tempel, deltog hon med en vindelväv som var så intrikat att den villrådige kunde tappa bort sig i den. En Matriark och dennas Mata blev båda så förhäxade att deras själar färdades vidare till Skymningens länder.
Dvondra vann inte tävlingen utan dömdes istället för häxeri. Hennes straff var att försöka finna den rätta vägen till de två förlorade högättades själar. Hon försänktes i den falska dödens dvala och färdades vidare till det eviga dunklet. Man glömde sedan bort den unga väverskan, vars kropp sakta åldrades, vars barn växte upp och vars make dog i krig i avlägsna länder. Dvondra var dock av annat virke än andra som gått in i dvalan och hennes sinne förstärktes istället för att sakta tyna bort. Då hon låg där och skådade evighetens länder fann hon visdom, hon fann makten över Strix, Nattfjäril och andra skymningsväsen, hon fann vägen till de som förvillat sig men upptäckte att dessa redan blivit till en del av den väv som utgör skymningen. Hon skådade väven… och log.
Somliga säger att Dvondras kropp försvann ifrån sin plats långt nere i Mahtezuuns valv den natten då väverskan tog sin sanna plats som en ödets väktare. Det sägs att hennes mystiska kunskaper och hennes kunskap om vävning länkade henne på ett unikt sätt till de lägre världarnas skapelse. Att hon där byggde sig en egen verklighetsficka ifrån vilken hon studerade det som stod bortom under många generationer. När hon slutligen vände sin blick tillbaka till Ch’Araldagy var allt ändrat ifrån den tid då hon levde.
Dvondra smög sig tillbaka in i världen och började med sina numer enorma kunskaper rådgiva katakombernas präster med viskningar och impulser. Hon misstogs till en början för ett förfädersspöke, men avslöjades med tiden av en magikunnig präst och valde då att mer öppet erbjuda sina tjänster till templet. Sedan dess har hon åtskilliga gånger gjort allt ifrån att lösa förbannelser över viktiga personer till att sända Strix efter ätternas fiender. Hon är fortfarande mestadels mer ett rykte för gemene man än en offentlig person. Detta är så hon vill ha det, gömd i skuggorna och med sina långa skuggtrådar sträckande sig långt bortom Mahtezuun.
Personlighet: Dvondra är en manipulatör och beskyddare framför allt. Hon har också under sina många år i Skymningsländerna fått lära sig att vara girig. Detta leder till att de flesta överenskommelser hon träffar har kraftig slagsida till hennes fördel. Som tur är inkluderar ofta hennes fördel saker som är bra för staden och de många ättlingar hon har i staden. Hon ogillar att någonsin berätta mer än nödvändigt för personer hon inte känner och förklarar sällan sitt handlande. Hon är inte främmande för att använda sig av alla tillgängliga påtryckningsmedel för att hellre avlägsna någon än låta denne vara oartig. Hon är oftast rakt på sak och har inte mycket tid för småprat om hon inte är ute efter att lura den hon talar med av någon anledning.
Utseende: Dvondra är alltid lite längre än man tror när man möter henne. Detta kommer av att hon kan sväva på skuggorna men hennes faktiska längd ligger nog runt 180 cm. Hon har ett spetsigt men tilltalande äldre ansikte som visar både fåror och en del märkliga spelande skuggor. Hennes ögon var en gång blå men är nu oftast svarta. Hon har mycket långa fingrar som slutar i kloliknande naglar. Hon föredrar att klä sig i skuggskrud som liknar böljande kåpor och klänningar. Hennes hår är långt, vitt och böljande och hålls vanligtvis upp i en knut eller en hårpiska.
Dvondra
Dvondra är ett levande helgon. Hon sägs ha studerat skuggorna, förfäderna och livet efter döden tills hon blev en del av dem. Nu dväljs hon i skymningslandet och vakar över sina skyddslingar, Ch’Araldagys folk och framför allt hennes egna ättlingar. Dessa känner i allmänhet inte till att de är besläktade med henne men deras välgång ger henne kraft i världarna bortom då hon i sanning är ett levande helgon.
Historia
Legender säger att hon började sitt liv som en enkel väverska som jobbade för ett av de stora husen. Hon var ingift med en man ifrån en långt mycket finare och mer inflytelserik familj. Hennes kunskapstörstande gjorde dock att hon snabbt tog till sig all kunskap som fanns i släktens luntor. När Ätterådet utfärdade en tävling, där den med det förunderligaste konstverket fick ställa ut detta i Mahtezuuns Tempel, deltog hon med en vindelväv som var så intrikat att den villrådige kunde tappa bort sig i den. En Matriark och dennas Mata blev båda så förhäxade att deras själar färdades vidare till Skymningens länder.
Dvondra vann inte tävlingen utan dömdes istället för häxeri. Hennes straff var att försöka finna den rätta vägen till de två förlorade högättades själar. Hon försänktes i den falska dödens dvala och färdades vidare till det eviga dunklet. Man glömde sedan bort den unga väverskan, vars kropp sakta åldrades, vars barn växte upp och vars make dog i krig i avlägsna länder. Dvondra var dock av annat virke än andra som gått in i dvalan och hennes sinne förstärktes istället för att sakta tyna bort. Då hon låg där och skådade evighetens länder fann hon visdom, hon fann makten över Strix, Nattfjäril och andra skymningsväsen, hon fann vägen till de som förvillat sig men upptäckte att dessa redan blivit till en del av den väv som utgör skymningen. Hon skådade väven… och log.
Somliga säger att Dvondras kropp försvann ifrån sin plats långt nere i Mahtezuuns valv den natten då väverskan tog sin sanna plats som en ödets väktare. Det sägs att hennes mystiska kunskaper och hennes kunskap om vävning länkade henne på ett unikt sätt till de lägre världarnas skapelse. Att hon där byggde sig en egen verklighetsficka ifrån vilken hon studerade det som stod bortom under många generationer. När hon slutligen vände sin blick tillbaka till Ch’Araldagy var allt ändrat ifrån den tid då hon levde.
Dvondra smög sig tillbaka in i världen och började med sina numer enorma kunskaper rådgiva katakombernas präster med viskningar och impulser. Hon misstogs till en början för ett förfädersspöke, men avslöjades med tiden av en magikunnig präst och valde då att mer öppet erbjuda sina tjänster till templet. Sedan dess har hon åtskilliga gånger gjort allt ifrån att lösa förbannelser över viktiga personer till att sända Strix efter ätternas fiender. Hon är fortfarande mestadels mer ett rykte för gemene man än en offentlig person. Detta är så hon vill ha det, gömd i skuggorna och med sina långa skuggtrådar sträckande sig långt bortom Mahtezuun.
Personlighet: Dvondra är en manipulatör och beskyddare framför allt. Hon har också under sina många år i Skymningsländerna fått lära sig att vara girig. Detta leder till att de flesta överenskommelser hon träffar har kraftig slagsida till hennes fördel. Som tur är inkluderar ofta hennes fördel saker som är bra för staden och de många ättlingar hon har i staden. Hon ogillar att någonsin berätta mer än nödvändigt för personer hon inte känner och förklarar sällan sitt handlande. Hon är inte främmande för att använda sig av alla tillgängliga påtryckningsmedel för att hellre avlägsna någon än låta denne vara oartig. Hon är oftast rakt på sak och har inte mycket tid för småprat om hon inte är ute efter att lura den hon talar med av någon anledning.
Utseende: Dvondra är alltid lite längre än man tror när man möter henne. Detta kommer av att hon kan sväva på skuggorna men hennes faktiska längd ligger nog runt 180 cm. Hon har ett spetsigt men tilltalande äldre ansikte som visar både fåror och en del märkliga spelande skuggor. Hennes ögon var en gång blå men är nu oftast svarta. Hon har mycket långa fingrar som slutar i kloliknande naglar. Hon föredrar att klä sig i skuggskrud som liknar böljande kåpor och klänningar. Hennes hår är långt, vitt och böljande och hålls vanligtvis upp i en knut eller en hårpiska.
Radioaktiv
Hero
Awesome 
(Vill spela nuuuuuuuuu!)
(Vill spela nuuuuuuuuu!)
Anarchclown
Swashbuckler
Jag med.
Anarchclown
Swashbuckler
Marionne
Marionne är den största och till synes mäktigaste av de Niramiska staterna. Trotts Hystratas religiösa hegemoni och Bragzas ridderskaps krigsmakt är det Marionnes statsmanskap som oftast segrar. Marionne grundades när tre stadsstater gick samman efter det Khiliska imperiets fall. Dessa tre allierade sig sedan med bergsfolken i Monagna och de fyra kronornas rike var således ett faktum. Den första drottningen av Marionne döpte den efter det Niramiska orden för vid havet. Det unga riket byggde sig också fort fastlandets största flotta. Detta gjorde att man snabbt hamnade i kollisionskurs med öarnas riken och för femtio år sedan blev man i stället till stor del inlåsta i sina hamnar med alla större skepp. Därför har man utvecklat en mycket nära relation till landet Ts’antri som i princip sköter all Marionnes sjöfart.
Man har bördig åkermark och gott om betesdjur uppe i Monagnas sluttningar. Befolkningstätheten är således en av de högre i världen runt de tre städerna, i hela det forna Khiliska imperiet kommer endast delar av övärlden och Bragza (inklusive det numer självständiga Meurilde) i närheten.
Marionne är framför allt känt för sin arkitektur, från början grundad på krigsingenjörers kunskaper, och sitt väl fungerande skattesystem som anses vara nödvändigt av en stor del av befolkningen.
Man har också ett väldigt stort mekaniskt kunnande som lett till en hel del märkliga uppfinningar som inte ofta återfinns på andra håll.
De organisatoriska framgångarna och den stora befolkningen gör att man även kan resa enorma härar i jämförelse med sina grannländer och därför är nationen sällan hotat av fiender utifrån och lägger sig ofta i andra nationers angelägenheter. Till skillnad mot Hystrata och Bragza har man också en tradition av att faktiskt ha konstant anställda soldater som en majoritet av sina styrkor istället för att förlita sig på legosoldater.
Styre
Rikets fyra kronländer väljer tillsammans en gemål till den nuvarande härskaren konungen eller drottningen. Dessa tvås barn blir således ofta av två riken. Den äldsta av dessa barn bestämmer var den är bosatt under sin regeringstid och i allmänhet väljs dennas gemål sedan ifrån något annat kronland. Idén är att makten på detta sätt skall rulla runt bland de olika kronländerna. Men faktum är att Albis har varit den nuvarande drottningens ätts val av huvudstad fem gånger i rad och att de flesta således tänker på den som obestridlig och den högsta av de fyra.
De Fyra Kronländerna
Albis
Detta är Marionnes nuvarande huvudstad. Dess namn betyder ”Det vitas varande” och staden är till stor del byggd i vita bergarter som finns i mängder i området. Den är inte belägen vid havet som de andra två stora städerna utan ligger istället vid den mäktiga Clarellefloden. Det stora och mycket imponerande palatset i vilket drottningen har sin boning visar på sådan prakt att till och med de största av kyrkorna i Luxiopoal har svårt att jämföra sig.
Maldis
Denna stad är döpt efter den krigskonst som en gång gjorde den känd. Under Khiliska imperiets dagar användes denna stad för utveckling av krigsmaskiner, farsoter och militära taktiker. Det var en ondskans plats som fruktades av många. Innan Marionne blev så starkt och välmående som de är idag förlitade man sig mycket på ”Den tiofaldiga olyckans”, som namnet betyder, rykte för att hålla fienderna borta. Idag är staden en bra mycket lyckligare plats som är ett centrum för utbildning av naturvetare som kanske till och med överstiger universitetsstadsstaten Algogne i sitt kunnande i dessa ämnen. Staden har dock fortfarande kvar många av de gamla byggnadsverken som med sina pikförsedda fasader och hotfulla gargoyler skrämmer gemene man. Här låg förr också en flottbas vari man byggde många av de skepp som Marionne använde för att upptäcka världen. Varven är dock sedan länge nerlagda här, då positionen inne i en mycket djup fjord gör det i princip omöjligt för skepp att lämna staden obemärkt.
Dolban
Den stora hamnstaden Dolban är en stad som återfått sin stolthet bara under de senaste åren. Innan dess har dess befolkning, som har varit under blockad i nära femtio år, mest fungerat som lastare åt de utländska skepp som trotts allt angjort hamnen. Enskilda sjömän har funnit anställning på andra nationers skepp. Men i det stora hela har man varit tvungna att vända sig till sekundära näringar, samt att utveckla handelsvaror som man kunnat locka de utländska köpmännen till att köpa. Detta har lett till att staden är mycket duktig på lyxvaror. Allt ifrån kryddiga korvar, ostar och andra hyggligt oförgängliga matvaror, till mekaniska smycken, stilrena och vackra vapen och andra lyxprodukter tillverkas i stor mängd i denna hamn.
Precis då stadens blockad äntligen har lyfts och man har anlagt varv för att utnyttja detta faktum, precis då har också stadens invånare vant sig vid tanken på att vara en stad av stolta hantverkare snarare än sjömän. I Dolban, som betyder ”sorgens betvingare”, finner man därför elegant utsmyckade fasader, glittrande skyltar som lockar till dess många nöjesinrättningar, lyxvarutillverkare och andra affärsrörelser.
Staden glittrar numer stolt, så att den kan siktas ifrån långt över havet, och de tidigare betvingade invånarna har börjat uppleva en storhetstid som ingenting tidigare skådat. Staden har också genom sin ganska organiserade uppbyggnad lyckats med någonting så märkligt som att vara en hamnstad med fiskenäring som otroligt nog inte stinker. Istället ersätts fiskdoften här med dyra lokalt tillverkade parfymer, bagerier och kryddor.
Monagna
Monagnas nordliga sluttningar är kända för sina viner och sin boskapsuppfödning. De är också kända för att folket här härstammar ifrån Aethwy och således inte alltid kommer överens med låglandets folkslag. Lika mycket som Marionnes övriga kronländare är raffinerade och eleganta är Monagnas högländare rustika och korta i tonen. Till skillnad mot de andra folkslagen i området så slutade man aldrig att göra uppror mot de Khiliska imperialisterna och fick således sota för det genom förföljelser. När så de Khiliska herrarna drevs ut släpptes Monagnas folk lös på dessa och i deras näst intill bärsärksliknande raseri utplånades mycket av den Khiliska folkgruppen i området. Skammen som högländarna känner inför sina tidigare illdåd tynger dem fortfarande och trotts att de kommer ifrån en stolt krigartradition och ofta utgör elittrupperna i Marionnes arméer är de alltid de mest konservativa när det gäller att starta krig mot andra folkslag. Kronhertiginnan Malgranna har härskat här i nästan hundra år. Hon är uppenbarligen någon slags besvärjare som motstått tidens tand. Hennes barska stämma hörs sällan i den Marionniska maktens korridorer, men när den gör det så vågar ofta inte ens drottningen säga emot.
Marionne är den största och till synes mäktigaste av de Niramiska staterna. Trotts Hystratas religiösa hegemoni och Bragzas ridderskaps krigsmakt är det Marionnes statsmanskap som oftast segrar. Marionne grundades när tre stadsstater gick samman efter det Khiliska imperiets fall. Dessa tre allierade sig sedan med bergsfolken i Monagna och de fyra kronornas rike var således ett faktum. Den första drottningen av Marionne döpte den efter det Niramiska orden för vid havet. Det unga riket byggde sig också fort fastlandets största flotta. Detta gjorde att man snabbt hamnade i kollisionskurs med öarnas riken och för femtio år sedan blev man i stället till stor del inlåsta i sina hamnar med alla större skepp. Därför har man utvecklat en mycket nära relation till landet Ts’antri som i princip sköter all Marionnes sjöfart.
Man har bördig åkermark och gott om betesdjur uppe i Monagnas sluttningar. Befolkningstätheten är således en av de högre i världen runt de tre städerna, i hela det forna Khiliska imperiet kommer endast delar av övärlden och Bragza (inklusive det numer självständiga Meurilde) i närheten.
Marionne är framför allt känt för sin arkitektur, från början grundad på krigsingenjörers kunskaper, och sitt väl fungerande skattesystem som anses vara nödvändigt av en stor del av befolkningen.
Man har också ett väldigt stort mekaniskt kunnande som lett till en hel del märkliga uppfinningar som inte ofta återfinns på andra håll.
De organisatoriska framgångarna och den stora befolkningen gör att man även kan resa enorma härar i jämförelse med sina grannländer och därför är nationen sällan hotat av fiender utifrån och lägger sig ofta i andra nationers angelägenheter. Till skillnad mot Hystrata och Bragza har man också en tradition av att faktiskt ha konstant anställda soldater som en majoritet av sina styrkor istället för att förlita sig på legosoldater.
Styre
Rikets fyra kronländer väljer tillsammans en gemål till den nuvarande härskaren konungen eller drottningen. Dessa tvås barn blir således ofta av två riken. Den äldsta av dessa barn bestämmer var den är bosatt under sin regeringstid och i allmänhet väljs dennas gemål sedan ifrån något annat kronland. Idén är att makten på detta sätt skall rulla runt bland de olika kronländerna. Men faktum är att Albis har varit den nuvarande drottningens ätts val av huvudstad fem gånger i rad och att de flesta således tänker på den som obestridlig och den högsta av de fyra.
De Fyra Kronländerna
Albis
Detta är Marionnes nuvarande huvudstad. Dess namn betyder ”Det vitas varande” och staden är till stor del byggd i vita bergarter som finns i mängder i området. Den är inte belägen vid havet som de andra två stora städerna utan ligger istället vid den mäktiga Clarellefloden. Det stora och mycket imponerande palatset i vilket drottningen har sin boning visar på sådan prakt att till och med de största av kyrkorna i Luxiopoal har svårt att jämföra sig.
Maldis
Denna stad är döpt efter den krigskonst som en gång gjorde den känd. Under Khiliska imperiets dagar användes denna stad för utveckling av krigsmaskiner, farsoter och militära taktiker. Det var en ondskans plats som fruktades av många. Innan Marionne blev så starkt och välmående som de är idag förlitade man sig mycket på ”Den tiofaldiga olyckans”, som namnet betyder, rykte för att hålla fienderna borta. Idag är staden en bra mycket lyckligare plats som är ett centrum för utbildning av naturvetare som kanske till och med överstiger universitetsstadsstaten Algogne i sitt kunnande i dessa ämnen. Staden har dock fortfarande kvar många av de gamla byggnadsverken som med sina pikförsedda fasader och hotfulla gargoyler skrämmer gemene man. Här låg förr också en flottbas vari man byggde många av de skepp som Marionne använde för att upptäcka världen. Varven är dock sedan länge nerlagda här, då positionen inne i en mycket djup fjord gör det i princip omöjligt för skepp att lämna staden obemärkt.
Dolban
Den stora hamnstaden Dolban är en stad som återfått sin stolthet bara under de senaste åren. Innan dess har dess befolkning, som har varit under blockad i nära femtio år, mest fungerat som lastare åt de utländska skepp som trotts allt angjort hamnen. Enskilda sjömän har funnit anställning på andra nationers skepp. Men i det stora hela har man varit tvungna att vända sig till sekundära näringar, samt att utveckla handelsvaror som man kunnat locka de utländska köpmännen till att köpa. Detta har lett till att staden är mycket duktig på lyxvaror. Allt ifrån kryddiga korvar, ostar och andra hyggligt oförgängliga matvaror, till mekaniska smycken, stilrena och vackra vapen och andra lyxprodukter tillverkas i stor mängd i denna hamn.
Precis då stadens blockad äntligen har lyfts och man har anlagt varv för att utnyttja detta faktum, precis då har också stadens invånare vant sig vid tanken på att vara en stad av stolta hantverkare snarare än sjömän. I Dolban, som betyder ”sorgens betvingare”, finner man därför elegant utsmyckade fasader, glittrande skyltar som lockar till dess många nöjesinrättningar, lyxvarutillverkare och andra affärsrörelser.
Staden glittrar numer stolt, så att den kan siktas ifrån långt över havet, och de tidigare betvingade invånarna har börjat uppleva en storhetstid som ingenting tidigare skådat. Staden har också genom sin ganska organiserade uppbyggnad lyckats med någonting så märkligt som att vara en hamnstad med fiskenäring som otroligt nog inte stinker. Istället ersätts fiskdoften här med dyra lokalt tillverkade parfymer, bagerier och kryddor.
Monagna
Monagnas nordliga sluttningar är kända för sina viner och sin boskapsuppfödning. De är också kända för att folket här härstammar ifrån Aethwy och således inte alltid kommer överens med låglandets folkslag. Lika mycket som Marionnes övriga kronländare är raffinerade och eleganta är Monagnas högländare rustika och korta i tonen. Till skillnad mot de andra folkslagen i området så slutade man aldrig att göra uppror mot de Khiliska imperialisterna och fick således sota för det genom förföljelser. När så de Khiliska herrarna drevs ut släpptes Monagnas folk lös på dessa och i deras näst intill bärsärksliknande raseri utplånades mycket av den Khiliska folkgruppen i området. Skammen som högländarna känner inför sina tidigare illdåd tynger dem fortfarande och trotts att de kommer ifrån en stolt krigartradition och ofta utgör elittrupperna i Marionnes arméer är de alltid de mest konservativa när det gäller att starta krig mot andra folkslag. Kronhertiginnan Malgranna har härskat här i nästan hundra år. Hon är uppenbarligen någon slags besvärjare som motstått tidens tand. Hennes barska stämma hörs sällan i den Marionniska maktens korridorer, men när den gör det så vågar ofta inte ens drottningen säga emot.
Radioaktiv
Hero
Bra med info, även om jag gärna vill veta mer om Mongana. Gillar verkligen det roterande systemet för härskarna. Men går man verkligen aldrig på ättlingar?
Radioaktiv
Hero
Har ingen vettig beskrivning för häxan än, men några exempel på vad hon tillverkar skall nog gå att skriva.
...Speldosor som spelar musik för att påverka människor eller försätta dem i ett specifikt tillstånd, såsom göra dem sömniga/dåsiga, glada, modiga, exhalterade etc.
...Kompasser som visar vägen dit man vill, om man varit där förut. Så om man är vilse så visar den vägen hem, men den kan inte peka mot en gömd skatt.
...Magimätare. Praktiskt om man vill veta ifall folk är magiker eller ifall man är vid en magisk plats.
Det kommer mer sedan.
...Speldosor som spelar musik för att påverka människor eller försätta dem i ett specifikt tillstånd, såsom göra dem sömniga/dåsiga, glada, modiga, exhalterade etc.
...Kompasser som visar vägen dit man vill, om man varit där förut. Så om man är vilse så visar den vägen hem, men den kan inte peka mot en gömd skatt.
...Magimätare. Praktiskt om man vill veta ifall folk är magiker eller ifall man är vid en magisk plats.
Det kommer mer sedan.
Anarchclown
Swashbuckler
Hur menar du med att man går på ättlingarna?
Anarchclown
Swashbuckler
Låter ju lysande än så länge. Antar att hon har stora verkstäder som hon håller till i och där fler än hon arbetar? Hon ska väl vara baserad i Dolban?
Radioaktiv
Hero
Som princessor/prinsar som tronföljare?
Radioaktiv
Hero
Japp, bas i Dolban var vad jag tänkte också. Men verkstäderna borde ju bara göra "förarbetet", (som väl oftast är hela den mekaniska biten av produkter), men det är bara hon som lägger till magielementet.
Anarchclown
Swashbuckler
Alltså. Man tar ju det äldsta barnet ifrån kungafamiljen. Det som roterar är ju vem de gifter sig med.
Anarchclown
Swashbuckler
Jo precis. De kan ju också tillverka diverse omagiska produkter.
Radioaktiv
Hero
Ah, I see. Jag är bara trög ibland :S
Radioaktiv
Hero
Ja, det är väl det som de går runt på. Det kan ju inte vara så vanligt att ha råd med magiska produkter.
Anarchclown
Swashbuckler
Precis. Produkter ifrån samma verkstad som är hovleverantörer till diverse kungligheter är ju mycket eftertraktade även bland vanligt folk.
Radioaktiv
Hero
Sant. Hm... Ensamrätt på att tillverka saker i Marionne, typ kompasser?
Anarchclown
Swashbuckler
Jo. Eller just ur, eftersom ingen annan kan göra dem i fickstorlek alla fall?
Anarchclown
Swashbuckler
Gymnasiter
Denna del av staden är en ganska liten historia i vilken ett flertal olika anläggningar på vilka Parthaka-samfundet är beläget. Här finns också stadens största öppna plats som är större än till och med Sfinxens Torg. Detta är en excersisgård som används av de olika militärstyrkorna som håller till här. Det är också skådeplats för olika former av idrottstävlingar som hålls mestadels på sommaren även om rodd alltid varit den mest populära publiksporten. Inte mindre än 10 olika legosoldatsförband har sina högkvarter i området och rivaliteten leder till både vänskapliga och inte så vänskapliga konflikter dem emellan. De är dock mycket stolta över att gemene man i deras stadsdel är säker ifrån rånare och ägnar sig därför inte heller själva åt svinerier häromkring. Gymnasiter ligger nästan så långt söderut man kan komma i staden, med till och med den gamla ruinen av Ampragas fästning norr om sig. Efter denna stadsdel övergår Ch’Araldagyplatån i mindre odlingslotter där driftiga innevånare i Gymnasiter försöker tjäna en extra hacka på färska grönsaker. Stadsdelen är ganska glest bebyggd och med undantag för de olika förbandens högkvarter så är den också nästan helt byggd i trä.
Viktiga Platser
Gladezi Sofna
Denna akademi för de högre samhällsklassen är känd för att utbilda officerare som senare tar värvning hos någon av de många legosoldatsförbanden eller gamla ätternas hus. Dess namn som betyder Svärdskonstens Visdom lär ut både taktik och fäktkonst men även en hel del praktiska detaljer och bildning för att befälet skall kunna framstå som mer bildad och kunning än sina mannar. Oftast går de unga kadetterna på denna skola direkt i tjänst på något krigsskepp även om det händer att de istället får tjänst som duellanter eller infanteribefäl. Det är också inte helt ovanligt att de med ytterligare utbildning kan ta yrket domare över en av stadsdelarna. Själva akademin är en förvånansvärt spartansk historia med tanke på hur överklassen vanligtvis gillar att skryta. Den är som högst tre våningar hög och delvis byggd i trä. Den innehåller en gårdsplan på vilken diverse övningar äger rum. Det händer dock ganska ofta att man istället använder det stora exercisfältet till de andra legosoldaternas nöje då dessa gillar att titta på när ”befälspiltarna dansar”.
Revloborz
Emedan den mesta taktiska kunskapen om att hantera och avfyra artilleripjäser lärs ut ombord på de många krigsfartygen så lärs den teoretiska kunskapen om hur man bygger, utvecklar och förbättrar dessa krigsmaskiner ut i Revloborz. Detta är en ren yrkesskola och inga unga män eller kvinnor studerar här, bara äldre, hantverkskunniga och redan färdigbildade mekaniker ifrån andra skolor gör sig mödan att ansöka. Byggnaden i sig anses vara ett mindre underverk eftersom den högsta våningen av tornet är försedd med en klockverksbyggd kastmaskin som skall kunna skjuta långt ut i bukten och kunna träffa inom tio meter ifrån där man siktar. Denna våning kan sedan rotera runt sin egen axel så att man aldrig behöver flytta på själva kastmaskinen utan kan sikta om endast genom att sätta igång det stora hjulet som kan manövreras av bara två personer och som är väldigt precist med vilken riktning det pekar i. När tornet snurras ett varv en gång om dagen för att kontrollera att mekaniken fungerar så kommer nyfikna ifrån staden för att titta på det tillhörande klockspelet som ligger på utsidan av byggnaden och för att se den enorma stenkonstruktionen snurra omkring på den än mer massiva basen.
Denna del av staden är en ganska liten historia i vilken ett flertal olika anläggningar på vilka Parthaka-samfundet är beläget. Här finns också stadens största öppna plats som är större än till och med Sfinxens Torg. Detta är en excersisgård som används av de olika militärstyrkorna som håller till här. Det är också skådeplats för olika former av idrottstävlingar som hålls mestadels på sommaren även om rodd alltid varit den mest populära publiksporten. Inte mindre än 10 olika legosoldatsförband har sina högkvarter i området och rivaliteten leder till både vänskapliga och inte så vänskapliga konflikter dem emellan. De är dock mycket stolta över att gemene man i deras stadsdel är säker ifrån rånare och ägnar sig därför inte heller själva åt svinerier häromkring. Gymnasiter ligger nästan så långt söderut man kan komma i staden, med till och med den gamla ruinen av Ampragas fästning norr om sig. Efter denna stadsdel övergår Ch’Araldagyplatån i mindre odlingslotter där driftiga innevånare i Gymnasiter försöker tjäna en extra hacka på färska grönsaker. Stadsdelen är ganska glest bebyggd och med undantag för de olika förbandens högkvarter så är den också nästan helt byggd i trä.
Viktiga Platser
Gladezi Sofna
Denna akademi för de högre samhällsklassen är känd för att utbilda officerare som senare tar värvning hos någon av de många legosoldatsförbanden eller gamla ätternas hus. Dess namn som betyder Svärdskonstens Visdom lär ut både taktik och fäktkonst men även en hel del praktiska detaljer och bildning för att befälet skall kunna framstå som mer bildad och kunning än sina mannar. Oftast går de unga kadetterna på denna skola direkt i tjänst på något krigsskepp även om det händer att de istället får tjänst som duellanter eller infanteribefäl. Det är också inte helt ovanligt att de med ytterligare utbildning kan ta yrket domare över en av stadsdelarna. Själva akademin är en förvånansvärt spartansk historia med tanke på hur överklassen vanligtvis gillar att skryta. Den är som högst tre våningar hög och delvis byggd i trä. Den innehåller en gårdsplan på vilken diverse övningar äger rum. Det händer dock ganska ofta att man istället använder det stora exercisfältet till de andra legosoldaternas nöje då dessa gillar att titta på när ”befälspiltarna dansar”.
Revloborz
Emedan den mesta taktiska kunskapen om att hantera och avfyra artilleripjäser lärs ut ombord på de många krigsfartygen så lärs den teoretiska kunskapen om hur man bygger, utvecklar och förbättrar dessa krigsmaskiner ut i Revloborz. Detta är en ren yrkesskola och inga unga män eller kvinnor studerar här, bara äldre, hantverkskunniga och redan färdigbildade mekaniker ifrån andra skolor gör sig mödan att ansöka. Byggnaden i sig anses vara ett mindre underverk eftersom den högsta våningen av tornet är försedd med en klockverksbyggd kastmaskin som skall kunna skjuta långt ut i bukten och kunna träffa inom tio meter ifrån där man siktar. Denna våning kan sedan rotera runt sin egen axel så att man aldrig behöver flytta på själva kastmaskinen utan kan sikta om endast genom att sätta igång det stora hjulet som kan manövreras av bara två personer och som är väldigt precist med vilken riktning det pekar i. När tornet snurras ett varv en gång om dagen för att kontrollera att mekaniken fungerar så kommer nyfikna ifrån staden för att titta på det tillhörande klockspelet som ligger på utsidan av byggnaden och för att se den enorma stenkonstruktionen snurra omkring på den än mer massiva basen.