Resa under medeltiden

[Rymdhamster]

Nej, 40 till 60 kilometer är till fots.

Jikes! Jag som alltid räknat ca 3 mil per dag =D

Men jag antar att soldater på march ofta bär mer prylar på ryggen under den marchen, samt förväntas sätta upp ett ordentligt läger med värn och allt sånt tjaffs när de kommer fram.

Plus det administrativa i att få alla utfodrade, och att ställa upp och organisera sig för avmarsh äter upp en hel del tid som en liten grupp bönder inte behöver bry sig om.

I och för sig brukar äventyrare släpa med sig rätt mycket prylar... hmmm...

 

[Leon]

Kanot längs floder och i skärgårdar, kustnära skeppsfärder vid öppet hav. Under medeltiden var det billigare att skeppa timmer från Norge till engelska skeppsvarv än att frakta timret från de brittiska inlandsskogarna till kusten. Betänk även Karthagos maritima imperium i västra Medelhavet: punerna förstod sig på sjötransporter.

Och till och med romarna, dessa gamla landkrabbor-som-blev sjöfarare, om man tänker på alla bulk freight genom Ostia och sedan Portus som livnärde metropolen, med vete, olivolja och rutten fisk från hela imperiet.

Sedan har ju sjöfärder alltid varit farliga, små äventyr i sin egen rätt, med pirater, stormar, rev och skjörbjugg.

Fast suave mari magno turbantibus aequora ventis e terra magnum alterius spectare laborem, som Lucretius uttryckte det.

 

[Conan]

Nej, 40 till 60 kilometer är till fots.

Jag hittade en artikel där en medeltidshistoriker (fil dr) bygger på en undersökning av historiska resdistanse av Marjorie Nice Boyer (troligen från antologi Roman Roads, redaktör Raymond Chevallier, 1976). Så, alltså riktiga historisk resavstånd, belagda med källor.


(Min fetstil)

Så man kunde räkna med att gå runt 48 kilometer per dag och fotgängare tillhörande ridande sällskap kunde tvingas gå längre så.

Jag tror inte det hörde till vanligheterna att man gick 40-60 km på en dag, även om det såklart gick och går att göra.

 

[Skarpskytten]

Jag tror inte det hörde till vanligheterna att man gick 40-60 km på en dag, även om det såklart gick och går att göra.

Jag tror inte någon har sagt att det hörde till vanligheterna. Många medeltida européer tillhörande allmogen var nog aldrig 48 km från sin födelseort under hela sina liv. Vissa var väldigt vittberesta.

 

[Conan]

Jag tror inte det hörde till vanligheterna att man gick 40-60 km på en dag, även om det såklart gick och går att göra.

Att gå 60 km går enligt Google Maps på ca 13 timmar. Tror sällan man reste så mycket eller ens gick non-stop i nio timmar (40 km) på en dag. Betänk att man inte hade bra skor, ofta hade grejer med sig osv.

 

[Conan]

Jag tror inte någon har sagt att det hörde till vanligheterna. Många medeltida européer tillhörande allmogen var nog aldrig 48 km från sin födelseort under hela sina liv. Vissa var väldigt vittberesta.

I ursprungsinlägget står ”På en dags resande kom man 40-60 km”. Det tror jag inte stämmer (annat än i undantagsfall) om vi talar resande till fots.

 

[Skarpskytten]

I ursprungsinlägget står ”På en dags resande kom man 40-60 km”. Det tror jag inte stämmer (annat än i undantagsfall) om vi talar resande till fots.

Nä, du tror inte det men här har vi ju två medeltidsexperter, två forskare i medeltiden, som säger just det. En av dem bygger på faktiska resor som faktiska människor har gjort. Vad Dick bygger på vet jag inte, men jag ser ingen anledning att tro att han skarvar.

Hitta en historiker som gjort en undersökning baserad på medeltida källor som motsäger detta så kanske jag ändrar mig.

 

[Lupus Maximus]

Vi gick soldatprovet på 6 timmar plus en halvtimmes lunchrast. Det var tydligen högre tempo än vad som var planerat. Det var 30km med packning och vapen (som avslut skulle man träffa minst två skott av tre på en kvartsfigur om jag kommer ihåg rätt). Så någon som inte är en försoffad västerlänning (vilket jag faller inom idag) är det inte någon större bedrift att gå 30km per dag även fast man bär med sig lite saker. Det var tydligen runt den sträckan en Romersk legion förflyttade sig per dag, och då skulle de riva och bygga läger samt släpade på en hel del.

En heldag på åkern sliter nog minst lika mycket på fötter och knän som att vandra. Men det finns också en del teorier om att de satte ned foten annorlunda än oss, och våran gångstil har förändrats tack vare tillgången till den typ av skor vi har idag. Så att vi inte kan gå någon längre sträcka utan bra kängor behöver inte vara relevant.

 

[ChrilleT]

Intressant! Artikeln är låst men undrar om det räknas som att de skulle kunna gå 40-60km om de ansträngde sig rejält eller om de skulle klara av att gå 40-60km ett antal dagar i rad om det skulle behövas?

 

[Dilandau]

Här är hela passagen om distans/dag.

Hur snabbt gick det då att färdas längs de medeltida landvägarna? På 1300-talet uppskattades sträckan Uppsala–Strängnäs (80 kilometer) kräva två dagsetapper, medan resan från Strängnäs till Linköping (omkring 200 kilometer) beräknades ta fem dagar. Utifrån dessa och liknande uppgifter har man gissat att en normal svensk dagsetapp på barmark under medeltiden omfattade cirka 40 kilometer. Undersökningar av det medeltida resandet i Danmark, inklusive de landskap som numera ligger i södra Sverige, har snarare pekat på 45–60 kilometer per dag.

 

[Leon]

Här är hela passagen om distans/dag.

Den skillnad Dick pratar om kan väl rimligtvis förklaras av mycket bättre infrastruktur i dåtidens danmark jämfört med de svenska skogarna.

 

[Zire]

40-60 km om dagen var nog dem med häst som reste

Du tar dig generellt inte längre med häst än om du går. Hästen har ju nackdelen att de måste bära en ryttare på ryggen, dessutom behöver de normalt ägna mer tid åt att äta än vad en människa gör.

Har du flera hästar däremot, utposterade efter vägen och gärna mätta och förberedda när du dyker upp...

 

[Ymir]

Jag är nyfiken på de psykosociala aspekterna av att resa på medeltiden. Hur farligt var det? Jag har liksom läst saker om hur dödligt farligt det var att gå ut på natten i antika Rom. Men det var ju en stad. Men hur farliga var främlingar på landsbygden egentligen på medeltiden? Kunde kvinnor ens resa ensamma på medeltiden, eller var det att be om att bli våldtäktsmördad? Jag menar, det är det ju typ fortfarande att backpacka som kvinna i delar av Afrika och Asien.

 

[monkiBonki]

"en normal svensk dagsetapp på barmark under medeltiden omfattade cirka 40 kilometer. Undersökningar av det medeltida resandet i Danmark, inklusive de landskap som numera ligger i södra Sverige, har snarare pekat på 45–60 kilometer per dag"

Jag sporde en Job Andersson om saken och fick följande svar:
"Ettdera var svensken lat, å dum i huve nå så jävuls't eller så var det som vanligt: dansken larmade och gjorde sig till, rya runt å palja på, skrävlade och skroderade samt for med osanningen - he är schen gammart.

Å än en gång kun' Dansken sko sä!

Vänligen / Job (dum i huve nå så jävuls't)"

(Förf.anm. "he är schen gammart" är förövrigt nordligt gammobygdsmål och översätts ung. "Och så har det alltid varit, åtminstone sen förr-i-tiden, och så kommer det att förbli, å tro int nå annat, så det så." )

 

[Skarpskytten]

Jag är nyfiken på de psykosociala aspekterna av att resa på medeltiden. Hur farligt var det? Jag har liksom läst saker om hur dödligt farligt det var att gå ut på natten i antika Rom. Men det var ju en stad. Men hur farliga var främlingar på landsbygden egentligen på medeltiden? Kunde kvinnor ens resa ensamma på medeltiden, eller var det att be om att bli våldtäktsmördad? Jag menar, det är det ju typ fortfarande att backpacka som kvinna i delar av Afrika och Asien.

Samtidigt så var det ju en mycket våldsammare värld. Risken satt dödas i sitt hem eller på sin pub var också mycket större än idag. Kanske var sådana risker något de flesta människor vant sig att leva med?

 

[Mogger]

Vad jag tror skaver lite här (bortsett från fötter) är att rollpersoner i en fantasivärld reser varje dag, och tar sig inte bara till Strängnäs. Jag tvivlar inte alls på siffrorna, men jag undrar om de gäller vid ständigt äventyrande?

Som redan påpekats är det längs väg, såklart, för folk reste inte i vildmark (och om de gjorde det så var de illgärningsmän vars resor inte bevarats till eftervärlden), men jag tror att det finns anledning se siffrorna som gällande för korta effektiva resor. Inte om man ska till världens ände och tillbaks igen.

 

[Skarpskytten]

Vad jag tror skaver lite här (bortsett från fötter) är att rollpersoner i en fantasivärld reser varje dag, och tar sig inte bara till Strängnäs. Jag tvivlar inte alls på siffrorna, men jag undrar om de gäller vid ständigt äventyrande?

Som redan påpekats är det längs väg, såklart, för folk reste inte i vildmark (och om de gjorde det så var de ilgärningsmän vars resor inte bevarats till eftervärlden), men jag tror att det finns anledning se siffrorna som gällande för korta effektiva resor. Inte om man ska till världens ände och tillbaks igen.

Ja, nu har jag ju valt att lita på de här uppgifterna tills någon kan komma med något som motsäger det (fakta, inte löst tyckande) men jag är förvånad över avstånden - och frånvaron av vilodagar. Vilodagar hade jag väntat mig, utifrån mina militärhistoriska kunskaper. Fem fyramilamarscher fem dagar i rad, det låter häftigt.

Synd att vi inte vet vad Dick har för källor. Funderar på att mejla honom, vi är ju ändå anställda på samma institution.

Noterar också att de här uppgifterna inte säger något om packning. Talar vi om folk som går i sina kläder här eller med en bale ull på 25 kg på axlarna?

 

[Leon]

Jag undrar om det inte går att få ledtrådar från historisk avståndsmått och infrastruktur. 5-6km verkar vara ett grundmått, en svensk rast eller skogsmil, en persisk parasang, (en athosisk legua ) som det avstånd man går mellan två pauser. Det skulle innebära en 7-9 raster om man går 40-60km. Låter lite väl mycket.

För att upprepa poängen mellan danmark och sverige antar jag att infrastrukturen är mycket viktig. Stor skillnad på hur långt man kan gå i skog eller till och med barmark jämfört med väg.

 

[anth]

Det man måste förstå är att alla inte gick 4 mil om dagen varje dag.
Hur ofta reser ni själva 4 mil? (betänk då att dagens människor reser mångdubbelt längre än medeltidens)
Men skulle man någonstans och inte hade häst (som var en lyxprodukt) så gick man tills man kom fram oavsett om det var 1 mil eller 10 mil.

Det var nog betydligt vanligare att gå någon mil, arbeta hela dagen och sedan gå hem någon mil.
Och på medeltiden var 1 mil till arbetet lååångt. Många gick inte längre än ett par mil från sin födelseplats under hela livet.
4 mil gick man om man skulle till någon marknad långt bort någon gång om året.

Det viktiga är att på medeltiden fanns inga cyklar, bilar, bussar, tåg. Att gå var det normala sättet att ta sig fram.
Så även om avståndet från punkt A till punkt B inte var så långt i vardagslivet, tror jag att de flesta människor gick minst 20000 steg per dag - vilket betydde att behövde man gå 4 mil på en dag var det inget problem (som det är för dagens otränade svenskar som normalt inte ens går 5000 steg per dag).

Och vi behöver inte gå tillbaks till medeltiden för att se att folk gick långt.
Min farfar hade 1 mil till skolan som han gick fram och tillbaka nästan varje dag året om.
Jag brukar tillbringa somrarna på en ö i Stockholms skärgård. Där berättas det att förr i världen (i början på 1900-talet) så rodde man in till Stockholm. Att ta sig till ön tar 4 timmar med Waxholmsbåt. Att ro tar uppåt 12 timmar och det ansågs helt normalt att göra (även om det antagligen var lättare att segla).

Vi behöver inte ens gå tillbaka till 1900-talets början.
Det räcker att se på Afrika och Sydamerika idag. Varför tror ni att det finns så många bra långdistanslöpare från Etiopien och Somalia? För att ett maratonlopp är normalsträckan man tillryggalägger per dag där.

Vi behöver inte ens lämna dagens Sverige.
Jag har c:a en mil till jobbet och nu under coronatider så händer det att jag går till/från jobbet (även om jag normalt cyklar).

Dagens sillmjölkar är så lata och bekväma att de inte ens kan föreställa sig hur det var att leva på medeltiden, eller ens i början på 1900-talet, eller ens i dagens Afrika.
Det är lite på samma nivå som när man säger att Pyramiderna byggdes av aliens och Stonehenge av Merlins magi för man inte kan föreställa sig vad folk gjorde förr i tiden.

 

[Skarpskytten]

Notera att man reser mest på sommaren. Och vi talar om människor som inte har någon reglerad arbetstid eller ens ett begrepp som ”arbetstid”. På sommaren jobbade man från gryning till skymning, om inte alltid med samma fokus som vi gör på våra åtta timmar. Jag antar att man reste på samma sätt. Så vi talar om att gå dessa fyra fem mil under en hel sommardags alla timmar, med många raster och pauser.