Nekromanti Ringversen

[Fjodor Pollett]

Nu fattas bara en omskrivning på haiku-form.

"Ni får varsin ring,
jag behåller bara en"
(Flinar ondskefullt)

 

[Ymir]

As översättningar goes, här är en cool en, som förvisso tar sig stora friheter trots att den är på engelska, men jag älskar hur den tar sig an "one ring to rule them all, one ring to find them"-biten, den låter till och med bättre är originalet.

Hringas þríe þéodnum Ælfa,
allra ældestum, ofer eormengrunde.
Hringas seofun innan sele stænnum
Dwergdryhtnum. Derc heara hús.
Hringas nigon néote Moncynn,
hláfordas méra mégas déaðfæge.
Heolstres Hearra hring ánne weardað
in dryhtsele dimmum on dercan þrymmsetle
þér licgað scedwa in londe Mordores.
Hring án gewalde, hring án gefinde,
hring án gebringe, hring án gebinde
þéoda swá þéowas in þéostrum tógedere
þér licgað scedwa in londe Mordores.

 

[Genesis]

Den var fin, men den rimmar ju inte. Poesi utan rim är som tennis utan nät, som Robert Frost sade.

 

[Cybot]

Den var fin, men den rimmar ju inte. Poesi utan rim är som tennis utan nät, som Robert Frost sade.

Jag är skitdålig på forntida poesi, men den verkar vara komponerad efter de regler som gällde på äldre medeltiden eller tidig högmedeltid (dvs Vendel, Vikinga och äldre medeltid om man följer svenska historieböcker).

 

[Sapient]

Hring án gewalde, hring án gefinde,
hring án gebringe, hring án gebinde
.

Jo, ja. Jag är kluven - det är snyggt gjort, men ändå totalt anakronistiskt. Det är för mycket ren upprepning med fyra instanser, känns det som. Det ger iaf för mig en väldigt modern känsla.

Stegringar och liknande ja, enstaka upprepningar undantagsvis. Men inte så många.

Dessutom bryter det allitterationen totalt.

Men samtidigt, det är mycket bra gjort. Jag skulle inte nödvändigtvis hålla med om "bättre än originalet", men bra nära.

 

[Den stegrande kamelen]

Hej! Jag råkade hitta den här diskussionen och registrerade mig på forumet enkom för dess skull. (Jag spelar inte rollspel.) Tänk att det fortfarande finns folk som diskuterar detta mitt favoritämne! Jag har hängt på det långsamt tynande forumet Tolkiens Arda i alla år, men bortsett från där trodde jag att diskussionen kring Tolkien-översättning hade dött ut för länge sen, nu när Erik Anderssons nyöversättning har blivit lite till åren och förlorat nyhetens behag.

Även jag har gjort mig en egen version av Ringversen! Eller ja, många versioner har det blivit över mer än tio års tid, men den här är den av dem jag trivs bäst med just nu:

Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i salarna av sten,
nio för dödliga män, dömda att förgå,
en för Mörkrets herre på sin tron allen
i Mordors land, där skuggorna stå.
En Ring att styra dem, en Ring att se dem,
en Ring att fånga dem och evigt mörker ge dem
i Mordors land, där skuggorna stå.

Den är rätt okej, om jag får säga det själv, men hundraprocentigt nöjd tycks jag aldrig bli. Jag har översatt hittills ca 40 av Tolkiens verser och sånger ur LotR (som ett led i mitt kära hobbyprojekt att översätta hela boken), men just Ringversen är den jag har allra svårast att tolka till min egen belåtenhet på ärans och hjältarnas språk. Vet inte om det beror på att versen i sig är ovanligt svår, eller om det är dess centrala roll i verket som gör att den känns viktigare än de andra att få rätt...

 

[Genesis]

Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i salarna av sten,
nio för dödliga män, dömda att förgå,
en för Mörkrets herre på sin tron allen
i Mordors land, där skuggorna stå.
En Ring att styra dem, en Ring att se dem,
en Ring att fånga dem och evigt mörker ge dem
i Mordors land, där skuggorna stå.

Versmåtten känns lite oregelbundna?

Tre RINGar för ALvers KUNGar UNder det BLÅ
SJU för DVÄRGars FURSTar i SALarna av STEN
NIo för DÖDliga MÄN, DÖMda att förGÅ
EN för MÖRKrets HERRe på sin TRON allEN

I andra radens "salarna av" har en betonad och tre obetonade stavelser, vilket blir lite långt. I tredje raden har du två betonade stavelser bredvid varandra (män, dömda), vilket du inte har annars, och du följer upp med tre obetonade igen. Det bryter rytmen. I fjärde har du också tre obetonade (herre på sin) i rad.

 

[Ymir]

Men samtidigt, det är mycket bra gjort. Jag skulle inte nödvändigtvis hålla med om "bättre än originalet", men bra nära.

jao, men Sagan om ringen ber ju också om att vara skriven på old english, så det är kanske inte så konstigt.

 

[Den stegrande kamelen]

Versmåtten känns lite oregelbundna?

Tja, kanske det! Men inte mer än originalet, tycker jag. Även där spretar det vilt i de fem första raderna. Det är svårt att ens vara säker på hur många betonade stavelser raderna har. Det går att tolka på flera olika sätt. Fyra per rad är en ganska vanlig tolkning, men även sex. Och du tycks ju landa på fem. Kanske går åsikterna isär så mycket därför att det i själva verket inte finns någon konsekvent betoning alls i dessa rader? Och antal obetonade skiljer ju än mer från rad till rad, utan något uppenbart mönster i hur det skiljer. (Även tre obetonade i följd förekommer, i "Seven for the ...".) Faktiskt är ringversen den kanske minst rytmiska av alla dikterna i LotR, eller åtminstone alla som jag hittills har översatt (dvs hela första volymen och första kapitlet av andra). Därför känns det inte särskilt viktigt, tycker jag, att exakt tangera originalets stavelser rad för rad. Då är det viktigare att lägga krutet på innehållet och rimmen.

Men detta handlade alltså om rad ett till fem (och även rad åtta). Rad sex och sju är en helt annan sak. Där är rytmen oerhört strikt och mässande, nästan som en besvärjelse. Kanske är det rent av därför som de första fem raderna ser ut som de gör – för att genom kontrastverkan extra betona just dessa två rader, Saurons egna ord?

För den dagen som Sauron först tog på sig den Enda, då varsnade Celebrimbor honom, han som smitt de Tre, och från fjärran hörde han honom säga dessa ord, och så avslöjades hans onda syften.

 

[Evil Peter]

Tja, kanske det! Men inte mer än originalet, tycker jag. Även där spretar det vilt i de fem första raderna. Det är svårt att ens vara säker på hur många betonade stavelser raderna har. Det går att tolka på flera olika sätt. Fyra per rad är en ganska vanlig tolkning, men även sex. Och du tycks ju landa på fem. Kanske går åsikterna isär så mycket därför att det i själva verket inte finns någon konsekvent betoning alls i dessa rader? Och antal obetonade skiljer ju än mer från rad till rad, utan något uppenbart mönster i hur det skiljer. (Även tre obetonade i följd förekommer, i "Seven for the ...".) Faktiskt är ringversen den kanske minst rytmiska av alla dikterna i LotR, eller åtminstone alla som jag hittills har översatt (dvs hela första volymen och första kapitlet av andra). Därför känns det inte särskilt viktigt, tycker jag, att exakt tangera originalets stavelser rad för rad. Då är det viktigare att lägga krutet på innehållet och rimmen.

Men detta handlade alltså om rad ett till fem (och även rad åtta). Rad sex och sju är en helt annan sak. Där är rytmen oerhört strikt och mässande, nästan som en besvärjelse. Kanske är det rent av därför som de första fem raderna ser ut som de gör – för att genom kontrastverkan extra betona just dessa två rader, Saurons egna ord?

Det finns inspelningar av Tolkien när han läser ringversen så det finns "facit" att tillgå på den punkten.

Lite lätt off topic men jag tror det bästa sättet att få ringversen att låta fantastisk är att ha Christopher Lee läsa den.

 

[Sapient]

jao, men Sagan om ringen ber ju också om att vara skriven på old english, så det är kanske inte så konstigt.

Hwonne Bilbo Baggins of Belg ende ábéonn gebyrddæges hundraþ-ellefnean þæs snúdne brémaþ, ætwelan betlicne, manrím in Hobbiton blissen mælaeden.

(Ytterst mycket ett fulhack i http://www.oldenglishtranslator.co.uk/ )

 

[Den stegrande kamelen]

Det finns inspelningar av Tolkien när han läser ringversen så det finns "facit" att tillgå på den punkten.

Ja, jag har hört Tolkiens inläsning. Men den är tyvärr inte till någon hjälp alls, då han talar alldeles för fort och sluddrar. Det finns andra klipp med honom som är bättre, men inte mycket. Han var helt enkelt ingen vidare inläsare! Här finns klippet i alla fall, för den som vill höra:

Lite lätt off topic men jag tror det bästa sättet att få ringversen att låta fantastisk är att ha Christopher Lee läsa den.

Christopher Lee var awesome på så många sätt att det är nästan löjligt! Och hans röst inte minst. Precis som allt annat han uttalade är hans ringvers fantastisk! Fast jag vet inte om den heller hjälper mig så mycket i översättandet – annat än att det kanske stärker min teori att det inte finns någon riktig rytm i de första fem raderna, varför man är fri att göra lite som man vill så länge huvuddragen behålls. (Jag tror att till och med min version av ringversen skulle låta awesome om det var Christopher Lee som läste den. )

 

[Fjodor Pollett]

Här finns klippet i alla fall, för den som vill höra:

Varje gång jag hör hans "No, said Gandalf, but I can" kommer jag att tänka på skalman.

 

[Fjodor Pollett]

Skalman med stort S alltså. Den dryga uppfinnar-sköldpaddan från barnserien Bamse. Han med mat-och-sov-klockan.
Tänkte bara förtydliga det.

 

[solvebring]

Tiominutersförsök utan hänsyn till versmått ...

Tre Ringar för alvkungarna under himmelens sky,
Sju för dvärgars herrar under bergens skatt,
Nio för människan som ej döden kan fly,
En för Mörkrets herre på tronen sin svart
I Mordors land där Skuggorna kuvar.
En ring för att äga dem, En ring för att finna dem,
En Ring för att locka dem alla och i Mörkret binda dem
I Mordors land där Skuggorna ruvar.

 

[solvebring]

Även rim som bon–tron, sol–stol, och så, vore roliga att leka med.