Nekromanti Rollspel = Brud/Hunk-magnet?

ostro

Veteran
Joined
1 Apr 2004
Messages
165
Location
tullinge
Eftersom jag har varit singel ett tag nu och det börjar bli lite dags att röra sig vidare så att säga började jag fundera på rollspelshobbyn som ett alternativ till alla skittrista internetdejtingställen och den vanliga köttmarknaden på krogen.

Är det någon som har varit med om att man träffat någon genom hobbyn?

Var är det i såfall vanligast? Hemma runt bordet eller ute i skogen?

Var det främst hobbyn då som ledde fram till förhållandet eller var det bara själva mötesplatsen?

Funkar repliken:"Jag har en lvl 60 dvärg hemma. Vill du följa med och titta?"

Allt som har med kärlek och rollspel att göra bara skriv på.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Rollspel = Brud/Hunk-magnet?
En magnet vänd åt fel håll i så fall.

Du borde nog kolla på rollspel.se istället.

Funkar repliken:"Jag har en lvl 60 dvärg hemma. Vill du följa med och titta?"
Prova med en level 60 jätte istället.
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Njae. Jag har haft en hobbyrelaterad flickvän och det var mer Sverok än rollspel som gjorde att vi träffades.

Men visst finns det många snygga brudar på konvent - problemet är väl bara att de i regel är ditlurade av .. just det, sina pojkvänner... :gremsmirk:

Men som ställe att träffa någon man gillar kan det säkert funka, det blir ju täta kontakter och goda chanser att lära känna personen och sådär, så att kärleken kan spira... :gremgrin:
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Är det någon som har varit med om att man träffat någon genom hobbyn?"

Det verkar som det är få som gör det. Vad jag minns från denna tråd så var det väl blott Magoo som träffat sin karl genom spel, de andra var mest «möh, jag åt korv senast...» eller så hade de träffat sin respektive på någon plats helt orelaterat till spel.
Jag träffade min sambo i en butik med spel i, gills det?

"Var är det i såfall vanligast? Hemma runt bordet eller ute i skogen?"

Jag skulle påstå att det är vanligare i skogen eller på andra lajvplatser än runt borden, ety det finns fler kvinntimmer på lajven. Detta baserar jag på vad jag tror, inte på några faktiskta siffror eller vetenskapliga underlag.

"Funkar repliken:"Jag har en lvl 60 dvärg hemma. Vill du följa med och titta?"

Det låter inte som det borde funka. Och om det gör det är det nog slut med mänskligheten...


Storuggla, Bristol-Myers Squibb
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Men som ställe att träffa någon man gillar kan det säkert funka, det blir ju täta kontakter och goda chanser att lära känna personen och sådär, så att kärleken kan spira..."

...tills man dödar deras karaktär. :gremfrown:


Storuggla, då blir det foten
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Är det någon som har varit med om att man träffat någon genom hobbyn?

Några (två par, mer exakt) bekanta på 80-talet blev ihop efter att de hållit på och lirat i samma spelgrupp... men det tog ett par år, och i det ena fallet sprack det efter ett tag. De två spelade aldrig ihop igen efter det.

Själv hade jag nog knappast träffat min fru om jag inte hade varit bekant med hr och fru Blixt, fast det är ju en rätt så indirekt koppling till hobbyn...

Favoritexemplet på parbildning genom rollspel är väl annars hr och fru Gillbring -- han hade gett ut ett spel, hon skrev och påpekade fel i det, och på den vägen är det. (-:

Funkar repliken:"Jag har en lvl 60 dvärg hemma. Vill du följa med och titta?"

Om det funkar så är hon förmodligen mer kinky är du.

--
Åke
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
Två exempel

Okej, här är två rätt personliga historier i ämnet:

Historia ett - Mötas via rollspelsgruppen och vänner - Rindlöws
När jag pluggade i Linköping hade jag en sambo som till att börja med var ointresserad av rollspel, hon hade testat nån gån goch inte fastnat. Men jag spelledde hemma och efter att hon oftast hörde bitar av roligt rollspel, blev hon mer intresserad. Det började med recentioner av om det varit roligt att lyssna på, men efter en två år ville hon vara med i nästa kampanj... Och så blev hon med bland klicken av spelare.

Åren gick, vi flyttade till Stockholm, rollspelandet fick en extra variant med rollspelhelger där vänner från Linköping kom upp och spelade rollspel en längre helg och självklart deltog även min sambo som spelare.

Men någonstans på vägen hade vi tappat glöden i förhållandet och bestämde oss att bryta, men gjorde det som vänner och hon fortsatte och vara med på spelhelgerna. Och med tiden spirade de upp något mellan henne och en av våra rollspelskompisar. Det var lite konstigt första gångerna efter de blivit ett par, men nu är det naturligt att de är med och nästa kampanj har vi diskuterat att hålla cirkulerande mellan städer så de det ska vara enklare för dem att vara med och att deras lilla son inte ska vara något hinder.

Historia två - Konventsflörten - SedinSöderberg
Så när jag blev singel ändrades inte mycket av mitt rollspelande. Men mitt rollspelande kom på sitt sätt att ändra mitt liv. På ett GothCon är det en tjej som visserligen spelat en del i rollspelsbaren tidigare, men en gång kom vi att börja småprata lite också. Hon spelade ett par olika scenario och ett tillfälle lägger hon upp sin fot i mitt knä medan vi spelar (något som jag tar som en flört, men hon senare har förnekat att det skulle varit en planerad sådan).

Vi ses åter på LinCon och åter spelar hon och hennes gäng ett par pass i rollspelsbaren. Till saken hör också att det är sånna spelare som jag som sl "klickar" medm vi har jättekul och efter scenariot postar jag något om roliga grupper jag gärna skulle ha kontakt med på Sveroks forum. Via ett PM får jag svar från en som är bekant med dem och flickan i frågas mailadress.

Jag skickar ett mail om helgkampanj (på den tiden sökte jag fortfarande efter fler spelare till rollspelshelgerna och skickade liknande frågor till lite bekants bekanta), jag brukar förneka att det skulle funnits någon extra flörtighet i mailet, men hon har sparat det för att alltid kunna motbevisa mig.

Vi börjar mailväxla och stundom höras över telefon. När jag är till Göteborg och hälsar på med en kompis är hon med och äter med vänner. Hon kommer upp nån sväng till Stockholm och hälsar på. Vi strular till saker men kommer fram till att bara vara kompisar.

Jag åker ner till Göteborg och hälsar på och vi kommer fram till att vi inte är ihop utan bara har 60 timmars dejter.

Efter ett par sånna dejter och att vi kommit in i vanan att alltid ringa varandra åtminstone att och säga godnatt, så började vi ana något mer förhållandlikt. Så när jag åker till BSK med två kompisar från rollspelbaren (ena för övrigt killen från anekdoten ovan) och hon åker dit med en av sina medspelare inser alla andra att vi är ett par (vi har väll anat det i några veckor) och vi slår ihop grupperna och har ett härligt konvent tillsammans.

Nu bor vi tillsammans i Göteborg, var för ett och ett halvt år sedan tillsammans på det andra parets bröllop och de kommer förhoppningsvis på vårt i sommar.

Så rollspel och kärlek funkar fint i min värld :gremwink:
Fast jag tror samtidigt det varit en hel del tur och slump. Känner mycket fler par som bildats via andra former av föreningsliv.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Favoritexemplet på parbildning genom rollspel är väl annars hr och fru Gillbring -- han hade gett ut ett spel, hon skrev och påpekade fel i det, och på den vägen är det.
Klassiskt äktenskap, han gör något och hon påpekar fel... :gremsmile:
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Jag träffade min ex på ett rollspelsforum, och han gick i alla fall med på att flytta över Atlanten för att bo med mig. Fast det fungerade inte i längden, så jag kanske är ett dåligt exempel.

Erik
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Lystra noga nobla ungdom!

Det hela började under kriget, mot mars alltså, det som pågick i en parallelldimension till jorden för länge, länge sedan. Eller kanske alldeles nyss. Hursomhelst så var det krig och ransonering och någons slag 50-tal med äppelkäcka pojkar med kepsen på sned och vänstertrafik och kungen var ny och stilig som en sol och morgonstund har guld i mun. En fin tid att leva men inte att dö eftersom priset på kistor hade stigit någonting fruktansvärt och alla kremateringsanläggningar hade bombats av marsianerna. Lik låg staplade på gatorna och torgen och i takrännorna och brevlådorna. Men hundarna var glad och feta. Fast nu var det inte det som vi skulle prata om inte. Och kaffet var så dyrt att faster Ebba gjorde eget på gamla spikar och urtvättade disktrasor men lika gott som det gamla blev det nu aldrig. Eftersom det var som det var så hamnade jag på landet hos mormor och morfar.

Mormor var en stor kvinna som hade vandrat över isen ifrån Polen en dag och helt sonika slagit in dörren till utedasset och dragit ut morfar. Det var inte så mycket kärlek som att hon gillade veka små karlar och ingen var så vek som morfar trots att han gillade folkdans. De bodde i ett litet hus med vita knutor, cancer konstaterade snickaren tre år senare och huset fick avlivas. Så kan det bli ibland särskilt under kriget då allt var ransonerat och papporna hade vattenkammade öron. Eftersom det var på landet så fanns det inte så mycket att göra förutom att spela rollspel och äta päron och jag har alltid blivit dålig i magen av päron. Så det blev till att dra ihop grannungarna och spela rollspel, tyvärr en ganska liten spelgrupp eftersom det vara många som gillade päron på den tiden. Det var innan man fick veta att päron orsakade muncancer, oj vad jag skrattade när jag läste det i tidningen.

Men rollspel spelade vi så det stod härliga till och svetten stänkte över ängarna. Det var fisktank och bildäck och fyrmanna-whist och sisten-ut-ur-det-brinnande-dasset-är-en-usling tills vi stupade i sängen alldeles slut men lyckligt leende. En av spelarna var en stilig ung man med fast stjärt som hette August eller Liam eller Kapten Krok och hans föräldrar var halv-beduiner och drev bygdens största korvfabrik. Det var ju krig och ransonering och ett skålpund kött kostade 60 silverpenningar så det säger sig självt att de gjorde goda affärer. Deras förgyllda flakmoped var den mest påkostade i hela södra Sverige och drevs på hopp och förtvivlan, två varor som lyckligtvis kunde smugglas in ifrån Finland och därför fanns i rikliga mängder.

Hans mor var en storbystad madam som skickligt dolde sitt tredje och skelande öga bakom en magnifik slöja av ebenholts. Hon brukade hämta Kerstin efter varje spelmöte på den storslagna flakmopeden och första gången jag såg henne så beslutade jag att hon skulle bli min, i alla fall under tre till fyra sekunder. Men hur bör man sig då åt för att snärja en sådan donna? Jag funderade på att skjuta henne men visste inte riktigt var hjärtat satt och var rädd att skada henne. Lösningen visade sig vara lika enkel som genial! Jag ställde mig helt enkelt bakom en kurva och såg till att hon körde på mig med flakmopeden. Sedan såg jag raskt till att förhandla till mig sex i utbyte att jag inte anmälde henne för vårdslöshet i trafiken. Det var på den tiden då Trafiksäkerhetsverket giljotinerade alla för överträdelser av trafiksäkerhetslagen. Jag var ung och dum och först i efterhand insåg jag att jag hade fått ett apelsinlavemang och inte sex. Men så var det med det.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
"Är det någon som har varit med om att man träffat någon genom hobbyn?"
Jag skrev att jag sökte spelare på Sverokforumet och postade lite. Fick kontakt av en kille som ville dra igång ett rollspelgäng. Via hans kompis så träffade jag en av hans tjejkompisar och numera (efter 2,5 månader) bor vi ihop (vi flyttade väl i princip ihop efter 3 dagar).

"Var är det i såfall vanligast? Hemma runt bordet eller ute i skogen?"
Gemensam fest - en halloweenmaskerad. Jag tog med Once Upon a Time och alla drygt 10 deltagande fick vara med. Vi snackade knappt då, men träffades igen på en gemensam fest efter två veckor.

På konvent kan jag annars tänka mig är vanligt att hitta någon. Jag har själv blivit uppraggad när jag haft drop-in-saker. Jag menar, det ger ju den andre en gyllene chans att snacka med en. Så ge personen en chans att snacka med dig. Att stryka runt i affärer eller spela med spelgruppen är ingen höjdare. Se till att anmäla dig som spelledare - är du vettig så har du åtminstone fått fyra-fem nya vänner och är det en läckerbit i gänget så kanske något kan hända.

Fast som Fogge påpekade: det finns risk för att hon är ditsläpad av pojkvännen. Annars är det rätt schysst att ta ett spel med någon kompis och sedan gå och ragga lite spelare i matsalen. Då har du en anledning till att gå fram till någon, så att det inte är uppenbart att du endast går fram för att ragga. Att fråga om man får vara med i ett spel kan också funka, såvida man inte är helt avstötande (läs: är magic- eller diaramaspelare :gremtongue: :gremwink:).

Jag har annars varit med om att en kille har dragit med en tjej för att hon tycker det verkar intressant eller inte haft något att göra och sedan har hon blivit ihop med någon i spelgruppen. Ungefär som man bjuder med tjejer till fester, alltså. Fast alkoholen brukar höja chanserna, så det är nog lite svårare med spelmöten; dessutom kanske hon inte är "estetiskt" lagd.

/Han som är askass på att ragga och blev fast i ett förhållande mest på grund av några isbjörnar
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
"Jag är Dungeon Master"...

Klart som fan att det funkar. Det har redan retts ut i det här inlägget (som måste vara bland det skönaste som någonsin skrivits på forumet :gremgrin:).

/Sax, som tror mer på salsakurser
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Bwahaha [elakt men tragiskt nog sant]

"Men visst finns det många snygga brudar på konvent"

Eh... vilka konvent hänger du på? Antalet brudar som är över huvud taget påsättningsbara* på konvent brukar i min värld kunna räknas på en stympad hands fingrar.

Ledsen att behöva vara plump, men rollspelshobbyn tycks dra till sig människor som bäst beskrivs med den slitna frasen "såg ut som det hade brunnit i ansiktet och någon försökt släcka med en brandyxa".

- V

<font size="1">* Och jag är ungefär lika kräsen som en rysk oljeplattformsarbetare på viagra.</font size>
 

magoo

Hero
Joined
19 Oct 2002
Messages
1,117
Location
Umeå
Jag träffade min man genom rollspelandet. Han stod och planerade spel i en korridor på gymnasiet med några kompisar och jag kom på mig själv med att fråga om jag fick vara med och det fick jag.

Jag hade aldrig varit i kontakt med rollspelandet innan, men jag tyckte det var helt fantastiskt. Min nuvarande man var SL och tycke uppstod. Jag kan nog skylla på rollspelet där, för han var ganska anonym innan men jag fick tillfälle att se hans goda sidor timmar i sträck och jag blev tokkär.

Jag tror att det finns större raggningsmöjligheter för damer inom rollspel eftersom vi är så få. Om jag var singel skulle inte rollspelandet vara mitt första krav på en man, dock.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
Re: Bwahaha [elakt men tragiskt nog sant]

"Eh... vilka konvent hänger du på? Antalet brudar som är över huvud taget påsättningsbara* på konvent brukar i min värld kunna räknas på en stympad hands fingrar."
Tja, på SSK kanske det inte var några höjdare, men det brukar alltid finnas chicks på Lin- och GothCon (sista stycket). Fast jag är svag för gothbrudarna också, och de brukar i regel dem sötaste på konventen.

/Han som alltid har spanat in en av piassavabrudarna (stycket under cepespelet, som utmärks med länk)
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
för han var ganska anonym innan men jag fick tillfälle att se hans goda sidor timmar i sträck och jag blev tokkär

Jag undrar hur många som sitter hemma och är anonyma i världens singeltätaste land egentligen.

Rollspel är väl annars inte min förstahandsrekommendation om man är ute efter en hobby som gör att man hamnar med en grupp människor som innehåller minst en person man kan tänkas vara intresserad av. Sångkör eller blåsorkester känns vettigast (men kräver ju talang till skillnad från rollspel som till och med fjortiskobolder, ångestpretton och walium klarar av).

Så varför plockar jag inte fram klarinetten och joinar en blåsorkester på fritiden (förutom att min talang är lite väl nära noll då)?
 

Lambi

Swordsman
Joined
5 May 2001
Messages
597
Location
Stockholm
Re: Bwahaha [elakt men tragiskt nog sant]

Neeeh, så är det inte. Det FINNS ju PSB-tjejer på konvent, det är bara att dom inte är så många. Men ska vi frångå en 100,0000%-igt jättekorrekt beskrivning så har du så jävla rätt så du borde få medalj.

Min sambo hatar spel. Hon hatar spel innerligt. Hon hatar spel så mycket att hon blir deprimerad av det. Hon verkar däremot stå ut med att andra gör det. Åas är hon en jävla hästfjolla. :gremgrin:

Jag kommer ihåg den gamla goda tiden då Anders Åstrands dåvarande flickvän ringde och Anders sa "jag umgås med lite vänner" varpå vi skrek "ROLLSPEL!" och han fick panik och sprang ut ur rummet. Flickan förstod rätt bra vad det var som pågick, men det blev en bra rutin. :zeppelinare:
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Re: Bwahaha [elakt men tragiskt nog sant]

På stockholms spelkonvent fanns det några som var det i alla fall, och den som var i särklass mest så var lyckligtvis min fru. ;-)
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Så varför plockar jag inte fram klarinetten och joinar en blåsorkester på fritiden

En bra fråga; klarinettissor må vara Band Geeks, men vissa av dem går alls icke av för hackor.
Och där talar jag faktiskt av erfarenhet... :gremwink:

--
Åke
 
Top