Jag har kollat lite på tv också, så tänkte skriva om det fast det här är en filmtråd.
Det jag har sett är de fyra första avsnitten (det är totalt 13)av Netflix varulvsserie Hemlock Grove
Den har hittills innehållit en god mängd av
* Bill Skarsgård som ser psykopatisk ut, beter sig udda och knarkar.
* Romer som är varulvar och kallas för Zigenare (de kallar dock sig själva för Romer). De är också alkisar, tjyvar, charlataner och allmänna lurendrejare.
* Ett monster som måste gå i skolan med de andra barnen, fast hon är ett monster. Givetvis blir hon mobbad för att hon... är ett monster.
* High-school elever som är mellan 15 och 25 år gamla.
* En... demon? Eh... häxa kanske?
* Änglabefruktning.
* Incest, eller i alla fall familjemedlemmar med sexuella begär till varandra.
* Medicinska experiment.
* Naket.
* Mörka hemligheter.
Det bra är att alla delar känns ganska solida och att serien inte skriver tittaren så mycket på näsan.
Det känns också som att Hemlock Grove är en stad full av mysterier och ockultism på ett bra sett. Bill Skarsgård och Landon Liboiron funkar båda väldigt bra som huvudrollerna. Det känns som att de faktiskt blir vänner under seriens gång.
Varulvsförvandlingen är helt fantastisk också.
Det dåliga är framför allt att behandlingen av Romer känns lat, schablonartad och rasistisk.
Sen så sitter bitarna inte ihop särskilt väl, det finns ingen synergi i de olika spåren. Det finns nån mördare som jag antar att serien skal cirkulera kring men den historien är så trist att jag inte ens kom på att nämna den tidigare.
Det finns med en gaska tråkig supersnut också.
Totalt så gillar jag serien än så länge och kommer att kolla vidare. Den får dock bara 3 av 5 för att Romgrejen stör mig som fan.
Edit:
Jag trodde Hemlock Grove skulle vara mer som Twin Peaks.
Det hade vart en bättre serie om man lagt in mer Twin Peaks och mindre Twilight i den.
Det var ett par år sedan jag såg den senast och trots mina höga förväntningar var den bättre än jag mindes. Hur jag än försöker kan jag inte komma på någonting dåligt med den.
Jag såg Män Som Hatar Kvinnor, första filmen i den svenska Milleniumtrilogin. Filmen handlar om den kände grävande journalisten Mikael Blomquist som precis blivit dömd till tre månaders fängelse och 150 000 i böter för att ha fabricerat en historie om en känd finansman (han var egentligen inte skyldig, impliceras det). I väntan på fängelse så blir han anställd av VDn till den kända Verner-koncernen (familjen Verner är en känd adelsfamilj) för att lösa det förmodade mordet på hans brorsdotter, som försvann i mitten på 60-talet. Det var någon i familjen som gjorde det, och det kan vara vem som helst eftersom hela högen (utom möjligen VDn själv) verkar vara svin.
Samtidigt spionerar en hacker vid namn Lisbet Salander på Mikael. Samtidigt som hon får en ny förmyndare (om du funderar på att se filmen så kan jag varna för att det är våldtäktsscener i den)...
Efter ett tag så hjälper Lisbet Mikael till ett genombrott och de går ihop för att lösa fallet.
Filmen bygger upp mysteriet bra och har en upplösning som presenterar en del intressanta fakta (Lisbet är en väldigt bra karaktär). Ett par steg fram till upplösningen känns dock väldigt krystade. Ungefär som de hade steg 1, 2, 3, 4, 7 och 8 men inte om det gällde livet kunde komma på någolunda rimliga steg 5 och 6 som krävdes för de riktigt bra 7 och 8. Så försöken att lappa ihop det blev minst sagt halvhjärtade.
Framför allt starten på Mikael och Lisbets förhållande (eller vad man ska kalla det) var något jag var måttligt imponerad av. Jag är själv en person som troligen skulle må väldigt dåligt om jag vaknade av att en kvinna jag är vagt bekant med hade sex med mig, så Mikaels reaktion var något jag allvarligt talat tog lite illa vid mig av. Han verkar inte tycka att situationen var det minsta olustig/jobbig, han bara frågar om det är en så bra idé (något han släpper när Lisbet inte ger någon respons på en sekund, dessutom). Dagen efter verkar han enbart positiv till det som hände, och enda problemet verkar vara osäkerhet över hur öppen han kan vara med det.
I slutändan får filmen 3/5, eftersom den både börjar och slutar starkt.
Framför allt starten på Mikael och Lisbets förhållande (eller vad man ska kalla det) var något jag var måttligt imponerad av. Jag är själv en person som troligen skulle må väldigt dåligt om jag vaknade av att en kvinna jag är vagt bekant med hade sex med mig, så Mikaels reaktion var något jag allvarligt talat tog lite illa vid mig av. Han verkar inte tycka att situationen var det minsta olustig/jobbig, han bara frågar om det är en så bra idé (något han släpper när Lisbet inte ger någon respons på en sekund, dessutom). Dagen efter verkar han enbart positiv till det som hände, och enda problemet verkar vara osäkerhet över hur öppen han kan vara med det.
Fast det tycker jag är något bra med filmen att det finns en del scener som "hintar" om att Mikael inte är fullt psykiskt frisk heller. Det är något som jag hoppas att film två och tre fördjupar sig i.
//Lukas som någon gång måste ta och se film två och tre
Fast det tycker jag är något bra med filmen att det finns en del scener som "hintar" om att Mikael inte är fullt psykiskt frisk heller. Det är något som jag hoppas att film två och tre fördjupar sig i.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.