Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v30

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka... 30? Jeez, tiden går fort. Snart är semestern slut.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Voldstagg13]

Nygammal western: 'The Lone Ranger' (2013) med Johnnie Depp och Armie Hammer m.fl. En maskerad western-hjälte med silverkulor i revolvern, en vit häst med övernaturliga förmågor (som heter Silver) och en kryptisk indianpartner som strör visdomsfloskler omkring sig...att det hela kläcktes på 30-talet och har varit såväl radio- som TV-serie förvånar inte. Det som förvånar mig är hur underhållande filmen var, det är action och humor samt en Depp i bästa Buster Keaton-pastisch, plus Helena Bonham Carter i en rolig liten bi-roll.
Jag har svårt för alla nyfilmningar av gamla TV-serier, stilbildande filmer vilka inte behöver göras igen och stulna titlar som i ny form inte har nåt att göra med ett bra original. Nu har jag inte nån som helst relation till the Lone Ranger, men det lät som en tunn filmsoppa på rostig spik...men soppan visade sig vara fullt förtärbar och spiken gjord av silver! Men det absolut bästa är naturen, prärien och bergen har väl sällan varit ett så bra argument för en film.
Minus? Historien känns lite sliten, använd och förutsägbar, och jag har lite svårt för speltider på 2 tim. 20 min.+...men det är mest gnäll utan tyngd. Allt som allt: 5/5, men mest för att detaljerna vägde över 4:an till 5:a.

 

[krank]

För tre år och en månad sedan, under Filmklubbens första år, recenserade jag den första filmen i den rebootade Star Trek-filmerien.

Nu har jag sett den igen, delvis inspirerad av Everything Great about Star Trek, och delvis av kvardröjande känsla av att vilja se mer Star Trek efter Beyond.

Jag är inte missnöjd. Filmen är fortfarande fantastiskt bra, och de sju åren som gått sedan den släpptes märks inte nämnvärt. Saker jag tänkte på:

• Haha, det är ju Thor som är Kirks pappa ju! Chris Hemsworth, innan han var Thor och jag började minnas vem han var och vad han hette! Hans första filmroll, om jag läser Wikipedia rätt.
• Och kolla, det är ju Clifton Collins som en av romulanerna! Honom var jag knappt medveten om innan Pacific Rim. Överhuvudtaget många ansikten jag känner igen numera, men inte då.
• Användningen av Sabotage i Beyond är nu extra awesome eftersom det ju är en sån jävla snygg callback till den här filmen. Helt perfekt.

Liksom Beyond är det här på många sätt ett kärleksbrev till Trek. Många snygga referenser, återkommande karaktärer (älskar att de använder Pike och att han sitter i rullstol i slutet t.ex) och annat fint.

Det som drar ner filmen lite är att det finns en del rätt sunkiga dudebro-grabbiga scener framför allt i början.

Men ja, det är fortfarande en riktigt bra film, som jag skulle kunna se om imorgon.

 

[krank]

(Jag kommer nog att se om Into Darkness den här veckan också. Fick just hem den i 3D-bluray-version!)

 

[krank]

För övrigt såg jag just att jag tydligen recenserat 396 filmer genom Filmklubben. Egentligen står det 398 rader i dokumentet, men en av dem är en dublett av Transformers: Dark of the Moon där jag gett olika betyg vid olika tillfällen och en av dem är bara "Rogue Cut" av X-men: Days of Future Past, och det räknar jag som samma film.

Så 396 filmer. Det betyder att jag borde börja fundera på vilken som ska bli film nummer 400.

En intressant detalj: Jag startade delvis filmklubben, för över tre år sedan, för att jag ville komma mig för att se några filmer jag hade inplastade i min hylla.

Fler än hälften av dem står fortfarande där, inplastade, nästan 400 filmer senare. Kanske borde jag se någon av dem som #400?

 

[Bolongo]

Jag har sett John Wick.

Och, öhm, vet inte vad jag skall säga riktigt. Det är så nära en amerikansk film någonsin varit till heroic bloodshed-genren utan att någon från Hong Kong varit inblandad (så vitt jag vet). Väldigt tonsäkert och tillfredsställande.

Vet man med sig att man gillar den här typen av filmer är den 5/5 i betyg.

Fick precis reda på att det kommer en uppföljare också:
https://en.wikipedia.org/wiki/John_Wick:_Chapter_Two

 

[Rhodryn]

För övrigt såg jag just att jag tydligen recenserat 396 filmer genom Filmklubben. Egentligen står det 398 rader i dokumentet, men en av dem är en dublett av Transformers: Dark of the Moon där jag gett olika betyg vid olika tillfällen och en av dem är bara "Rogue Cut" av X-men: Days of Future Past, och det räknar jag som samma film.

Så 396 filmer. Det betyder att jag borde börja fundera på vilken som ska bli film nummer 400.

En intressant detalj: Jag startade delvis filmklubben, för över tre år sedan, för att jag ville komma mig för att se några filmer jag hade inplastade i min hylla.

Fler än hälften av dem står fortfarande där, inplastade, nästan 400 filmer senare. Kanske borde jag se någon av dem som #400?

Om man ska vara lite så där bokstavlig... så finns där en film från förra året som heter "400 Days"... har inte sätt den (googlede ju bara preciss "400 movie")... men den är Sci-Fi vilket alltid drar mitt intresse, och när jag tittat lite närmre på den så verkar den faktiskt intressant. En del skådisar från TV-serier som jag gillar och följer också (superhjälte tv-serier).


En annan variant kan kanske vara att kolla om den första filmen du kollade för detta projektet. Fast då skulle det kanske inte faktiskt räknas som den 400'ade... med tanke på vad du sa om de där två andra filmerna.

 

[krank]

Om man ska vara lite så där bokstavlig... så finns där en film från förra året som heter "400 Days"... har inte sätt den (googlede ju bara preciss "400 movie")... men den är Sci-Fi vilket alltid drar mitt intresse, och när jag tittat lite närmre på den så verkar den faktiskt intressant. En del skådisar från TV-serier som jag gillar och följer också (superhjälte tv-serier).

En annan variant kan kanske vara att kolla om den första filmen du kollade för detta projektet. Fast då skulle det kanske inte faktiskt räknas som den 400'ade... med tanke på vad du sa om de där två andra filmerna.

Inte en dum idé, tyvärr har jag redan recenserat 400 Days. Och jag kan som sagt inte heller räkna några filmer jag redan sett...

400 Days var okej, inte jättebra. 3/5.

 

[Jocke]

Om man ska vara lite så där bokstavlig... så finns där en film från förra året som heter "400 Days"...

Eller en dunderklassiker som De 400 Slagen. Det är ju inte den coolaste nya vågen filmen, men kanske den viktigaste.

 

[krank]

Jag borde ha sett 200 Cigarettes v11 2014, efter Robocop, och jag borde sedan ha sett 300 v16 2015, efter Surrogates.

Jag kanske kan se 200 Cigarettes två gånger? Eller se 300 och sedan 50/50? Eller se 300 och sedan 100 degress below zero?

Eller iofs, om jag ser 300 först så blir ju 300 nummer 400; då borde jag ju följa upp den med 101 Dalmatiner.

 

[krank]

Tyvärr är jag en sån där "obildad och osofistikerad ungdom" som har svårt för svartvit äldre film, så det känns osannolikt att De 400 slagen blir film nummer 400, tyvärr.

Om jag skulle följa min ursprungliga plan så ser det ut som att nya Ghostbusters skulle bli film nummer 399 iaf. Jag har ju planer på att se Into Darkness, sedan Ghostbusters 1 och 2, därefter nya Ghostbusters. Into Darkness har jag ju redan recenserat så den räknas inte.

 

[Jocke]

Jag borde ha sett 200 Cigarettes v11 2014, efter Robocop, och jag borde sedan ha sett 300 v16 2015, efter Surrogates.

Jag kanske kan se 200 Cigarettes två gånger? Eller se 300 och sedan 50/50? Eller se 300 och sedan 100 degress below zero?

Eller iofs, om jag ser 300 först så blir ju 300 nummer 400; då borde jag ju följa upp den med 101 Dalmatiner.

200 Cigarettes är verkligen inte en film man behöver se två gånger. Särskilt inte om man gillar film med högt betyg på krank-skalan.

--
Alltså, den är inte dålig, eller i alla fall inte aktivt dålig. Nu är det 16 år och 7 månader sen jag såg den, så jag kan ju ha bytt smak.

 

[krank]

200 Cigarettes är verkligen inte en film man behöver se två gånger. Särskilt inte om man gillar film med högt betyg på krank-skalan.

--
Alltså, den är inte dålig, eller i alla fall inte aktivt dålig. Nu är det 16 år och 7 månader sen jag såg den, så jag kan ju ha bytt smak.

Nä, det var ett tag sedan jag såg den, men jag minns den som en ganska solid trea, typ.

 

[Mundo]

Tyvärr är jag en sån där "obildad och osofistikerad ungdom" som har svårt för svartvit äldre film, så det känns osannolikt att De 400 slagen blir film nummer 400, tyvärr.

Vad tycker du om modern svart-vit film, typ Sin City eller Pleasantville?

 

[krank]

Vad tycker du om modern svart-vit film, typ Sin City eller Pleasantville?

Dem har jag inga större problem med. Mindre stelt och teaterlikt skådespeleri, generellt bättre flyt. Det svartvita är ett stilistiskt val som används medvetet snarare än en begränsning filmmakarna inte kunde påverka, och filmmediet har mognat mer och är inte lika teaterigt. Och klippteknik och annat är betydligt bättre.

 

[Rymdhamster]

Jag har sett Lawrence of Arabia.

För första gången någonsin. Jag slökollade lite på första halvan av prometheus för ett par dagar sedan där ju den här filmen är med som en liten filmsnutt. Det tillsammans med att Coriolis gjort mig sugen på att samla in lite inspiration, plus att det tydligen är en sån där film man "måste se" fick mig slutligen att göra slag i saken och kolla in den.

Tydligen fanns denna Lawrence i verkligheten, och filmen är baserad på hans biografi. Tydligen är den lite utskälld av folk som kände honom för att han inte framställs som en ren, hellyllehjälte rakt igenom. Själv tycker jag han framstår som lite väl mycket av en hjälte stup i kvarten...

Det är lite "white saviour" över hela filmen, men inte fullt lika mycket som man kanske skulle kunna tro. Lawrence anpassar sig till de arabiska stammarna mer än vad de anpassar sig efter honom tycks det mig. Men likväl.

Det är också väldigt många europer som bara är omsminkade till att vara araber. Tydligen så var det bara för att en tilltänkt skådis hoppade av som det finns en (en enda) arab i en huvudroll i filmen; Omar Sharif. Sharif visar också varför det blir så mycket bättre om man låter araber spela araber (och asiater spela asiater). Alec Guiness gör väl rent tekniskt sett ett rätt bra jobb som Prins Feisal, men jag stör mig på att det bara är en söndersminkad engelsman som pratar med en rätt konstig accent.

Oh well... den gjordes på sextiotalet.

Det finns inte en enda kvinna med i en talande roll i hela filmen.

Nå... bortsett från det då? Tja... filmen är lite överdrivet teatralisk på sina ställen. Det är något jag brukar gilla, men här känndes det inte riktigt som det passar in.

Men i övrigt är det en ganska bra krigsfilm men med rätt tungt fokus på politik, och jag tycker filmen gör det här rätt bra eftersom den inte är låst enbart till strikt militära befälskedjor, utan du har militären på ena sidan, de många fria arabiska stammarna på andra sidan, och Lawrence nånstans därimitten som inte riktigt orkar med den militära strukturen och mest vill få resultat.

Jag gillar hur den arabiska kulturen representeras för jag tycker det görs på ett repsektfullt men nyanserat sätt. Visst, flera av de engelska officerarna i filmen hänvisar till araber som vilda barbarer, men filmen i sig gestaltar dem inte så. Visst, de har vädligt annorlunda värderingar om vad som är rätt och fel, men det känns inte som att filmen försöker framställa dem som varken bättre eller sämre än europeer. Bara annorlunda.

Med sina 3,5 timmars speltid är den väldigt lång, och visst kan man kanske kritisera den för att en del scener pågår väldigt länge utan att det händer så mycket. Men sammtidigt tycker jag att det passar den här filmen, och jag tror att det hade varit synd att försöka rappa på den.

Men är det en film man "måste se" då? Nja... nej. Den är bra, och jag kan rekomendera den. Men om man inte är intresserad av temat så missar man inte så mycket om man hoppar över den.

Betyg: 4/5 (Som en krigsfilm med mycket arabiska inslag).

 

[Krille]

Jag har sett Lawrence of Arabia.

[…]

Men är det en film man "måste se" då? Nja... nej. Den är bra, och jag kan rekomendera den. Men om man inte är intresserad av temat så missar man inte så mycket om man hoppar över den.

Det är mer en film som man "måste ha sett" (dvs, man ser den för att den är en sån där höjdpunkt i filmhistorien som man är en vild barbar om man inte har sett) än en film som man "måste se".

Spoiler

Chockerande nog har jag inte sett den.

 

[Rymdhamster]

dvs, man ser den för att den är en sån där höjdpunkt i filmhistorien

Jag skulle nog hävda att det _var_ en höjdpunkt i filmhistorien, men inte längre. Idag kan man titta på Saving private Ryan så är det bra sen

 

[krank]

Jag har sett en annan film som jag sett en hel del folk på sistone påstå är "en höjdpunkt i filmhistorien": Ghostbusters. Från 1984. Imorgon ser jag rebooten.

Handlingen: Två hyfsat sympatiska och kompetenta forskare och ett förbannat nöt sparkas på goda grunder ut från universitetet som inte längre vill finansiera deras resultatlösa paranormala forskning. Nötet övertygar då den ene av de någorlunda kompetenta forskarna att ta ett lån till skitdåliga villkor för att investera i spökjägarutrustning, en flervåningsbyggnad att ha som högkvarter och en svindyr bil där allt måste rustas upp.

Till en början går det trögt för det nya företaget, men efter att gänget fångat sitt första spöke på ett hotell går det bättre. Sedan får de två problem samtidigt: En myndighetsperson kommer och har fullt rimliga invändningar mot att gänget har farlig, otestad skit i källaren, samtidigt så verkar det som att spökaktiviteten i New York går i taket.

Bra saker:

• Filmen är sannerligen ett tidsdokument. Folk som röker inomhus, kläderna, frisyrerna, könsrollerna...
• Titellåten, som är den enda musiksnutt i filmen värd att lägga på minnet.
• Tre av spökjägarna är hyfsat relaterbara och inte superdryga eller jättesexistiska kryp.
• Alla specialeffekter som inte innebär att något ska vara lite genomskinligt eller stopmotionanimeras har åldrats med ganska god värdighet.

Överhuvudtaget är det här en ganska lättsam effekt-actionmatinébagatell som saknar djupare budskap och mest ska kännas lite rolig och fartfylld.

Dåliga saker:

• Peter Venkman.

Om vi säger såhär: Det allra, allra första "skämtet" i filmen handlar om att Peter Venkman lurar kvinnliga studenter att ligga med honom genom att fejka resultat på ESP-tester. Överhuvudtaget handlar alla skämt i filmen om att Peter Venkman antingen är äcklig, dryg, dum i huvudet eller bara allmänt skitjobbig.

Man kan också se det som en studie i våldtäktskultur på film:

Spoiler

Peter Venkman slaskar dräggel och äckel på en kvinnlig kund (spelas av Sigourney Weaver), tar inte ett nej, säger att han "älskar henne" innan de ens gått på sin första dejt, fortsätter tjata... Är överhuvudtaget ett jävla stalkeräckel genom hela filmen. Till slut tjatar han till sig en dejt, sen ges han möjlighet att rädda tjejen, sen pussas de.

Venkman är en vidrig, vidrig jävel och den här filmen gör absolut inget för att visa hans beteende som klandervärt. Tvärtom framställs han som något slags jävla fördöme jämfört med den mesige och socialt inkompetente Louis, trots att Louis egentligen gör samma sorts tjatiga efterhängsenhet.

Jag tycker mest synd om Sigourney Weavers karaktär, om jag ska vara ärlig.

Jag tycker för övrigt också att Winston får en alldeles för liten roll; han känns överhuvudtaget ganska mycket som, en "token black". Han finns där för att vara lite lagom "street" och för att Ray ska ha nån att prata med i bilen i en scen, typ.


Såatte... Står man ut med att Peter Venkman är en äckligt kräk som någon borde sätta eld på, så kan jag med viss försiktighet rekommendera den här filmen till den som eftersöker lättsam effektmatinéfilm.


BETYG: Mycket svag 4/5

EDIT: Nej, vafan, jag kan inte med att sätta en fyra på den bara för att jag av nån anledning känner att jag "borde". Att jag VILL gilla den räcker inte. Det får bli ändrat betyg:

BETYG: 3/5

 

[Voldstagg13]

Krank: Jag är inte ute för att försvara Venkman, humorn var ju ganska tidstypisk, men han är ju den cyniske, charmige skitstöveln som i sammanhanget ska vara en motpol till de övriga och mera i "verkligheten". Men jag fattar vad du menar. Alltså borde jag se om 1:an och göra en egen bedömning.