Jag lade av med spelandet runt millennieskiftet, redan 7-8 år innan jag blev förälder, men krasst sett hade jag nog inte kunnat hålla igång hobbyn under småbarnsåren; det skulle ha varit för mycket med både karriär, föräldraskap och en — dessutom — tidsmässigt krävande hobby. Däremot blev jag nostalgisk av alla kickstarters och har sedan tio år tillbaka både köpt på mig och sålt av spel i omgångar.
Sedan ett par år tillbaka har jag varit spelledare för mina barn bland på skolloven, mest som ett alternativ till skärmtid. De är nu i åldrarna 10 till 13 år, och relativt självgående. Även om de gillar att spela när vi väl gör det, visar de emellertid inga direkt tecken på att/vara bli likna inbitna som jag och mina kompisar var i deras ålder. Det blir mest ”Ensamma vargen”, men jag har lite svårt för regelsystemet; jag ser fram emot när man kan spela med ”Drakar och Demoner”-reglerna i Magnamund.
Själv spelar jag i princip aldrig längre, men blev faktiskt hastigt och lustigt inkastad som spelare i ett Cthulhu-äventyr på Lund 1920. Det var roligt och — räknade jag ut efteråt —första gången på 20 år som jag medverkade som spelare.