Trådutbrytning
Nyss fanns det en tråd om Amber-rollspelet här. Den återfinns numera strax ovanför den här tråden.
/tobias
Nyss fanns det en tråd om Amber-rollspelet här. Den återfinns numera strax ovanför den här tråden.
/tobias
Nekromanti Rollspel utan så värst mycket våld?
- Thread starter solvebring
- Start date
Rickard
Urverk speldesign
Ljus och lykta kanske är din grej? Jag skulle kanske behöva någon som ger mig lite feedback på vad som behövs för att spela rollspelet i sin nuvarande form.
/Han som har så mycket att speltesta men så liten lust att göra det
/Han som har så mycket att speltesta men så liten lust att göra det
solvebring
Superhero
Tja, vad ska man säga. Det verkar kul att läsa det där, och verkar ju ganska humoröst om man säger så. Att spela det känner jag mig dock lite tveksam inför. Känns om att köpa grisen i säcken då det verkar ganska så oseriöst.
solvebring
Superhero
Okej, det var bra tips jag fick här.
Vill bara nämna att jag hört det babblas om CoC hur många hånger som helst. Men detta Trail of Cthulu har jag aldrig hört talas om. Tror jag skall ta och läsa lite om de spelen.
Vill bara nämna att jag hört det babblas om CoC hur många hånger som helst. Men detta Trail of Cthulu har jag aldrig hört talas om. Tror jag skall ta och läsa lite om de spelen.
solvebring
Superhero
Tjaa, du Han. Det verkar tveklöst häftigt. Men ja, jag vet faktiskt inte hur fort jag kommer att kunna provspela det. Det kan dröja länge innan jag spelar härnäst, sommaren är ju slut nu och så. Men, hur mycket material har du färdigt?
Sitter du på kompletta dokument så att det bara är att läsa och spela så är jag i alla fall väldigt intresserad av att ta mig en titt på det. Är det en massa lösa delar hit och dit tror jag tyvärr inte att jag orkar börja gräva ned mig.
Sitter du på kompletta dokument så att det bara är att läsa och spela så är jag i alla fall väldigt intresserad av att ta mig en titt på det. Är det en massa lösa delar hit och dit tror jag tyvärr inte att jag orkar börja gräva ned mig.
Rickard
Urverk speldesign
Det finns inte såpass mycket mer än det där, annat än att jag har gjort efterforskningar i lite mode samt har ett väldigt löst scenario till det. Tanken är att man ska ta de saker som jag rabblat upp om världen (finns här), tillföra några egna företeelser, binda ihop dessa på något sätt, få fram någon företeelse (tingest, varelse, rykte, händelse) som binder samman rollpersonerna och sedan köra igång.
Om du vill så kan jag sammanföra allting i ett dokument, för just nu är allting utspritt.
/Han som hatar att länkar från gamla forumsversionen inte fungerar
Om du vill så kan jag sammanföra allting i ett dokument, för just nu är allting utspritt.
/Han som hatar att länkar från gamla forumsversionen inte fungerar
solvebring
Superhero
Tja, vore det möjligt så gärna. Då finns det en chans att man spelar det som det är nu i alla fall.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
När det gäller Traveller är jag inte uppdaterad. Jag körde versionerna Classic och Mega för väldigt länge sedan. Men principen är densamma i alla Traveller och våldsnivån regleras helt och hållet av SL. Mina stridsregler var dessutom så elaka att spelarna lärde sig att våld är farligt för PC och att polisen alltid kan skaka fram resurser som får stopp på förhärdade våldsverkare.
GURPS Cops fokuserar på polisarbete i modern tid. Det är en bra handbok för spelledare. När det gäller äventyr rekommenderar jag att du tittar på Law & Order. Många bra brott. Ett bra uppläg är jakten på en seriebrottsling (inte nödvändigtvis en mördare), så att det blir en kampanj av det.
GURPS Cops fokuserar på polisarbete i modern tid. Det är en bra handbok för spelledare. När det gäller äventyr rekommenderar jag att du tittar på Law & Order. Många bra brott. Ett bra uppläg är jakten på en seriebrottsling (inte nödvändigtvis en mördare), så att det blir en kampanj av det.
solvebring
Superhero
Berättelser från Staden och Oskrivna blad är det enda jag känner till av det där.
Har hört er snacka om det där Nobilis några gånger också. Skall nog ta mig en titt på det.
Men är inte det ett ganska svårspelat, dramatiskt högtravande spel? ... Tror jag hört något sådant.
Har hört er snacka om det där Nobilis några gånger också. Skall nog ta mig en titt på det.
Men är inte det ett ganska svårspelat, dramatiskt högtravande spel? ... Tror jag hört något sådant.
solvebring
Superhero
Du får gärna berätta mer om det!
Detta är nämligen något som många, mig veterligen, spelledare brukar kämpa med att reglera på ett bra sätt, men som oftast alltid misslyckas.Låter ju helschysst. Är det flera saker man bör tänka på när man skall ta klivet till rollspel av mer tänkarvänlig relevans? Som sagt, detta är nog inte min starkaste sida, och det kommer nog vara en stor vana med tanke på allt grottkräl som geggat ihop skallen på mig.
Inte nog med att det är svårspelat; det är dessutom out of print. Och om du skulle få tag på ett ex så kommer jag att bryta mig in hos dig för att sno det, i vilket fall som helst.solvebring said:
Så Nobilis var kanske inget bra förslag.
Berättelser från Staden spelas generellt inte i kampanjform, men det är perfekt i övrigt. Oskrivna blad är ju ett universalsystem, så det krävs att man lirar i en genre som inte främjar våldsamheter. Hovintriger är det klassiska exemplet. Detsamma gäller PTA (Prime Time Adventures), som handlar om att simulera en TV-serie. Funkar dock utmärkt att lira polisdrama i, skulle jag tro, och dessutom är det väl lämpat för kampanjspel.
Dogs in the Vineyard skulle jag också rekommendera. Jag har bara lirat det en gång (men om allt går vägen så kommer jag att spelleda det i helgen), men jag har läst igenom det många gånger. I det spelet är man Guds vakthundar, människor som rider runt mellan olika byar i ett alternativt Utah som styrs av en alternativ Mormonism. Byarna man kommer till har olika problem och djupt liggande synder, och som hund är det ens uppgift att ställa saker till rätta. Ett favoritspel för mig eftersom det inte handlar om deckargåtor (vad är det som är felet i byn?) utan om beslut och handlingar (det här är det som är felet. Vad tänker ni göra åt det?).
Breaking the Ice kan du också bortse ifrån. Romantisk komedi för två spelare ...
Jag vet inte hur långt Traffaut har kommit på sitt Interzone. Vill minnas att han snackade om hur det skulle vara ganska våldsofixerat.
Mitt erbjudande om att komma över en helg och spelleda något, till exempel något av ovanstående, står fortfarande kvar, även om roadtrippen är över (det gäller för övrigt alla forumiter).
solvebring
Superhero
Bara för att det blivit så rare så vore det kul med ett ex faktiskt. Men jag har inte sett det någonstans, så du kan vara lugn.
Ja, jag läste ju om det i Fenix och det verkade faktiskt jäkligt underhållande. Häftig idé. En eloge till våra grabbar här på Kaleidoskop. Men det spelas väl alltid sessionsvis...
Jo, Oskrivna blad känner jag ju till. Vi har ju pratat lite om det du och jag.
Aha.
Det verkar häftigt, men samtidigt är TV-serie något som inte direkt känns tilldragande för mig personligen.... Det börjar kännas som att om man vill spela ett rollspel som inte ens lutar åt strid så får man spela väldigt udda spel hela tiden. Det känns liksoma att om man vill söka sig undan det typiska med stridigheter och action så lämnas man åt mycket udda spelidéer och sådant?
...Någon mer som upplever det så?
Nja, bara för att det finns stridsregler så behöver man ju inte använda dem. Det sitter nog mer i settingen isf. Vi har t.ex. kört ganska low fantasy där strid i princip inte har förekommit (mer än nått enstaka slagsmål), även om reglerna (DoD) har stöd för det.
Jag skulle kunna tänka mig att köra med Noirs regler där ingen av rollpersonerna har några stridsfärdigheter, utan får förlita sig på de sociala färdighetern (och systemet för dem) istället.
Dude, jag hoppas att Arvidos inte får läsa det där. Det är inte Kaleidioskopkillarna som har gjort Berättelser från Staden; det är han.solvebring said:
Och i teorin finns inget som hindrar att man spelar kampanjer i det. Men märk väl att man varken har fast SL eller fasta rollpersoner.
Och det funkar väldigt väl för kampanjspel; det kan både jag och Terje intyga. Om jag bara kan få tag på råtexten, som är på vift i cyberspace för tillfället, så skall jag nog publicera det i bokform, också.
Två svar:
Ett: Japp. Det är för att traditionella spel är tråkiga och bara handlar om att slå ihjäl orcher.
Två: Nä, det är bara det att jag diggar de udda spelen, och det är de jag rekommenderar.
Sanningen ligger någonstans däremellan.
solvebring
Superhero
Jaha, så kanske det var. Då får Arvidos ursäkta mitt dåliga minne helt enkelt. Hade så jäkla säkert för mig att det var Kaleidoskopmaterial. Det kanske var för att layouten som lurade mig, det liknade Kaleidoskops stilrena häften som deras rollspel är av.
Nåväl, då ger jag Arvidos en riktigt fet eloge och hoppas han kan förlåta min senilitet.
Beröm ska han ha, även om jag minns fel ju...- Sorry Arvidos, please förgive me och well done!
Det vore najs, jag föredrar böcker!
På så vis, på så vis... Ja, jag får väl checka fler udda spel då.
Mogger
Hipsteranka
Det har kommit lite längre än så här:Genesis said:
https://www.rollspel.nu/threads/44745
Jag har börjat tweaka konfliktsystemet efter att ha hårdstuderat Dont Rest Your Head i sommar (och förhoppningsvis spela inom en snar framtid). Just nu sker det i formen av ett system jag kallar Revolver som kan sammanfattas som modern kriminaldrama. En hel del våld där alltså, men jag kommer som sagt att använda samma system i Mnemonica. Det kommer att leda till att det blir betydligt kniviggare att hacka minnen, och att konsekvenserna blir tyngre. Men, som sagt, det blir inte våldsamt. Snarare surrealistiskt.
Man Mountainman
Storsvagåret
Det finns redan ett system döpt till "Revolver". Några här på forumet kanske fortfarande minns det, och skulle kanske bli förvirrade om det fanns två spel med samma namn. Jag påpekar detta så att du ska känna till det och ta med det i beräkningen; jag gör inga som helst anspråk på namnet.
Jag bifogar systemet Revolver så att det ska finnas tillgängligt i framtiden. Filen med namnet "fus.pdf" är stridsreglerna.
Jag bifogar systemet Revolver så att det ska finnas tillgängligt i framtiden. Filen med namnet "fus.pdf" är stridsreglerna.
Mogger
Hipsteranka
Hupp! Där ser man. Ja, så länga inget av våra spel kommer längre än de har gjort så är det nog exakt hur lugnt som helst. Men tack för heads up´en.
Wow, du rekommenderade alla de spel jag tänkte rekommendera själv. Och även jag ska motivera mig:
- Berättelser från Staden borde passa utmärkt. Människor som går under plötsligt eller våldsamt förekommer helt klart i Staden, men då som ett klimax eller helomvändning i berättelsen, och kanske inte alltid på grund av just strid. Mystiken och stämningen som du efterfrågar dryper spelet verkligen av, av de andra spel jag spelat kan bara Nobilis tävla med det i det här avseendet (Dock har jag hört talats om spel som verkar ligga i samma liga - Don't rest your head, Lacuna, Ljus och Lykta...) Eftersom spelet inte kräver några förberedelser, avslutas på en kväll och gör ett riktigt bra jobb att ta tillvara på skaparglädje så passar det skitbra som ett break, ett sätt att ladda upp batterierna, och är en användarvänlig introduktion till samberättande. Halva spelet är råd till din berättarteknik. (Eller okej, halva spelet är berättelsekartor, vilket har påpekats med skepticism både en och tre gånger, men hälften utav texten då! )
- Dogs in the Vineyard har ett väldigt annorlunda upplägg, men ändå så har nästan alla spelare jag spellett det för (Har arrangerat det med Indierummet på fyra konvent) snabbt blivit engagerade i bybornas öden (Även om de gått in med "Mwahaha, burn the witch"-attityd) och grymt drama har följt - Men så är det ju också ett spel jag brinner för själv och velat visa det bästa ur. Precis som Genesis skriver så finns det våld, men i DitV så är de man brukar våld mot människor. Vänner, och ibland till och med släktingar. Spelledarpersonerna och våldet är verkligt, så att säga. Det funkar faktiskt utan att bli träigt.
- PTA, Primetime Adventures är ett regelsystem för rollspel med TV-seriestuk. Boken innehåller några exempel på TV-serier, men i slutändan är det upp till en själv att fylla det med ett innehåll. Man kan spela en actionserie om man vill, men reglerna ger bra stöd om man vill spela med icke-fysiska konflikter (Rollpersonerna kanske till exempel tävlar och grälar istället för att slåss) och med en story som bygger på rollpersonernas personlighet och relationer snarare än deras förmåga, till exempel att slåss. Vår kampanj, Trädgården hade en "strid", i näst sista scenen, sista mötet. Det var alldeles lagom. Kolla gärna in länken för att se vad man kan göra med PTA, ganska mycket att läsa förstås. PTA är ett väldigt lättanvänt och framgångsrikt Forgespel, som vi har spellett för nykomlingar i Indierummet med framgång, och med sina enkla tricks är det förmodligen en av de bästa introduktionerna till ett mer berättelsebaserat spelande.
- Breaking the Ice har jag tyvärr aldrig spelat, och Oskrivna Blad har jag spelat lite grann. Precis som PTA så erbjuder Oskrivna Blad en elegant berättarstruktur som man fyller med vad man vill, men till skillnad från PTA så har man ingen spelledare, allt improviseras fram.
- Nobilis är mycket riktigt svårt att få tag på och svårt att sätta sig in i. Dock så borde man "fatta" spelet om man börjar med att läsa igenom rätt kapitel ordentligt ("Treachery - A sample campaign" och "What does Nobilis do?"), och en ny utgåva är i produktion hos Eos Press., och vill du inte vänta så går det nog att hitta på eBay.
Spelet dryper verkligen av den stämning du efterfrågar. Igår startade vi en ny Nobiliskampanj. Lyssna på det här bara:
Min rollperson är Carl Rogers, ädlingen av Tåg och perfekt gentleman från artonhundratalet, som kommer förändra världen med en andra indistruell revolution... Hans nyligen upphöjda småsyskon är Ädlingen av Natt, en hedonist och festprisse som vägrar låta Natten vara mörk och hotfull, utan istället fyller den med festligheter, och flyr från fest till fest för att hålla sina ansvar borta... Och Ädlingen av vapen, vars alla föregångare har levt snabbt och dött snabbt, och vars flyktighet lever kvar i hennes gudomliga själ. Den stora guldrova (fickur) som hon ärvt av sina föregångare skapar lite kontinuitet och håller ihop hennes själ.
De lever alla i en stor stillsam art noveau-tågstation i evig natt. Underbar ångteknologi hjälper människorna som finns där. En enorm frustande kaffemaskin pressar ur sig några dyrbara koppar då och då som kan få en ädling att utföra stordåd. I en ångmecha lever de vansinniga själaresterna kvar av en tidigare Ädling av Vapen, och han leder då och då sina maskinbröder i motstånd mot ädlingarna. Då och då får en vanlig dödlig på planeten jorden tag på en biljett till stationen, och häpnar över hur mycket tid han sparade på sitt tågbyte på den främmande stationen, och kanske stöter han på främmande varelser från andra världar som också passerar genom stationen. Allt detta är skapat av familjens gudomliga fader: Den Obetvingbara Ormen, ett enormt odjur som likt ett ånglok lyckligt sveper över Yggdrasil, pustande och blänkande. Han är fri. Det finns ingen makt i världen som kan hindra honom från att komma dit han vill, och det är en gåva som även hans ädlingar har fått: Inget kan hålla tillbaka dem mot deras vilja. Till och med dagen själv genomborras och bryts av ormen, och efter honom följer alltid natt.
Det finns våld i Nobilis, men inte på samma sätt som i DoD. Ädlingar är gudar och naturkrafter, och agerar därefter. Horder av dödliga kan dö tragiskt om en ädlings heliga uppgifter kräver det eller om de kommer ivägen fär dennes vrede, men det är alltid mer lönsamt att korrumpera det en rival eller nemesis håller kärt, snarare än att bonka honom på huvudet.... Och Furst Entropi ser inte väl på ädlingar som dödar oskyldiga.
- Berättelser från Staden borde passa utmärkt. Människor som går under plötsligt eller våldsamt förekommer helt klart i Staden, men då som ett klimax eller helomvändning i berättelsen, och kanske inte alltid på grund av just strid. Mystiken och stämningen som du efterfrågar dryper spelet verkligen av, av de andra spel jag spelat kan bara Nobilis tävla med det i det här avseendet (Dock har jag hört talats om spel som verkar ligga i samma liga - Don't rest your head, Lacuna, Ljus och Lykta...) Eftersom spelet inte kräver några förberedelser, avslutas på en kväll och gör ett riktigt bra jobb att ta tillvara på skaparglädje så passar det skitbra som ett break, ett sätt att ladda upp batterierna, och är en användarvänlig introduktion till samberättande. Halva spelet är råd till din berättarteknik. (Eller okej, halva spelet är berättelsekartor, vilket har påpekats med skepticism både en och tre gånger, men hälften utav texten då!
)- Dogs in the Vineyard har ett väldigt annorlunda upplägg, men ändå så har nästan alla spelare jag spellett det för (Har arrangerat det med Indierummet på fyra konvent) snabbt blivit engagerade i bybornas öden (Även om de gått in med "Mwahaha, burn the witch"-attityd) och grymt drama har följt - Men så är det ju också ett spel jag brinner för själv och velat visa det bästa ur. Precis som Genesis skriver så finns det våld, men i DitV så är de man brukar våld mot människor. Vänner, och ibland till och med släktingar. Spelledarpersonerna och våldet är verkligt, så att säga. Det funkar faktiskt utan att bli träigt.
- PTA, Primetime Adventures är ett regelsystem för rollspel med TV-seriestuk. Boken innehåller några exempel på TV-serier, men i slutändan är det upp till en själv att fylla det med ett innehåll. Man kan spela en actionserie om man vill, men reglerna ger bra stöd om man vill spela med icke-fysiska konflikter (Rollpersonerna kanske till exempel tävlar och grälar istället för att slåss) och med en story som bygger på rollpersonernas personlighet och relationer snarare än deras förmåga, till exempel att slåss. Vår kampanj, Trädgården hade en "strid", i näst sista scenen, sista mötet. Det var alldeles lagom. Kolla gärna in länken för att se vad man kan göra med PTA, ganska mycket att läsa förstås. PTA är ett väldigt lättanvänt och framgångsrikt Forgespel, som vi har spellett för nykomlingar i Indierummet med framgång, och med sina enkla tricks är det förmodligen en av de bästa introduktionerna till ett mer berättelsebaserat spelande.
- Breaking the Ice har jag tyvärr aldrig spelat, och Oskrivna Blad har jag spelat lite grann. Precis som PTA så erbjuder Oskrivna Blad en elegant berättarstruktur som man fyller med vad man vill, men till skillnad från PTA så har man ingen spelledare, allt improviseras fram.
- Nobilis är mycket riktigt svårt att få tag på och svårt att sätta sig in i. Dock så borde man "fatta" spelet om man börjar med att läsa igenom rätt kapitel ordentligt ("Treachery - A sample campaign" och "What does Nobilis do?"), och en ny utgåva är i produktion hos Eos Press., och vill du inte vänta så går det nog att hitta på eBay.
Spelet dryper verkligen av den stämning du efterfrågar. Igår startade vi en ny Nobiliskampanj. Lyssna på det här bara:
Min rollperson är Carl Rogers, ädlingen av Tåg och perfekt gentleman från artonhundratalet, som kommer förändra världen med en andra indistruell revolution... Hans nyligen upphöjda småsyskon är Ädlingen av Natt, en hedonist och festprisse som vägrar låta Natten vara mörk och hotfull, utan istället fyller den med festligheter, och flyr från fest till fest för att hålla sina ansvar borta... Och Ädlingen av vapen, vars alla föregångare har levt snabbt och dött snabbt, och vars flyktighet lever kvar i hennes gudomliga själ. Den stora guldrova (fickur) som hon ärvt av sina föregångare skapar lite kontinuitet och håller ihop hennes själ.
De lever alla i en stor stillsam art noveau-tågstation i evig natt. Underbar ångteknologi hjälper människorna som finns där. En enorm frustande kaffemaskin pressar ur sig några dyrbara koppar då och då som kan få en ädling att utföra stordåd. I en ångmecha lever de vansinniga själaresterna kvar av en tidigare Ädling av Vapen, och han leder då och då sina maskinbröder i motstånd mot ädlingarna. Då och då får en vanlig dödlig på planeten jorden tag på en biljett till stationen, och häpnar över hur mycket tid han sparade på sitt tågbyte på den främmande stationen, och kanske stöter han på främmande varelser från andra världar som också passerar genom stationen. Allt detta är skapat av familjens gudomliga fader: Den Obetvingbara Ormen, ett enormt odjur som likt ett ånglok lyckligt sveper över Yggdrasil, pustande och blänkande. Han är fri. Det finns ingen makt i världen som kan hindra honom från att komma dit han vill, och det är en gåva som även hans ädlingar har fått: Inget kan hålla tillbaka dem mot deras vilja. Till och med dagen själv genomborras och bryts av ormen, och efter honom följer alltid natt.
Det finns våld i Nobilis, men inte på samma sätt som i DoD. Ädlingar är gudar och naturkrafter, och agerar därefter. Horder av dödliga kan dö tragiskt om en ädlings heliga uppgifter kräver det eller om de kommer ivägen fär dennes vrede, men det är alltid mer lönsamt att korrumpera det en rival eller nemesis håller kärt, snarare än att bonka honom på huvudet.... Och Furst Entropi ser inte väl på ädlingar som dödar oskyldiga.