Reddokk Fheg
Hero
Detta har diskuterats förut och kommer säkert att diskuteras igen. är väl lite av en evig diskussion inom rollspel.
Men efter diskussionen jag och 2097 hade i en annan tråd har jag funderat rätt mycket på detta eftersom jag personligen tycker det är en svår fråga. Jag är dragen åt båda hållen så att säga.
Som Spelare föredrar jag att rollspela ut saker som ljuga, charma och liknande sociala färdighet. att personligen försöka lösa problem och gåtor utan att min RP löser dem genom att slå ett tärnings slag så att säga. Eller även om slag görs så påverkar mitt rollspelande dessa på något sätt.
Som SL tycker jag om när mina spelare rollspelar ut sådana saker i stället för att bara slå för om de lyckas
Men samtidigt tycker jag det kan begränsa spelares val av karaktärer om man helt tar bort sådana färdigheter och inte tillåter att man slår för sådant. På ett sätt som kan ses som orättvist beroende på vilket typ av spel och vilken typ av spelare det rör sig om.
Och ibland även göra det omöjligt att spela en karaktär på ett trovärdigt sätt, som passar den karaktären. Tex om man spelar en karaktär med förmågor som en spelare omöjligt kan ha och som påverkar sådana saker Och även att sådant rollspel oftast är begränsat till mentala och sociala färdigheter och förmågor. inte fysiska. Tex har jag aldrig varit med om att någon varit tvungen att rollspela ut någonting baserat på styrka eller smidighet för att klara en viss uppgift eller lösa ett problem
Detta kan jag se ge lite sneda begränsningar gällande vilka rollpersoner olika spelare begränsas till. kan försöka ge ett exempel gällande ett spel där antingen bestämts att sociala färdigheter och problem lösningar inte ska slås utan rollspelas. Eller att regelsystemet är sådant från början.
Spelare A, låt oss kalla denna spelare Olle. Olle är en person som har lätt för att prata, snabbt kan komma på trovärdiga lögner, Är bra på hantera sociala situationer. Och har ett rörligt intelekt överhuvud taget, bra på att tänka logiskt, lösa problem och gåtor. han är däremot en ganska liten kille och styrka och fysiska aktiviteter har aldrig varit hans starka sida
Spelare B. Låt os kalla denna spelare Per. Per är inte speciellt bra på dessa saker. Hitta på trovärdiga lögner, Logik och problem lösning, gåtor och liknande är ganska svårt för honom. medan han alltid haft lätt för fysiska aktiviteter som sport och liknande
Olle vill spela en rätt så krallig och stark krigare. Inte en korkad stridsmaskin men en karaktär där de fysiska attributen är de framstående. En rollperson som i första hand förlitar sig på sina fysiska förmågor för att lösa problem Detta tilltalar honom eftersom han vill spela en karaktär som har förmågor och egenskaper som han inte har. Han vill få vara någon som skiljer sig vesentligt från honom som person..
Per å andra sidan vill spela en tjuv/bedragare som är charmig, med bra sociala förmågor. och som är bra på lösa gåtor och problem. En rollperson som förlitar sig mer på sina mentala förmågor än på de fysiska när det kommer till att klara sig i världen.
Men eftersom det är ett spel där spelare själva måste lösa tanke problem. själva, Inte slå dem som färdigheter eller attribut slag. Samma med sociala förmågor så blir det nästan omöjligt för Per att kunna spela den intellektuella och charmiga tjuven som är bra på ljuga, charma och lösa problem. Per vet att han aldrig kommer att kunna spela detta bra och eftersom han inte kan ta hjälp av färdighets slag eller attributslag i dessa situationer så kommer det att vara ett stort problem.
Olle å andra sidan är inte orolig eftersom han vet att det han som spelare inte är bra på. de fysiska sakerna kommer att slås mot färdighetsvärden eller attribut. Så att spela någon som är bra på det han som person inte är bra på är inga problem alls. Medan han dessutom kan ge sin rollperson bra sociala förmågor eftersom han som spelare besitter även dessa
Här har vi en situation där en spelare inte kan, eller i alla fall blir begränsad eller måste kämpa otroligt mycket för att kunna spela en karaktär som är bra saker som han inte är bra på. På grund av hans personliga begränsningar. medans hans personliga styrkor och förmågor inte gör någon skillnad över huvud taget.
medan den andra spelaren inte på något sätt påverkas av sina personliga begränsningar och dessutom kan dra nytta av sina personliga styrkor.
Hur ska man lös/hantera sådant? man kan ju inte säga till en person. "Nå fan du är för svag för att kunna spela en stor barbar" eller ge honom nackdelar/begränsningar på grund av hans bristande fysiska förmågor gentemot en stor biffig barbar. Är det då ok att säga "nä du kan inte spela en smart charmig problem lösare för du är för trög" Eller ge honom nackdelar/begränsningar på grund av hans personliga begränsningar?
Jag vet faktiskt inte hur man ska lösa eller hantera detta på bästa sätt. Sedan beror det ju till stor del på vad för typ av spel man spelar. vilka regler som finns i det, På spelarna i gruppen och så vidare.
Men jag tycker det är något man bör ha i åtanke. och kanske något man får försöka modifiera efter situation så att säga. försöka spela på det sätt som passar bäst. och inte låsa sig på att "så här SKA det göras"
Vad har ni för åsikter om detta?
Men efter diskussionen jag och 2097 hade i en annan tråd har jag funderat rätt mycket på detta eftersom jag personligen tycker det är en svår fråga. Jag är dragen åt båda hållen så att säga.
Som Spelare föredrar jag att rollspela ut saker som ljuga, charma och liknande sociala färdighet. att personligen försöka lösa problem och gåtor utan att min RP löser dem genom att slå ett tärnings slag så att säga. Eller även om slag görs så påverkar mitt rollspelande dessa på något sätt.
Som SL tycker jag om när mina spelare rollspelar ut sådana saker i stället för att bara slå för om de lyckas
Men samtidigt tycker jag det kan begränsa spelares val av karaktärer om man helt tar bort sådana färdigheter och inte tillåter att man slår för sådant. På ett sätt som kan ses som orättvist beroende på vilket typ av spel och vilken typ av spelare det rör sig om.
Och ibland även göra det omöjligt att spela en karaktär på ett trovärdigt sätt, som passar den karaktären. Tex om man spelar en karaktär med förmågor som en spelare omöjligt kan ha och som påverkar sådana saker Och även att sådant rollspel oftast är begränsat till mentala och sociala färdigheter och förmågor. inte fysiska. Tex har jag aldrig varit med om att någon varit tvungen att rollspela ut någonting baserat på styrka eller smidighet för att klara en viss uppgift eller lösa ett problem
Detta kan jag se ge lite sneda begränsningar gällande vilka rollpersoner olika spelare begränsas till. kan försöka ge ett exempel gällande ett spel där antingen bestämts att sociala färdigheter och problem lösningar inte ska slås utan rollspelas. Eller att regelsystemet är sådant från början.
Spelare A, låt oss kalla denna spelare Olle. Olle är en person som har lätt för att prata, snabbt kan komma på trovärdiga lögner, Är bra på hantera sociala situationer. Och har ett rörligt intelekt överhuvud taget, bra på att tänka logiskt, lösa problem och gåtor. han är däremot en ganska liten kille och styrka och fysiska aktiviteter har aldrig varit hans starka sida
Spelare B. Låt os kalla denna spelare Per. Per är inte speciellt bra på dessa saker. Hitta på trovärdiga lögner, Logik och problem lösning, gåtor och liknande är ganska svårt för honom. medan han alltid haft lätt för fysiska aktiviteter som sport och liknande
Olle vill spela en rätt så krallig och stark krigare. Inte en korkad stridsmaskin men en karaktär där de fysiska attributen är de framstående. En rollperson som i första hand förlitar sig på sina fysiska förmågor för att lösa problem Detta tilltalar honom eftersom han vill spela en karaktär som har förmågor och egenskaper som han inte har. Han vill få vara någon som skiljer sig vesentligt från honom som person..
Per å andra sidan vill spela en tjuv/bedragare som är charmig, med bra sociala förmågor. och som är bra på lösa gåtor och problem. En rollperson som förlitar sig mer på sina mentala förmågor än på de fysiska när det kommer till att klara sig i världen.
Men eftersom det är ett spel där spelare själva måste lösa tanke problem. själva, Inte slå dem som färdigheter eller attribut slag. Samma med sociala förmågor så blir det nästan omöjligt för Per att kunna spela den intellektuella och charmiga tjuven som är bra på ljuga, charma och lösa problem. Per vet att han aldrig kommer att kunna spela detta bra och eftersom han inte kan ta hjälp av färdighets slag eller attributslag i dessa situationer så kommer det att vara ett stort problem.
Olle å andra sidan är inte orolig eftersom han vet att det han som spelare inte är bra på. de fysiska sakerna kommer att slås mot färdighetsvärden eller attribut. Så att spela någon som är bra på det han som person inte är bra på är inga problem alls. Medan han dessutom kan ge sin rollperson bra sociala förmågor eftersom han som spelare besitter även dessa
Här har vi en situation där en spelare inte kan, eller i alla fall blir begränsad eller måste kämpa otroligt mycket för att kunna spela en karaktär som är bra saker som han inte är bra på. På grund av hans personliga begränsningar. medans hans personliga styrkor och förmågor inte gör någon skillnad över huvud taget.
medan den andra spelaren inte på något sätt påverkas av sina personliga begränsningar och dessutom kan dra nytta av sina personliga styrkor.
Hur ska man lös/hantera sådant? man kan ju inte säga till en person. "Nå fan du är för svag för att kunna spela en stor barbar" eller ge honom nackdelar/begränsningar på grund av hans bristande fysiska förmågor gentemot en stor biffig barbar. Är det då ok att säga "nä du kan inte spela en smart charmig problem lösare för du är för trög" Eller ge honom nackdelar/begränsningar på grund av hans personliga begränsningar?
Jag vet faktiskt inte hur man ska lösa eller hantera detta på bästa sätt. Sedan beror det ju till stor del på vad för typ av spel man spelar. vilka regler som finns i det, På spelarna i gruppen och så vidare.
Men jag tycker det är något man bör ha i åtanke. och kanske något man får försöka modifiera efter situation så att säga. försöka spela på det sätt som passar bäst. och inte låsa sig på att "så här SKA det göras"
Vad har ni för åsikter om detta?