För att devil's advocate:a mot mig själv så finns det tärningsspel med vissa beslut. Typ Zombie Dice. Du väljer om du ska våga prata mot orch-kaptenen trots låga värden i Fast-Talk, eller om du bara ska lägga ryggen på benen. Vissa kan ju tycka den typen av spelande är intressant. :/Bolongo;n228538 said:Tar du bort punkt 1 får du Monopol.
Japp?????Bolongo;n228538 said:Tar du bort punkt 2 får du Improteater.
Tycker det funkar väldigt väldigt bra, när man väl börjat köra så konsekvent. Har haft roligt med det i flera år nu. Samma gäller som sagt det finchska fäll-letandet.
Nja, det finns non-binary också, vi har ex vis i tråden avhandlat Battle of Wits från BW, Parlay från DW, och Contests och Conflicts från Fate. Men jag fattar vad du menar:God45;n228543 said:Hela diskussionen här verkar röra pass/fail situationer
Japp, jag identiferade samma "brist" eller vad man ska säga när jag skrev om detta på stårygames för en halvtimme sen. (Om ni tänkte att min skrivmani bara sträckte sig till WRNU...)God45;n228543 said:och de är egentligen inte så viktiga. Om du måste ha ett argument eller rulla är så litet. Det är den minsta nivån så när du väl är där är det pga en bra eller dålig plan.
2097 said:It's that social mechanics (speaking only about encounter-level, like "I roll Fast-Talk so the guard lets us in", not network-level, "Let me roll Circles to see if I have a contact in Cincinnati") serve two audiences, and because of that, often serve one or both of them poorly.
Trots att jag ville besserwissra mig & cover my own ass genom att länka till S-G så kan jag inte annat än hålla med, God45: urbra inlägg! Meeeen... nu när vi ändå pratar om encounter-level social mechanics så kan vi ju ändå prata klart om det. Det finns ju minst sagt flera varianter och det är ett omstritt ämne, pytte som det är.God45;n228543 said:Grejen är snarare hur går det till när du gör upp en plan för att föra ett krig, stjäla honung från jätteinsekter, manövrera en avancerad politisk situation mellan 8 adelsfamiljer, vilken ordning skall du utforska en mega-dungeon eller en kontinent på? Är det spelarfärdighet att jonglera den ömtåliga balansen mellan de olika vampyr klanerna där varje innehållet ett dussin individer... eller kan jag bara rulla en tärning?
Jag är för så mycket spelarskicklighet som möjligt. Tanken att taktiskt tänkande eller socialfärdighet är medfödd och statisk är ärligt talat dum. Om du inte övar hur blir du bättre? Och när i ditt liv finns det mindre konsekvenser för ett misslyckande än vid rollspelande?
Så vill du öva på att bli starkare så gå och motionera. Svinga ett svärd bättre? Gå och fäktas. Vill du öva på att planera taktiskt eller att använda härskartekniker? Spela rollspel!
Eller... riskerar vi att som 100% av alla 90-tals-diskussioner om rollspel, innas "system matters"-revolutionen, egentligen älta i timtal om nåt som inte spelar nån som helst roll? På 90-talet var det viktigaste av allt: tärningsmekaniken. Ska man slå högt, lågt, eller pendragon? Ska man slå linjärt eller kurva eller dice pool med successes? Ska man ha bokstäver, siffror eller små stjärnornas-krig-laser-svärd på tärningarna? Eller everway-kort? Osv osv. Helt meningslöst och påverkar kanske 0.5% av hur rollspelandet går till. Men vi visste inte bättre.