Nekromanti Rollspelarkultur

[Sodivra]

Nej, till skillnad från forumet så tänkte jag titta på rollspelandet som kultur - Jag skriver om rollspel som en kultur i skolan.

Finns det rollspelarkultur, eller är rollspel bara en sammanstrålning av olika kulturer?
Ifall det är det, kanske det finns några mönster iallafall? (Rollspelare gillar sådant som är udda, står det i en tråd.)
Eller finns det även en egen nördkultur i rollspel?
Vare sig det finns eller inte så ser säkert omgivningen det så.. Fördom?
Och rollspelarna själva? Ser vi inte varandra i kobolder, friformare och så? Fördom, det med?

Vad är vanligt bland rollspelare?
Vad gör bara rollspelare? (Går på konvent, till exempel)
Finns det typiska rollspelare? Det går ju iallafall att gissa att vissa är det.
Jag funderade på om man inte oftast gillar åtminstone ett område av rollspelandet: Fantasy (läser böcker också) eller spel (spelar warhammer eller magic) eller rollgestaltning (improvisationsteater) eller berättelser (kollar på film -Det här är Ymir.. )
Kan detta stämma?

Era tankar, tack! Och för guds skull, begränsa er inte till vad jag har skrivit, utan spåna fritt

 

[Krille]

"Finns det rollspelarkultur, eller är rollspel bara en sammanstrålning av olika kulturer?"

Det finns en rollspelarkultur, som består av en sammanstrålning av olika kulturer plus lite eget som uppstått genom mediets egenarter. Om du minns den gamla jätteklunsen "Du vet att du är rollspelare när..." - så har du ett uttryck för rollspelarkulturens särart.

 

[Eksem]

Jag tror man får skilja på inbitna rollspelare (hänger på forum, köper massor av rollspelsböcker, går på konvent) och folk som spelar av och till för att det är kul (äger inga rollspelspryttlar alls, har ingen internetuppkoppling, har inte ens funderat på konvent). Majoriteten av de jag känner som spelar hamnar i kategori 2, bara ett fåtal hamnar i kategori 1. Jag är dessutom den enda jag känner (osant, det är en till) som faktiskt varit på ett konvent en gång.

Jag tror nog att det finns en del gemensamma nämnare bland de som hamnar i kategori 1. Typ, serier, SF & Fantasy, allmänt spelintresse osv. Men jag tror inte att det är något som går att applicera på rollspelare i allmänhet.

 

[Nightowl]

Och för guds skull, begränsa er inte till vad jag har skrivit, utan spåna fritt

Jag vägrar. Det är min rättighet som fri individ att slaviskt göra som alla andra.

Rollspelare är definitivt en egen subkultur, om man töjer på begreppet. Det finns sådant som bara kan ge status hos andra rollspelare (men inte nödvändigtvis GÖR det, men ingen annan än en annan rollspelare skulle tycka det är lite småcoolt att jag lunchat med Greg Stafford). För mig är det ett av de viktigaste kriterierna.

Att folk gillar olika saker har snarast att göra med vad som var deras 'inkörsport', tror jag. Sedan kan man ju applicera det på vilken subkultur som helst - gother eller dansbandsdiggare eller fritidsfiskare...

Erik

 

[Bombu]

Jag tror man får skilja på inbitna rollspelare (hänger på forum, köper massor av rollspelsböcker, går på konvent) och folk som spelar av och till för att det är kul (äger inga rollspelspryttlar alls, har ingen internetuppkoppling, har inte ens funderat på konvent). Majoriteten av de jag känner som spelar hamnar i kategori 2, bara ett fåtal hamnar i kategori 1. Jag är dessutom den enda jag känner (osant, det är en till) som faktiskt varit på ett konvent en gång.

Jag håller inte riktigt med om din uppdelning.

Jag känner många, de spelgrupper jag tillhör som inte gått på ett konvent på typ 13 år, men som spelar regelbundet och ofta.

Allmänt spelintresse har iallafall inte jag, och serier inte heller.

Däremot rollspel.

Det finns helt enkelt roligare saker än att läsa serier och gå på konvent, och spela andra spel, men rollspel det är himla kul.

 

[King Kromm]

Jag och dom som jag spelat rollspel uppfattas, skulle jag tro iaf, som något udda, eller kanske inte riktigt, men vi är inte precis "trendarna" eller "festprissarna" eller när vi var mindre "discokungarna", nä, vi e nog alla lite smånördiga i olika stor utsräckning, men det finns ingen direkt gemensam nämnare så som "film" eller "läsa böcker" i massor, utran snarare en kombination av dem, och om man kollar ytlitg på oss så har vi inte direkt några utstickande kläder eller nått sånt, vi bara e lite konstiga, och har en humor som kanske inte vanliga civila skulle förstå sig på...

 

[Eksem]

Dumt av mig att skriva "spelar av och till" eftersom det inte var vad jag menade

De jag känner som hamnar i kategori 2 (de flesta jag vet) spelar ändå rätt ofta, många spelar mer än mig som verkligen läser rollspelsböcker hela tiden, hänger här hela tiden, klurar på äventyr och SLPs hela tiden osv osv.

Sen känner självklart även jag folk som har rollspel på huvudet mest hela tiden men inte är nedgrävda överhuvudtaget i typisk rollspelarkultur. Jag känner även folk som är helt nedgrävda i typisk rollspelarkultur utan att någonsin ha spelat.

De är dock inte sååå himla många.

Ny poäng: Jag tror att de flesta som spelar rollspel inte är typiska rollspelare. Få av de jag spelar med är det. Jag försökte göra en slags distinktion och försöka hitta skillnaden mellan de som är typiska rollspelare och de som inte är det, utifrån min bekantskapskrets (dumt).

 

[Bombu]

Ny poäng: Jag tror att de flesta som spelar rollspel inte är typiska rollspelare. Få av de jag spelar med är det. Jag försökte göra en slags distinktion och försöka hitta skillnaden mellan de som är typiska rollspelare och de som inte är det, utifrån min bekantskapskrets (dumt).

Mycket klippskt skulle jag säga.

Att den typiske rollspelaren inte ser ut som en "typisk rollspelare".

Jo det kan jag hålla med om. öhh tror jag iallafall.

Bombu

 

[Storuggla]

"men ingen annan än en annan rollspelare skulle tycka det är lite småcoolt att jag lunchat med Greg Stafford)"

Va? Har du lunchat med Greg Stafford? Gah! Får jag peta på dig?


Storuggla, vördnad värre

 

[chrull]

och om man kollar ytlitg på oss så har vi inte direkt några utstickande kläder eller nått sånt,

Har du varit på konvent någon gång? i så fall har du inte varit på samma som jag har varit på.
Det kryllar ju av folk som sticker ut, eller i alla fall försöker göra det.

chrull

 

[chrull]

Rollspelarna i sverige tillhör inte en enda subkultur. Det är heller ingen sammanstrålning utav olika.

Mönster kan man se, men de är alldeles för många för att något av dem ska lyftas fram som huvudmönster. Att gilla sådant som är udda är alldeles för smalt, jag har dessutom massor av vänner som gillar udda saker men som aldrig spelat rollspel...

Nördkultur? Åh ja. Men alla kulturer, grupper, företeelser har sina nördar.
Och det finns gott om rollspelare som inte är nördar. åtminstone inte rollspelsnördiga. Det är ju inte bara rollspelare som kan citera monthy python i tre timmar...

Vad är vanligt bland rollspelare?
Tja. rollspelare över 20 verkar i minst 50% av fallen ha skäggväxt av något slag.
Men skäggväxt av alla dess slag verkar å andra sidan ganska modernt nu (även om det inte slagit till på HMs affishtjejer ännu...) och 90% av alla skäggiga män jag ser på tunnelbanan är nog inte rollspelare.

Jag funderade på om man inte oftast gillar åtminstone ett område av rollspelandet
Alltså. jag HOPPAS verkligen alla rollspelare tycker om något med rollspelandet.
Varför håller de annars på?

Personligen så tycker jag om att använda min fantasi.
Jag fantiserade mycket som liten och rollspelen blev sedan en bra orsak till att fortsätta med det utan att vara ett helt ufo som vuxnen(are).
Jag tycker inte särskilt mycket om fantasy, om den inte berättas bra och är fantasifull. Idag är det för mycket klyschor och fantasyn har dödat allt mitt rollspelande för tillfället. Vi ska börja igen och hålla oss borta från allt som är fantasy och har något drag av tolkien i det.
Spel? Tja. jag tycker om spel, kanske mer än gemene man men jag spelar inget annat än rollspel organiserat. Warhammer och Magic är bara anledningar för företag att sälja massor av prylar, så de har jag aldrig gått på (även om jag faktiskt prövade lite magic i en vecka).
Rollgestaltning är ju kul. Men jag tycker rollspelen och det verkliga livet ger mig tillräckligt av det. jag vill inte hålla på med improvisationsteater.
Berättelser? ja. självklart. Film? ja.

Kan detta stämma?
som sagt. är du rollspelare och inte gillar något av de saker du räknar upp, lägg till min om fantasin. så bör du fundera på varför du utövar hobbyn...
Är det för att umgås socialt? I så fall finns det nog bättre sätt att göra det på. ´Det är inte särskilt socialt att träffa sina kompisar för att sedan låtsas vara någon annan och interagera med fantasifigurerna istället för er själva.

Nej.
Det finns vissa gemensamma nämnare för många av rollspelarna. Men det finns också stora undantag som omkullkastar dem. Finns det en enda gemensam nämnare är det att de alla spelar rollspel. Men inte ens det behöver stämma eftersom jag ibland inte har spelat på månader men fortfarande hängt kvar här och sett mig som rollspelare.

chrull

 

[Rising]

Det är nog gammal hederlig nördkultur som gäller. Rollspelare diggar fantasy och SF (förstås), men även saker som Simpsons, Monty Python, internetskämt och liknande.

Jag har typ märkt följande olika kategorier av rollspelare:

Dweebar
Supernördar som pratar klingonspråket, hänger på åtminstone tre olika forum dagligen, har astma, använder bic-pennor och engångshyvlar, kan en massa om allting och är i stort sett alltid programmerare som går omkring och muttrar obegripliga saker om partitioner och assembler. Deras mest sexuella upplevelse var när de råkade trampa Lucy Lawless på tårna under en seriemässa, och de har hårddisken full med hentaiserier.

Geek-chique
Är subkultur på ett hippt sätt. Läser Darling och gillar godis. Föredrar Power Puff Girls framför Babylon 5 och lyssnar på sockersöt musik från Marit Bergman och Pluxus, m.m. Geek-chique-gänget gillar kul rollspel och tycker att "welcome to the dollhouse" är en toppenfilm. De är annorlunda för sakens skull och läser gärna vuxenserier från Daniel Ahlgren och tycker inte att det är pinsamt att vara "indie". (Här har vi mig!)

Troglodyter
De har hockeyfrilla, skägg, tycker att tyska hårdrockare som sjunger om goblins å sånt är häftiga, säger "slickade riff" utan att skämmas och går igång på hembrännt och dieselångor. Troglodyter diggar höftskynken, amazoner och dvärgar, och när de spelar rollspel dödar de allt de ser och köper vapen för stålarna de lootar ifrån liken. Troglodyter dricker kaffe (med mjölk och socker) ur en mugg som ser ut som en dödskalle, som de köpt på SF-bokhandeln.

Flummare
De ser ut som övervintrade hippies, har batikskjortor, skäms inte för att ha en yin-å-yang-medaljong runt halsen, har ett kraxande skratt och spelar bara med grönvita lekar i magic. De pular ofta med tabletopfigurer, men är inga höjdare på att spela (det är limmet de vill åt). De handlar mer "gas för gräddsyfoner" än stans största konditori, och de lirar helst pundare i Kult. Verklighetsflykt? Tjena, enda skilnaden är att deras rollpersoner faktiskt vistas utomhus då och då.

osv osv.

/Rising

 

[Eksem]

Hahaha, så självklara kategorier! (ANT)

Hamnar nog närmast Geek-chique med inslag av Flummare.

Hoppas förresten bara att ingen inte fullt så rolig person börjar lista en massa inte fullt så roliga kategorier. Det har hänt förr.

 

[Bombu]

Kul Rising!

men här märker man skillnaden mellan rollspelare i ullanbator och i sverige.

Var har du alla vanliga snubbar, eller kostymnissarna som jobbar på bank/fondbolag?

Lite stereotypt tycker jag. Men mongolstäppen har väl sina sidor

 

[Johan K]

Min kultur...

Tjaaa, hur ska man samamnfatta det här då...
För min del så är det en hel del som går in i min kultur när det kälelr rolslepl.. Det är filmer som avhandlar fantasy & scifi & sådant.. Sen så är det ju så kalrt själva rollspelena som tar en stor platts i fdet hela, såklart.
Lika stor del, nästan iaf, är ju alla böcker !!
Sen så på ett litet hörn, tack vare Snow, så har jag halkat in på Mecwarrior. Har i princip aldrig testat på figurslag förut, men nu så har jag fått lite blodad tand på det. Så det så det räknas nog åxå som kultur.

/ Johan K, som funderar i detta nu om att öppna den sista flaskan påskmust....

 

[Snow]

bra... där har vi urtyperna till:
Roleplayer - The pretending

Och i likhet med övriga White-wolfs produkter är de underhållande men har inget med verkligheten att göra.
I verkligheten är enligt min mening rollspelare vanliga människor som har ett brett spektrum av färdigheter och intressen, inklusive social samvaro, sport, rollspel, "nördkultur", öl, annan kultur...

Alla spelare jag känner gillar att spela de flesta sorters spel, från rollspel, via brädspel till figurspel.

Deras sociala förmåga går från oerhört krävande via trevliga till osynliga.

Deras intresse av tex nördkultur varierar från 0 till 100.

Andelen som har flickvänner (eller pojkvänner) är nånstans runt 50% vilket nog är ganska genomsnittligt.

Nästan samtliga spelar datorspel.

Ingen kan klingon.

De flesta går på högskola.

Ingen går och muttrar assembler.

Några är fanatiska anhängare av manga o anime.

Ganska få läser västerländska serier men det händer.

Några diggar battletech.

En (minst) skulle operera in cybernetik i kroppen om det kom ut några balla produkter som tex neural-digital-interface.


Poängen med detta är att vi är individer och jag kan faktiskt inte tänka mig någon indelning som passar på oss. I vissa avseende är vi lika men i andra är vi väldigt olika.

 

[walium]

Det är stor skillnad mellan vad som allmänheten anser är nördkultur och typiska rollspelarintressen och vad som verkligen är det. Sedan bör man komma ihåg att inte alla Starwars eller Star Trek fans automatiskt också är rollspelare. Både när det gäller rollspel och andra hobbies så är det svårt att dra svepande slutsatser och generaliseringar som verkligen håller. Trotsallt är vi individer först och rollspelare sedan. Det kanske är lätt att tro att just utövarna av våran förnämliga hobby är de främsta och mest begåvade människorna men vi kan aldrig se på vårt eget fritidsintresse med objektiva ögon. För varje begåvad rollspelare finns det en klumpig nybörjare, för varje vänsterliberal hårdrockare finns det rollspelare som kombinerar rollspel med medlemskap i MUF. Tur är väl det. Hur kul hade det varit om varje rollspelare hade precis samma bakgrund och erfarenheter? Tänk vilket ensidigt spel detta hade utmynnat i.

 

[Man Mountainman]

Finns det rollspelarkultur

Är du dum i huvvet eller? Förväntar du dig att jag ska kunna svara på något sånt? Jag, vars erfarenhet av rollspelare begränsar sig till hemamföreningen, forumet och ett (1) GothCon.

Jaja, vi kan ju titta på vilka egenskaper rollspelare delar och inte delar, och på vilka sätt dessa skulle kunna kvalificera det som en kultur.

För det första: rollspelare har väldigt få yttre kännetecken som förenar dem. Ett av de känntecken som finns tycks, att döma av min gamla tråd i ämnet, vara skägg. Då skäggighet knappast kan sägas vara varken genomgående för rollspelare, eller unikt för just rollspelare, så kan skäggigheten i sig själv inte påstås utgöra något gemensamt klädspråk för rollspelare, alltså kan detta uteslutas som grund för påståendet att rollspel skulle vara en kultur.

För det andra: rollspelare delar ingen gemensam samhällssyn eller livsfilosofi. Bland rollspelare ryms människor från de flesta sociala bakgrunder och politiska inriktningar. inte heller detta kan alltså användas som grund för att påstå att rollspel skulle vara en kultur.

Slutligen kan man fråga sig om rollspelare tenderar att dras till samma sorts aktiviteter. Här är det uppenbart att det finns en viss överrensstämmelse, inte bara när det gäller själva rollspelen som sådana utan även i andra avseenden. Vi delar dock dessa sysselsättningar med en större grupp människor, den som lite nedsättande brukar kallas "nördar". Rollspelare är alltså inte ensamma om dessa aktiviteter.

Slutsats: nej, rollspel är ingen kultur. Rollspel är inte ens en *livsstil* i någon större utsträckning (fast jo, för *mig* är det sannerligen en livsstil. Jag är så nördig att jag vill gråta).

 

[chrull]

Rollspel som livsstil

Här är det uppenbart att det finns en viss överrensstämmelse, inte bara när det gäller själva rollspelen som sådana utan även i andra avseenden. Vi delar dock dessa sysselsättningar med en större grupp människor, den som lite nedsättande brukar kallas "nördar".

Så om man inte gillar star trek, sagan om ringen och anime så är man ingen rollspelare?
Visst finns det gemensamma nämnare, men det beror på att vi spelar spel som knyter an till vissa av de här sakerna. Men det är ingen Regel. det finns alldeles för många undantag.
Jag kan ju till exempel spela WoT-RPG och samtidigt ta varje chans jag får till att spotta på Robert Jordans författarskap och värld...

Slutsats: nej, rollspel är ingen kultur. Rollspel är inte ens en *livsstil* i någon större utsträckning (fast jo, för *mig* är det sannerligen en livsstil. Jag är så nördig att jag vill gråta).

Du har rätt. rollspelsare följer ingen livsstil. Du följer den inte heller. Eftersom livsstilen "rollspelare" inte finns definerad. Däremot finns det onda makter i dag, i vårt eget land, som försöker skapa en livsstil åt oss.

Jag vägrar, men kanske inte lika mycket som jag borde. Men snart så. Snart ska jag protestera.

 

[Dilandau]

Jag tror att de flesta som spelar rollspel inte är typiska rollspelare.

Indeed. Det finns få saker som eg. är gemensamma för rollspelare (annat än rollspel). Jag behöver bara kolla på min egen spelgrupp, som består av
* Halvalkoliserad f.d. värsting som älskar dragonlance
* Arbetslös slacker som kollar på tv hela dagarna
* Pedantiskt sjuksköterska. Datorspelstokig
* Svartrockare besatt av DaoC
* Elektriker med backpackerambitioner
* Jurist som spenderar alla sina pengar på krogen

Egentligen har vi inte så mycket gemensamt förutom rollspelet - och det faktum att vi känt varandra jävligt länge nu. Vi är långt ifrån stöpta i samma mall.