Nekromanti Rollspelen som aldrig skrivits

Krille

Krille

Lord
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
När jag pratade med Skövdes bästa bokhandlare i förrgår (han tog f'rexten in ytterligare ett par Andra Imperiet) så berättade han om hur författare ibland kunde strukturera upp en bok i huvudet, och få världens skithäftigaste bok, men när de skrev ner den så blev den inte alls lika häftig. Någon författare lär till och med ha sagt att XXX är hans bästa bok som han aldrig kommer att skriva.

Så hur är det med er rollspelsskapare? Har ni varit med om samma sak? Och i så fall, vilket är det bästa rollspel som ni aldrig kommer att skriva?
 
Hmm.. jag tror jag är lite för ung för att ha kommit dit. Jag menar, jag har faktiskt försökt (eller försöker) genomföra de flesta idéer jag kommer på. När man blir lite äldre och har publicerat ett trettiotal rollspel ( :gremlaugh:) så kan jag tänka mig man kan hamna i sådana lägen att man bara konstruerar dem i huvudet.

Sedan tror jag att det kan finnas ett rätt tråkigt svar också. Det går ut på att en idé i huvudet helt enkelt inte är testad och att om den testades, kanske den inte skulle vara möjliga att skriva som man hade tänkt. Vad jag menar är att anledningen till att XXX är den bästa bok han aldrig skrivit är för att det är en bok som är omöjlig att skriva ihop på det sättet han vill ha det, även om den kan tyckas fungera i huvudet. Problemet ligger alltså i att idén inte är så bra som den verkar, inte att mediumet är bristfälligt.

Öh.. var det någon mer än jag som blev förvirrad? :gremconfused:
 
Röd skymning

Röd skymning: Ett spel som utspelar sig på ett slags vision av Mars som var vanlig i sf-romaner på 1940-talet, t ex hos Leigh Brackett. Kalla öknar, kanaler, ruinstäder, skräck i natten, lömska marsianer och hårdföra jordiska äventyrare i läderjacka som Northwest Smith eller Eric John Stark.
 
nostalgisk

Jorå, när jag var mindre gjorde jag ett rollspel tillsammans med en kompis. Vi var runt 12 år gamla och hade hela rollspelet i huvudet: en parodi på Mutant, kallad Muppant! Vi skrev iofs ett par versioner, Muppant, Muppant 2 och Nya Muppant, men när det kom till Muppant Rymd hade vi det mesta klart i huvudet men fick aldrig varken tid eller chans att få ner det på papperet. Givetvis hade vi en fullkomlig bild av rollspelets koncept och värld, men som unga hade vi helt enkelt inte förmågan att skriva ett fullgott rollspel. Vi försökte givetvis ändå.

Nya Muppant kom ut i ett exemplar som aldrig såldes och har en slemgrön box i trä.

Muppant var ett skojigt rollspel där man kunde spela muppar (humorskadade människor med muppotioner), fragglar (humorbefriade människor med högre mental kapacitet), knölar (kampsportspotatisar från Saturnus) och annat skoj.

Introduktionsäventyret hette "En limpa och två mjölk" och gick ut på att ta sig till snabbköpet, köpa mat och sedan ta sig hem igen. Svårare än man kan tro...

Jag minns även att vi skrev ett skräckscenario som gick ut på att försöka posta julkort på posten.

I vilket fall som helst var det ett underbart rollspel i tanken som aldrig riktigt fick fysisk form. :gremsmile:
 
Rollspelen som aldrig skrivits färdigt

Jag hamnar antagligen någonstans mittemellan att skriva klart rollspel och att bara konstruera dem i huvudet. Faktum är att jag aldrig skrivit klart något, förutom ett par Dogma-rollspel. På senare tid har jag kommit så långt som kanske 90% av rollspelet, innan jag tröttnat på det. Några exempel:

Genesis, det första rollspelet jag började med (och varifrån mitt användarnamn härstammar). Standardfantasy som lades ned när vi upptäckte att Smidighet var extremt bra och min supersmidiga alv totalspöade två feta troll. Provspelat ett flertal gånger.

YinYang, ett intressant wuxia-rollspel som jag har tänkt börja på igen. Saker som Yin och Yang, de Tre Skatterna och andra Taoistiska saker var integrerade i spelsystemet. Provspelat en gång, men aldrig nedskrivet.

Sajbertomtar och rymdmonster, eller något liknande. Gick ut på att sagovarelserna (tomtar, älvor, troll och liknande) någon gång på 1600-talet insåg att människorna höll på att tränga ut dem och byggde ett rymdskepp för att kolonisera rymden istället. Alla skulle ha på sig typiska 1600-talskläder och vara sagovarelser (några enstaka människor fanns också). Hade ett intressant spelkortsystem också.

Fantastiska Förfärligheter, ett försök att göra ett allround-skräcksystem. Hade några intressanta regler för adrenalinnivåer. Provspelat en gång.

Och nu håller jag på att tröttna på mitt fantasyminimalismrollspel Hjältemod, trots att det nästan är färdigskrivet.
 
Re: Röd skymning

Vad är det som hindrar dig?
Click to expand...

1. Tidsbrist: Jag har tre små barn hemma, ett vanligt jobb vetenskapsjounalist som ska skötas, samt några pågående projekt som rör Gondica, Western och Lemuria.

2. Alltför liten läsekrets: Jag tvekar inför att skriva något stort som sannolikt bara skulle uppskattas av en handfull konnässörer. Antalet svenska gamers som är fans av retro science fantasy är tyvärr ringa.
 
Eskapix

Yeah, jag tror inte att det någonsin kommer bli färdigt. Jag älskar att knåpa på det, och jag har en hel del texter på datorn, men det går bara att skriva "mitt i"-texter. Varje gång jag försöker skriva en inledning, då skiter det sig.

Det är som "Big trouble in little China", när man börjar se den filmen ungefär en tjugo minuter efter att den börjat, då tänker man "shit, vilken ball film, den här har ju allt!" Karaktärerna drar en massa skämt med varandra och man tar liksom för givet att de har etablerats på ett snyggt sätt tidigare. Men när man väl ser filmen från början så känns den astöntig, och det framstår som om de hade klippt bort en massa från inledningen. Man kommer aldrig in i karaktärerna. Skämten blir platta, och inte alls så där "med i gänget"-flabbiga som de ska vara i en sådan här lättsam actionkomedi.

Så är det med Eskapix; det är jättekul att skriva texter där jag kan ta för givet att läsaren redan har satt sig in i en osynlig inledning där jag presenterat konceptet, men det går bara inte att skriva just den där inledningen.

Å andra sidan; ett spel som Kult börjar ju också jättetaffligt. Man måste läsa om boken ett par gånger och till slut strunta i inledningen för att få en slutgiltig, vettig läsupplevelse. Då läser man bara "mitt i"-partierna, och hittar på sin egen inledning utefter det man redan lärt sig från boken i övrigt.

Om Eskapix någon gång kommer igång på allvar så beror det på att jag kommit på ett sätt att skita i en inledning. Tills dess är det det bästa rollspelet som jag aldrig kommer kunna skriva något annat än brottstycken (såsom monsterbeskrivningar) till.
 
Men varför?

Varför inte fundera lite runt varför rollspelen/böckerna inte blir så coola som man tänkt sig, och hur man undviker det? Jag tror att ett av svaren är att man kör fast i konkreta detaljer istället för att fokusera på koncept och inspiration. God berättarteknik handlar om att gestalta snarare än att beskriva, på samma sätt kanske gott rollspelsförfattande handlar om att förmedla en stämning snarare än att försöka beskriva världen i detalj. Ett spel om intriger i den röda sanden på Mars låter helläckert, men om boken inleds med tio sidor om den marsianska arméns slagordning så tappar i alla fall jag lusten.

Visst finns det de som gillar att gräva ner sig i detaljer och det ska man väl inte missunna dem, men jag tror att ett överdriven "konkretisering" ofta kan döda den inspiration man kände inför ett projekt. När de läckra idéerna tas ner på ett alltför jordnära plan försvinner mystiken: "sense of wonder" ersätts med faktatragglande, äventyrandet övergår i diskbänksrealism, den erotiska novellen blir en faktaskrift från RFSU. För att de coola idéerna ska överleva tror jag att man ibland behöver tillägna sig ett annorlunda tänkesätt, där stämningar och koncept får gå före rena fakta.
 
Ingen aning, men spel som jag tänkt ut...

Det finns gott om spel jafg tänkt ut i huvet, och som jag börjat på men aldrig gjort klart. Huruvida de skulle blivit bra vet jag inte. Men i alla fall...

PI (som i Private Investigator) - Noir-deckare i modern tid.
Borderline - Aliens möter Traveller.
Stormen - Ashäftigt koncept som Dante och jag kom på om en alvcivilisation (blandning av vampyrer, melniboné och drow) som bor i stora katedraler uppe i bergen och som är skitskumma. Mycket Poe-känsla skulle det bli.
DoD-klon - innan DoD6 kom ut bestämde jag mig för att göra en DoD-klon som skulle kunna hantera allt tidigare material, baserat på DoD2. Det hade blivit häftigt, men sen kom ju DoD6 ut.
DoD6. Theo snodde licensen precis när jag tog kontakt med vilka det nu var som hade den. Hade en hel utgivningsstrategi klar, baserad på små och billiga häften i svartvitt, med färgomslag från Michael Whelan.
Cyber - nått cyberpunk-spel som jag tänkte ut innan jag bestämde mig för att skriva saker för det riktiga Cyberpunk.
Pirater - ett helt piratrollspel. Det kanske det blir nått av nån gång.

Sen så finns det just nu kanske sju idéer jag bollar i huvet. Inget kommer nånsin att bli nått, jag är för lat. :gremlaugh:

M.
 
Re: Men varför?

Varför inte fundera lite runt varför rollspelen/böckerna inte blir så coola som man tänkt sig, och hur man undviker det?
Click to expand...

Jag försökte ju det, men det var inte så många som hängde på :gremlaugh:
 
Re: Men varför?

Kan det inte bero på att man inte riktigt tänkt igenom hur konceptet ska fungera som rollspel ? Bara för att ett koncept är hur coolt som helst så behöver det ju inte vara lämpligt rollspelsmaterial.

Jag vet att det låter lite b, men kanske kan det vara värt att helt enkelt börja lista lite "saker man kan göra" inom sitt koncept för att få reda på om det vore en vettig idé? Ett piratrollspel låter ju coolt, men vad gör man i det? Är man en pirat som är "anställd" på ett skepp så blir det nog rätt begränsat, man har inte så mycket frihet direkt (det kan givetvis fungera, men då måste man bygga upp en grund för vad som kan hända på ett skepp, vi hamn, etc). Spelarna kanske kan ha ett eget skepp och bygga en karriär, a la Pirates!, men det är bara en grej. Risken finns också att när man väl börjar bygga ut sitt koncept för att få mer flexibilitet, så förlorar kanske en del av det "coola" i konceptet, det som gjorde en motiverad från första början.

De flesta militärrollspel verkar lida av det här syndromet. Krig och arméer tenderar att begränsa spelmöjligheterna alldeles för mycket, oavsett spelets coolhet (ta t.ex Godlike).

Sen kan det ju vara så att konceptet har potential, men är krävande att lägga grund till. Ta Magnus Seters Vampyr-alver-i-katedraler-spel ovan. Vad gör man där? Tja... det låter som att det är ett spel som bygger mycket på maktkamper och sociala intriger. Sedan låter det som att dessa alver är lite av enstöringar också. Hur gör man ett spel av det? Jag antar att man kan noggrannt beskriva släkter, relationer etc etc för att bygga upp ett socialt system inom vilket man kan spela. Sådant är dock inte det enklaste, och det kräver även rätt mycket av spelarna för att det ska fungera. Sådana ambitiösa projekt är knepiga att konkretisera.

Så min poäng är väl att man måste fundera på om det är ett coolt koncept man kommit på, eller om det är ett coolt rollspel skoncept. T.ex Metroid Prime är ett utmärkt konsollspel, men det är svårt att se det i något annat format, för det bygger upp sin "bra-het" genom att skickligt använda resurser tillgängliga för just dator/tv-spel. En film som byggde på MP skulle antagligen vara dödligt trist.

Kanske är det en vettig grej att helt enkelt fråga sig: vad kan man göra i spelet?
 
Re: Men varför?

"Kanske är det en vettig grej att helt enkelt fråga sig: vad kan man göra i spelet?"

Exakt. Det är därför som jag inte har börjat bygga på Futura än - vilket är ett av de häftigaste rollspel som jag aldrig har skrivit. :gremgrin:
 
Huvudet på den berömda spiken!

...på samma sätt kanske gott rollspelsförfattande handlar om att förmedla en stämning snarare än att försöka beskriva världen i detalj.

Precis min mer eller mindre exakta åsikt. Måste bara säga detta. För de flesta rollspel jag ser i hyllorna när jag handlar eller som intresserar mig på annat sätt är rent ut sagt fulla av totalt meningslös information. Jag vill inte läsa om kungar och ultratöntar - jag vill veta vad som är COOLT med saker och ting, eller varför det inte är coolt för den delen.

Och jo, "coolt" här kan vara allt från dystermörker till ultratech, så länge det är väl förmedlat.
 
Fast det är inte det jag frågade om

I den mån jag vill veta varför det inte skrivna rollspelet inte är skrivet ännu så är det inte betydelsen hur rollspelsförfattare lyckas sabba de rollspel som de faktiskt har skrivit. Hur man nu kan läsa in den betydelsen i "varför".
 
  • Filosofiska robotar a la Clifford Simaks SF. Vad är rätt för att uppfostra människorna? Hur viktigt är sanning? är robotar mindre värda än människor som alla rollpersoner fått lära sig?
  • Intriger mellan grupper av robotar. Inte ens superdatorer är perfekt logiska utan har olika idéer om hur man gör saker, och så finns det självständiga robotar som har övergett sina AIs.
  • Tidens gryning-stämning som i mycket tidiga myter; de flesta människor tror att jorden skapades ganska nyss, och grejer som metallhantverk och tvåvåningshus är nyheter.
 
Re: Fast det är inte det jag frågade om

I den mån jag vill veta varför det inte skrivna rollspelet inte är skrivet ännu så är det inte betydelsen hur rollspelsförfattare lyckas sabba de rollspel som de faktiskt har skrivit. Hur man nu kan läsa in den betydelsen i "varför".

Är inte det två sidor av samma mynt? Uppenbarligen kan ju man konstatera att många balla idéer verkar ha dött när de skrevs ner, på samma sätt som ens egna idéer dör när man försöker konkretisera dem.
 
Det där lät riktigt coolt. Jag hoppas att du hittar tid och inspiration till att faktiskt skriva det.

Gordeg
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top