Rollspelsdöden -- myt eller sanning?

[Quadrante]

Eon-forumet var länge det mest aktiva forumet på rollspel.nu. Det säger en del tycker jag.

Säger inte emot. Säger bara att det inte upplevdes av mig. Så vår egen krets dikterar vad vi ser som sant (om man inte gör lite research).

 

[Quadrante]

Att återge konkreta försäljningssiffror är inte "tro sig vara insatt från sin egen horisont".

Pratar som sagt inte om fakta utan om bristen på den.

 

[Mogger]

Pratar som sagt inte om fakta utan om bristen på den.

Faktan finns. Den finns återgiven på det här forumet. Jag hittar inte tråden nu men Eon sålde över 50 000 ex. Jag lägger mig lågt för minns inte siffran. Det är inte brist på fakta. Jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt.

Detta är fakta:
Under den era som felaktigt kallas rollspelsdöden såldes det mer rollspel än det gjorde under Äspels sista dagar. Och vi har inte ens pratat om Riotminds än. DoD Trudvang sålde väldigt bra det med.

 

[afUttermark]

Jag har ju spelat rollspel sedan 1984 och den här döden har jag aldrig riktigt hajat. Jag blev lite orolig ett tag när Mogger tvunget skulle analysera våra spelmöten så himla mycket. Men nu kommer jag knappt i håg när det var? Var det före MU:A eller efter?
Sen hade han en liten dipp till men då dök ju Leon upp och piggade upp honom med ett jätteprojekt. Och nu är vi inne i en regelbunden fas av rollspel. Vilket jag är superglad för

 

[Sömniga Isaac]

Detta är fakta:
Under den era som felaktigt kallas rollspelsdöden såldes det mer rollspel än det gjorde under Äspels sista dagar. Och vi har inte ens pratat om Riotminds än. DoD Trudvang sålde väldigt bra det med.

Låter som ett fall där de mest hängivna till DoD såg sitt eget spel gå under och därför likställd det med att rollspel överlag var döende, medan rollspel om en tog på sig glasögon som inte sa "DOD = Rollspel" var en växande och vital hobby. Så var rollspelsdöden egentligen dödsskriket från det äldre gardet som såg sitt eget spel gå i graven?

 

[luddwig]

Eon-forumet var länge det mest aktiva forumet på rollspel.nu. Det säger en del tycker jag.

Finns det några uppgifter om hur många användare som var aktiva på Eon-forumet under den perioden? Och uppgifter om hur många användare som varit aktiva på andra forum som jämförelse? Riotminds forum? Järnringens forum? Fria Ligans forum? Jag tänker att WRNU är tämligen litet och föga representativt för den svenska rollspelshobbyn i stort, samt att det bara behövs en handfull väldigt engagerade forumiter för att göra ett delforum till det mest aktiva. Och om det är något Eon verkar ha så är det just engagerade spelare.

 

[Nässe]

Neogames sålde mer än Äspel gjorde. Inte under peaken såklart men försäljningen ökade garanterat med Eon jämfört med Äspels sista år.

Detta har vi belägg för i åtskilliga trådar.

Oj, det här var nytt för mig! Menar du alltså att om man räknar samman alla produkter Äspel sålde totalt, och som Neogames sålde totalt, så sålde Neogames fler produkter? Eller handlar det om omsättning per år (omräknat för inflation) eller vilken siffra pratar vi om. Det hade jag aldrig trott. Coolt!

 

[Quadrante]

Så var rollspelsdöden egentligen dödsskriket från det äldre gardet som såg sitt eget spel gå i graven?

Ja precis. Lite som jag försöker säga. Att det handlar om perspektiv. Om man pratar om egna upplevelser utifrån egna erfarenheter. Något en reporter/dokumentärfilmare förvisso kan spela på (men vi här tycker är missvisande).

 

[Mogger]

Oj, det här var nytt för mig! Menar du alltså att om man räknar samman alla produkter Äspel sålde totalt, och som Neogames sålde totalt, så sålde Neogames fler produkter? Eller handlar det om omsättning per år (omräknat för inflation) eller vilken siffra pratar vi om. Det hade jag aldrig trott. Coolt!

Nej, Äspel sålde såklart mer totalt. Men Neogames+Riotminds sålde mer år 2001 än Äspel gjorde 1999. Typ.

 

[Mogger]

Jag har ju spelat rollspel sedan 1984 och den här döden har jag aldrig riktigt hajat. Jag blev lite orolig ett tag när Mogger tvunget skulle analysera våra spelmöten så himla mycket. Men nu kommer jag knappt i håg när det var? Var det före MU:A eller efter?
Sen hade han en liten dipp till men då dök ju Leon upp och piggade upp honom med ett jätteprojekt. Och nu är vi inne i en regelbunden fas av rollspel. Vilket jag är superglad för

Haha, det var efter MUA. Runt 2006 kanske? Den andra krisen var väl runt 2015, men då spelade vi knappt. Fast vi hade ju en rätt lång period när vi bara bläddrade i DoD-böcker på förfesten och aldrig spelade. Typ -96-97.

 

[erikt]

Nej, Äspel sålde såklart mer totalt. Men Neogames+Riotminds sålde mer år 2001 än Äspel gjorde 1999. Typ.

Det kan jag tro på - men är det för att Neogames sålde bra då, eller för att Äspel hade usel försäljning då?
Jag menar, anledningen till att Äspel försvann är väl just för att de inte sålde så bra på slutet.

 

[Vimes]

Jag vill föra till protokollet att jag förstår att rollspelsdöden är en metafor.

 

[Mogger]

Det kan jag tro på - men är det för att Neogames sålde bra då, eller för att Äspel hade usel försäljning då?
Jag menar, anledningen till att Äspel försvann är väl just för att de inte sålde så bra på slutet.

Ja, alltså, Neogames sålde såklart mindre än vad Äspel gjorde på sin topp. Då snackade vi väl 100 000+ ex av Drakar och Demoner.

 

[Mogger]

Jag vill föra till protokollet att jag förstår att rollspelsdöden är en metafor.

Ja, för Targets Games konkurs.

 

[Sömniga Isaac]

rollspelsdöden är en metafor.

Och som med alla metaforer blir det en fråga om för vad är det en metafor? För den nedåtgående trenden som syntes bland de som spelade DoD då äventyrsspel försvann? En metafor för den stora gruppen rollspelares upplevelser? En metafor för vad tonsättarna upplevde under tidsperioden? Metaforer är ju intressant då de bär med sig en föreställning och symbolik som inte alltid är given vad den söker fånga in för den som inte var där när metaforen etablerades.

 

[Jocke]

Den "rolllspelsdöd" som det pratades om inträffade ca 2008-12. Det var 2010 det pratades mest om den.
Alltså här, i fenix, i signaler från sverok och på piruett-magnus blogg piruett.

 

[Jocke]

Den "rolllspelsdöd" som det pratades om inträffade ca 2008-12. Det var 2010 det pratades mest om den.
Alltså här, i fenix, i signaler från sverok och på piruett-magnus blogg piruett.

Samt förnekades av tex min blogg Boningen. Olav skrev denna text i september 2010

Del 1. Är rollspelen i kris?

Det går inte att förneka fakta. När vi var små gick det att köpa Drakar och Demoner på Stor och Liten. Det går inte längre. Så långt är allt väl. Krisen framträder i all sin tydlighet. Eller?
För det första säger inte dessa fakta något om orsak och verkan. Även om det ligger nära till hands att dra slutsatsen att något hände som gjorde att Stor och Liten slutade sälja rollspel, behöver påståendet inte vara sant. Tänk om det istället var så att Drakar och Demoner aldrig sålde särskilt bra? Tänk om anledningen till att rollspel försvann från leksakshandelns hyllor var att det aldrig hade funnits en påtaglig efterfrågan? Verkar det inte orimligt att sluta sälja en produkt för att den plötsligt dyker i efterfrågan, om den under en längre tid innan har varit väldigt efterfrågad? Verkar det inte mer rimligt att ta bort en produkt som under en längre tid lidit av bristande efterfrågan?
I senaste numret av tidningen Fenix finns en genomgång av svenska rollspelstillverkare. Tidningen identifierar 13 förlag/rollspelstillverkare och frågar vad som för tillfället händer hos dem. Enligt förlagens är över 40 rollspelsrelaterade produkter på väg att produceras. Vissa inom en snar framtid, andra framträder mest som en skiss; en föraning vid horisonten.
Under de sexton år som Äventyrsspel/Target Games fanns hann de ge ut en förbluffande mängd spel, rollspel, böcker, tidningar. När vi blickar tillbaka på deras digra produktion känns det som att Target Games måste ha sjudit av kreativitet: varit en veritabel mimersbrunn av spelglädje. Wikipedia listar ungefär 280 titlar, som Äventyrsspel/Target Games var inblandade i. Då är inte de barnspel som marknadsfördes under varumärket Casper inräknade. I sanning en imponerande samling.
Ställda mot varandra ger dock dessa siffror en delvis annan bild. Under guldåren 89/90 satte Äventyrsspel sin logga på 30 produkter om året. Om titlarna studeras närmare finner vi dock att Äventyrsspel under sagda period såväl gav ut böcker om Conan som om Diskvärlden. Även om rollspelen var många, var de bara en av flera produkter som Äventyrsspel ägnade sig åt. Dessutom var många av Äventyrsspels tidigare spel och produkter mer eller mindre översatta från engelska/amerikanska förlagor.
Sett från denna vinkel blir 40 svenskproducerade spel inom en överskådlig framtid väldigt imponerande – särskilt som Fenix uppräkning inte tar med vad som händer runt exempelvis Bortom och Noir eller mindre spel som Evolutionens Barn/Urverksspel och Lost Roads of Lociam.
Nu är det ju långt ifrån säkert att alla planerade produkter kommer ut. Tidsbrist är en faktor som spelskaparna unisont uppger som begränsande. Pengabrist en annan. Så varför existerar denna brist på tid och pengar? I slutet av Fenix finns en möjlig förklaring. Här recenseras nämligen 24 rollspelsprodukter som redan finns på marknaden. Alla får betyg Godkänt eller bättre. Tidningen i sig utkommer med 6 nummer per år. Det blir ett antal recensioner – och ett antal rekommendationer.
Här kan vi skymta något intressant. För en dedikerad rollspelare, som spelar minst en gång i veckan alla veckor året runt skulle det alltså ta minst ett halvår i anspråk att bara spela igenom de produkter som recenseras i detta nummer. Om vi vidgar våra vyer kan vi alltså dra slutsatsen att med denna hastighet måste vi spela minst tre gånger varje vecka, och beta av en produkt per vecka, om vi skall hinna hålla jämna steg med utgivningarna.
Kan det vara så att mängden rollspel gör att vi drunknar? Kan det vara så att Västmark går på auktion för 14 kronor för att vi har för mycket att spela? Kan det vara så att rollspelen inte alls är i kris – utan kanske tvärt om frodas alldeles för bra?

 

[Jocke]

Del två i samma serie, från veckan efter.

Del 2. Vem vinner och vem förlorar på myten om rollspelens död?

Om vi utgår från att resonemanget i del 1 åtminstone till viss del är sant, framkommer en följdfråga. Varför pratar vi så mycket om rollspelens kris; och om nu rollspelen inte är i kris, vad är det då som krisar?
För att belysa detta problem, måste vi återigen blicka tillbaka till Guldåldern. Under denna tid dominerades svenska spel nästan totalt av Äventyrsspel. Utländska spel fanns, men inte i samma utsträckning. Framförallt fanns de utländska spelen inte på Stor och Liten, utan på Spel och Sånt och Tradition (I Stockholm. Var de fanns hemma hos dig har jag ingen aning om). Storytelling hade ännu inte haft sitt genomslag, vilket gjorde att friform/fri form, berättarspel, indie-spel och alla indelningar som kidsen idag tar för givet inte fanns. Det var regler och tabeller som gällde. T100 och T20.
I dagsläget är verkligheten en annan. För den som letar finns rollspel i enorma kvantiteter, färger, former. Små pdf-spel samsas med gigantiska boxar, improvisation samsas med låtsas-akademiska regeldiskussioner. Det enda som inte verkar finnas är en Stor Svensk Producent av rollspel. Ingen Volvo, bara myriader av cyklar – några upphittade, några sprillans. Några kör åt samma håll, andra kör på kollisionskurs.

den polarisering som finns i hobbyn är närmast löjeväckande. Jag vet inte hur många gånger jag läst på forum och bloggar hur mycket RiotMinds suger eller att man skall såga vår satsning. Man borde istället uppmuntra och stötta[…] Det finns tyvärr en liten grupp som tror de är elitister men som i mina ögon bara är töntar med dåligt självförtroende och som ska racka ned på det […] andra spelbolag gör.
(Theodore Bergquist. Sid 17 Fenix 5 2010)

Jag vill börja med att instämma i ovanstående, även om det säkert är riktat bland annat till mig. Sluta grina – rollspel är kul! Vad gör det om nåt är lite kasst, så länge det mesta är bra? Bergquist har en stor och viktig poäng. Däremot måste man inte hålla med om allt.
Den utveckling som vi sett, från ett jättestort SPELBOLAG till många små, är trots allt huvudsakligen ett problem för dem som har aspirationer att bli just det spelbolaget. Och naturligtvis är det tråkigt om det inte går att bli rik på att producera spel. Men samtidigt är det något som inte stämmer. För vad skulle hända om alla tog saken i egna händer och gjorde ett eget spel? Skulle det inte uppstå en myriad av småföretag som konkurrerade med varandra? Och är det inte precis det som har hänt?
Vid närmare eftertanke verkar den kris vi ser bland rollspelen åtminstone delvis bero på att rollspelen har demokratiserats. Avståndet mellan producent och konsument är mindre än någonsin tidigare. Många rollspelare ägnar till och med sin fritid åt att göra ett eget spel, eller göra om ett redan befintligt spel. Naturligtvis innebär detta att hobbyn blir fragmentariserad. Vartefter spelen blir fler, blir de gemensamma nämnarna färre. Mitt spel är kanske inte alls som ditt. Och så vidare.
Är det en kris?
För de stora företagen är det naturligtvis en kris, när upplagorna sviker. Kanske för Sverok, som riskerar att tappa medlemmar när rollspel blir ett mer diffust begrepp. För detaljhandeln, som förlorar andelar till hemmabyggda spel eller till internethandel. Men för spelarna? För hobbyn? Att kunna riva av en nya rollspelsprodukt varannan dag och ändå inte ha bokhyllan tom vid årets slut – är det en kris? Att en uppsjö rollspelare samlas på forum och/eller bloggar för att dela åsikter (och säkert också skopa ut skit) – är det en kris?
Rollspelen är i kris, om vi med ”rollspelen” menar de svenska rollspelsföretagens lönsamhet. Och de svenska rollspelsföretagens lönsamhet är i kris, om vi med dem syftar på de största företagens. Om vi däremot syftar på hemmapularna – nördarna, rollspelarna – så verkar de inte alls krisa. Istället verkar det finnas ett starkt samband mellan antalet aktörer på marknaden och varje aktörs lönsamhet.
Detta missgynnar naturligtvis de stora företagen. Det missgynnar naturligtvis också allt det goda som dessa för med sig: produktionsvärde, dyra illustrationer, påkostade typsnitt. Men det gynnar istället de små producenterna, som kan komma från ingenstans (nåja, kanske inte helt sant) och plötsligt stå i centrum med ett Apocalypse World. Eller varför inte ett Mouse Guard. Eller, om vi sätter det i ett historiskt perspektiv, ett Eon eller ett ”nya Mutant” eller ett Trudvang. Varken Järnringen eller RiotMinds var ”etablerade” när de släppte de spel som de än idag får mest kärlek eller uppmärksamhet för. De blev etablerade i och med dessa släpp. Alltså visar det sig att den demokratisering som till slut leder till att RiotMinds känner sig motarbetade av rollspelssverige, en gång i tiden gynnade dem. Kanske till och med var nödvändig för att de skulle få en chans att komma fram.
Rollspelen är i kris, om man med rollspelen menar ett tillbakablickande – en önskan efter att behålla det som alltid har varit. Om man däremot ser rollspel som ett ständigt skapande – en gemenskap och en kreativitet – så mår rollspelen alldeles utmärkt.

 

[Mogger]

Den "rolllspelsdöd" som det pratades om inträffade ca 2008-12. Det var 2010 det pratades mest om den.
Alltså här, i fenix, i signaler från sverok och på piruett-magnus blogg piruett.

Din analys verkar ju korrekt, och med facit i hand vet vi att det bara var en kort period den där "döden" handlade om. 2011 grundades Fria Ligan.

 

[Bifur]

Och som med alla metaforer blir det en fråga om för vad är det en metafor

Olika för olika personer så klart. För mig har det varit: den minskande mängder personer aktiva i hobbyn från mitten av 90-talet till 10-talets början och dess kommersiella avspelning. Det säger inget huruvida det huruvida det var en kreativ period eller om enskilda produkter sålde bra.