Lite kors-postning
Här är förresten mitt inlägg i debatten på Eon-forumet, om nån skulle vara intresserad.
--------
Det fenomen som Krille och Dante tar upp är ett av de mest fascinerande inom rollspelshobbyn (jag misstänker att den inte är begränsad till vår hobby, men det är här jag har mest erfarenhet av den).
Jag har två lite roliga exempel på hur detta kan ta sig uttryck, och hur fel det kan bli.
1. Äventyrsspel och Target Games
Under 90-talets slut bredde en populär teori om rollspelens förfall ut sig i rollspelssverige. Den gick i stora drag ut på att Drakar och Demoner var ett fantastisk bra rollspel så länge Äventyrsspel hade hand om det, men att det snabbt gick utför när de kapitalistiska svinen i Target Games tog över produktionen. Det fanns till och med rollspelare som daterade DoD som “före” och “efter” Target Games. Äventyrsspel var de sanna idealisterna och Target Games var de onda profitörerna.
Det fanns bara ett krux med den världsbilden.
Den var falsk.
Det första Drakar och Demoner gavs ut av ett företag som hette... just det, Target Games (tillsammans med Prince August). När Fred och Nisse på Target fick ruljangs på affärerna skapade de ett varumärke som skulle stå för rollspelen, och det fick bli Äventyrsspel.
Alltså samma företag, samma människor bakom kulisserna. Och ändå snubblade rollspelare på varandra i sin iver att påpeka att “Drakar och Demoner blev ett dåligt rollspel när onda Target Games tog över från snälla Äventyrsspel!”.
Behovet att ha ett ont företag att skylla på för att man inte kunde hantera sin egen nostalgi och vägrade inse att marknaden förändrar sig (i alla fall var det så för många), gjorde alltså att man uppfann en fiktiv uppdelning av ett företag, i ett ont och ett gott. För att kunna skylla allt ont på det nya, och drömma sig tillbaks till det gamla.
Som alltså aldrig funnits.
2. TSR och WotC
Den nuvarande kungen bland onda profitörer är Wizards of the Coast. Varför? De är störst, de köpte TSR och fick därmed Dungeons & Dragons. De är ett affärsdrivande företag. Det räcker så för en hel del kritiker.
Faktum är att WotC är så onda, att följande citat dök upp på D&D-forumet 2001-06-07, som ett svar på ett inlägg som observerade att Diablo II finns som D&D-moduler:
Så går det när Hederliga rollspelsföretag som i det här fallet TSR blir uppköpta av pengargiriga-boffer-äckel-Wizards-of-the-coast..
Flera av oss som varit med en stund hajade till, och drog på mungiporna. TSR hade genom historiens fördunklande morgondimma förvandlats till ett gammalt hederligt rollspelsföretag.
Vilket rimmar illa med den gängse bild som målades upp av TSR innan WotC köpte upp företaget: ett ondskefullt, profithungrigt konglomerat som till och med försökte varumärkesskydda ordet Nazi!
Den vitt utbredda stavningen av TSR var faktiskt länge T$R.
I ärlighetens namn ska jag väl påpeka att det finns en chans att personen som gjorde inlägget som hyllade de helylle grabbarna och tjejerna på TSR, faktiskt såg igenom all kritik, och förstod att TSR gjorde allt sitt bästa för hobbyns bästa.
Men för att vara uppriktig så tvivlar jag på det. Förklaringen är för mig glasklar: i sin iver att utmåla den nuvarande vinnaren WotC som ond, föll det sig helt enkelt naturligt att i blindo romantisera och hylla föregångaren TSR, trots att de de facto gjorde sig skyldiga till bra många fler fula knep för att vinna kriget om rollspelsmarknaden, än WotC har gjort, eller nånsin kommer att göra (enligt min romantiserade bedömning av dagsläget).
Själv fungerar jag tvärtom. Jag romantiserar alla företag som är aktiva idag, och tror dessa om allt gott och en fantastik känsla och hängivenhet för hobbyn och dess utövare. Vilket i och för sig kan vara fel minst lika ofta som det motsatta, men på nått sätt tycker jag att det är roligare att tro folk om gott, än att hela tiden leta efter nästa ondskans imperium.
--------
Magnus
(om Vindhand kors-postar sitt lilla svar på detta, lovar jag att kors-posta mit svar till Vindhands svar också
)
