Nekromanti Rollspelsfrämjande regler?

[Rising]

Frågan man måste ställa sig är vad det är som håller spelarna från att rollgestalta. Vad är det som hindrar dem i deras rollgestaltande? Varför rollgestaltar de inte så mycket som de skulle vilja göra? Först när vi analyserat detta problem (som förmodligen är olika för varje spelgrupp - och för varje individuell spelare) så kan vi börja utforma incitament och regler för att överbrygga dessa problem.

Här tänkte jag gå bakvägen och se vilka problem som varje lösning klarar att lösa.

XP- eller andra problemlösningsbonusar för gott rollgestaltande
Den här lösningen föreslår att spelarna inte rollgestaltar tillräckligt mycket för att de är för upptagna med problemlösningar i spelsessionerna. Teorin säger att spelarna är för upptagna med att utveckla sina karaktärers problemlösningsförmågor och -resurser för att orka fokusera på rollgestaltandet tillräckligt. Det är därför man belönar gott rollgestaltande med XP (eller dyl.) - ett incitament som spelaren enbart har anledning att eftertrakta i rollen som problemlösare.

Teorin säger "istället för att fokusera så hårt på att tänka strategiskt, rollgestalta lite mer! Du kommer då nämligen belönas med strategiska resurser och alltså få en strategisk fördel ändå!"

Lösningen med XP-poäng (eller dyl) för gott rollspelande är helt kontraproduktiv om det inte är detta problem som ligger i vägen för spelarnas rollgestaltning.

Jag själv tycker, som alla vet, att den här teorin är helt rubbad, varför jag också förkastar lösningen. Om problemlösningsmomenten stjäl tid och ork från rollgestaltandet, varför då belöna rollgestaltande med poäng man enbart eftersträvar som problemlösare? Ju framgångsrikare rollpersonen klarar av att lösa problem, ju betydelselösare blir vidare belöningar för spelaren. Och om utmaningarna istället ökar i samma takt som belöningarna ges ut så ändras ju inget i grunden. Lösningen i sig saknar all förnuftig anledning till att fungera.

Andra belöningar
En annan (liknande) lösning fungerar däremot mycket bra; att belöna spelarna med något som inte distraherar spelarna från deras rollgestaltande. Såsom med godis, läsk och riktiga pengar. Så länge man inte ger spelaren sega kolor eller torra kakor (svårt att rollgestalta när man har sådana i munnen) så har dessa belöningar en riktig förnuftig anledning till att fungera:

Teorin bakom den här lösningen är att spelarna inte känner tillräcklig drivkraft för att rollgestalta. Genom att belöna dem med något de kan eftertrakta även som rollgestaltare (till skillnad från de fullkomligt idiotiska pudelpoängen jag nämnde ovan, som enbart dumskallar spelar med) så ger man dem ett incitament som förhoppningsvis ökar deras drivkraft.

Det här är en fungerande lösning. Den fungerar dock inte på mig eller de flesta jag någonsin spelat med, för vi tycker nämligen att det är roligt att rollgestalta i sig självt.

Atmosfär
Den här lösningen föreslår att problemet är att spelarna inte känner tillräcklig inlevelse för att kunna bidra med så stark utlevelse som de skulle önska. De vill leva ut sina karaktärer till fullo, men känner sig distraherade eller inte tillräckligt engagerade i illusionen.

Teorin säger "jamen då bidrar vi med så mycket atmosfär vi kan, i form av rekvisita, bakgrundsmusik och liknande, samt tar bort de distraktionsmoment som ni tycker bryter mot illusionen!" Det är en fullkomligt förnuftig teori; som går att tillämpa på många olika sätt. Jag tycker handouts är rätt kul, och jag gillar avskalad friform; men anser att för mycket bullshit snabbt blir nya distraktionsmoment i sig.

Regler för interaktion
Den här lösningen påstår att spelare drar sig från att rollgestalta för att de kan känna att de inkräktar på spelledarens roll, tar för mycket plats runt bordet, förstör det planerade äventyret eller bara har begränsade möjligheter att använda den sociala interaktionen till ändamål som de själva finner viktiga.

Genom att förse spelarna med regler åt dessa situationer så visar man att "hey, här finns regler och resurser; och det är meningen att de skall användas!" Detta tryggar spelarna; de vet nu att det förväntas av dem att ta dessa initiativ i handlingen. De behöver inte vara så rädda för att "förstöra äventyret", och man bryter ner lite av muren mellan rollpersonerna och resten av världen runtomkring dem; vilket gör att man kan få ett lite ledigare spel än det "call and repsonse"-spel som kan uppstå när spelledaren har rigid kontroll över allt bortom rollpersonerna själva.

Ibland vill man inget hellre än att upprätthålla den här muren; den kan skapa oro och osäkerhet som är toppen i skräckrollspel, till exempel, och den är underbar i obarmhärtiga problemlösningsäventyr. Men om spelarnas problem är det jag nämnde ovan, då är det här ändå en förnuftig lösning som helt klart fungerar.

---

Se där: En usel lösning som inte fungerar om man inte bara inbillar sig saker, och tre bra såväl som förnuftiga lösningar. Eftersom du uttryckligen frågade om "regler" så tycker inte jag det är konstigt att de flesta svarat med just regler; även om det verkar bidra med mest distraktion för din del. Jag skulle gå mer på ett avskalat spel om jag vore du.

 

[Big Marco]

Två rollspelsfrämjande regler

Jag gillar regler som underlättar för rollgestaltning och där systemet hjälper in alla deltagare att ha ungefär samma möjligheter att ha kul. Tidigare har jag talat om min nuvarande förkärlek till ett regelverk kring den sociala konflikten och att rollgestaltning som charmören eller hofulle torpeden kommer till sin rätt oavsett spelarens egna sociala kompetens. Tvärtom mot vad du verkar ans så anser jag att regler (och därmed gränser) snarare stimulerar fantasin och kreativiteten då du kan styra energin i en riktning.

Men två andra moment för att via regler underlätta rollgestaltande som jag gärna använder är karaktärsdrag (beskriver hur en RP är) och drivrkafter (beskriver vad en RP vill).

Belöningen när karaktärsdragen används är RPn får ökad sannolikhet att genomföra de handlingar som hör samman med karaktärsdraget i fråga - exvis, en riskbenägen RP ges bonus till slag för att hoppa mellan två höghus. En kul effekt blir att en RPs personlighet ger en direkt påverkan, så en individ som är riskbenägen men som är sämre på att hoppa än en feg längdhoppare blir i spelet den som har störst chans att lyckas av de två - fokuset flyttas från ren träning till personligheten.

Belöningen då en drivkraft används och uppfylls är en av två saker (eller en kombination), antingen som klassisk erfarenhet till förbättring av rena skickligheter ("man har lärt sig något") eller för ett bättre välbefinnande (om man lyckas med det man vill ta sig för mår man bättre inombords - detta kräver dock att spelet har en sådan mätare, mycket slarvigt kan man kalla SAN i CoC för en variant av dylik mätare).

Att ha distinktionen mellan, då både karaktärsdragen och drivkrafterna påverkar rollspelandet, de två ndg belöningen ger också olika beteenden hos spelarna har vi märkt. Spelarna försätter ofta RP i situationer där karaktärsdragen kan användas, för att få bonus, men samtidigt ger detta mer utmejslade RPer som får personligheter och ett någotsånär konsekvent agerande. Drivkrafterna gör att spelarna själva kan bestämma i mångt och mycket vad RP är ute efter under spel och kan ge sig själva erfarenhet genom att uppnå de uppställda målen.

Givetvis kan man säga "vore det inte bättre att bara rollspela?" men det är att missa poängen. För med reglerna som gränssnitt mot spelvärld, mot spelledare och mot de övriga spelarna ges varje spelare ett "rättvist" sätt att agera inom spelets ramar. Att "rollspela" ger inte den tryggheten då större krav ställs på varje enskild spelares egna personligheter - vilket antagligen gör upplevelsen sämre för de som inte är lika ... framåt i sitt "rollspelande".

 

[walium]

Jag håller med thark och Krille [ANT]

Är det en stor tjänst så är det väl klart att kontakten kräver något i gengäld. Men om det bara handlar om att låna en kapsylöppnare eller något annat som är fullständigt obetydligt för kampanjen och rollpersonerna så skulle i alla fall inte jag vilja rollspela det.

 

[walium]

Re: gestaltningsknep

"-Gemensama xp för gruppen att själva dela ut (t ex PTAs fanmails)"
"-Stort utrymme för bakgrundsberättelser och gör dessa viktiga i historien"
"-Multipla karaktärer per spelare (när folk får skifta inser de flesta att gestalta lite mer så bytena ska bli tydliga)"
"-Props och handouts (inte säker på varför, men det känns som det burkar funka)"
"-Uppmuntra att karkatärer görs i grupp och med tanke på hur de relaterar till varandra, gör det enklare att gestalta dem mot varandra"

På vilket sätt är detta friform? Jag tycker att det är svårt att överhuvudtaget jämföra friform med regelspel när det är så oklart vad olika människor inkluderar i de olika begreppen. Personligen har jag även svårt att se hur mer rörliga och fysiska spelare skulle vara bättre. Det är väl knappast så att någon börjar friforma eller eller lajva för att de är så dåliga och taffliga när det gäller att gestalta rollpersoner.

 

[PAX]

Re: Jag håller med thark och Krille [ANT]

Men om det bara handlar om att låna en kapsylöppnare eller något annat som är fullständigt obetydligt för kampanjen och rollpersonerna så skulle i alla fall inte jag vilja rollspela det.

Det tror jag ingen är intresserad av. Och har jag skrivit det så måste det varit ett jäkla misstag från min sida.

 

[MrG]

Re: Exakt min åsikt! [NT]

/Han som tycker det är väldigt svårt att diskutera med någon som säger "Nej, det funkar inte", trots 4-5 olika exempel på hur man ska gå tillväga (exemplena om att motivera vad tärningsslaget innebär av thark och Krille som helt har ignorerats av en viss person

Vem har ignorerat träningsexemplen? Är det jag som är någon viss person? Du kanske ville pika någon annan, men jag visste med mig att jag medvetet skippat att svara på det här.

"(rulla tärning) Ja! Jag känner någon som har en högervriden vänstergängad tops!"
"Vem då?"
"Öh, va?"
"Ja, vem är det som har en vänstergängad tops?"
"Det är... öhm... min kusin Fulbert."
"Varför har han tops?"
"För att han har väldigt fula öron."
"Och varför vill han ge dig en tops som han behöver bättre själv?"
"Han vill inte ge. Han vill bara låna ut."
"Så du lovar att ge tillbaks hans tops sen?"
"Jupp! På min mosters grav!"
"Visst, men Fulbert kräver en gentjänst. Han kräver att du står med bilen utanför Nordea på Rådhusgatan..."

Vilket lika väl kan beskriva mig friforma (japp jag friformar med tärningar ibland) som mig med regler. Så här skulle reglerna varken gör till eller ifrån för mig.

 

[MrG]

Alla är vi olika

Jo visst har det funnits med länge och är etablerat, men det verkar tyda på att det funkar och om folk tar upp frågan kan man väll få komma med det gamla svaret också.
Det kan också tyda på att det inte funkar, eftersom det hela tiden måste ältas om och om igen, trots att det inte bara ältas om och om igen utan även står i klartext i spelen ifråga.

Snarare att verkar det väll innebär att det inte är en univerisal lösning som funkar på alla. Det funkar för mig, verkar inte funka för dig. Men jag ger gärna det som råd, liksom du gärna ger råd på saker som fungerar för dig.

 

[MrG]

Rising är min husgud för dagen (NT)

Bara för ett inlägg som rockar fett och slår huvudet på spiken...

Iä-iä-iä Rising fatang

 

[Krille]

Rollspelare och byggentreprenörer

Teorin säger att spelarna är för upptagna med att utveckla sina karaktärers problemlösningsförmågor och -resurser för att orka fokusera på rollgestaltandet tillräckligt. Det är därför man belönar gott rollgestaltande med XP (eller dyl.) - ett incitament som spelaren enbart har anledning att eftertrakta i rollen som problemlösare.

Det är en teori. En annan teori är att spelarna inte alls är upptagna med problemlösning, utan att de helt enkelt kör vidare på gamla vanliga spår. Huruvida gamla vanliga spår är problemlösning, dvärgrollpersoner, stridstaktik, intrigerande eller whatever spelar ingen roll. Poängen är att det är så man alltid har spelat och därför helt enkelt fortsätter att spela så.

Eftersom spelare är snorkonservativa så behövs ett incitament att bryta vanan. Huruvida incitamentet består av pengar, godis, XP eller något annat spelar faktiskt ingen roll.

Ankedot från verkliga livet: jag bygger en programvara för att redovisa och dokumentera byggen, något som måste göras enligt lag. I princip hela branschen är övertygad om att det inte går, eftersom ingen jävel kan samla ihop alla papper som behövs. Tja, jag har liksom beviset på att det där är rent knas, då ett femtiotal byggen har dokumenterats med systemet.

Problemet är att eftersom det inte går - läs, är skitmeckigt med allt pappersarbete som byggare inte är vana vid att göra - så är det ingen som bryr sig att dokumentera skiten. Här kommer vårt system in: det samlar in alla uppgifterna på enklast möjliga sätt, och kan pussla ihop den där dokumentationen alldeles automagiskt. Men eftersom "det inte går" så...

...tja, ni anar nog att jag har en del åsikter om stockkonservativa byggare. Det har i alla fall slutat med att vi har två incitament. Det ena är vite om uppgifterna inte lämnas, eftersom uppgifterna enligt lag ska lämnas. Det andra är lägre försäkringspremier, eftersom försäkringsbolagen gillar att ha dokumenterade byggen. Resultatet är att efter mycket jävla knotande så brukar byggarna lämna uppgifterna i alla fall.

Det roliga är att byggarna efteråt i allmänhet säger "fan vad enkelt det här var, varför gör inte alla så här?" Och svaret, som jag aldrig kan yttra högt, är "därför att ni är ena stockkonservativa jävlar som inte erkänner att det är möjligt att göra det här om ni inte har viteshotet hängande över era huvuden".

---

Tillbaks till rollspelens värld: det lustiga är att det här stockkonservativa beteendet ser jag även i rollspel. Ni har redan läst ståryn om Terri Hutchinsons onda mamma. Situationen är snudd på exakt samma. Trots att hobbyn har talat om att stoppa in rollpersonernas bakgrund i äventyren sedan anno domini 1842 eller så, så sitter en erfaren spelledare och gör det inte. Även om han har läst alla uppsättningar spelledartips sedan Jesus så har han inte använt sig av rollpersonernas bakgrund.

In kommer Babylon Project och ger godis åt de spelare och spelledare som faktiskt stoppar in rollpersonernas bakgrund i äventyren. Det finns till och med en straffmekanism i form av färre fortune points för dem som inte gör det. Och det fungerar! Plötsligt bygger spelare och spelledare in bakgrunden i äventyret så det sjunger om det! När kampanjen väl är slut så har vi fått en jävelepisk och engagerande ståry som helt enkelt smiskar rumpa ur det mesta annat vi har spelat!

---

Slutsatsen är att belöningsmekanismer fungerar. Om du tycker att teorin är knas så är den förmodligen det, men det hjälper liksom inte att mekanismen fungerar. I så fall får man göra som varje annan empiriker, och omformulera teorin, vilket jag har gjort: "det krävs incitament att ändra på ett stockkonservativt beteende".

---

Så efter det här långa utlägget så ska jag ställa en fråga: vad är egentligen skillnaden på belöningarna? Belöningar som belöningar, liksom: vad är egentligen skillnaden på godis för gott rollspelande (ditt förslag), stårypoäng för gott rollspelande (som Babylon Projects Fortune Points), karaktärsdragslåsta XP för gott rollspelande (som i King Arthur Pendragon), kombinerade XP/stårypoäng (som i Star Wars d6) eller olåsta XP för gott rollspelande (som alla andra rollspel)?

 

[walium]

En åsikt

"Vilket lika väl kan beskriva mig friforma (japp jag friformar med tärningar ibland) som mig med regler. Så här skulle reglerna varken gör till eller ifrån för mig."

Vilket bara ytterligare bevisar att det behövs en begreppsdiskussion. Personligen så skulle jag nog inte anse att friform med tärningsslag är friform eftersom regler inträder när tärningarna ska uppnå ett värde eller jämförs med något annat (om inte bara slaget slås för att se vem som blir första offret för den osynlige kryppskytten eller något i den stilen). Därmed inte sagt att det är renodlat regelspel heller för den delen.

När det gäller gott rollspelande verkar det överhuvudtaget existera rätt mycket fördomar och missuppfattningar och eftersom det är idel spelledare som diskuterar saken så smyger det sig också ganska lätt in en tämligen föraktfull ton mot spelarna (ingen specifik kritik mot det här inlägget utan bara en allmän observation).

 

[Ram]

Re: Rollspelare och byggentreprenörer

Sent och något sidospårat inlägg i debatten; Belöningar för gott rollspelande är jag lite emot då jag har svårt någon vidare klar definition på gott rollspelande och att de allt som oftast delas ut pga att man gjort något som spelledaren gillar. Någonting som jag däremot gillar är belöningssystem som ger medspelarna möjlighet att belöna en spelare för att denne gjort ett spelmöte roligt. Dvs. a la PTA. Om jag fick bestämma så skulle alla spelmakare ta med sådana regler i den frivilliga sektionen!

Vad gäller bakgrunder så lutar jag faktiskt lite åt PAX håll... Jag har i de flesta fall inte haft problem med att spelledare skiter i min bakgrund när vi spelar. Faktiskt. Den kommer ofta in i spelet "av sig själv" via SL:s försorg alternativt via att jag själv väver in den. Så enligt min erfarenhet så behövs inte sådana regler.

Avslutningsvis en lite halvkorkad fråga då svaret är "det beror på spelet", men... Vad är lämpliga belöningar? Bonus på tärningsslag känns sådär, generella (eller för den delen specifika) XP likaså... Så vad är bra då?

 

[MrG]

Re: En åsikt

Sedan tycker jag att om diskussionens grundinlägg efterfrågar rollspelsfrämjande regler så är det lite fult att besvara det med att det är rollspelsfrämjande att inte ha regler.

Det instämmer jag fullständigt i. Men det första inlägget frågade också:

Förutom regler - finns det andra saker som kan främja rollspelandet i er spelgrupp? Knep man kan ta till osv...

Vilket gjorde att jag tog upp lösare hand med systemen som ett av mina första tips (liskom en bunt andra tips).

Och friformsbegreppet är jätteknepigt, det finns massa som har gjort sin defention (och skamligt nog så använder jag nästan aldrig "Rollspelsbarens friform" som min defention). Det som vanligtvis har varit gemensamma nämnaren har varit försök att göra på nya sätt och inte tänka stockkonservativt... vilket ibland inkluderat att kasta tärningarna, men det finns varianter där man rullar tärningarna också. Fast allt det är en annan tråd

 

[Troberg]

Re: Exakt min åsikt! [NT]

Vilket lika väl kan beskriva mig friforma (japp jag friformar med tärningar ibland) som mig med regler. Så här skulle reglerna varken gör till eller ifrån för mig.

Fast kan det inte ibland vara så att det faktum att det finns en ruta för att skriva något i på pappret också gör att man kommer ihåg att skriva det och att använda det?

Så ser jag på många regler (egentligen snarare mekanismer än regler). De är inte där för att styra, de är där för att hålla intressanta vägar öppna och för att vara en guide till sevärdheterna på dem.

 

[walium]

Re: Rollspelare och byggentreprenörer

"Jag har i de flesta fall inte haft problem med att spelledare skiter i min bakgrund när vi spelar. Faktiskt. Den kommer ofta in i spelet "av sig själv" via SL:s försorg alternativt via att jag själv väver in den."

Ja, spelledaren väljer vilka delar som han eller hon eventuellt vill infoga i historien. Har du däremot din bakgrund och personlighet sammanfattad i form av aspekter och ett system som stödjer detta så är det möjligt att föra en kontinuerlig dialog och diskussion med spelare och omgivning. Du själv får lättare att minnas din egen karaktärs bakgrund och detta gäller även för spelledaren. Din bakgrund ger dig bonusar under spelets gång, vare sig det gäller fördelar eller nackdelar (olika typer av bonusar dock). Jag tycker att aspekter är ett väldigt bra och spelfrämjande verktyg eftersom de gör karaktärerna mer delaktiga i spelandet och gör spelaren till något mer än någon som bara reagerar på spelledarens handlingar.

 

[Troberg]

Re: En åsikt

Personligen så skulle jag nog inte anse att friform med tärningsslag är friform eftersom regler inträder när tärningarna ska uppnå ett värde eller jämförs med något annat

Jag slår väldigt ofta tärningar utan att jämföra med specifika värden. Kommer skurken att misstänka att de ljuger? Rull-i-rull-rull med den tärning som råkar ligga närmast. Jaha, det var rätt så lågt, så han tror väl på det, men är fortfarande inte helt övertygad. Jag slår fler sådana slag än "traditionella" slag.

 

[walium]

Re: En åsikt

"Sedan tycker jag att om diskussionens grundinlägg efterfrågar rollspelsfrämjande regler så är det lite fult att besvara det med att det är rollspelsfrämjande att inte ha regler."

Det här har jag aldrig sagt, och dessutom kan du inte bevisa det! Haha!

"Och friformsbegreppet är jätteknepigt, det finns massa som har gjort sin defention (och skamligt nog så använder jag nästan aldrig "Rollspelsbarens friform" som min defention). Det som vanligtvis har varit gemensamma nämnaren har varit försök att göra på nya sätt och inte tänka stockkonservativt... vilket ibland inkluderat att kasta tärningarna, men det finns varianter där man rullar tärningarna också. Fast allt det är en annan tråd"

Visst, det kanske är lämpligare att förklara det djupare i en annan tråd, men det skadar inte med någon slags grundförståelse här. Särskilt med tanke på hur fundamentalt olika tolkningar av begreppet som det finns.

 

[walium]

Re: En åsikt

"Kommer skurken att misstänka att de ljuger? Rull-i-rull-rull med den tärning som råkar ligga närmast. Jaha, det var rätt så lågt, så han tror väl på det, men är fortfarande inte helt övertygad. Jag slår fler sådana slag än "traditionella" slag."

Och jag antar att du jämför tärningsutfallet med din bild av hur pass lättlurad spelledarpersonen borde vara? Kanske med hänsyn till hur övertygande rollpersonerna är? Och att du respekterar tärningens utfall tillräckligt ofta för att det ska vara lönt att överhuvudtaget använda den?

I min värld så hade det varit friform att utifrån du, utifrån ditt eget huvud eller vad som var lämpligt för historien, helt enkelt bestämde om spelledarpersonen gick på lögnen eller inte. Att du hade behandlat enstaka möten med spelledarpersoner såhär hade dock inte behövt innebära att hela kampanjen var baserad på friform. Men att rulla en tärning i rollspel är sällan så slumpmässigt som man kanske inbillar sig.

 

[Troberg]

Re: En åsikt

Och jag antar att du jämför tärningsutfallet med din bild av hur pass lättlurad spelledarpersonen borde vara? Kanske med hänsyn till hur övertygande rollpersonerna är? Och att du respekterar tärningens utfall tillräckligt ofta för att det ska vara lönt att överhuvudtaget använda den?

Självklart. Min kommentar riktade sig mot påståendet att en tärning slås för att jämföras med något värde. Jag hade lika gärna kunnat slå den och se hur nära kanten på boken den hamnade med ungefärligt ögonmått. Ibland kollar jag på klockan och använder sekundvisarens position som slumpfaktor. Poängen är att jag inte försöker få en exakt mätning, bara en indikation på huvudsaklig riktning.

Ska jag vara ärlig så räknar jag egentligen aldrig på tärningslag förrän efter att jag slagit. Visar det sig att jag är klart på endera sidan om brytpunkten så finns det ingen anledning att detaljräkna, så varför göra det innan man måste?

 

[Ram]

Re: Rollspelare och byggentreprenörer

Ja, spelledaren väljer vilka delar som han eller hon eventuellt vill infoga i historien. Har du däremot din bakgrund och personlighet sammanfattad i form av aspekter och ett system som stödjer detta så är det möjligt att föra en kontinuerlig dialog och diskussion med spelare och omgivning.

Jag har ofta upplevt de regelsystem som försöker väva in detta som hämmande. Eller snarare, de system som väver in detta hårt är hämmande och de som väver in det löst är oftast så lösa att de inte tillför något. Därtill gillar inte jag spel som skriver en på näsan "du skall spela mig såhär" vad gäller rollgestaltning och bakgrunder så värst, framför allt inte vad gäller bonus- och avdragsaspekter. Men då har jag förvisso inte läst alla rollspel, det finns säkert de som överaskar mig...

Din bakgrund ger dig bonusar under spelets gång, vare sig det gäller fördelar eller nackdelar (olika typer av bonusar dock).

Mmm. Men vilka typer av bonusar? De klassiska "plus/minus på tärningsslag" gillar jag helt enkelt inte, de tar bort mer än de tillför för mig. Jag gillar heller inte så värst system där spelaren tar över historien. Så vad är bra att använda som belöningar i stället?

Jag tycker att aspekter är ett väldigt bra och spelfrämjande verktyg eftersom de gör karaktärerna mer delaktiga i spelandet och gör spelaren till något mer än någon som bara reagerar på spelledarens handlingar.

Absolut, men spelar du så när du spelar? Bara reagerar på spelledarens handingar? Jag känner liksom inte igen mig...

 

[Zire]

Re: En åsikt

Edit: Jag tar förresten tillbaka mitt inlägg.. det är för OT
(lär åtminstone leda till en sådan diskussion )

Ber om ursäkt.