Nekromanti Rollspelsvärldar

[PAX]

Som bekant så finns det ett gäng rollspelsvärldar att spela i. För trådens skull hackar jag upp dem i två typer. Realistiskt förankrade och Fantiserade.

Realistiska världar försöker ligga nära vår egen värld på ett eller annat sätt. Det kan antingen vara genom regler eller själva spelvärlden. Ett par exempel är Kult, Eon och Mutant.

Fantiserade spelvärldar bryter av kraftigt med vår egen värld. Reglerna är oftast funktionella men kanske inte realistiska. Exempel tar jag från Dungeons & Dragons. Star Wars och Krilles eventuella Biblioteksvärld.

Uppställningen är gjord och nu undrar jag lite vilken typ av rollspel som attraherar er mest och varför?

 

[Zire]

Jag gillar fantiserade världar, men jag skulle gärna förlägga Mutantvärlden+reglerna dit också, då jag inte tycker att de är en särskilt realistiska (eller strävar åt det håller).

 

[Duddmannen]

Fantiserade FTW!

Helt klar är fantiserade världar det jag föredrar. Då kan man förhoppningsvis komma undan med skumma händelser utan att någon kommer med "Fast så där går det ju egentligen inte att göra..."

Drömmar och fantasier ska gå hand i hand och kanske periodvis skapa miljöer som kan upplevas som "realistiska", men de ska aldrig låsas vid detta.

Så vill jag ha det.

 

[PAX]

Håller med dig angående Mutant men anledningen till att jag valde Mutant till de realistiska spelvärldarna är för att spelvärlden är så lätt att känna igen sig i. Rent geografiskt då. Annat hade det exempelvis varit om Mutant hade fått en helt egen spelvärld som var förlagd till en fiktiv planet. Jag tycker det saknas just den typen av rollspel. Om vi bortser från Fantasy som i de flesta fall är helt okopplade mot vår egen värld.

 

[Krille]

Jag skulle vilja vända mig lite mot uppdelningen. Jag kan inte kalla vare sig Eon eller Mutant realistiska, helt enkelt för att de inte är det. Och Kults själva premiss är ju att verkligheten inte är verklig.

Rising pratade en hel del om dockskåpsvärldar kontra sagovärldar. Dockskåpsvärldar är högspecificerade världar, med mycket orsaks-verkan-samband och ofta i många led. Alla culture gaming och simulerande pel som jag känner till hamnar här.

Sagovärldar är mer symboliska: saker händer i första hand för att det passar narrationen (dvs "är fräckt"), även om man någon gång utgick från verkligheten. Enligt den indelningen så är Eon mer dockskåp, medan Star Wars, Mutant, Kult och biblioteksvärlden definitivt är mer sagovärldar.

Jag har en tendens att fastna mer för sagovärldar, men har i princip ingenting emot dockskåp. Jag är bara för lat för dem.

 

[Rymdhamster]

Mutant tycker jag definitivt hamnar i den "realistiska" kategorin. BRP i grunden är ju ämnat för att åtminstånde så långt som möjligt kombinera realism med enkelhet.

Och världen i sig tar ju åtminstånde avstamp i verkligheten. Detaljerna är ju lite svåra att gå in på utan att börja spoila friskt om saker. Men jag tycker att den ligger nära verkligheten i den mening att det bygger på vår värld, bara framspolad ett antal år.

 

[Wyldstorm]

Realistiskt förankrade, men kraftigt förvridna utan att tappa trovärdighet.
Har iiiiiinga problem med magi eller sagoväsen, men stör mig på saker som inte överlever sina egna konsekvenser.

 

[Svarte Faraonen]

Jag vet inte hur effektiv din uppdelning är, och har inga problem med att spela i någondera. Däremot har jag svårt för spel- eller kampanjkoncept som blir allt för gimmickartade -- spel där det känns som om skaparen har kommit på en idé som var riktigt häftig och listig, och sedan centrerat allt kring denna.

 

[Dimfrost]

Jag håller med. Det är vettigare att använda sig av graden av sammanhang eller detaljnivå eller liknande som den särskiljande faktorn, alltså det som leder till dikotomin dockskåp/sagovärldar.

Och då står jag i alla fall tydligt på sagosidan.


/Dimfrost

 

[Sodivra]

Jösses, jag har ingen aning.

Om vi tittar på mina favoritspel till vänster, som också har världar jag diggar att spela i:

Dogs in the Vineyard utspelar sig i ett låtsas-Utah med övernaturliga inslag. Okej, det måste vara realistiskt.

Nobilis handlar om vår reella värld, men egentligen så är den värld vi ser en spegling utav andeverkligheten där en bil kanske inte fungerar för att den är ledsen, och jorden hänger i Yggdrasil, med himmelen i trädkronan och helvetet i rötterna. Sagovarelser finns det gått om. Det hela ger ett ganska fantiserat intryck.

Staden är en oändligt stor artonhundratalsstad. "Artonhundratalsstad" känns ju ganska bekant, men Staden är ett spel som där naturlagar är absurda och inkonsekventa, och det är ju nästan så mycket fantasi det går.


Vad är det som karaktäriserar realistiska och fantasierade spelvärldar?


Om uppdelningen inte är så viktig ändå så säger jag att jag gillar urban fantasy.
Moderna världar, 1800 till idag. Den moderna människan och det moderna livet. Mystiken i staden och vår samtid, och andra övernaturliga inslag.

 

[Dewil]

Jag föredrar fantasivärldar i form av gammal hederlig gladfantasy.

Jag går också på Risings linje och tänker mig en skala mellan dockskåpsvärld och sagovärld, mellan vilka jag ligger något dockskåpsvärldvart om mitten. Hur skön och fantasieggande en sagovärld än är så kommer jag nämligen förr eller senare att tänka "men öh! sådär finns det väl ingen mening med att göra" och då håller inte förklaringen "jo, eftersom författaren tyckte att det var tufft". Dockskåpsvärlden försöker ha rimliga förklaringar till det mesta.

Ett exempel är kanonmatsorcher. Om man lyfter dem ur sitt midgårda sammanhang, eller åtminstone ur den "goda" sidans berättelse, så har de ingen mening, oavsett hur väl de fyller sin funktion som generell motståndare att slå ihjäl i standardfantasyn.

Jag kan dock tänka mig att introducera en andra axel, vinkelrät mot dockskåp-saga-axeln, som har att göra med presentationen. Det bör nämligen gå att presentera en dockskåpsvärld på ett sagovärldsvis. Även om författaren har ett hum om kulturernas spridningsvägar, vädersystemen och hur många invånare det finns i Abcland så behöver man inte nödvändigtvis presentera detaljerade kartor med olikfärgade pilar och långa tabeller över Bstads näringsidkare och deras inkomster. I stället är det som sagovärldspresenteras noga genomtänkt, sammanhängande "bakom kulisserna" och inte endast en tuff idé som någon hade.

Dewil

 

[Sodivra]

I stället är det som sagovärldspresenteras noga genomtänkt, sammanhängande "bakom kulisserna" och inte endast en tuff idé som någon hade.

Öh, typ som Oktoberlandet? Där har vi ju en politisk och helt klart genomtänkt värld som ändå presenteras subjektivt och inte helt konsekvent genom in-game-skildringar.

 

[Pom]

Det är viktigt för mig att världen är fantiserad i så måtto att spelarkaraktärerna kan åstadkomma fantastiska och storskaliga dåd om de anstränger sig. Men jag spelar och spelleder lika gärna fantasyversioner av vår egen värld som helt påhittade världar.

Realistiska världar i betydelsen "precis allt skall vara som det var/är i verkligheten" har inte i min rollspelskammare att göra. Jag deltar i ett mångårigt lajv i en sådan värld och det räcker bra.

 

[Johan K]

Uppställningen är gjord och nu undrar jag lite vilken typ av rollspel som attraherar er mest och varför?

För mig är det som att välja mellan en kall & god Guinness & en lika kall & god Killkenny. Kan alltså inte välja...
Bägge dina vägar har sin charm tycker jag. Lika skoj, trevligt, inspirerande & spännande att lira en skönt fantasyvärld, är det att spela i en realistiks värld.
Varför välja ?

 

[Guest]

Kan man klämma in Hyboria bland de "realistiska" spelvärldar så går min röst till dit.

Just för att man som SL måste ge mer fokus åt mer "världsliga" ting för att ge världen nyanser och spänning. Det duger inte att bara kasta in "ytterligare" en demon för att göra det lite mer intressant.

Så, spelvärldar som är mer realistiska eller lika våran värld kräver mer arbeta av både SL som spelare, vilket ofta blir bättre...

Hur trött är man inte på "dödaorchigrotta" konceptet?

 

[krank]

Tja, om jag ska ge fan i att invända mot uppdelningen, så:

Jag får nog säga att Urban Fantasy-världar tilltalar mig mest, med fokus på Contemporary Horror (Cthulhu NOW, Kult, mitt eget Scriptura, WoD, etc). Jag antar att dessa hamnar nära "realistiska" i din uppdelning. Jag vill så långt som möjligt anknyta till vår värld så som vi upplever den - det ger ett minimum av distans mellan RP och spelare, i och med att det är ungefär samma värld de lever i. Spelarna kan på egen hand göra efterforskningar via WIkipedia eller annat, utan att behöva plöja spelböcker.

Och bäst av allt för mig som rollspelsskapare: Man slipper beskriva annat än just det som gör världen unik. Man behöver inte detaljera kartor, statsskick eller kultur. Man kan fokusera på det okända, det spännande, det som gör världen annorlunda.

 

[neowyn]

Jag tycker om när världen känns genomtänkt och saker inte bara inträffar utan en bakomliggande mening.
Så jag lutar åt det realistiska hållet

 

[Fludd]

Sätta på pigan FV 17

Ålrajt, jag får hålla med tidigare inläggare om att din spelvärldsuppdelning inte känns helt klockren. Klassifieringar inom rollspel är ofta svårt (och ännu oftare aptråkigt), men frisk vågat - hälften vunnet.

Själv gillar jag rollspel! Många rollspel! Helst ska rollspelen vara bra. Är dom dåliga är det inte lika ball. Bra rollspel är rollspel som inspirerar, förmedlar balla känslor och har en genomtänkt spelidé. Dåliga rollspel är rollspel som är tråkiga, lökiga och avsaknade av idé och inspiration. Huruvida dom ligger nära eller långtifrån vår egen värld är något jag aldrig reflekterar över när jag väljer bland spelen i butikshyllan.

Med lite våld mot det egna psyket så kan jag trots allt pressa mig till att jag inte äger eller spelar spel som har som ett av sina bakomliggande idéer att vara historiskt och/eller "verklighetsmässigt" korrekt (enda spelet jag på rak arm kommer på nu är Western, även om det kanske inte faller in i definitionen till 100%). Kan det bero på att jag är en mupp? Kan det bero på att såna spel är galet få? Kan det bero på att jag innerst inne inte vill spela såna spel? Jag har ingen aning. Saknar såna spel gör jag i alla fall inte, men det kanske är hur jäkla ball som helst att ösa runt som småländsk nötbonde på 1700-talet (Sätta potatis FV 19 och Sätta på pigan FV 17) eller som metallarbetare på GA-verken i Sundsvall under 70-talet (Dra i spak FV 17 och Köra truck FV 14).

 

[kängtrollson]

För mig så kvittar det rätt mycket vilken typ av spelvärld rollpersonerna traskar runt i. Fantasy funkar bra, men en deckarhistoria i trettiotalets Chicago funkar lika bra.

 

[Arfert]

tja, om de är realistiska eller inte spelar inte så stor roll för mig, utan mer om de är BRA eller inte... och vad det innebär kan ju vara svårt att sätta fingret på. Precis som vad som skiljer en bra film från en dålig.

Jag har svårt för sånt som "känns löjligt"... hatade TORG av den anledningen till exempel, medan andra tyckte det var riktigt bra. Av samma anledning gillar jag inte många WoD-produkter... även om jag egentligen tycker grundspelet är rätt OK. Fast det kanske beror på att jag tycker goth-nissar är löjliga (NEJ, du ser INTE ut som en vampyr!!! Du ser ut som en fjant!!!), inte spelet i sig...

Och som med mycket annan kultur är det en fin gräns mellan det bra och det patetiska.