Nekromanti Rymdens väldighet

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,998
Location
Barcelona
Rymden är, som bekant, en stor plats.

Men i många SF-berättelser, och i synnerhet i space opera à la Star Wars, blir rymden liten, mysig och intim, och folk färdas mellan stjärnor som om det var fråga om en tunnelbanefärd i Stockholm. I Star Wars lyckas en enda centralmakt (först republiken och sedan kejsardömet) hålla pli på nästan en hel galax. För att ge något slags perspektiv åt detta, betänk att vår egen galax, Vintergatan, har något i stil med 300 miljarder stjärnor (alltså typ femtio stycken per människa på jorden) och är 100 000 ljusår i diameter.

Nu behöver ju inte detta vara någonting dåligt i sig, men det speglar kanske hur svårt vi människor har att riktigt göra oss ett begrepp om, eller förmedla, hur jävla gigantisk rymden egentligen är. Harry Martinsson har en bild i Aniara som jag tycker kommer nära, när han beskriver rymdskeppet Aniara som "en liten blåsa i Guds andes glas", med hänvisning till föreställningen att glas är en oerhört trögflytande vätska där en luftbubbla kan ta decennier på sig att röra sig några centimeter.

Ett sätt att skildra rymdens väldighet är förstås att helt enkelt låta saker (resor och kommunikation) ta väldigt lång tid. Du skickar iväg ett rymdskepp till en fjärran planet, och innan besättningen har kommit fram, har alla människor på hemvärlden dött, den civilisation de tillhörde har fallit, och nya civilisationer har uppstått och fallit många gånger om. Men det man vinner i realism med denna metod, förlorar man i skala. Kanske vill man verkligen låta världen bestå av en hel galax, och ändå inte göra galaxen till en fjuttig plats som i Star Wars utan behålla något av dess väldighet.

Jag är lite intresserad av hur man skulle kunna utveckla civilisationer och folkslag som anpassat sig till rymdens enorma avstånd. Detta skulle då vara civilisationer som har väldigt lite gemensamt med våra mänskliga motsvarigheter, som på något sätt anpassat hela sin kultur, sitt tänkande, sitt sätt att vara till de logistiska, militära, ekonomiska och teknologiska krav det innebär att härska över, säg, en miljon stjärnor. Kanske är detta civilisationer som styrs av enorma robotintelligenser dolda i planeternas inre, och som härskar över planeter vars befolkning inte ens vet om att de är undersåtar i ett interstellärt imperium: De dyrkar robotintelligensen som en gud, och det arbete de utför i imperiets skeppsvarv och mineralgruvor betraktar de enbart som ett uttryck för religiös underkastelse. Eller så utgörs civilisationen av odödliga psioniska väsen utan materiell form, som kan sända sig själva med ljusets hastighet över rymdens avgrunder och tillfälligt besätta olika materiekonfigurationer; de har inte tillgång till någon överljusfart, men deras odödlighet gör att detta inte spelar nån roll. En civilisation kanske består av kosmiska ingenjörer som rubbar hela planetsystem ur sina banor och spränger stjärnor som om de vore nyårssmällare, allt för att omdana rymden efter ett mönster vars innebörd bara de själva förstår. En annan civilisation har efter årmiljoner av evolution förlorat behovet av politiska institutioner, deras imperiebyggande är nu rent instinktivt och likt dumma djur leder de sina högteknologiska armador genom stjärnrymderna utan att tala, tänka eller förstå.

Tja, vad tror ni? Egna idéer?
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,390
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
En variant är att det faktiskt finns en Gud.

Man kan också göra så att skepp som passerat i överljushastighet fortfarande tar lång tid på sig, att det är säkrare att färdas normalt och att skepp "laddas ur" efter en överljus färd.

Dvs. Tekniska begränsningar som fortfarande är lite SF, lite vilda västern.

Vilket iofs får mig att tänka på att civilisationen är lite som en western film, isolerade byar(läs kolonier) och städer som binds samman av ett gemensamt kontaktnät. Färdas tar lång tid och rättskipning sker lokalt, även om man har en federal lag.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,260
Location
Rissne
Jag tycker att det är svårt att riktigt föreställa sig hur man skulle kunna omsätta en sån här grej i spelbar verklighet. Med tanke på att även de flesta SF-författare har svårigheter (eller bara skiter i det).

Det enkla sättet är ju att fuska, såklart. Vikrymd, subspacekommunikation, hela köret.

Jag tycker om tanken på spel där man har överljuskommunikation men inte kan förflytta materia. Man får skicka ut sonder i nära-ljushastighet, men de ställen dit man skickat saker kan ta emot och skicka data. Så kan man dra in Uploading i det hela och så blir det lite som i Eclipse Phase: Man skickar inte sig, utan bara en kopia av sitt medvetande. Kroppen byggs upp på plats.

För rent kampanjbruk kan man såklart tänka sig vara lite mer drastisk, och låta rymdresorna i praktiken vara tidsresor in i framtiden. Rollpersonerna åker, och de tinas upp då och då - och får kommunikationer hemifrån om vad som hänt de senaste hundra åren.



Fast... Överlag; cool tanke, men svårgestaltad.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,998
Location
Barcelona
Nu vet jag inte om jag uttryckte mig oklart, men det jag är ute efter är ju inte att bygga SF-utan-överljusdrift eller SF-som-respekterar-fysikens-lagar, utan att bygga SF-som-gör-rättvisa-åt-rymdens-väldighet, med eller utan överljusdrift eller fysikaliska lagar.

Även om man tänker sig en civilisation med överljusdrift (som Star Wars) så krymper galaxen ihop avsevärt så fort man inför något sådant som en "galaktisk senat", och alltså föreställer sig att en galax skulle kunna styras på samma sätt som den nordamerikanska kontinenten. Detta är också något som avspeglar sig i Star Wars sätt att skildra planeter (en planet, ett klimat). Planeterna blir platser av relativt homogen natur, när de ju i själva verket borde* vara världar i sin egen rätt.

De två frågorna är relaterade förstås, men själv spånar jag på en rymdsetting som överhuvudtaget inte är science fiction utan snarare något slags lovecraftianskt; rymden är befolkad av mörka, uråldriga makter och gränsen mellan teknologi och magi är utsuddad eller meningslös. Frågan om rymdens väldighet är dock giltig även (och kanske i synnerhet) där.

* "borde", inte i något slags objektiv mening, utan utifrån denna tråds premisser. Tack :gremsmile:
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,260
Location
Rissne
Dnalor said:
Även om man tänker sig en civilisation med överljusdrift (som Star Wars) så krymper galaxen ihop avsevärt så fort man inför något sådant som en "galaktisk senat", och alltså föreställer sig att en galax skulle kunna styras på samma sätt som den nordamerikanska kontinenten. Detta är också något som avspeglar sig i Star Wars sätt att skildra planeter (en planet, ett klimat). Planeterna blir platser av relativt homogen natur, när de ju i själva verket borde vara världar i sin egen rätt.
Absolut.

Ett problem jag har är nog egentligen att de författare som för mig verkligen skapat känslan av storhet och avstånd, också har gjort det genom att spela på känslan av tomhet. Hur enormt liten risk det är att man stöter på varandra, eller ens hittar varandra, därute bland stjärnorna. Eller i ett och samma solsystem. Hur ovanligt det är mned planeter som kan ha liv. Hur farligt och instängt det är att åka rymdskepp en längre sträcka.


Dnalor said:
De två frågorna är relaterade förstås, men själv spånar jag på en rymdsetting som överhuvudtaget inte är science fiction utan snarare något slags lovecraftianskt; rymden är befolkad av mörka, uråldriga makter och gränsen mellan teknologi och magi är utsuddad eller meningslös. Frågan om rymdens väldighet är dock giltig även där.
Mycket coolt koncept, får jag väl säga. Har du gluttat något på Cthonian Stars-settingen till Traveller? Jag tror inte de har samma fokus som dig, men kanske kan vara värt att kolla på.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,998
Location
Barcelona
Krank said:
Ett problem jag har är nog egentligen att de författare som för mig verkligen skapat känslan av storhet och avstånd, också har gjort det genom att spela på känslan av tomhet. Hur enormt liten risk det är att man stöter på varandra, eller ens hittar varandra, därute bland stjärnorna. Eller i ett och samma solsystem. Hur ovanligt det är mned planeter som kan ha liv. Hur farligt och instängt det är att åka rymdskepp en längre sträcka.
Tja, du sätter ju fingret på den motsägelse jag brottas med. För mig är det Aniara, som jag citerade i ursprungsinlägget, som kommit närmast att fånga denna känsla av tomhet. Men en rollspelsvärld kan inte vara tom -- eller snarare, om den är tom, så blir tomheten bara en bakgrund, och själva världen blir den lilla bubbla av liv (rymdskeppet, planeten) som rollpersonerna rör sig inom.

Det är därför jag är intresserad av Lovecraft i detta sammanhang, för han skildrar väldigheten och skräcken för tomheten på ett annat sätt, nämligen genom att ge den gestalt i form av olika slags monster.

Har du gluttat något på Cthonian Stars-settingen till Traveller?
Nope. Tack för tipset!
 

Wilmer

Hero
Joined
9 Jan 2005
Messages
1,086
Location
Grindmaiden
Fingers on the Firmament försöker göra något av det här. Färden mellan stjärnorna går fort, man behöver inte ens rymdskepp utan utför korta ritualer för att färdas mellan stjärnor. Problemet är att civilisationen har gått under och nästan alla människor är borta och ritualerna och de säkra färdvägarna är bortglömda. Det handlar om att försöka bygga upp någon sorts samhälle igen. Det värsta som kan hända är att man åker vilse för risken finns att man aldrig hittar någon annan igen.

http://www.youtube.com/watch?v=UWFm2LIYNjg

Det är inte klart än men när det är det ska det spelas! Tänk dig den här musiken när du utforskar ödsliga ruiner tillsammans med de enda människorna i galaxen. Det kan nog bli bra skräck också, jag tänker mig att folk klär sig sparsamt och knappt har någon packning och absolut inga stridsdräkter, möjligen små laserpistoler som egentligen är byggda för att vara köksknivar.

Obs. spelet ska kanske bli ett AW-hack. Utvecklingen verkar ha gått i stå så det vore ballt om någon snodde allt och gjorde klart det. Någon annan som är sugen?
 

rjonas

Hero
Joined
5 Apr 2002
Messages
1,352
Oh Aniara. Läs och hänförs. Finns online.

Star Wars är inte Vintergatan. A long long time ago in a galaxy far away. -Uppenbarligen en tätare galax än utsocknes Vintergatan.

I en oändlig rymd växer någonstans ett träd som bär tennisskor som frukt. -Enligt Douglas Adams.
 

bladerunner_35

Warrior
Joined
21 Jul 2001
Messages
286
Location
Landskrona
Det är inte en lättillgänglig setting men Warhammer 40,000 tar upp en del av dina frågor. Börja med Rogue Trader/Battlefleet Koronus.

Ett annat sätt att tackla problemet (som även 40K använder sig av) är resurser.

Settingmässigt är det inga större problem att ta sig från en planet till en annan. Problemet består i att detta är så extremt resurskrävande/dyrt och eller farligt att bara ett mycket litet fåtal har möjlighet att resa. Rätt använt kan detta tydliggöra rymdens väldighet samtidigt som det inte skapar några egentliga problem att faktiskt spela i en dylik setting.
 

Zappelina

Swordsman
Joined
22 Oct 2006
Messages
447
Location
Göteborg
Jag tänker på en annan svensk författare, nämligen Peter Nilsson och hans Arken. Tonvikten i den boken ligger i och för sig inte på rymdens väldighet eller tomhet, men på tidens. Stora delar av boken skulle vara direkt irrelevanta för dig, och det är en långsam bok, men frekvenser och kortare stycken behandlar just tidens och rymdens oändlighet, mer ur ett filosofiskt synsätt än ett fysiskt.

Huvudpersonens oändliga tragglande av tiden som en nästan personlig antagonist tycker jag är något av det närmaste jag läst ett evigt medvetandes demoner. Han kunde vara en god inspiration till ett evigt och omänskligt medvetande.

Läser du någorlunda snabbt och pallar långsam litteratur är alltså Arken ett hett tips!

Jag tror för övrigt att om jag skulle försöka skapa en känsla av oändlighet skulle jag jobba med associationer obundna av tid och plats, perspektivbyten och inte förklara så mycket överhuvudtaget. Kanske låta rollpersonerna förstå en situation de befinner sig i genom att lösa en situation i en annan setting, eller bara genom att se något på en annan plats, under en annan tid, något som då år trivialt, men som i en annan scen är väldigt viktigt. Sen skulle jag använda mig av butterflyeffekten, men på något sätt ge den effekt även över rymd, inte bara tid. Typ som någon slags tsunami genom rymden eller så.

Sen skulle jag aldrig låta mina spelare vara säkra på premisserna, inte för någonting. Och just när dom började bli säkra skulle jag byta perspektiv så dom blev jätte-osäkra och kanske rädda också :gremshocked:
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
om det endast finns ett fåtal beboliga världar, säg mindre än en miljon, och man har hyperrymdsfart, då skulle ett imperium kanske funka. Men hur håller man koll på en miljard järldar? Tio miljarlder?
 

rjonas

Hero
Joined
5 Apr 2002
Messages
1,352
Nån som läst Stiftelsen? Jag har det inte men det ska jag nog göra nån gång.
 

Björn Wärmedal

Björning Wheel
Joined
29 Dec 2007
Messages
3,621
Location
Umeå
När jag läser den här tråden tänker jag genast på Alistair Reynolds böcker i Revelation Space-världen. Där reser man mellan planeter i enorma skepp som kallas Lighthuggers (de färdas i 80% av ljusets hastighet). Att resa från en planet till en annan är något som få gör mer än en gång i hela sitt liv. Det är mer en migration än en resa. Undantaget är de folkslag som äger skeppen och lever sina liv där. De blir fruktansvärt gamla från en utomståendes perspektiv, eftersom större delen av deras liv spenderas nära ljusets hastighet där tiden går långsammare.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,998
Location
Barcelona
Peter Nilsson tycker jag om efter att ha läst hans essäsamlingar. Kan mycket väl hända att jag ger Arken en chans.

Jag tror för övrigt att om jag skulle försöka skapa en känsla av oändlighet skulle jag jobba med associationer obundna av tid och plats, perspektivbyten och inte förklara så mycket överhuvudtaget. Kanske låta rollpersonerna förstå en situation de befinner sig i genom att lösa en situation i en annan setting, eller bara genom att se något på en annan plats, under en annan tid, något som då år trivialt, men som i en annan scen är väldigt viktigt. Sen skulle jag använda mig av butterflyeffekten, men på något sätt ge den effekt även över rymd, inte bara tid. Typ som någon slags tsunami genom rymden eller så.
Det här är inte dumt alls. Det skulle kunna funka med min vision av ett universum som styrs mer av mystiska eller poetiska lagar än av fysikaliska. Tanken med den settingidé som motiverade den här tråden är också att rollpersonerna ska vara relativt oviktiga/små, och kanske inte alls ha samma överblick som de makter som härskar över galaxen. Så tack för idén, den ska jag bära med mig.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,998
Location
Barcelona
Jag har ingen koll på WH40K, men jag gillar feelingen från illustrationerna och konceptet "in the grim darkness of the far future there is only war". "Only war" är just vad jag föreställer mig skulle vara en inställning som passar en art/civilisation när den väl en gång lämnat sin hemvärld och begett sig ut i rymden. När man väl tagit det steget har man liksom visat att det enda man egentligen bryr sig om är expansion; ständigt utåt, oavsett vilka hinder som står i ens väg. Det var denna vision av en art vars enda raison d'être består i att sprida sig själv genom rymden, som för att liksom understryka att detta i grund och botten är drivkraften bakom alla levande varelser, som låg till grund för den "science fantasy-setting" jag kastade fram i en tidigare tråd som inte många svarade på
 

Petter42

Swordsman
Joined
10 Jun 2009
Messages
635
Location
På väg ut ur den bokstavliga garderoben.
Jag tänkte genast att det här är ett gammalt dilemma. I de flesta fantasyvärldar finns det stora "tomma"(ointressanta) ytor som täcks av stora skogar, berg och öknar, men ingen snabb transport (jämför parallellen till vilda västern som någon tog upp). För att få en känsla av storlek och nästan oöverkomlig tomhet borde resor ta tid och man borde inte stöta på en massa saker av olika slumpartade anledningar. Hur gör man då för att en resa ska ta tid, vara händelselös men fortfarande vara någorlunda intressant för spelarna (och spelledaren)?
Det första folk brukar göra är att hitta på nån humbug-anledning till att det inte tar lång tid(se subspace, hyperdrift, mass effect eller liknande) eller så är rymden full av saker, vilket vad jag förstått är problemet tråden tar upp. Jag har länge tänkt att man kan fokusera på en stjärnhop. Då finns det inte lika långa avstånd inom hopen och en logisk anledning till att teknologin nåt ungefär lika långt(vilket vore högst otroligt om det handlar om två civilisationer som utvecklats på olika planeter från olika stjärnor(tänk vilka framsteg människan gjort på några tusen år och betänk då om den ena civilisationen råkar ha några tiotusentals års försprång och notera att tiotusen år är mindre än ett hjärtslag ur både ett astronomiskt och ett biologiskt perspektiv)). I en stjärnhop vore det inte helt otroligt om ett par civilisationer rätt tidigt upprättar kontakt med varandra. Vill man sedan ha de ofantliga avstånden kan man börja prata om stjärnor utanför hopen. Det blir då lite som en kontinent på jorden under (den tidiga) kolonialtiden där man någorlunda lätt kan röra sig inom kontinenten men det är ett enormt projekt att röra sig utanför(vill minnas att någon beräknat att de tidiga amerikaresorna kostade mer(relativt) än månlandningarna).
Mitt förslag är alltså dels att det ska kosta ofantliga summor för en privatperson att färdas utanför hopen och att resor mellan närliggande stjärnor innanför hopen kanske kan jämföras med att resa utomlands idag. Att resa till Tyskland i ett par dagar kostar inte mycket, men att ge sig av till Kina är inget man gör i en handvändning om man inte har ett etablerat företag bakom sig eller är rätt så välbärgad själv.
I övrigt borde det ta tid. Ett par dagar till den närmaste stjärnan i hopen och något år(minst) att resa utanför hopen. Man kanske vet att det finns civilisationer utanför hopen, men kommunikation med andra "kontinenter" sker enbart kommersiellt, det politiska utbytet mellan hopen och galaxen är litet och privatperson gör en livsinvestering när dom reser utanför hopen, då det kostar en mindre förmögenhet(sälj bondgården/habitatskomplexet och alla utom de viktigaste ägodelarna och flytta) och tar ett par år av ens liv.
Det gör dessutom att karaktärernas inflytande blir mindre då man inte kan påverka omvärlden 24/7 för man kan inte ta sig till händelsernas centrum i en handvändning.
En annan sak du kan göra är att betona alla tomma/öde planeter och stjärnor. Exempel:
På väg från Omega 3.72.4 till nästa bebodda planet vid Omega 3.69.2 måste de passera 3-6 stycken tomma solsystem och tiotals öde planeter. Resan tar fyra dagar och trots att det är flera avgångar om dagen vore det otroligt att ni stöter på ett annat skepp. Då spelarnas skepp bara är för inomatmosfära resor måste de även betala motsvarande 2-3 000kr/person. Förklara hur dom halvvägs framme landar vid en liten rymdstation för att tanka och för att piloten ska få sova en natt. Karaktärerna och ett tjugotal andra varelser kliver av för att småprata i baren. Gruppen har träffat på en trevlig kveskisk affärsman som säljer Klass 3-skepp och som just lyckats avsluta en större affär för sitt företag som de samtalat med under resan. I baren sitter även ett trettiotal gruvarbetare som just börjat gräva på en av de närliggande ödeplaneterna. Trots att de är i hopens centrum är majoriteten av planeterna o-exploaterade.

Kort sammanfattning:
-Kör i en stjärnhop. Låt det kosta. Låt det ta tid.
Då kan det finnas gott om "korta" avstånd inom hopen som tar mellan ett par dagar och några månader att genomföra och långa avstånd som tar ett par år eller mer. En resa till den närmaste bebodda planeten borde kosta motsvarande ett par tusen kronor. En resa ut ur hopen ett par miljoner. Det är en investering som kräver mycket. Sälj huset bilen och barnen till forskning!
 

bladerunner_35

Warrior
Joined
21 Jul 2001
Messages
286
Location
Landskrona
There is only war kommer ifrån att mänsklighetens Imperium, trots sina enorma, oöverskådliga resurser är fastlåst i en dödskamp med ett fientligt universum.

Expansion som raison d'etre stämmer till viss del, eller kanske snarare kamp för överlevnad enligt Darwins urgamla lag. Samtidigt grundlägger Imperiet sin övermakt med bortglömd och knappt förstådd teknik som upprätthålls med religiösa ritualer. Vetenskaplighet och ifrågasättande är av ondo och ignorans och att veta sin plats hyllas.

Trots sin enorma storlek existerar Imperiet (som överlag har väldigt många medeltida paralleler) likt ett pärlband av små ljuspunkter i ett enormt och hotfullt mörker. Något som ständigt påpekas i 40K är den ofattbara skalan på allting.

På grund av rymdens väldighet regeras Imperiet från gamla Terra som ett feudalsystem där var planetarisk guvernör härskar i upphöjt egenvåld - så länge han upprätthåller ordning och Gud samt betalar sin tribut.

Till och med själva rymden tycks vara mot människans herrevälde. För att korsa mörkret mellan systemen färdas de enorma rymdskeppen (med besättningar som räknas i tiotusental) i en slags parallell verklighet - immateriumet. I denna dimension existerar inga naturlagar och demoniska väsen härskar oinskränkt. Rymdskeppen styrs av navigatorer (a la Dune) och använder sig av en speciell sköld (Geller field) för att skydda sig när de färdas i denna dimension.

På grund av allt detta och inte minst oberäkneligheten i att färdas i rymden (det händer ofta att skepp kommer fram årtionden efter, eller till och med före, beräkningarna) har Imperiet monopol på att färdas mellan stjärnorna.

Så kallade "Rogue Trader"-familjer (jämförbara med de spanska conquistadorerna) ges livstidskontrakt och handlar, plundrar och mördar sig fram i gränszonen där Imperiet tar slut och vild rymd tar vid.

Andra familjer, med lägre status, åker genom rymden på ofantliga rundturer (som kan ta århundraden att slutföra) mellan de mest kända världarna och för med sig livsviktiga resurser.

Generellt påverkas rollpersonerna inte nämnvärt av detta annat än att de måste tampas med Imperiets Kafka-liknande byråkrati. Svaret på en förfrågan hinner sällan tillbaka till den ursprungliga frågeställaren utan till dennes barn och barnbarn.

Att köpa ett rymdskepp är visserligen tekniskt möjligt men inte direkt praktiskt. Att bygga ett tar hundratals år, att reparera ett efter en hård strid kan ta årtionden.

Rent speltekniskt så gissar jag att många spelgrupper helt enkelt inte bryr sig om detta - "ni blir efter några månader avsläppta på planeten och börjar ert uppdrag". Ett spel, Rogue Trader, har fokus på just de ovanstående conquistadorerna som då mest framställs som något Firefly liknande - fast med besättningar som räknas i tiotusental då, som sagt.

Även om den började som något slags halvplagiat på Dune mfl så har det genom året uppstått en mycket unik setting. Sammanfattningsvis är svaret på din fråga att 40K-världen har löst det med att slänga ut ett medeltida samhälle i rymden och para det med en totalitär byråkrati:

det tar låååång tid att färdas i rymden
det är myyycket farligt att färdas i rymden
det kräver ohyggliga resurser för att ens tänka tanken
 

kefka

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
802
Ett tips kan vara att hämta information fràn forntida polynesiska kulturer. Speciellt de ögrupper som var väldigt avlägsna. Jag tänker pà den status som navigatörer hade och vilken stor sak en enda resa var och hur det genomspeglade hela kulturen. Intressant kan vara att läsa om de öar som var beroende av import fràn andra öar (av sten, för verktyg och eller för matlagning), och hur det làngsamma förfall som skedde när handelskontakter bröts. Jag kan tänka mig en avlägsen rymdstation beroende av kärnbränslse, och en làngsamt stigande förtvivlan när handelskeppet aldrig kommer.

Alltsà inte ett imperie, utan självständiga planeter som "hàlls samman" av ett gemensamt ursprung och en gemensam ursprungskultur och av nödvändiga handelsutbyten. Att vàga en farlig och làng resa kan inom kulturen bli nàgot som ger status och respekt.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,998
Location
Barcelona
(Re: WH40K)

Det låter coolt. Tycker du att Rogue trader eller något annat av WH40K-rollspelen (det finns bara två, kanske?) skildrar detta på ett bra sätt, eller har man tvingats kompromissa med formatet?
 
Top