solvebring
Superhero
Vi talar ofta om hur vi gör saker, vill göra saker - vad för slags saker vi tycker om att göra, skapa, spela, använda oss av osv.
Hur är det med det vi ogillar då, och varför?
Jag är rent av nyfiken med andra ord.
Själv ogillar jag - som jag kommer på nu:
Oseriösa spelledare och spelare som inte tar spelet på allvar. Man får skoja, tjoa och tjimma - klart det ska finnas humor - men inom spelet, i relation till spelet. Med andra ord vill jag skratta med spelet, inte åt det.
Oförberedda spelledare. Jag menar inte det samma som en improviserande spelledare (improviserar mycket själv), utan helt enkelt en spelledare som inte är med - som inte ligger steget före och har någon sorts kontroll. Det är tråkigt när det uppstår stora glapp med tvekan, dödtid och död stämning för att spelledaren inte vet vad han/hon ska ta sig till.
Att syssla med det administrativa i en spelvärld - som regler och lagar, ekonomi, institutioner och och mydigheter. Varför? Jag är dålig på det.
När saker är helt uppenbart rippat rakt av någonting. Det var till exempel vanligt att man som yngre fick uppleva spel i världar som var rena kopior av Tolkiens Midgård, och där äventyren var precis desamma som i någon bok eller film, eller för den delen en kopia av någon annan spelledares scenario. Inspireras ska man göra, referenser ska man ha och rippa ska man göra - men inte kopiera rakt av. Usch!
Folk som tar spelet på alltför stort allvar. Folk som tar spelet på liv och död oavsett och som inte har någon sorts faktiskt spelglädje eller humor, utan ser det mer som ett dödligt uppdrag än ett nöje - en hobby.
Folk som tar för sig för mycket och kör över de andra spelarna och helt och hållet struntar i det gemensamma.
Folk som är överdrivet regelkåta och som sätter större värde på den egna rollpersonens awesomeness genom värden, förmågor och utrustning - och som egentligen skiter i själva spelet eller gruppen bara de själva får tillfredställas genom att "levla" upp. Kort och gott då folk bara bryr sig om att bli bättre och ingenting annat.
Rollspel där man bara ska slåss och strida hela tiden.
Spelledare eller spelare som är för "by the book" och gärna börjar bråka om regler och hellre kör över spelupplevelsen än att släppa på en regelprincip. Var sak har naturligtvis sin plats och det finns rollspel där det passar sig, men i de flesta berättelserna så handlar det om spelnöjet i sin helhet - att uppleva något givande. Då är det tråkigt när någon genom löjliga principer tar död på spelet.
Folk som är taskiga mot nybörjare eller sådana som kanske inte riktigt hänger med i just det spelet. Vill man få en bra spelupplevelse så bör man istället - enligt min uppfattning - se till att alla hänger med. Med andra ord bör man hjälpa varandra istället för att sucka, klaga och göra ned folk. Jävligt dåligt socialt uppträdande helt enkelt. Usch!
Folk som tar rollen på för stort allvar och vårdar den som sitt skötebarn och som därför blockar, blockar och blockar alla andras försök till intrig och drama - bara för att slippa riskera sin egen roll. Samtidigt är för lite allvar i rollen lika illa.
Att inte respektera skillnader i spelstil. Roligt va - med tanke på vad tråden handlar om? Men det jag tycker är att man kanske inte behöver älska sin nästes spelstil men att man bör respektera den. Vissa beskriver till exempel sin roll i första person medan andra gör det i tredje person. Det är ingenting att bråka om.
När folk medvetet utför negativt metaspelande.
Nu upptäckte jag att detta för min del mest handlade om hur folk uppträder kring spelbordet, men det var just det jag kom på nu. Jag kan nog säkert komma på många fler saker som handlar om själva skapandet och det egna spelet - fast inte just nu, tyvärr.
Hur är det med det vi ogillar då, och varför?
Jag är rent av nyfiken med andra ord.
Själv ogillar jag - som jag kommer på nu:
Oseriösa spelledare och spelare som inte tar spelet på allvar. Man får skoja, tjoa och tjimma - klart det ska finnas humor - men inom spelet, i relation till spelet. Med andra ord vill jag skratta med spelet, inte åt det.
Oförberedda spelledare. Jag menar inte det samma som en improviserande spelledare (improviserar mycket själv), utan helt enkelt en spelledare som inte är med - som inte ligger steget före och har någon sorts kontroll. Det är tråkigt när det uppstår stora glapp med tvekan, dödtid och död stämning för att spelledaren inte vet vad han/hon ska ta sig till.
Att syssla med det administrativa i en spelvärld - som regler och lagar, ekonomi, institutioner och och mydigheter. Varför? Jag är dålig på det.
När saker är helt uppenbart rippat rakt av någonting. Det var till exempel vanligt att man som yngre fick uppleva spel i världar som var rena kopior av Tolkiens Midgård, och där äventyren var precis desamma som i någon bok eller film, eller för den delen en kopia av någon annan spelledares scenario. Inspireras ska man göra, referenser ska man ha och rippa ska man göra - men inte kopiera rakt av. Usch!
Folk som tar spelet på alltför stort allvar. Folk som tar spelet på liv och död oavsett och som inte har någon sorts faktiskt spelglädje eller humor, utan ser det mer som ett dödligt uppdrag än ett nöje - en hobby.
Folk som tar för sig för mycket och kör över de andra spelarna och helt och hållet struntar i det gemensamma.
Folk som är överdrivet regelkåta och som sätter större värde på den egna rollpersonens awesomeness genom värden, förmågor och utrustning - och som egentligen skiter i själva spelet eller gruppen bara de själva får tillfredställas genom att "levla" upp. Kort och gott då folk bara bryr sig om att bli bättre och ingenting annat.
Rollspel där man bara ska slåss och strida hela tiden.
Spelledare eller spelare som är för "by the book" och gärna börjar bråka om regler och hellre kör över spelupplevelsen än att släppa på en regelprincip. Var sak har naturligtvis sin plats och det finns rollspel där det passar sig, men i de flesta berättelserna så handlar det om spelnöjet i sin helhet - att uppleva något givande. Då är det tråkigt när någon genom löjliga principer tar död på spelet.
Folk som är taskiga mot nybörjare eller sådana som kanske inte riktigt hänger med i just det spelet. Vill man få en bra spelupplevelse så bör man istället - enligt min uppfattning - se till att alla hänger med. Med andra ord bör man hjälpa varandra istället för att sucka, klaga och göra ned folk. Jävligt dåligt socialt uppträdande helt enkelt. Usch!
Folk som tar rollen på för stort allvar och vårdar den som sitt skötebarn och som därför blockar, blockar och blockar alla andras försök till intrig och drama - bara för att slippa riskera sin egen roll. Samtidigt är för lite allvar i rollen lika illa.
Att inte respektera skillnader i spelstil. Roligt va - med tanke på vad tråden handlar om? Men det jag tycker är att man kanske inte behöver älska sin nästes spelstil men att man bör respektera den. Vissa beskriver till exempel sin roll i första person medan andra gör det i tredje person. Det är ingenting att bråka om.
När folk medvetet utför negativt metaspelande.
Nu upptäckte jag att detta för min del mest handlade om hur folk uppträder kring spelbordet, men det var just det jag kom på nu. Jag kan nog säkert komma på många fler saker som handlar om själva skapandet och det egna spelet - fast inte just nu, tyvärr.