Nekromanti Schrödingers Drakar och demoner

[Conan]

* Inga ankor!

* Modifierad version av Ereb Altor (trudvang verkar ju också schysst men ör lite väl tidigt att återuppliva). Inget Chronpia på nån baksida! Ny spelvärd kan väl också tänkas.

* T6 systemet från Eon och Viking

* Klassiska orcher, dvärgar, och alver.

* Inte en massa grekiska fablemonster! Rikligt med drakar och demoner. Mycket porriga bilder på snygga alver som bondat med drakar.

* Halvalver

* Hober

* Troll

* Mystiska och kanske försvunna månalver

 

[RasmusL]

Konstigt det där med pingpong har jag hört mycket men jag kan inte minnas att det nånsin varit nåt problem och då lirade jag BRP många år.. händer det ingenting i striden måste ju både SL och spelare hitta på nåt som gör att striden förändras, likt man gör i Tunnels n Trolls. Hjälper också att inte tillåta högre värden än 95%.

Ja, det är ju inte spelet det är fel på!

 

[Leon]

Det här är varför ingen assoscierar logik med passion.

Passion för ping pong?

 

[Arfert]

Så här vill jag ha det:

• Enkla, moderniserade, BRP-regler.
• Snygga bilder och bra layout, men böckerna kan ha en inlaga i 2-färg. Men bra svartvita illustrationer, gärna lite lättsamma.
• Bra och enkelt skriven, utan onödig text. Inga jävla onödiga stämningstexter i regel/grundboken.
• Ett magisystem som inte är vetenskap.
• Reglerna ska inte vara knutna till en specifik spelvärld utan funka till allt från stenålder till 1400-1500-tal.
• Ett par tre separata böcker/häften med helt olika kampanjer/spelvärldar med varsitt startäventyr. Så man kommer igång lätt och fattar bredden.
• Ankor. Som inte ser ut som Kalle eller Arne.
• Att RM köper en storpack rödpennor för att stryka onödiga ord och meningar.

...typ så.

 

[Leon]

• Bra och enkelt skriven, utan onödig text. Inga jävla onödiga stämningstexter i regel/grundboken.
....
• Att RM köper en storpack rödpennor för att stryka onödiga ord och meningar.

.

Det här är nästan det viktigaste av allt..

 

[hakanlo]

Om ett spel uppger sig vara/spinna på Drakar och Demoner måste man använda den förväntan det skapar. Det vore närmast falsk marknadsföring om det inte vore ett traddigt fantasyspel som kom ut. Dessutom bör man enligt mig ta tillvara på det material och den tradition som faktiskt finns. För ett nytt vanillafantasy-spel behöver vi inte.

Specifika svar: Ingen värld. Men kompatibelt (i stort) med Ereb. Gärna samma skalor på värden.
Ja, ankor, om du vill. Men inget anktvång.
Magiker, ja, men helst medelgoda snarare än dåliga. Och det gäller alla rollpersoner.

Tycker som sagt kompatibilitet och igenkänning bör vara hörnstenar. Och likaledes tycker jag "Bra och enkelt skriven" (ref. Arfert) är superviktigt. Läste nyligen igenom DoD-87 och slogs av hur direkt, tydligt och enkelt tilltal det faktiskt har (okejdå, det där soloäventyret i början är ju rätt knasigt).

 

[RasmusL]

Hur skulle du vilja att det spelet såg ut?

Powered by the apocalypse

 

[Magnus Seter]

Skulle jag göra ett Drakar och Demoner bara för mig själv skulle jag inte ha ankor med. Sånt är RQ-tjafs.

Om jag skulle göra en ny Drakar och Demoner för att blicka tillbaks på rollspel som det var, skulle jag ha med ankor. Såna här ankor:

http://www.piruett.se/2009/09/17/johan-egerkrans-anka-och-andra-fjaderfan/

/Magnus

 

[Gurgeh]

Vad skulle jag själv vilja ha då? Jo, kanske det här:

* Inga ankor. Jag ser inte poängen med dem.

* Det finns en spelvärld, men den impliceras bara av stämningstexter, varelser och annat. Det finns ingen karta i spelet, eller någon annanstans, för det är inte viktigt hur samurajlandet och pyramidlandet ligger i förhållande till varandra.

* Man slår färdighetsslagen med 1T100, för då kan man utnyttja entalen för intressanta specialeffekter. (Till exempel en förmåga som säger att om du lyckas med din attack och färdighetsslaget slutar på 3 kan du välja att avväpna din motståndare istället för att utdela skada.)

* Grundegenskaperna ska finnas med, men bara vara fyra stycken: Fysik, Smidighet, Intelligens och Karisma. Någon sorts bonus ska vara knuten till varje grundegenskap, till exempel skadebonus och reaktionsbonus.

* En relativt kort färdighetslista. Ingen larv som marinheraldik.

* Ganska få yrken också. Yrkena låter dig köpa ett antal färdigheter från en lista. Man har inte en bunt poäng att sitta och dutta ut, utan får till exempel välja två färdigheter med värde 50+grundegenskap*2 och fem färdigheter med värde 30+grundegenskap*2.

* Möjlighet att skapa rollpersoner på olika nivåer, beroende på vilken typ av kampanj man vill spela. Från mördarluffare som mobbar goblins och stjäl pajer från orcher, till episka hjältar. Mördarluffarna har få färdigheter med låga värden. De episka hjältarna har fler och högre.

* Varje episk hjälte får dessutom välja en episk specialförmåga, som gör hen extra episk. Till exempel: Drake som riddjur, Ägare av ett legendariskt magiskt vapen, Besatt av en demon, Arvtagare till tronen i riket, Halvgud.

* Varje magifärdighet är ett litet paket med relaterade effekter. Om man till exempel väljer eldmagi så kan man kasta eldbollar, gå genom eld, resa eldväggar och annat eldigt, men man får avdrag på sitt värde för de svårare sakerna.

* Striderna ska innehålla något element som gör att de inte blir mördande tråkiga. Jag vet inte alls vad.

* Spelet ligger i en låda med en tunn regelbok och flera färdiga äventyr som det bara är att börja spela.

 

[Sapient]

https://www.rollspel.nu/threads/67830

 

[luddwig]

...en blank värld med fläckar av karta på.

Mitt i prick! Inspirerande platser med lagom stora tomrum mellan.

 

[slanfan]

Ankor, motståndstabell, STO och i viss mån mängden världsbeskrivning verkar ju vara knäckfrågorna.

STO och motståndstabell kan jag både ha och mista, ankor och värld ligger ju på äventyrsmakarnivå och är därför enligt mig en ickefråga.

Jag är inte ens en potentiell köpare.

 

[Leon]

ankor och värld ligger ju på äventyrsmakarnivå och är därför enligt mig en ickefråga.

Fast det är här man kommer in på implicit värld - det bidrar också till produktens kvalitet, liksom språkdräkt, layout, illustrationer. Det är klart man kan strunta i ankorna - men det kommer ändå alltid att förbli ett spel med ankor. (brakslapp - själv är jag ganska för ankor)

En rollspelsprodukt är så mycket mer än bara regler. DoDT tycker jag illusterar detta (som bara har ett rätt av kategorierna ovan, i mitt tycke)

 

[Dante]

Är inte den logiska lösningen har att låta strid vara motståndsslag?

Exakt så funkar Pendragon.

Båda slår för anfall.

Om ingen lyckas hittar ingen av dem någon öppning.

Om en lyckas och en misslyckas får den som lyckas slå skada på den andre.

Om båda lyckas får den som lyckas bäst slå skada på den andre – som dock får tillgodoräkna sig skyddsvärdet från sin sköld (om någon).

Om båda lyckas lika bra pajar deras vapen (metallvapen trumfar vapen med träskaft).

Typ. Vill jag minnas. Eller nåt.

 

[Leon]

Exakt så funkar Pendragon.

Båda slår för anfall.

Om ingen lyckas hittar ingen av dem någon öppning.

Om en lyckas och en misslyckas får den som lyckas slå skada på den andre.

Om båda lyckas får den som lyckas bäst slå skada på den andre – som dock får tillgodoräkna sig skyddsvärdet från sin sköld (om någon).

Om båda lyckas lika bra pajar deras vapen (metallvapen trumfar vapen med träskaft).

Typ. Vill jag minnas. Eller nåt.

Snyggt. Mycket snyggt.

 

[Demodog]

Men hur gör man när två slåss mot en?

 

[Dante]

Som ovan, fast den ensamme måste matcha sitt enda slag mot båda motståndarnas.

 

[avatarex]

Vad gäller stridssytem tycker jag Krille gjort ett umärkt jobb i BRP-spelet Järn som släpps i höst. Det finurliga är att använda sig av taktikkort så att kombattanterna måste göra aktiva val, men samtidigt är antalet taktikkort endast fyra så det blir inte alltför svårt att göra ett snabbt val.

Vore kul med en Ereb Altor-bok med nytt namn (Argond?) med en stor skrikig gul stjärna i vilken det står "Innehåller ankor! Massa nya vapen! Nya hjälteförmågor!"

I övrigt gillar jag både ordet och betydelsen av världsagnostisk.

 

[DeBracy]

Som ovan, fast den ensamme måste matcha sitt enda slag mot båda motståndarnas.

I Wilpers Höstdimma är det precis så enkelt (om den ensamme slår bäst så får hen in en träff på den motståndare som slog sämst, omvänt så träffar de anfallare som lyckas med sina slag och slår bättre än den ensamme).

I Pendragon så är det lite omständligare (snabbläst alldeles nu, så om Skarpskytten eller annan Pendragon-veteran tittar förbi så rätta gärna): upp till tre personer till fots kan attackera samma motståndare, om alla är beridna är två mot en max. Den ensamme kämpen kan välja att slåss mot så många av dem som hen vill, men måste då dela upp sitt färdighetsvärde. I Pendragon så får man ganska feta plus av att slåss från häst mot folk till fots så om jag är awesomebra på att slåss (FV 25) kan jag dela upp mitt värde i tre (10, 10, 5) och sen lägga på bonus från att sitta på häst. Vips har jag 15, 15, 10 och motståndarna får -5 på sina slag för de har ju inga hästar. Det skulle ju kunna gå ganska hyggligt om anfallarna inte är alltför 1337.

Läser jag rätt så är det dock så att du som anfallare inte kan välja att göra flera attacker, utan det är alltså bara när du blir anfallen som du kan tampas med flera på det här viset.

 

[luddwig]

• 2T10 - mycket större chans att få runt tio-tolv än två eller tjugo = färdigheterna spelar mer roll än slumpen.

2T10 skulle inte kännas som DoD för mig men det är en intressant lek med sannolikheterna. Finns det händelsevis i något spel och hur upplevs det i så fall?